Hej! I morse fick det bli lite arbete i tömmar för Lusen. Det är bra omväxling för hästen att få jobba utan ryttare på ryggen. Sen ska jag ju inte sticka under stol med att det är bra motion för oss ryttare också där  vi springer runt i spånet. Alltid i fel sorts skor förstås. Antingen stallskorna med stålhätta...(rekommenderas inte) Eller i ridstövlar vilket jag kan intyga inte är speciellt löpvänligt. 

Efter det så var jag hem en sväng för att uppdatera hemsidan och lägga in lite adresser i idrott online. Det är ett ständigt uppdaterande för att hålla registren aktuella. 

Efter lunch så kokade jag en termos choklad inför eftermiddagens skolmästerskap i dressyr på Jälla skolan. Man får använda alla sätt man kan för att hålla sig varm i ridhus på vintern. Choklad är ett bra och gott sätt. Så fick det följa med en packe filtar och underställ förstås. 

Jällaskolans elever och hästar kämpade på fint och inte en enda red fel väg vilket såklart kan hända när man rider program. De små problem med vägarna som ändå uppstod var de klassiska för programmen i LC och LB. Nämligen bågarna och volterna. 

Än en gång så börjar jag fundera över varför just serpentinbågarna ska vålla sånt problem vad det gäller vägvalet. Jag vet att jag har varit inne på det förut. Men det är nästan vanligare att man tappar vägen i den första bågen än att man inte gör det. (Se bilden nedan.)

Min fundering har ju varit om det är tränarnas och instruktörernas sätt att förklara vägen som gör detta. 

"-Rid inte ut i hörnet!"

Så säger vi ju. Detta för att man inte ska rida djupa hörn i serpentinbågar utan mer placera bågarna som halvcirklar. Men man ska ju ändå hela tiden ut till tangeringspunkterna.(se bilden nedan)  En gång per båge ska man tangera spåret. (gul cikel) 

Jag ska göra ett test och inte säga ett ord om att inte rida ut i några hörn och istället prata om tangeringspunkter och cirkelbågar. Vad tror ni?

Samma med volterna som nästan alltid blir för små. Även tjugometersvolterna tenderar att hamna innanför spåret i de lättaste programmen. Men om man istället lär eleverna att rida ut till tangeringspunkterna så kanske... .

Själv tycker jag att det är mycket lättare att forma runda volter om man alltid delar in dem i fyra delar och ser nästa punkt hela tiden. Prova får ni se. 

Vad som är en tjugometers volt, en femtonmetersvolt och en tiomeetersvolt måste man öva på innan man rider programmet. Stega ut dem till fots. Sätt ut koner. Och nöt på! 

Nu återstår en dressyrlektion och sedan mina ordinarie ridskolelektioner på fredagkvällar innan jag kan låsa och släcka stallet för natten. Sedan bär det rakt hem till badkaret kan jag lova för att tina upp en frusen kropp men varm själ.