Jag antar att ni alla känner till uttrycket; ”Små sår och goda vänner ska man inte förakta”. På grund av ett mycket litet sår och en ännu mindre bacill så reducerades vårt ordinarie ”tantlag” till helgens division III final. 

Som tur är finns det fler tanter att välja på i klubben. Så vi fick ta in Emilie Wass och Kalle E i laget. Emilie är i och för sig inte speciellt gammal men hon har lite dåliga knän och ömma höfter så på så vis passade hon fint i gänget. 

I ungdomslaget är återväxten god och vi plockade med Johanna Åkerström och Wilson BoGiBo från ridskolan och Anna Wärvik med sin egen La Crewell E som är ett syskon till våra ”E-hästar”. Så lagen kom till start fulltaliga trots allt! 

Men så tillbaka till bacillen...

I denna härliga sörja som hösten bjuder oss på ligger en och annan liten bacill och väntar på ett bra ställe att flytta in på och ”bilda familj”. Ett litet, litet sår på ett hästben är den perfekta ingången till bacillernas paradis. Skywalker har haft ett sår på baksidan av kronranden under någon vecka och Gabbi har tvättat och hållit rent och lagt spritbandage enligt konstens alla regler. 

Men ändå... 

Bacillen tog sig in och i lördags, dagen före tävling så vaknade Skywalker med en prima Lymfangit i sitt bakben. För den som inte vet så är Lymfangit en inflammation i kroppens lymfkärl och något som inte alls är ovanligt att hästar drabbas av någon gång. 

Det börjar oftast med något litet sår på benet eller mugg i karleden. Lite skitigt väder och också en gnutta otur så är inflammationen ett faktum. Ibland blir det bara en lätt svullnad och man kan hålla undan bacillen med spritbandage och motion. Men andra gånger drabbas man av den elakare varianten av bacillen och så får den verkligen fäste. Då vaknar man som Skywalker en morgon med ett ben svullet som en gammal telefonstolpe... 

39,7 i feber, svullet ben och tappad matlust. Det är inte roligt alls. Efter många års arbete i stall så känner man igen en Lymfangit när man ser den. Förra omgången i allsvenskan var det ju jag som hade "Lymfangit" fast i fingret. Men hur var det nu? Det där skulle jag väl sluta tjata om? 

Nåja, för Skywalkers del slutade helgen med penicillin, bandage och korta promenader istället för en härligt tävling i ösregn. Idag var febern borta och vi hittade på matlusten igen.   Så det går åt rätt håll. 

Väldigt tråkigt  med den missade finalen för Gabbi och Tantlaget. Men jag måste säga att Emilie ändå gick in med den äran och gjorde både en bra ritt och tog på sig ”tantmasken”. Så det hurrar vi för!

Faktum är att Tantlaget vann i den sista omgången och placerade sig på en andraplats i seriefinalen. Björklinges duktiga lag vann totalt i serien och det var dom värda! 

Ungdomarna gjorde som vanligt också en superfin insats och det återstår att se var de hamnade totalt när poängberäkningen från seriens omgångar kommer. Det blev en del individuella placeringar igår också. Det regnade mycket på eftermiddagen men det gjorde oss inget alls. För vädret kan man inte påverka. Men sitt eget humör kan man absolut bestämma över! 

Men mer om detta i morgon. Idag ville jag bara påminna er om att ta noga hand om alla sår. Små som stora!

Hej! Oftast handlar ju den här bloggen om hästar eftersom den heter "Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb". Hästar äter havre och ponnyer är hästar och det bor dessutom både hästar av ponnyhöjd och fullhästhöjd hos oss. Ungefär lika många av bägge sorterna. 

I stallet bor även andra djur. Djur som själva bestämt att det är där de vill bo. Till exempel så kan man ibland få se någon liten mus. Det är inte ofta men då det finns gott om godsaker för möss i ett stall så händer det. 

Flugor finns där. Mest på sommaren. Men även under vintern så hänger sig en och annan väderbeständig fluga kvar. Ibland sitter de kvar i fönstret fastän de i själva verket har gett sig av. Ja, ett flugliv är inte särskilt långt. 

