Hej! Att lasta hästar och åka iväg med hästtrailer är en vetenskap i sig. Själv tycker jag det är fantastiskt att hästarna överhuvudtaget går med på att gå in i en mörk trång låda på hjul. Kanske är det själva äventyret som lockar. 

Oftast går allt bra med transporteringen men för Emilie blev det en mardrömsresa då hon skulle åka med sin häst Ina på hopptävlingar för drygt tre veckor sedan. Emilie gav sin tillåtelse att länka inlägget från bloggen eftersom hon ville dela med sig av händelsen och framförallt få oss alla att verkligen kolla skicket på våra transporter. Att transporten är besiktad är ingen garanti för att allt är okej. Jag har väntat lite med att länka inlägget då jag ville veta att allt skulle gå bra med Ina och som det ser ut nu så läker hennes skador som dom ska och förhoppningsvis ser vi snart Emilie och Ina på tävlingsbanorna igen. 

Så här skriver Emilie i sin blogg dagarna efter olyckan:

Den 14 april skulle jag och Ina åka till Lurbo och tävla laghoppning.Dagen slutade dock på ett annat sätt än vad jag någonsin skulle kunnat tänka mig i min vildaste fantasi...

Klockan var 8.30. Cirka 50 m från parkeringen trampade Ina igenom ett stort hål i transportgolvet, fastnade med båda bakhovarna/kotorna och var i stor smärta och chock. Hon stod i stort sett på hjulaxeln. Jag har aldrig hört en häst låta som hon gjorde; en andning snabbt som om hon skulle få hjärtstopp med ett ynkligt gnäggläte i bakgrunden.... Jag hade tur som var på tävlingsplatsen och ca 10 personer hjälpte mig att försöka få ut Ina levande ur transporten, däribland Caroline, Siri, Erika, Frida och flera till personer. Jag har minnesluckor från själva "transportdramat" då jag hamnade i ett sorts chocktillstånd och kommer inte ihåg ordningen på precis allt, men jag ska försöka ge en så bra återblick som det går... Det var snabbt arbete blandat med panik. Första problemet var hur 17 vi skullle få upp Inas bakben ur hålet. Vi kunde inte bara öppna lastluckan, då skulle hon ramla baklänges med fastsatta bakben = bryta benen av sig!

Medan folk sprang runt utanför stod jag tillsammans med min Ina inne i transporten. Jag hade tagit bort båda bommarna i framdelen och puttat bort mellanväggen så hon hade fri lej att ta sig framåt. Efter några minuter av hemsk smärta i Inas ben var det som att hon bestämde sig för att göra något själv, hon tog saken i egna hovar helt enkelt och tog till världens hopp rätt upp och fram i luften så hela transporten studsade till. I hennes upphopp så stod jag i vägen, så jag hamnade klämd mellan henne och transportväggen. Dock var jag så adrenalinpumpad att jag inte kände någon smärta utan var istället helt överlättad över att Ina hade kommit loss ur hålet!! Direkt när hon var loss; tjoff så lade hon sig ner på golvet så fint . Hon var helt slut!

Läs hela inlägget i Emilies egen blogg:http://www.moteliten.blogspot.se/2012/04/berattelsen-om-inas-olycka.html