Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Direktlänk till inlägg 5 november 2012

Avkastad vs ramla av

Av Ulrika Pernler - 5 november 2012 15:12

Hej! Idag hittade jag några såna där gamla Thelwellbilder. Ni kanske minns de där söta och roliga teckningarna av envisa barn och envisa ponnyer som var så populära för tjugofem, trettio år sedan. Det var tjocka ponnys som gjorde krumbukter och ungar som flög i luften. Det fick mig att tänka på det här med att ramla av sin häst. Ett känsligt ämne :)

Som ryttare får man räkna med att någon gång då och då falla till marken under tiden man lär sig att rida. Det är ju bara att jämföra med att man ramlade av cykeln när farsan plockade bort stödhjulen eller slalomskidorna när man försökte sig på ett åk i den branta backen.

Att bli avkastad och att ramla av är två mycket olika saker tycker jag. Avkastad blir man i de fall som hästen vill göra sig av med sin ryttare till varje pris. En unghäst som får panik av att plötsligt ha en människa på ryggen till exempel.

Att bli avkastad är ovanligt. Det är mer förbehållet unghästutbildare eller ryttare som tar sig an så kallade problemhästar (gillar inte riktigt det uttrycket). Ramla av däremot handlar i de allra flesta fall om att människan tappar balansen av en eller annan anledning. Hästen snubblar eller hoppar till för en fågel som flyger upp ur en buske eller så hoppar hästen ett längre eller kortare språng på ett hinder än vad människan var beredd på eller så gör ryttaren något den inte ännu är riktigt mogen för.

Hur många gånger har man inte sett en ryttare tappa balansen så där lagom mycket för att inte kunna kravla sig kvar i sadeln. Först kämpar de några sekunder för att sitta kvar och så faller de enligt tyngdlagen mot marken och poff ner i spånet. När tyngden från ryttaren försvinner från hästens rygg så brukar hästarna nästan direkt stanna upp på spåret och vända på huvudet med en blick som säger ”Va, tappade jag något nu?”

Ibland kan jag tänka att eleverna på ridskolan får ramla av alldeles för sällan. Det blir nästan som att de inte trodde att det kunde hända. Sedan mer än tio år tillbaka så skriver vi upp varenda gång som en elev har ramlat av, hur det gick till, och om det blev några följder. Det är jätteviktig statistik för oss som jobbar på ridskolan.

Hur som helst så ligger vår statistik stadigt på att en elev hos oss riskerar att ramla av en gång på mer än trehundra uppsittningar. Om man räknar på att en ”en-gång-i-veckan-elev” rider 40 lektioner på ett år så ramlar denna av en gång på cirka åtta år. Det gör att många av våra elever faktiskt aldrig har ramlat av en häst trots att de kan ha ridit i tio femton år på ridskolan. Jag har till och med elever som ridit mer än tjugo år för mig utan att ramla av en endaste gång. De som ramlar av mest på ridskolan skulle jag vilja säga är de träningselever som övar på högre hinder och rider lite mer vakna eller yngre hästar.

Detta gör att eleverna i ridgrupperna ibland inte ens har sett någon som ramlat av i gruppen. Så när det väl händer så sitter resten av gruppen nästan och gapar av förvåning.

Nu tycker jag naturligtvis att det är jättebra att eleverna inte faller av oftare för det finns ju ändå en viss skaderisk vid ett fall. Men förstå mig rätt. Det är svårt att stå och predika om hur viktigt det är att rida på rätt sorts häst för sin nivå, att inte gå för fort fram i utbildningen eller att hålla hindren på lagom höjd när eleverna sällan får se vad det är man menar.

Där kommer det till en annan aspekt på det hela också. Hur vanligt det är att en ryttare på ridskola som ramlat av en häst inte vill rida på just den hästen något mer. Det måste ju vara själva hjärnan som går in och spökar. Det där har jag funderat mycket på.

Jag har fått lära mig att minnet fäster i ryggmärgen på under ett par minuter. Så om man har fallit av till exempel så har man bara en mycket liten stund på sig att övermanna hjärnan innan den fäster ett minne av obehag. Idag blir det där en konflikt eftersom vi blivit mycket mer noggranna med att man ska sitta/ ligga kvar och känna efter att man är okej. (Nu tycker jag att det också är bra så man inte förvärrar något om man verkligen skulle ha gjort sig illa) Men förr skulle man alltid upp i sadeln på direkten och det fanns nog en ganska god mening i det.

Jag tror ändå att de flesta ryttare som känner obehag inför att sitta på en speciell häst egentligen vet att det inte har någon grund utan att det är hjärnan som spelar en ett spratt.

Det gäller nog att tvinga sig själv att tänka realistiskt och ta itu med sin hjärna på ett bra sätt och som jag alltid framhåller rid inom dina ramar!

