Hej! Idag måste jag få säga välkommen till hösten! Gårdagens hällregn och starka vindar är helt glömda inför denna  dag med hög luft och molnfri himmel. Hösten från sin bästa sida är det nästan inget som slår. 

Jag sadlade och red ut i skogen på mjuka ridstigar. Lusen spetsade sina små vita öron och bjöd ivrigt.

Så vi travade och sedan blev det galopp och vinden var varm och dagen fulländad. 

Jag önskar att alla fick uppleva det. 

Jag säger bara höst!

Bild på Nasser och hemlig ryttarina,i  ärlighetens namn snodd från Ekes Facebooksida

För en vecka sedan drygt var det "Eketräff". Gabbi och jag kunde tyvärr inte komma denna gång men vi har fått se bilder från träffen på gruppens facebooksida. För er som inte är "invigda" så fanns det en ponnyridskola på Eke gård under flera decennier från skiftet sextio- till sjuttiotal och fram till senare hälften av åttiotalet. Många hundratals barn och ungdomar har vuxit upp i "ekeandan" och idag är vi medelålders och däröver. Men naturligtvis fortfarande unga i själen! 

Det har också lagts ut bilder från då det begav sig och det är alltid lika fascinerande och se det sjuttiotalets ridkultur. Träskor, utsvängda jeans och rätt så ofta utan hjälm. Massor av söta ponnys också förstås och när man ser dem känns det som om man träffade dem igår. Men så är det ju inte. 

Tänk att träskor var helt accepterat i stallet. Både bland stalltjejerna och att gå och stallrengöra i för personalen. Jag kommer ihåg en dressyrdomare som alltid var klädd i träskor och gul lantmännenkeps. Det var stil det.

Gabbi och jag satt och pratade lite nostalgi i morse medan vi skrittade fram våra hästar. 

Vi kom in på ridkaskarna (hjälmarna) som man använde. Jag vet inte för vilken gång i ordningen och ni har nog redan hört talas om dessa papperstunna skapelser som vi hade på huvudet.

Dels kom vi in på själva användandet. Hjälmen var försedd med ett tunnt gummiband av den typen man trär i en byxresår. När vi tävlade hoppning så satte vi gummibandet under hakan och när vi red dressyr så satte vi gummibandet över skärmen istället för under hakan. För det var snyggare! Jag undrar var hjälmen tagit vägen om vi ramlat av...

Så påminde Gabbi mig om att det kom en lite modernare variant på den hjälmen längre fram. När hon red fälttävlan så hade hon ett löstagbart trepunktsfäste som hon satte fast i hjälmen med ett kardborrband. Det låter riktigt säkert... 

Men sen så sa Gabbi det roligaste! Jag hade helt glömt av det men när hon sa det så... 

Gabbi och Cattis ville vara extra tuffa när de tävlade så de tog sina nyinköpta blå sammetsklädda kaskar och lade dem på gräsmattan i  solskenet för att de skulle blekas. Så gjorde de varje dag tills de fått resultat. Att rida omkring i en solblekt lilaaktig kask med hakbandet antingen under hakan eller över skärmen. Det var tufft det! 

Så fick jag en bild i huvudet! När det här med de solblekta hjälmarna begav sig hade det skiftat till åttiotal och vi tillbringade mycket tid i solariet. Vi använde också solpuder, vitt läppbalsam och pastellfärgade stora plastörhängen. Och på det en solblekt lila sammetshjälm.

Vi var bara SÅ snygga!

Äntligen var det dags för vår första Working Equitation Pay&Ride. WE har vi haft på ridskolan i snart två år och alla elever tränar regelbundet under terminerna. Men vi har också haft många träningstillfällen där både ryttare med egen häst och elever vid ridskolan får delta. 

Så nu kändes det verkligen att alla tränat så mycket att vi behövde prova våra vingar genom att rida en hel teknikbana under tävlingslika former. Helt enkelt en Pay&Ride.  

Arton ekipage anmälde sig, varav tio stycken med egen häst och åtta stycken på ridskolehäst. Tre olika svårighetsgrader fanns att välja mellan och självklart var solen på plats liksom en hel massa publik, inte minst ett gäng besökare från Bysala Ridklubb som har provat WE och nu tänker satsa vidare! 