I somras hälsade en snok på i stallet. Vi hittade "ringelspår" genom hela ridhuset och ut i vår spånbeklädda stallgång och kunde till sist hitta besökaren i en box. Det var verkligen oväntat besök. Snoken fick lämna stallet under lugna former för det är mycket trevligare att vara snok i skogen eller på en äng i högt gräs. Han sa inte ens hejdå utan smet bara iväg och sen har vi aldrig träffat på honom mer. 

Så finns det spindlar i stall. Högt och lågt. Spindlarna hjälper oss att hålla rätt på flugorna så att de inte tar över luftrummet. Så på så vis är det trevligt och bra med spindlar. Så länge man inte behöver se dem riktigt nära eller till och med få dem på sig vill säga. 

Jag vet att det är irrationellt att vara rädd för ett sånt litet djur. Men jag skyller på att det är ett nedärvt beteende. Hur som helst så har jag inte något emot spindlarna i stallet så länge de sitter i sina nät eller håller sig på sin sida. Men när spindlarna däremot dyker upp hemma hos mig då kryper spindelskräcken fram. 

Jag kan ju inte låta bli att titta riktigt nära på saker och ting. Gärna genom kameralinsen. När man tittar riktigt nära på insekter så inser man snabbt vilka monster de är. Läskiga, snabba, farliga och samtidigt fulländade. 

Jag tror inte att spindlarna gillar mig så värst heller. För så fort en spindel får syn på mig så ställer den upp i fightställning med det främre benparet högt lyft i uften. Kom an då!

Om jag kan så brukar jag fånga in spindeln och förflytta den till ett ställe där jag tycker spindlar passar. Men ibland hinner det lilla smarta djuret undan och då börjar en period av att titta sig över axeln och leta frenetiskt. För det är just det som är det värsta med att ha fått en spinel i huset- att inte veta var den är! 

Jag har vaknat mitt i natten och tittat en spindel rakt i ögonen! Hu! Jag har sett dem kila in bakom en list och försvinna på bråkdelen av en sekund. Blä! 

En kväll i förra veckan var jag i badrummet och skulle borsta tänderna. Som av en händelse tittade jag mot badkaret och fick se ett gäng svarta och för en spindel välväxta ben kika fram över badkarskanten. Panik! Blicken flackade runt i badrummet för att hitta ett passande föremål för spindelfångst och när jag väl greppat föremålet och vände tillbaka blicken så var benen borta. 

En husspindel... En av Sveriges största spindelarter. Han bor i mitt badrum och han har inte bett om lov. Och jag hade inte sagt ja i så fall! 

Där är jag nu. Fyra dagar senare. En spindel bor i mitt badrum och jag vet inte var den är. Igår satt jag mitt i badkaret blicken flackade och jag höll duschmunstycket höjt som ett vapen för att skjuta mot inkräktaren om han plötsligt skulle stå på badkarskanten med frambenen lyfta. Kom an då!

Jag ville bara skriva detta för att få lite medlidande. Tänk er själva att jobba i stall, vara beroende av badkaret och behöva bada i skräck i sitt eget hem! Jag hoppas detta ska lösa sig på bästa sätt för både mig och spindeln och det väldigt snart annars måste jag nog bygga ett nytt badrum!

Hej! Nu var det ett tag sedan jag berättade om någon av våra fina lektionshästar. Jag har i alla fall kommit fram till och hunnit med ett par av årgången 1997. En av de -97:or som återstår att berätta om är Lemans E, en av mina absoluta favorithästar i stallet. 

Lemans E är född hos Erik och Gunilla Eriksson på gården i Tomelilla som sina syskon Lola, Kalle, Big, Figaro, Poppe och många flera och vi köpte honom därifrån 2002 då han var fem år gammal. Han var inriden men har utbildats  av oss instruktörer på Uppsala Ponnyklubb.  Lemans har alltid varit en häst med jättefint psyke, glad och arbetsvillig. Men han är en stor häst och han växte länge och behövde gott om tid på sig innan han blev "varm i kläderna".

Det jag tycker bäst om med honom är just han förmåga att alltid vara på gott humör och hur vänligt han tar emot eleverna som kommer för att rida och hur han tar hand om dem när de sitter på hans rygg. 