Sist jag själv ramlade av var i december förra året. Jag skulle sakta av från trav till skritt och min häst snubblade och gick ner på knä. Jag föll lugnt och snyggt på sidan och bröt ett par revben så där bara eftersom jag lyckades lägga mig på min egen arm... Väldigt onödigt. Jag satt upp direkt igen och travade ett par varv och har inte känt något obehag inför att rida efter det förutom att revbenen tvingade mig att jobba hästarna för hand och sova sittandes under ett antal veckor :)

Det var ett långt utlägg om detta. Vore kul om det kom några ”åsikter” från er i ämnet. :)

Allmänt

Dela

Anette

5 november 2012 16:33

Ja det är en otrolig skillnad på synen att ramla av idag. Visst minns vi när det var ett mantra att man skulle ramla av 100 ggr innan man blev en riktig ryttare och man hade sin "lista" på väggen där man satte en pinne varje gång:-). Det är nog som du säger viktigt att ramla av också just för att känna sin begränsning "sa tanten som med risk för benskörhet åter ska äntra en unghäst" :-)

Ulrika Pernler

6 november 2012 20:08

Ja, vi föll till höger och vänster. Ibland slog vi oss men vi sa inget till mamma utan satte den där "pinnen" på pappret. Lite stolta trots allt!

Ta det fint med unghästen och se till att du har laddat upp med mjuka ställen i ridhuset där du kan släppa taget om det skulle behövas!

Agneta

5 november 2012 17:55

Det är absolut som du säger - man trillar av, i allafall jag...åtminstone alla gånger utom en, jag är lite osäker på om Aladdin tyckte jag var så dum så jag borde ligga i gruset när han bara ville galoppera fast det var trav! Jag gjorde halt, och se'n vet jag inte hur det gick till, men i gruset låg jag...

Alla andra gånger är det min sopiga balans och den obarmhärtiga tyngdlagen som har samverkat!

Ulrika Pernler

6 november 2012 20:06

Jag tycker det låter som en sån där gång när hästen råkade tappa ryttaren :D Tyngdlagen är en mycket stor bov i det hela skulle jag vilja säga! Tur att de flesta av oss är begåvade med en mjuk rumpa att landa på!

Rebecka

5 november 2012 19:43

Jag ramlade av Ross för cirka ett år sedan. Han tvärvägrade på ett litet hinder och av flög jag! Jag kravlade mig upp och fortsatte hoppa några hinder för att så att säga komma över min rädsla. Trots detta så har jag fortsatt en skeptisk inställning till honom, trots att jag ridit honom sedan dess (dock inte hoppning) och sett honom hoppa med andra ryttare. Det är som att det såtts ett litet frö att jag inte riktigt kan lita på honom. Jag har sett honom tvärstanna och då vet jag att han kan göra det igen, även om det är ett ologiskt tänk eftersom alla hästar kan göra det i tid och otid. Därför blir också jag osäker och osäker ryttare på en vad verkar ibland osäker häst är ju ingen bra kombination!

Ulrika Pernler

6 november 2012 20:04

Klokt tänkt Rebecka! Har man hamnat i den där snurren där man blir osäker så kan det ju vara bra att man övar på riktigt små hinder eller bara bommar med just den hästen tills det känns säkert och sen höjer man pyttelite i taget. På't bara ;)

Åsa

5 november 2012 19:46

Jag har blivit glad då mina två barn ramlat av :). Framför allt första gången det hände. Så bra att få känna på att det kan faktiskt hända. Alltid bra med säkerhetstänk!

Ulrika Pernler

6 november 2012 20:03

:) På nåt sätt kan det bli mindre läskigt att ramla av om man har provat och kände att det faktiskt gick bra och inte var så farligt.

Sara H

6 november 2012 15:18

Tja själv ramlade jag ju som sagt för förra året för första gången på över 11år (!!!) Eftersom det var på min egen häst hade jag inte så mycket annat val än att sitta upp igen dagen efter och rida. Och dagen efter det. Och dagen efter det. Och... Ja, ni förstår :-) Vad jag vill ha sagt är att ibland måste man våga pröva igen, även om det är lite läskigt att sitta upp när man har ramlat av. Det går ju inte att sälja sin egen häst bara för att jag var obetänksam :-)

För mig blev upplevelsen mest en påminnelse om att när man rider kan man inte tänka på jobbet samtidigt! Då hittar Candy spöken i marken som hon måste varna för ;-)

Men nu kommer jag komma ihåg detta i över 10 år till och vänta er därför ingen markkontakt inom den närmasta tiden!

Ulrika Pernler

6 november 2012 20:02

:) Ja, hästar är mästare på att direkt känna vad ryttaren har för sig. Hmmm, är min människa ouppmärksam, mörkrädd, arg eller jätteglad idag?

