Hej! Efter förra säsongens tränarutbildningar så var det istället dags att gå på tränarfortbildning förlagd till Strömsholm Ridskola. Skillnaden mellan utbildning och fortbildning är väl att man inte behöver vara lika nervös för att göra bort sig i och med att examen är avklarad... eller... 

Vägunderlaget var riktigt, riktigt halt och vi såg flera avåkningar under färden. Själva kröp vi fram i lite lagom snigelfart men hann trots allt fram ganska lagom till te och mackor. 

Temat för dagens övningar var grundridning och likriktningen mellan dressyr och hoppning. Dressyrfantasten Eva Carin Oscarsson känner vi ju väl sen förrut och nu fick vi också bekanta oss med Daniel Svensson som är hopplärare på Strömsholm.

Vi var alla överens om att det inte är någon skillnad på vad man önskar hos hopphästen eller dressyrhästen. Man arbetar med balans, rakriktning och lydnad. Möjligtvis tyckte Daniel att hästarna som går de allra högsta klasserna inte får bli så lydiga att de tappar sin initiativförmåga. 

Vi pratade också en hel del om hur man gör grundridningen intressant för ryttaren. Det nickades instämmande när någon tog upp att idag söker man ofta hjälp hos sadelmakare, hästtandläkare eller så byter man bett stup i kvarten istället för att jobba mer med att grundridningen av hästen ska fungera. 

Grundridningen är nyckeln till en hållbar häst. Man kan rusa framåt i utbildningen med sin häst. Men är inte hästen självbärig och rakriktad så slutar det med att man står där med en trasig och sliten häst. 

Eva Carin tog också upp en punkt som hon brinner för- att ryttare och häst ska vara fokuserade på varandra från det att man kliver in i stallet tills dess att man stänger boxdörren- och det var inte första gången vi fick höra detta.

Säkerhet och ledarskap! Man är inte fokuserad om man sitter på lång tygel och pratar med ryttaren bredvid och i det ögonblicket är man inte heller någon ledare för sin häst. 

Vid elvatiden tog vi oss ner i ridhuset för att se en dresyrhäst och en hopphäst göra samma grundridningsjobb och även om hästarna såg olika ut till en början så var slutresultatet avspända och lösgjorda hästar. 

Till lunch  var det torsk. Matsalstanterna måste ha skrivit upp i sin almancka när jag ska komma på mina kurser. Sen lagar de fisk och så står de bakom kulisserna och fnissar. Så måste det vara... Men säg att du är allergisk då får jag till råd varje gång jag beklagar mig. Men jag klarar inte av att ljuga. Gå lite hungrig en dag det fixar jag :)

Tillbaka i ridhuset, inlindade i filtar så fortsatte eftermiddagen med dressyr för oss dressyrtränare och hoppning för hopptränarna. Vi fick se lite olika ekipage. I första gruppen var en av hästarna väldigt spänd och skör och det var intressant att se hur Eva Carin lyckades lotsa ryttaren till att bestämt rida igenom hästen utan att det blev för många explosioner. Det är lärorikt att se när det blir lite "problem" istället för att bara se "färdiga" ekipage. 

Eva Carin har ett eget sätt att beskriva hur stödet till hästens mun ska vara som jag tycker är bra. Just att beträtta hur det ska kännas i handen är svårt tycker jag  för stödet kan kännas så olika beroende på om man sitter på en stor eller liten häst eller en energisk eller lite mer flegmatisk häst eller om det är en fullblodsarab eller en stor och kraftig halvblodshäst. 

Istället för att hela tiden säga förhållning och eftergift så pratar hon om vänta, normal och varsågod. Vad är normal då? Ja det är läget mellan att handen säger vänta (förhåller) och varsågod (ger efter) . Ryttaren får själv känna efter vilket tygeltag som behövs för att hästen ska vänta och sedan säger ryttaren varsågod. Man kan också lättare förstå vad som händer om man blir kvar för länge i förhållningen- då kommer hästen också att bli kvar i vänta läget. Det gäller att komma ihåg att säga varsågod när hästen har svarat upp. Just varsågod tycker jag är ett trevligt byte till eftergift. Lättare att förstå. 

Kul att vara på kurs som alltid. Inspiration och lite nya idéer som ni säkert kommer att få ta del av. Men fy på sig lärarna som står där med händerna i fickorna. Tur att det inte var examensdag för er.  :)