Hej! 

Förr om åren mötte man regelbundet på rådjur eller harar på ridturen i skogen. Oftast var det inte värre än att hästen hoppade till och likadant var det för rådjuret eller haren som genast sprang sin väg. 

En gång mötte Gabbi och jag en älgko med sin kalv uppe på en kulle bland granarna. Det var inte jättepopulärt eftersom vi hamnade mitt mellan kon och kalven. Hästarna tvärvände och drog iväg i full fart. Efter en stund fick vi stopp på dem. Men lite läskigt var det allt. 

Rådjur, harar och för all del älgar möter man fortfarande när man traskar runt på stigar i skogen. Det bor ju där. 

Jag har pratat med flera personer som mött vildsvin under ridturen med hästen nu på sistone. Själv har jag sett spår av vildsvin i skogen där jag rider men ännu inte träffat på några. Nu är det nog ofta så att hästarna känner doften av vildsvinen långt innan mötet och vildsvinen gömmer sig nog oftast illa kvickt. Så för det mesta går vi varandra förbi. Men ett stort vildsvin är inte direkt lockande att möta... tycker i alla fall jag. 

Vildsvin mötte man aldrig förr, utom på Skansen då. 

Förutom skogens vilda djur så kan man möta andra överraskande figurer på ridturen. 

En gång mötte jag en gubbe med skottkärra. Han brakade ut ur skogen mitt framför hästen med kärran fulllastad med ris och skräp. Jag flög som en vante och landade raklång framför gubben med kärran. -Gick det bra? frågade han. -Ingen fara, sa jag och  reste mig stönande och klättrade till häst igen. Jag ska erkänna att jag landade hårt och jag fick tillbringa en vecka till sängs med blåslagen kropp. Betänk då att detta var på tiden då inga TV-program gick på dagtid, ingen video, DVD eller annan möjlighet att se filmer fanns. Man låg helt enkelt och lyssnade på raspiga LP skivor och läste Kalle Anka istället. 

En annan gång så mötte jag en gul hund utan hundförare. Den bestämde sig för att lifta genom att bita sig fast i ena bakbenet på min häst. Hästen satte så klart en väldig fart men hunden hade starka käkar och hängde sig kvar riktigt länge. Den hästen klarade aldrig riktigt av att möta hundar efter det... 

En av våra ridlärare tog med sin grupp på skrittur i skogen och träffade på tre förrymda ungtjurar. Men de sällade sig fint i ledet och följde med ridgruppen på hela rundan. De inkvarterades sedan i stallet tills ägaren kunde komma och hämta dem.

Ett riktigt udda möte var det väl ändå som skedde i grannstallet härom veckan. Där står omgivningarna under vatten, många hushåll har fått sjötomt och tydligen var det en ryttare som möttes av ett gäng glada scouter i kanoter som paddlade genom skogen... Hur tränar man sin häst inför det? :)

Ja , det är nog inte helt fel för oss ryttare att köra samma slogan som scouterna-

Alltid redo!