Vi började morgonen med en kort clinic/genomgång av alla hinder så att deltagarna fick se hur de skulle ridas och samtidigt kunna ställa frågor. Därefter var det bangång och framridning för de tidiga starterna. 

Och så körde vi igång! 

Det finns inte så mycket att säga förutom att alla deltagare var jätteduktiga och att det var så kul! Samtliga önskade efter att de ridit att vi snart ordnar ett nytt tillfälle att rida en hel bana. Och det ska vi försöka göra förstås. Jag tänker WE Pay&Ride, klubbtävling, lokal tävling... 

Ni är så välkomna igen och ta med en kompis också! 

Det finns desto mer att se då jag lånade ut min kamera till publiken och de knäppte kort under dagen. Så här kommer ett urplock:

Fler bilder finns i albumet på nätet. Hämta gärna bilder på dig själv. Hämta inte bilder på de andra ryttarna utan att fråga att det är okej. :) https://picasaweb.google.com/100184583580952555045/WEPayRide9Sept?authuser=0&authkey=Gv1sRgCLLJg6fGm8zwJw&feat=directlink 

Hej! För ett par dagar sedan var det en av mina elever som undrade hur det är med Uniek, vår fina genomsnälla holländska valack. Hon hade saknat honom under det första hästbytet (och det kan jag förstå). 

Uniek har inte varit på jobbet under höstterminens första tre veckor. Men ni har säkert sett honom i sin box som vanligt. Allt är bra med Uniek även om han saknar det rika flödet av godisbitar som han brukar be eleverna om efter lektionen. 

På grund av att han tidigare fick ett litet skavsår precis vid sadelgjorden så har han fått vila från att ha sadel en ganska lång period. Vid det lilla skavet har det blivit en ärrvävnad, stor som en tiokrona ungefär. Ärret kom liksom i kläm när man lade gjord över det så vi beslutade oss för att han skulle få göra en mindre operation där veterinären avlägsnade ärrvävnaden. 

Ni har väl alla hört talas om "rötmånaden". Det är månaden då allt ruttnar och bakterier gror. Sår på djur och människor kan bli infekterade under den tiden så om det är möjligt så ska man undvika att göra ingrepp just då. Naturligtvis så slapp Uniek sin operation under den här tiden.

Istället har han och hans skötare Torun gjort otaliga barbacka turer i skogen och jobbat lite barbacka på banorna. De har faktiskt varit med barbacka på en hopplekton som jag hade också. Hon är modig Torun som hoppar upp på en sexhundrakilos bjässe utan sadel och rider mot ett hinder. Jag skulle tro att Uniek har trivts väldigt bra med det här upplägget :)

Rötmånaden har precis gått mot sitt slut och idag kom veterinären Peter och fixade till ärret. Det tog nog mindre än tio minuter och jag fick assistera med saxar och bomull. Elinor och Torun tittade på och ingen svimmade. Uniek själv som såklart fått bedövning stod och njöt av uppmärksamheten. Han gillar att vara i centrum.

Jättesnyggt blev det och nu sitter tre små stygn i huden där ärret var och Uniek får ha dem kvar i fjorton dagar innan vi tar bort dem. Så det blir mysigt barbacka ännu en tid. Fast jag tror inte att Torun tycker det gör så mycket och inte Uniek heller. Men våra elever får vänta ett litet tag till innan ni får rida på vår snälla, trygga storhäst. 

Hej! 

Ett dressyrprotokoll är det papper man erhåller efter genomförd ritt i dressyr. Där har domaren satt poäng på precis allt man utfört eller borde ha utfört. Längst ned på protokollet finns en ruta för ”allmänt intryck” där sätter domaren poäng på gångarter, lydnad, form och sits bland annat. Bredvid poängen finns några rader att skriva på och där kan man väl säga att domaren ska sammanfatta hela uppvisningen med några väl valda ord. 

Då jag envist har ridit dressyrprogram sedan den tidigare delan av åttiotalet så har jag vid det här laget förmodligen hunnit rida tusentals program. Dressyrprotokollen fyller i vilket fall ett flertal pärmar som är så stuvade att de måste tryckas ihop och klämmas in i det skåp där jag förvarar dem. 

Ofta har det gått bra på tävlingarna men ibland har det gått precis åt andra hållet. Alla som rider dressyr vet vad jag pratar om. 

