Hej! Bålgetingarna trivs under nocken på mitt tak och då och då stöter man på en inomhus om fönstret varit öppet eller så. De är oftast rätt så fredliga och långsamma så vi är rätt så bra kompisar. 

Men stora är dom... Jag hade ingen tändsticksask men en ask halstabeltter. Man brukar ju alltid jämföra monster av den mindre sorten med en ask bredvid så det gjorde jag. 

Jag har faktiskt haft en dispyt med bålgetingar en gång. Fast jag antar att jag får skylla mig själv för det. De hade byggt ett stort bo i vår halmkärra och de var inte helt nöjda med att vi människor gick in och ut där för att hämta halm.  Därför bestämde jag mig för att vänta tills alla getingar var hemma i boet och sedan tänkte jag slå till med en stor plastpåse till hands. 

Vid middagstid var det dags. Jag tänkte att getingarna säkert satt därinne och surrade om dagens händelser och käkade vad de nu käkar. Så jag smög in i släpet med en påse. Sakta, sakta höjde jag påsens öppning mot boet och så blixtsnabbt omslöt jag boet och stängde till påsen. 

Jösses vilket liv det blev på middagen därinne och det var inget förnöjt surrande som hördes utan ett skrän av arga bålgetingar. 

Det var då getingväktarna kom till undsättning. Tre stycken var det och de gick till omedelbar attack mot handen som höll i påsen. 

Min hand!

Ett, två, tre bålgetingstick och så var det över. 

Aj ,vad ont det gjorde. 

Snart svullnade handen upp och antog formen av en sån där sjukhushandske som nån fyllt sprängfull med vatten. De andra i stallet tyckte den såg hemskt rolig ut och de skrattade rått. 

Men jag ska säga att den eftermiddagen åkte familjen och jag till Gröna Lund och där var handen i sitt rätta element bland gycklare och andra pajasar. Dessutom gick det utmärkt att åka bergochdalbana med den stora handen. Jag höll den lite utanför vagnen och den svala luften gjorde smärtan lite mer uthärdlig. 

Vad jag lärde mig är att det aldrig går att fånga riktigt alla getingar från ett bo i en och samma påse! Det var en smärtsam erfarenhet! Så var det med det!

Hästarna som den här bloggen egentligen handlar om tycker det är skönt med sommaren och njuter i hagarna. Eftersom vi har mindre betesmarker i år så har vi ställt ut foderhäckar där hästarna har fri tillgång till hö. Det är populärt! När man är så mätt att man inte kan klämma ner ett enda strå till så kan man istället stå vid maten och sova. 

Jag måste också visa att de fina Krolliljorna har slagit ut hemma hos mig. De är mina absoluta favoriter. I år är de lite blekare än vanligt dock. Kanske på grund av att de känner sig utspädda efter allt regn...? Ja, vem vet.