Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg den 11 februari 2013

Av Ulrika Pernler - 11 februari 2013 15:20

Kyra har sagt att om man rider en timme varje dag så behöver man rida i trettiotre år innan man vet hur man gör. Kyra Kyrklund är proffesor i ridkonst med inriktning dressyr och jag är säker på att hon har räknat ut ovanstående med mycket allvar, eftertanke och lite humor. 


På en ridskola går den huvudsakliga undervisningen ut på att lära elever att rida. Det är eleverna som utbildas och det är också därför det är viktigt att man under sin utbildning rider på hästar som kan sin sak och som inte blir skrämda av att ryttaren är otydlig och obalanserad. 


Jag önskar att alla red ordentligt länge på ridskola innan de köpte sin egen häst och att när de väl köper sin häst att de väljer noga och länge för att träffa så där riktigt rätt i sitt  val. Eller som Eric Lette brukar säga; ”Man ska inte köra Porsche förrän man kan köra en Folkvagnsbubbla”. 


Med det skickar jag en liten tanke till TV programmet ”Ponnyakuten” som jag inte riktigt kan avgöra huruvida det är underhållande, skrämmande eller kanske till och med dålig reklam för ridsporten. Det är inte något fel på ponnyerna i serien men barnen är inte där i sin utbildning ännu. Det finns såna fina lugna hästar och ponnyer som man kan börja sin karriär på oavsett om man tänker bli kvar på en härlig stig i skogen för resten av sitt liv eller om man tänker äntra OS arenan i framtiden. 


Man har ridit både länge och mycket innan fokus kan gå från att hästen och ridläraren utbildar ryttaren till att det är ryttaren som utbildar hästen. Förmodligen är man som bäst på det först när man ridit runt trettiotre år eller åtminstone har dryga tolvtusen ridpass i ryggraden. 


Ryttarproffsen som vi ser på världsarenorna sitter upp på kanske mellan fem och åtta hästar varje dag hela året. Om vi som rider en gång i veckan gör fyrtio pass i sadeln på ett år så gör proffsen sina fyrtio pass innan det ens har blivit helg den första veckan. 


Vi vet nog alla att detta med ridning är så oerhört svårt samtidigt som det är roligt, utvecklande och ger en själaro som inte går att ersätta med något annat.(Det sista är min egen åsikt.) Vad jag ville ha sagt mellan raderna är att man ska skynda långsamt för att befästa kunskaperna och att man ska känna sina gränser. Att man sätter sin prestation i relation med mängden träning. 


Det tar bevisligen tid, kanske runt trettiotre år, innan man kan sin sak, Kom ihåg det!


Det finns för mig en ganska tydlig gräns när en ryttare går från att vara ”nybörjare” till häst till att börja förstå sig på det här med ridning och det är den dagen då ryttaren inte längre skyller sina egna brister på hästen. 


Då känner jag att vi är på väg åt rätt håll och det gör mig så glad och hästen med för den delen. 


Ridning är en konstart!

 

 

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14 15
16
17
18
19 20 21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards