Hej! Jag tror inte någon av er missat att det sedan en tid står en ny fin häst i stallet. Han heter Amuros O och är en åtta år gammal Holländsk valack, mörkbrun med en fin genomgående bläs. 

”Amos” har nu varit hos oss i dryga två månader och är färdig för att börja prova på att gå lektioner. Han får börja med en instruktör i sadeln precis som vi alltid gör. För att sedan börja gå med träningselever och elever på de allra högsta nivåerna under tiden han vänjer sig vid sitt nya jobb som ridskolehäst. 

I höstas hade vi plötsligt fyra stora hästar som blev stående samtidigt. Våra hästar brukar var oförskämt friska men någon gång ibland så kommer en anhopning av oturliga små skavanker på en och samma gång. 

Så när vår hästförmedlare i samma veva meddelade att det fanns en häst som skulle passa in i vår verksamhet så slog vi till och köpte ”Amos” trots att vi hade närapå fullt med hästar i stallet . Alla vi som handlar regelbundet med hästar vet att det är så gott som omöjligt att få tag på valacker i åttaårsåldern. På sådana är det nämligen strykande åtgång. :)

I en hästbesättning brukar man prata om att mellan fem och tio procent av hästarna är konvalescenter på grund av skada. Det kan vara allt från små saker som att de vrickat sig, sträckt sig eller har en hovböld. Ibland är det större saker som en senskada och även om det är god prognos för läkning så tar sådant lång tid innan hästen är fullt igång igen. 

Den här perioden i höstas vilade Uniek på grund av att vi opererade bort en liten förhårdnad i sadelgjordsstaden. Detta var ett enkelt ingrepp som gjordes under lokalbedövning. Men läget på såret gjorde att han inte kunde ha sadel på många veckor. 

Zohar fick en liten senskada på sitt gaffelband. Prognosen för läkning  var rätt så god men då han är både stor och tung så var vi tvungna vara väldigt försiktiga under hans rehabilitering. Han började gå lektioner igen först förra veckan. (Vilket han uppskattar mycket!)

Kalle vrickade sin ena framkota och fick behandling i leden. Även han är igång i lektionsverksamheten sedan någon vecka. 

Och till sist Lola som vrickade sig i hagen eller vid ridning och var tvungen att ta en liten semester. Lola kom dock igång snabbt igen och jobbar idag som vanligt. 

Med enkel matematik kan man säga att om några hästar är borta ut verksamheten så får andra jobba mer. Det som gör det enklare för oss är att vi har så många hästar (fyrtio drygt) så vi kan sprida på det extra jobbet. Men denna gången var det bara stora hästar som blev stående samtidigt vilket såklart gjorde det hela lite pyssligare. 

Idag är samtliga hästar i besättningen friska och igång i arbete vilket vi är jätteglada för och Amuros O kommer som sagt att skolas in här undervåren. Hoppas ni ska gilla honom!

Då vi medvetet har en häst mer än antalet platser i stallet så står för närvarande Kalle och Zohar i lilla stallet och de elever som rider dem får göra i ordning dem där och  komma in i ridhuset genom deras alldeles egen ingång. Men detta kommer att ändra sig inom ett par veckor. Då kommer en av privathästarna som varit på konvalescenthem att komma tillbaka och det är en privathäst för mycket istället :D

Så därefter blir det den övertaliga privathästen som får dela lilla stallet med en av våra lektionshästar (Hänger ni med?) och vi kan flytta in ännu en av våra lektionshästar i till den tomma plats som idag finns i stora stallet. 

Vilken häst som får tillbringa sin tid i den stora lyxiga boxen därute vet jag inte ännu. Men det brukar kunna vara skönt att ställa ut någon häst där som behöver paus några veckor. Vi försöker lyssna in våra hästar och se till att de får extra vila om de behöver det. Hästar kan bli trötta både kroppsligt och mentalt precis som vi människor. 

Så nu vet ni precis hur det står till och de spekulationer som jag hört ryktas om där man gissar vilken häst som ska ”försvinna” kan avslutas med detta.

Igår måndag 11/2-13 kunde vi äntligen koppla upp oss på Uppsala Vattens ledningar. 

Redan i spetember/ oktober drog vi fram våra vattenledningar till det nya nätet

men på grund av att Uppsala vatten haft förseningar så kunde vi koppla in oss först igår.  

Arbetet "flöt" fint :) och nu har vi kommunalt vatten i hela anläggningen vilket känns toppen. 

Därmed går vår gamla brunn i graven. 

Kyra har sagt att om man rider en timme varje dag så behöver man rida i trettiotre år innan man vet hur man gör. Kyra Kyrklund är proffesor i ridkonst med inriktning dressyr och jag är säker på att hon har räknat ut ovanstående med mycket allvar, eftertanke och lite humor. 

På en ridskola går den huvudsakliga undervisningen ut på att lära elever att rida. Det är eleverna som utbildas och det är också därför det är viktigt att man under sin utbildning rider på hästar som kan sin sak och som inte blir skrämda av att ryttaren är otydlig och obalanserad. 

Jag önskar att alla red ordentligt länge på ridskola innan de köpte sin egen häst och att när de väl köper sin häst att de väljer noga och länge för att träffa så där riktigt rätt i sitt  val. Eller som Eric Lette brukar säga; ”Man ska inte köra Porsche förrän man kan köra en Folkvagnsbubbla”. 

Med det skickar jag en liten tanke till TV programmet ”Ponnyakuten” som jag inte riktigt kan avgöra huruvida det är underhållande, skrämmande eller kanske till och med dålig reklam för ridsporten. Det är inte något fel på ponnyerna i serien men barnen är inte där i sin utbildning ännu. Det finns såna fina lugna hästar och ponnyer som man kan börja sin karriär på oavsett om man tänker bli kvar på en härlig stig i skogen för resten av sitt liv eller om man tänker äntra OS arenan i framtiden. 

Man har ridit både länge och mycket innan fokus kan gå från att hästen och ridläraren utbildar ryttaren till att det är ryttaren som utbildar hästen. Förmodligen är man som bäst på det först när man ridit runt trettiotre år eller åtminstone har dryga tolvtusen ridpass i ryggraden. 

Ryttarproffsen som vi ser på världsarenorna sitter upp på kanske mellan fem och åtta hästar varje dag hela året. Om vi som rider en gång i veckan gör fyrtio pass i sadeln på ett år så gör proffsen sina fyrtio pass innan det ens har blivit helg den första veckan. 

Vi vet nog alla att detta med ridning är så oerhört svårt samtidigt som det är roligt, utvecklande och ger en själaro som inte går att ersätta med något annat.(Det sista är min egen åsikt.) Vad jag ville ha sagt mellan raderna är att man ska skynda långsamt för att befästa kunskaperna och att man ska känna sina gränser. Att man sätter sin prestation i relation med mängden träning. 

Det tar bevisligen tid, kanske runt trettiotre år, innan man kan sin sak, Kom ihåg det!

Det finns för mig en ganska tydlig gräns när en ryttare går från att vara ”nybörjare” till häst till att börja förstå sig på det här med ridning och det är den dagen då ryttaren inte längre skyller sina egna brister på hästen. 

Då känner jag att vi är på väg åt rätt håll och det gör mig så glad och hästen med för den delen. 

Ridning är en konstart!

Hej! Efter förra säsongens tränarutbildningar så var det istället dags att gå på tränarfortbildning förlagd till Strömsholm Ridskola. Skillnaden mellan utbildning och fortbildning är väl att man inte behöver vara lika nervös för att göra bort sig i och med att examen är avklarad... eller... 

Vägunderlaget var riktigt, riktigt halt och vi såg flera avåkningar under färden. Själva kröp vi fram i lite lagom snigelfart men hann trots allt fram ganska lagom till te och mackor. 

Temat för dagens övningar var grundridning och likriktningen mellan dressyr och hoppning. Dressyrfantasten Eva Carin Oscarsson känner vi ju väl sen förrut och nu fick vi också bekanta oss med Daniel Svensson som är hopplärare på Strömsholm.

Vi var alla överens om att det inte är någon skillnad på vad man önskar hos hopphästen eller dressyrhästen. Man arbetar med balans, rakriktning och lydnad. Möjligtvis tyckte Daniel att hästarna som går de allra högsta klasserna inte får bli så lydiga att de tappar sin initiativförmåga. 

Vi pratade också en hel del om hur man gör grundridningen intressant för ryttaren. Det nickades instämmande när någon tog upp att idag söker man ofta hjälp hos sadelmakare, hästtandläkare eller så byter man bett stup i kvarten istället för att jobba mer med att grundridningen av hästen ska fungera. 

Grundridningen är nyckeln till en hållbar häst. Man kan rusa framåt i utbildningen med sin häst. Men är inte hästen självbärig och rakriktad så slutar det med att man står där med en trasig och sliten häst. 