De gånger resultatet varit lite sämre eller rent av katastrof så kan man ju förstå att det är lite svårt för domaren att hitta på något bra att skriva på de där sista viktiga raderna i protokollet. De orden är ju liksom något man tar med sig hem och jobbar utifrån. 

Jag har nu för avsikt att  delge er några av de fantastiska små ord jag fått med mig hem efter en mindre lyckad tävling.

Efter en fartfylld och spektakulär uppvisning med Picador tidigt -90 tal:

”Trevlig häst med huvud och humör. Bättre lycka nästa gång!”

Jag kan se domaren sitta och fundera. Jag måste lägga till ett  bra ord, måste. Hmmm. Trevlig blir bra, det tar jag. 

Också Picador:

”Han var alldeles vettskrämd i början, men du lugnar honom bra!”

Domaren har förmodligen funderat om hon törs sitta kvar på stolen eller borde söka skydd. 

Winston, efter en uppvisning i snabbtågsfart:

”Tag kommandot!”

Kort men precist måste jag säga.

Sirro, inte känd för att var så snabb, D-ponny på tidigt .80 tal:

”Bra kämpat på ponny med rak bläs!”

Rätt så uttömd på positiva kommentarer förmodligen... Men hon hade rätt, bläsen var spikrak. 

Emilie Wass fick dock en av mina favoritkommentarer:

Hästen är självupptagen!

Oj vad vi har skrattat åt den, och funderat vad som egentligen avsågs.

När vi var på tävling i helgen funderade vi lite på vad som skulle kunna vara det allra värsta att få längst ned i protokollet. Så kom vi på det! 

Eller vad sägs om följande:

”Tack för din anmälningsavgift! Köp gärna en korv innan du åker hem igen.” 

Den dagen det står så längst ned i protokollet får man nog ta sig en funderare.

Någon mer som har ord att dela med sig av?

Hej! Igår var vi två fulla lag på plats i Harbo för att rida första omgången i division III häst som i år går på lång bana i LB:2. Sista omgången rids i LB:3. Det regnade som bara den i två dagar innan tävlingen så vi var beredda med cyklop, simfötter och en gummibåt som vi kunde ro mellan banan och transporterna. Men när vi kom på plats hade arrangören lyckats trolla bort nästan allt vatten sånär som på en stor pöl mitt på framridningen. Hela dagen hoppades vi på att åtmisntone  någon skulle kunna trilla av sin häst och göra ett snyggt dyk med ändan först i pölen. Men det blev inget av med det. 

UPK:s ekipage hade delat upp sig i två lag. Tantlaget och ungdomslaget. Som ni hör på namnet så hade det en hel del med ålder att göra och inte hästarnas då. I veckans tävlingsrapport på hemsidan ska jag gå in närmare på allas poäng och resultat. Men jag kan lite snabbt nämna att det gick bra för våra ryttare och hästar. Emilie Wass och Lola tog tex en andraplats i framridningsklassen och en sjundeplats i lagklassen. Birgitta Lilja Pettersson och Poli Oreo var tvåa i lagklassen och Gabbi Pernler och Skywalker  var fyra. 

Tantlaget, (varav tre av dem red tillsammans i lag för femton år sedan) tog en andraplats av tio lag i första omgången och ungdomslaget kom på femteplats. 

Här kommer lite bilder från gårdagen:

Emilie Wass och Lola E

Anna Backman och Tristan

Jenny Engström och Disa VG

Lisa Öfverström oich Viking

Tina Johansson och Zythariena

Gabbi Pernler och Skywalker

Uörika Pernler och Unico

Birgitta Lilja Pettersson och Poli Oreo

Ja ni, det här med att fotografera hästar är svårt. Hästar vickar på öronen, sträcker ut tungan och skakar på huvudet. Men jag tycker nog att fotografering av tanter är ungefär lika svårt. 

Kolla bara: 

Men så! Plötsligt infinner sig tillfället! Phu! 

Din häst kan få dig att bli en bättre människa.

Såg ni dokumentären "Buck" i tisdags? 

Gabbi såg den och berättade om den för mig.

Så jag såg den också. 

Gjorde ni?

Om inte så ligger den kvar på SVT:play i tjugosex dagar till .

Här är länken: http://www.svtplay.se/video/260406/buck