Hej! En period hände det att min pappa fick stå på garageuppfarten hemma och såga itu gamla bildäck. Ljudet när sågklingan skulle skära genom gummi och stål var öronbedövande och upp bolmade svart rök med frän gummilukt. Grannarna kan inte ha varit helt förtjusta men jag kommer inte ihåg att vi fick några klagomål framförda. De satt kanske bakom gardinen i köket och höll för näsan och svor över oljudet. 

Däcken hängde vi upp på insidan av dörren och väggarna i Picadors box. Han hade nämligen den rätt så frustrerande vanan att stå och banka på boxdörren för att få uppmärksamhet. Att däcken var itusågade i nederkant  var för att han inte skulle kunna trä in benet och fastna. Det tjocka gummit tog udden av ljudet och förhoppningen var att han skulle tröttna på att skapa oljud när de inte lät så mycket. Men med tanke på hur envis den hästen var i sin helhet så kan ni ju tänka er hur länge han kunde hålla ut med att stå och smälla med frambenet på dörren. Bonk, bonk, bonk.... Till slut var det alltid någon som gav honom den uppmärksamhet han var ute efter. 

Dörrsparkandet började efter att han fått en sårskada på ena hasen och var tvungen att stå på boxvila ett antal veckor enligt veterinärens ordination. Han var väldigt ung då, under tre år, om jag kommer ihåg rätt och att inte få springa ute i hagarna med de andra hästarna gjorde honom frustrerad och han kunde inte få utlopp för sin energi under den perioden. 

När han väl lärt sig beteendet var det inte lätt att få honom att ge upp det. Vi provade som sagt bildäcken Vi provade också att hänga plastflaskor med grus i som ”slog tillbaka” på honom när han gav dem en stöt. Men dem brydde han sig inte om alls. 

Blomsprutan med vatten i var en annan idé. Då gällde det att ”stå i bakhåll” och ge honom en spray med vatten när han bankade på dörren. Men överraskningsmomentet med vattnet gick snabbt över. 

Det enda som tycktes fungera var att ignorera det dåliga beteendet. Helt enkelt att vända sig om, pyssla med något annat och inte ge uppmärksamhet när han lät utan bara när han stod tyst. För en häst som alltid älskade att vara i  centrum var det naturligtvis inte roligt att bli ignorerad. 

När Picador blev äldre så avtog bankandet och jag kan inte minnas att han alls sparkade på dörrar eller väggar som ”vuxen”. Detta uppkom under en period när han var understimulerad och man kan ju under normala förhållanden minimera risken för sådana beteenden genom att låta hästen vara ute mycket, motioneras ordentligt och ha mycket tuggtid (hö och halm). 

Men ändå, det där med att göra ljud är något som vissa hästar lär sig medan andra aldrig ens gör ett försök. Häromdagen läste jag en kort artikel om detta i tidningen Ridsport Special. Hur vi människor oftast gör precis det motsatta mot vad vi borde när vi hör en häst stå och föra oväsen. Vi säger till den, höjer kanske till och med rösten, och i den sekunden har man givit hästen precis vad den ville, uppmärksamhet! Eller ännu värre så ger vi hästen en tuss hö i samband med oljudet för att den ska  vara tyst.

Tipset i artikeln om hur man övar bort beteendet är precis detsamma som jag beskrivit ovan- att göra ingenting! Att ignorera eller till och med gå därifrån är det enda sättet att bryta en sådan vana. 

För att bryta ovanor gäller det att alla i ett stall gör precis likadant. Just det kan ju vara speciellt svårt i stora stall där det vistas många människor. Inte minst på en ridskola där det hela tiden kommer nya människor på besök. Där kan en  ”högljudd” häst så klart bli extra uppmärksammad för att den syns och hörs lite mer än de andra.  

Av våra femtio hästar i stallet så är det nog två som är rätt så duktiga på att låta när de ser att någon ger godis till grannarna eller när fodervagnen är intill. 

Regeln om att inte ge hästarna godis i stallet är viktig att följa för att stallmiljön ska bli lugn.  Däremot tycker jag att det är helt okej att bjuda hästen på en belöning vid avsittningen på ridbanan eller i ridhuset efter avslutad lektion. 

På ridskolan gäller den oskrivna regeln att de som är vana hjälper de ovana. På så sätt sprids kunskaperna vidare till nästa generation hela tiden. Det är viktigt att våga säga till och hjälpa till! 

På ett sätt kan man kanske säga att ”hästuppfostran” är rätt så enkelt- ignorera dåligt beteende och uppmärksamma bra beteende. Det som är svårt är nog mer att vi människor måste vara konsekventa.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...