Eva Carin tog också upp en punkt som hon brinner för- att ryttare och häst ska vara fokuserade på varandra från det att man kliver in i stallet tills dess att man stänger boxdörren- och det var inte första gången vi fick höra detta.

Säkerhet och ledarskap! Man är inte fokuserad om man sitter på lång tygel och pratar med ryttaren bredvid och i det ögonblicket är man inte heller någon ledare för sin häst. 

Vid elvatiden tog vi oss ner i ridhuset för att se en dresyrhäst och en hopphäst göra samma grundridningsjobb och även om hästarna såg olika ut till en början så var slutresultatet avspända och lösgjorda hästar. 

Till lunch  var det torsk. Matsalstanterna måste ha skrivit upp i sin almancka när jag ska komma på mina kurser. Sen lagar de fisk och så står de bakom kulisserna och fnissar. Så måste det vara... Men säg att du är allergisk då får jag till råd varje gång jag beklagar mig. Men jag klarar inte av att ljuga. Gå lite hungrig en dag det fixar jag :)

Tillbaka i ridhuset, inlindade i filtar så fortsatte eftermiddagen med dressyr för oss dressyrtränare och hoppning för hopptränarna. Vi fick se lite olika ekipage. I första gruppen var en av hästarna väldigt spänd och skör och det var intressant att se hur Eva Carin lyckades lotsa ryttaren till att bestämt rida igenom hästen utan att det blev för många explosioner. Det är lärorikt att se när det blir lite "problem" istället för att bara se "färdiga" ekipage. 

Eva Carin har ett eget sätt att beskriva hur stödet till hästens mun ska vara som jag tycker är bra. Just att beträtta hur det ska kännas i handen är svårt tycker jag  för stödet kan kännas så olika beroende på om man sitter på en stor eller liten häst eller en energisk eller lite mer flegmatisk häst eller om det är en fullblodsarab eller en stor och kraftig halvblodshäst. 

Istället för att hela tiden säga förhållning och eftergift så pratar hon om vänta, normal och varsågod. Vad är normal då? Ja det är läget mellan att handen säger vänta (förhåller) och varsågod (ger efter) . Ryttaren får själv känna efter vilket tygeltag som behövs för att hästen ska vänta och sedan säger ryttaren varsågod. Man kan också lättare förstå vad som händer om man blir kvar för länge i förhållningen- då kommer hästen också att bli kvar i vänta läget. Det gäller att komma ihåg att säga varsågod när hästen har svarat upp. Just varsågod tycker jag är ett trevligt byte till eftergift. Lättare att förstå. 

Kul att vara på kurs som alltid. Inspiration och lite nya idéer som ni säkert kommer att få ta del av. Men fy på sig lärarna som står där med händerna i fickorna. Tur att det inte var examensdag för er.  :)

Hej! Häromdagen sorterade jag lite olika papper som på något vis hamnat på hög på skrivbordet... Där fanns mitt nästan senaste diplom/auktorisering för avklarad dressyrtränarutbildning. Det skulle naturligtvis läggas till handlingarna. Så jag traskade in med det till ett skåp som jag har i sovrummet där jag förvarar diplom, arbetsintyg och andra skojiga papper som man behöver ha ordning på.

Som vanligt kunde jag inte låta bli att bläddra i högen när jag ändå tagit fram den. Så fick jag syn på de där två diplomen från voltigeledarutbildningen igen. 

Voltigeledarutbildning 1 och voltigeledarutbildning 2 från år 1987. Båda kurserna var i ridfrämjandets regi och vi höll till på Strömsholms Ridskola. Jag kan lova att jag var både yngre och rätt så mycket vigare då. Men jag ska också erkänna att jag aldrig hade sysslat med voltige eller ens provat på det innan jag åkte på kursen. Övriga som var där var i min sits vill jag minnas. Det var Åke Krumlinde, vår dåvarande distriktskonsulent som var drivande. Voltigen var ny och på frammarsch och Åke var bestämd när han väl kommit på något. 

Eva Öberg från Lagga var huvudlärare. Hennes lag var väldigt framgångsrika i grenen och bland de bästa om inte de bästa i Sverige på sin tid.

Så kom vi... En hop med ridfröknar och annat hästfolk som skulle lära sig om voltige. Inte bara hur man hanterade hästen och linan utan också vad det var man sysslade med däruppe på hästryggen. Vi hade inte den blekaste aning. Fanor och annat tjusigt. Fast på de där kurserna var det inte viga voltigörer utan vi ridfröknar (och hästfolket) som skulle prestera konsterna till häst och det var inte särskilt vackert ska jag erkänna. Men vi skrattade en hel del... Jag hoppas Eva också gjorde det. Hur det var har jag förträngt. Stackars Eva...

