Hej! En gång i början av nittiotalet så bestämde Gabbi och jag att  vi skulle arrangera en "stenplockardag". Utebanorna på anläggningen var inte i toppskick och att få bort en massa småsten som låg där skulle vara en bra början till att förbättra underlaget. Vi satte oss och ritade planscher och laddade upp med fika och skottkärror. 

Jag måste ju så här i efterhand erkänna att namnet "stenplockardag" inte låter speciellt lockande. Men vad skulle vi annars ha kallat det. Nåja, på självaste stenplockardagen så infann vi oss på klockslaget och möttes av en stor tomhet. Inte en enda stenplockare i sikte... 

Eller två stycken var ju på plats. Gabbi och jag själv. Vad gör man i en sådan situation? Går in och surar över att ingen kom eller tar varsin skottkärra och deltar på stenplockardagen? Vi gjorde det senare. Hela förmiddagen gick vi runt på banorna och plockade stenar Gabb och jag. Vi fick ihop en hel massa sten och solen sken och på det hela taget hade vi rätt så trevligt. 

När vi kände oss klara så satte vi oss och åt upp allt fikat och mös i solskenet. Det här skulle vi göra om! 

Det gjorde vi också! Vartenda år i stort sett efter det så har föreningen anordnat en städdag i början av höstterminen och arrangemanget har blivit något av en tradition. En möjlighet att ta tag i en hel massa småsaker som behöver fixas på och runt anläggningen. 

I nutid pratas det mycket om hur svårt det är att få medlemmar i idrottsföreningar att arbeta ideellt. Att ingen har tid och att det inte finns något intresse. 

Men jag vet inte jag. 

Imorse klockan tio startade vår städdag. Den skulle pågå i tre timmar och därefter var det korvgrillning och sedan en ridskoleclinic där alla som arbetat  på städdagen fick gratis inträde.  Fem över tio var entren full av folk. Vi kunde räkna till runt sextio stycken personer i alla åldrar som kommit för att göra fint på sin ridskola. 

Det ni! Det tycker jag är riktigt, riktigt bra! 

Här kommer lite bilder från en fantstiskt rolig dag och nu skiner läktare, väggar och golv i anläggningen. Utomhus har ogräs och sly fått ge vika för häcksaxar och ogräsrensare. 

Här kommer några bilder från en härlig dag! 

Som ni ser så tog jag plats på en av banorna med skruvdragaren i högsta hugg. Nästan tre timmars skruvande blev det för min del. Varmt!  Lite motion blev det också . En riktigt arg geting kom på besök och jag var tvungen att springa nästan åtta varv runt fållan innan den gav upp. Undrar vad grannarna trodde?...

Lagom till korvgrillningen så kom det ett riktigt ösregn. Men Gabbi som vet hur man hanterar oväder föreslog att vi skulle ställa oss under ett träd och grilla. Så det gjorde vi.  Vi behöde trots allt ett parasoll att hålla över grillen. Kombinerat regnskydd och åskledare... 

Eva Britt grillade och Gabbi höll i parasollet. Själv stod jag mest för underhållningen i form av en massa onödigt prat. Det är jag bra på! Drygt hundra korvar grillade vi. 

Om man är grillmästare så kommer man sist till cafeterian där vi skulle äta. Men det gjorde inget. För vi hade grillat en hel låda korvar lite extra så de var alldeles kolsvarta. Dem gömde vi lite på sidan så att vi skulle kunna äta dem själva. Svarta korvar är bäst! Ni ser väl på bilden nedanför så luriga vi ser ut (korvlådan står där också)! 

 Efter korvätningen så hade vi en dryg timmes ridskoleclinic med personal och hästar. Vi visade gångarter och lite rörelser. Jag tror alla tyckte det var roligt eller så tyckte de mest att det var skönt att få sitta ner efter en arbetsam dag.

Sen återstod endast det viktigaste på hela dagen. Att avsluta med deet traditionsenliga hoppet (först uppvärmning förstås)! Jag kallar det för "Föreningshoppet". För visst finns det hopp för föreningslivet. Efter idag är jag helt säker!

Ett innerligt tack till er alla! Tack!