Lemans pappa är hingsten Partisan II som levde och verkade på gården i Tomelilla och som också är pappa till våra andra "E-hästar". Partisan var född 1990 och var en kraftig och vacker fux. 

Lemans mamma hette La Noir och var efter hingsten Ganesco. Det finns två registrerade helsyskon till Lemans E som hetter La Filippa och La Caramell. Men det finns förmodligen fler syskon som inte är införda i stamboken. 

Lemans E har varit ute på tävlingsbanorna med bland annat Therese Engman och Elvira Dahlén och då främst i hoppning upp till 1.10 metersbanor. Men han är en duktig dressyrhäst också. Allra bäst trivs dock Lemans med att lära våra elever att rida och att bli ompysslad på ridskolan. 

Nu har det förstås på senare tid dykt upp ett nytt intresse för denna godmodiga herre. Working Equitation. Denna gren har fått Lemans i sitt grepp sen den första gången han fick prova! I Working Equitation är Lemans modig, snabb, vändbar och framförallt älskar han det!

Specialiteten är bommen som man ska göra skänkelvikning över. Den har många ekipage problem med eftersom den är svår. Men får man sitta på Lemans rygg så hjälper han till att lotsa sin ryttare så det blir som det ska! Så vi får väl se om Lemans har tänkt göra karriär på WE banan framöver! 

I vilket fall hoppas jag att vi får njuta av denna gentleman i många, många år till framöver! Jag måste nog ge honom en kram ikväll! 

Hej! DUS Uppland har precis avslutat en helg med inspirationsdagar. Galamiddagen knäppte ihop hela evenemanget och där delades en hel massa fina priser ut. Torun och Elinor klädde upp sig och gick på galan för att ta emot priset till "Upplands trevligaste Ridklubb".

Bilden kommer från Distriktsungdomssektionens hemsida. Den hittar du här: http://dusuppland.com/

I DUS sitter ungdomar från ländets olika klubbar. DUS anordnar många roliga saker för hästälskande barn och ungdomar och jobbar hårt för att vara fina förebilder. Besök gärna hemsidan och häng med på allt skoj!

Hej! Sedan en tid nu så har vi kört för fullt med vårt höstprojekt som vi kallar för "Stallskoj". Häromdagen fick jag underbara bilder från käpphästbyggarna som sågs förra fredagen för att bygga sina egna kusar. Hela veckan som varit så har tusentals små skumgummibitar från stoppningen farit runt i cafeterian och vi har jagat dem dagarna i ända ;) Käpphästarna som byggdes belv helt fantastiska! Förhoppningsvis får vi träffa på dem under käpphästkadriljen på "Stora Stallskojdagen" som blir framåt jul. 

Ny chans att bygga käpphästar blir det närmast den 14/10 men också den 3/11 och alla som vill får vara med!. 

Här är några bilder från i fredags: 

Den 2 november och den 24 november träffas "Fridas Kamratklubb". Då myser vi med hästarna i stallet på ett säkert sätt. Vi pratar om hur man är en bra kamrat och så blir det en hel massa lekar och skoj! 

"Julianas Filmträffar" har varit succé. Första gången hann de titta på fyra avsnitt av filmerna i Stallkompisserien.Filmerna är både spännande och roiliga. Andra gången klämde man av fyra avsnitt till. Nästa gång du kan gå på Julianas Filmträff är den 20 oktober, 27 oktober och den 10 november. Ta med popcorn och kom. Juliana bjuder på saft och kakor! 

På "Stora stallbygget" så bygger vi hästar, spiltor, boxar och annat i miniatyrformat tillsammans. Stallet ställs ut på den stora Stallskojdagen och sen får man såklart ta hem det man byggt. Första datumet är den 13 oktober. 4 november och 17 november blir det också träffar. 

I morgon eftermiddag blir det människohoppning i ridhuset. Det finns många olika höjder att välja på och man får också klä ut sig om man vill. Det delas ut priser till vinnarna av de olika kategorierna. Vill man vara med men inte har anmält sig så går det bra att anmäla på plats. Den 10 novbember hoppar vi nästa gång. 