Det där var så många år sedan så jag minns inte alls om vi hade teori. Men det måste vi ju ha haft. Jag minns bara passen i ridhuset och Åkes hemlagade luncher och middagar. 

Jag minns hur vi stod på rad i ridhuset och hästen gick runt på linan i skritt och galopp. Så fick vi öva på att springa med såna där snygga steg där man slår foten i rumpan och svävar lite på varje steg. Vi kände oss väldigt graciösa. 

Det var oro, fniss och skräckblandad förtjusning när vi en efter en fick springa fram till hästen som galopperade för att göra våra upphopp. Om vi kom upp... Vi sprang, ramlade, klättrade, hängde och hoppade över och ramlade av på andra sidan och slog i backen. En och annan gång landade vi till häst och jublet steg till taket. 

För att överhuvudtaget kunna göra några övningar till häst fick vi förmodligen klättra upp på nån stege. Jag har förträngt det också. Men jag minns att vi var i gula ridhuset och att väggarna flöt förbi i väldig fart och att vi trots centrifugalkraftens sugande inverkan skulle släppa både hände och fötter i olika ordning.

Vi hängde upp och ner och vi stod upp och vi satt baklänges. Kanske i skritt fast jag vill minnas galopp. 

Jag har för mig att vi hade ont... och att vi var överens om att jobbet som linförare var det som tilltalade oss mest. Vi kämpade och svettades och skrattade oss igenom de där två kurserna och på den sista dagen fick vi våra diplom med underskrift och ridfrämjandets symbol .

Det vore kul med en återträff för "Voltigeledarna 1987" så vi kunde jämföra våra ärr. 

Vad jag ville säga med det här var att de där två Diplomen från Voltigeledarutbildningen känner jag att jag verkligen förtjänade med äkta blod svett och tårar. Eftersom jag deklarerade efter mitt bejublade (...) framträdande vid julshowen 2010 att jag, ”Sveriges äldsta voltigör” därmed gick i pension så ska jag härefter inte tjata mer om detta. 

Kanske...

Hej! Den 2 juni ska vi ha vår allra första riktiga tävling i Working Equitation här på Uppsala Ponnyklubb. 

Hittills har vi hunnit ha två stycken Pay and Ride och förhoppningsvis hinner vi ha ett par till sådana innan det är dags för tävlingspremiären. På så sätt har vi i alla fall hunnit känna på hur det kan vara att sätta ihop ett arrangemang i grenen WE. Hopp- och dressyrtävlingar har vi arrangerat i många år så där finns det rutin på ett annat sätt. Men det här är både nytt och spännande. 

Propositionen till tävlingen ligger ute på tävlingsdatabasen och också på vår hemsida www.uppsalaponnyklubb.se  direktlänk http://www.uppsalaponnyklubb.se/Prop%20WE%202%20juni.pdf 

Min förhoppning är att många  av er som varit med på träningarna kommer våga och vilja vara med på tävlingen och sen att det kommer ekipage längre ifrån också. Jag tror och hoppas vi fyller klasserna. Har ni frågor kan ni prata med mig :) 

Förutom att ställa i ordning banorna inför tävlingen så kommer det att behövas hjälp under själva tävlingsdagen. Så det tänkte jag göra ”reklam” för redan nu. Dels kan ni som är med och tävlar hjälpa till med några pass där ni känner att ni hinner mellan era ritter. Men annars får gärna vem som helst som känner för det hjälpa oss. 

Därför tänkte jag reda nu förklara lite vilka uppgifter som kommer att förekomma och jag blir jätteglad om ni under våren vill anmäla er på dessa poster. 

Det kommer att finnas plats för totalt tjugofem ekipage under dagen och dessa rider två eller tre moment. 

I sekretariatet kommer det att behövas någon som tar betalt och någon som tittar på vaccinationsintyg. Är man lite van så hinner man göra båda. Precis som vid alla andra tävlingar. 

Första momentet  för dagen är ett dressyrprogram som är speciellt skrivet för WE men som i stort sett rids som ett vanligt dressyrprogram. Vi kommer att hålla till i ridhuset. Då behövs en person som står vid insläpp på collectingring och en skrivare till domaren. En protokollräknare och en speaker behövs också. 

Nästa moment som rids är Teknikbanan. Den kommer att ridas på vår WE bana som ligger nedanför dresyrbanan. På dressyrbanan blir det framridning. Hit behövs också en speaker och en protokollräknare.  Nere på banan kommer domaren och en skrivare att befinna sig och så någon banpersonal som ställer i ordning hinder som rivs eller behöver rättas till mellan ritterna.  