Åsa

7 november 2012 16:11

Gjorde en kullerbytta med Lola för några år sen.Det var en dressyrlektion(!) och pga olika omständigheter som sammanföll åkte vi omkull efter den förvända galoppen. Ren otur faktiskt och konstigt nog finns det ingen häst som jag litar mer på än Lola nu. Minns känslan av att hon aktade sig för att trampa på mig när hon for upp!

Micaela

10 november 2012 19:49

När jag ramlade av på min andra ridskola så blev jag riktigt rädd för den hästen (det var i mörkret på en utebana som inte var alls så speciellt bra upplyst, vilket säkert har med min obehagskänsla för mörkerridning fortfarande...). Det slutade med att min ridlärare tvingade mig att rida den hästen nästan varje gång under den terminen jag red där (förutom ett fåtal gånger) men jag tror att det hjälpte för jag lärde mig verkligen att "se och förstå" att hon faktiskt bara hade blivit rädd och att det liksom var mitt fel att jag inte hängde med i svängarna, haha!

http://dreamsaboutengland.blogg.se

Jennie

11 november 2012 23:42

Ja.. man kanske skulle ta och börja rida igen som ett uppvisningsexemplar. Har inte helt värdelös banans men tycker att det är läskigare att hänga runt halsen eller på sidan så jag släpper.

Ulrika Pernler

12 november 2012 17:46

Elsa

12 november 2012 19:21

Tror inte statistiken stämmer på alla, ramlar av ca 3 ggr på 3 år ;)

Ulrika Pernler

13 november 2012 14:56

Nej du Elsa, det finns allt vissa som bättrar på statistiken. Men det är också därför andra kan rida över tjugo år utan att nudda marken en enda gång.

Ania

20 november 2012 22:21

Jag har nog dragit upp avramlingsstatistiken tror jag. :) Joline brukade hoppa lite speciellt vill jag minnas, och Tim var rädd för det blå skynket i början. Men min "bästa" var kanske min första hopptävling när Mitch kastade av mig i ett hörn under omhoppningen. Eller när Nova bockade av mig precis efter mållinjen, så vi ändå placerade oss ... Hmmmm.

Ulrika Pernler

21 november 2012 17:38

Ja, alla är vi ju bra på något. Men rutinerat att ramla av efter mållinjen tycker jag! Hopas allt är bra med dig Ania, länge sen jag såg dig :)

Jeanna Qvarnström

10 november 2015 19:19

Jag har börjat rida privat nu i 60 + - åldern , efter någon tid av ridning i ungdomen som amatör ...
Och är jättesmal och rätt lång ... Nu har jag fått höra att "alla ramlar av" så det väntar jag på. Senast Impuls "galopphoppade" över lågt hinder glömde jag stå upp och flög upp och ned och var nära att förlora balansen. Han är inte en ponny men litet lägre än vanliga höga hästar.
Är det sant att hästar uppför sig bättre när ryttaren är nybörjare? Att de busar mer med en de känner?
Mvh Jeanna

Ulrika Pernler

11 november 2015 13:27

Hej :) Ja nån gång ramlar man förmodligen av. Men det brukar oftast vara odramatiskt som tur är. Ja, jag har en känsla av att vissa hästar tar hand om ryttare som är ovana. Eller så är det så enkelt att man utsätter sig för mer fart och svårare moment när man ridit lite längre .

a n n i k a

26 mars 2016 21:44

Vilket intressant inlägg. Jag har ramlat av två gånger. Den första gången var då jag precis hade börjat rida, var inte så erfaren och hästen blev rädd och började skena. Den andra gången ramlade jag av var då jag hoppade med en shettis. Nu har jag ridit i 9 år utan en endaste avramling, men det har varit otroligt nära många gånger. På något sätt så klarar jag mig att hålla mig kvar varje gång.

http://blogofphoto.webblogg.se

Dyrbara tips från en världsmästare i vilsekörninga...

Kommentarer (0)

Av Ulrika Pernler - 12 juni 2016 19:17

I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar. Jag...

Kvarkavinter

Kommentarer (0)

Av Ulrika Pernler - 9 januari 2016 17:25

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

Att ta hästen och åka på träning är veckans höjdpu...

Kommentarer (1)

Av Ulrika Pernler - 11 november 2015 18:33

Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

Det var helt enkelt dagen då vi lärde oss att häst...

Kommentarer (0)

Av Ulrika Pernler - 7 oktober 2015 18:55

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

Flanelltyg, sandpapper och dagdrömmar

Kommentarer (2)

Av Ulrika Pernler - 30 augusti 2015 21:11

Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in. Jag var väldigt spar...