Det bästa med Stallskojaktiviteterna är att de är gratis och att alla som vill får vara med. Även småsyskon och andra som inte rider på ridskolan. 

För exakta tider så kan ni titta in på www.uppsalaponnyklubb.se 

Tider och datum uppdateras fortlöpande!

Hej! I söndags drog tanter och ungdomar iväg för att rida lagtävling i division III dressyr igen. Det vimlade av oss UPK:are på tävlingsplatsen. Tror jag räknade till inte mindre än elva startande ekipage varav åtta i lag och de andra indviduellt. Att det skulle bli en lång dag visste vi då det var två proppfulla klasser med fyrtio dressyrnissar i varje. Lägg på några kisspauser för de stackars domarna och lite prisutdelningar och sånt så förstår man att första ryttaren rider klockan 08.00 och den sista runt 18.55 på kvällen. 

Men vi hade rustat med vårt gottaste humör, varma kläder, sallad, kexchoklad och massvis av Cola så överlevandet var i alla fall så gott som säkrat. 

Under veckan har det rönts stort intresse kring mitt finger som råkade fastna i en hästmun i fredags. Lite illa planerat med tanke på tävlingen men sånt händer. Många har varit väldigt intresserade av att få veta i vilken hästmun fingret råkade fastna. Själv tycker jag sånt är ointressant för jag kan lova att känslan av tandgarnityret kring ett finger  känns ungefär likadant oberoende på vad hästen heter.

Men för att göra alla lyckliga kan jag berätta att det var i Rolles mun allt hände under bråkdelen av en sekund. Det var inte meningen att ha fingret där och Rolle var inte alls lycklig över att upptäcka att den förväntade moroten bara var ett gammalt smutsigt finger så han släppte direkt. 

Så en stelkrampsspruta, lite penicillin och ett snyggt bandage senare var jag fit for fight igen! För säkerhets skull provred jag med fingret på lördagen. Mest för att kolla att inte själva fingret skulle ta över ritten. Men det gick bra det med. Jag menar om man nu ska skryta så har ju jag ridit ett helt dressyrmeeting med brutet finger tidigare och den här gången var det inte av alls utan bara lite skalat. 

Så var det med det och nu vill jag inte prata mer om det där gamla fingret. 

I framridningsklassen REd Linda Bergman och ridskolehästen Goliath in på en fjärdeplacering med hela 72%. Anna Wärvik och La Crewell E (bror till våra E-hästar) var precis efter med 71, 67%. 

I lagklassen kom Birgitta Pettersson Lilja tre med Poli Oreo på 67%. Exakt samma poäng som tvåan så man fick skilja på allmänna intrycket vilket är punkterna längst ned på protokollet. Sjua i klassen kom jag (Ulrika) och Unico. Vi skrapade ihop 64, 7%. Gabbi och Skywalker samt Emilie och Kalle E trillade precis ut från placering när sista ryttaren i klassen ridit. De hade båda 63% exakt. Som alltid gjorde alla lag- och individuella ryttare i klassen fina, fina ritter och vi applåderade så det dånade! 

Birgitta och "Kakan" fick ta emot pris till häst. Det gör de tre första i varje klass. Vi andra fick ta emot priset till fots. 

Till sist var det lagprisutdelning. Klockan hade blivit halvåtta och vi var lite fnissiga och trötta. Några av hästarna hade redan fått åka hem för att  stå i boxen och äta hö och mysa. Det är den bästa belöningen för en häst efter tävling tycker jag! Vi tog emot fina rosetter, plakett och grimmor till hästarna. Tack till Lurbo för en fin tävlingsdag. Jag måste också få tillägga att ni hade pyntat toaletterna så fint. Fjärilsdekorationer, ljuslyktor och blommor gjorde att man nästan blev kvar där och missade sin ritt... 

Jag vill till sist berätta att medelåldern i tantlaget fortfarande var runt fyrtiofem år i omgång två. Hoppas vid gud att ingen hinner fylla år innan serien är över. Ungdomarnas medelålder hade sjunkit på grund av ryttarbyte till 23,75 år vilket är väldigt ungt. Tur för ungdomarna att de har våra trygga skuldror att luta sig mot!