I WE har man en kontrollant som möter upp ekipagen när de kommer ut från banan och ser efter så att det inte blivit märken efter eventuella sporrar och så att bett och mundering sitter som det ska och inte skadar hästen. 

Efter teknikbanan så rider ekipagen i de svårare klasserna en speedbana. Den bedöms också av domaren och till det behövs skrivare och banpersonal precis som i tekniken. Dessutom behövs kontrollanten även i det sista momentet.

En enklare typ av servering bör vi också ha. Så om någon vill stå ute i solskenet och sälja drickor och smörgåsar eller i cafeterian för den delen så blir vi glada för det också. 

Något annat som jag tänkte lägga ut en hint om är att om någon har kontakt med ett företag som kan tänkas gå in och sponsra med något så är det väldigt välkommet. Det kan till exempel vara priser till de placerade eller blommor till utsmyckning av hindren. Sponsorn kommer att presenteras på tävlingen och få sin loggo med länk från vår tävlingssida om man vill. 

Just nu känns det långt till tävlingsdagen. Men vi vet nog alla hur fort tiden kan gå. 

Under våren kommer vi ha fler tävlingstillfällen i föreningen. Dels är det alla våra klubbtävlingar som pågår för fullt nu. Dessa är ett perfekt tillfälle för den som vill praktisera lite i hur en tävling går till. Bara att hugga i. 

Vi kommer också arrangera en del Pay and Jump/ Pay and Ride i vanlig ordning. Förra året hade vi uppemot femton stycken. 

Klubbtävlingarna arrangerar US och Pay and Jump arrangerar ridskolan. upk(at)telia.com 

17 mars, 5 maj och 19 maj arrangerar vi hopptävlingar och där blir vår tävlingskommitté glada över all sorts hjälp som ni kan tänkas bidra med. TK har en egen mailadress för dessa tävlingar : upk_tavling(at)telia.com .

Det finns alltid en uppgift för var och en, stor och liten. Välkomna! 

Hej! Underbara sol! Så fint väder idag att några av hästarna bestämde sig för att gå på promenad till en intilliggande hage och personalen fick pulsa ut och hämta tillbaka dem där de skulle  vara. Man blir liksom sugen på att promenera i sånt här härligt väder. 

Solstrålarna ger hästarna signal om att det är dags att släppa den tjocka vinterfällen så det blir en hel del lösa hår så här års. Men som tur är så tar eleverna med sig många av håren hem när de varit och ridit. Det sitter så fint på byxor och jackor och förmodligen bilsäten också till många pappors glädje. Några extra tag med piggborste eller ryktborste brukar uppskattas av hästarna. 

Jag tror solstrålarnas verkan gäller för katter också för min bror visade mig sin nya katthårssoffa häromdan. Riktigt snygg! 

Den nya hästen Göran bestämde sig ju för att bo på kansliet några dagar medan han gjorde sig hemmastadd. 

Litet och hemtrevligt fast lite väl mycket compact living för en häst, tyckte Göran. 

Så Göran bestämde sig för att det blivit dags att se sig omkring. Det blev ju en ganska lång resa för Göran när han kom i förrgår. Så det var nog skönt att få vila i enrum. Annars är Göran som sagt en sällskaplig typ. Så det första han gjorde idag  var att säga hej till tjuren som huserar bakom staketen till fållan. 

Fast tjuren hade sin lite tjuriga dag och vägrade svara. Så Göran tänkte att han får ta itu med tjuren en annan dag istället. Sedan provade Göran isoleringsstallet. Han har hört att det är där man får bo om man är ny så att man inte smittar de andra med några konstiga resebaciller. 

Mmm, isoleringsstallet var inte dumt. Fast Göran är lite bortskämd med att det ska finnas lite faciliteter så han vandrade vidare. 

Han testade duschen som han tyckte var väl liten. Men bra med genomgångsmöjlighet så att man kan duscha en liten bit i taget. Det funkar, sa Göran. 

Efter duschen tog Göran trappan upp till cafeterian. Här var det ljust och luftigt, utbrast han. Göran ställde sig och tittade ut genom fönstret och såg alla hästarna som sprang omkring i hagen. Toppen, sa han. Jag gillar ju inte att springa men att titta på andra hästar det tycker jag om. 

Göran stod kvar vid fönstret och drömde sig bort. 

Han hade hittat hem!