Hej!

Ovanstående bild är djupt inpräntad från tidiga barndomen. 

Stå med ryggen mot hästens huvud. 

Ta tyglarna i vänster hand och sätt vänster fot i stigbygeln, utifrån och in. 

Ta höger hand i bakvalvet och  vänster hand i framvalvet eller mantag. 

Ta sats, ett, två, tre och hoppa upp.

Ta benet högt över hästens bakdel och sätt dig mjukt i sadeln. 

Förr i tiden satt vi ryttare aldrig upp från pall utan vi späkte kroppen, slet på de stackars hästarna och nötte ut utrustningen i ren prestige för att bevisa att vi minsann kunde skutta upp på hästryggen. Möjligtvis använde vi i smyg bänken på stallplanen eller en stubbe. Men bara när ingen såg. 

Idag är det annat ljud i skällan och varenda ryttare använder pall vid uppsittning. Nåja, nästan alla. En viss prestige kan möjligtvis leva kvar i någon avkrok. Men jag tror att vi lite till mans tänker på våra hästar och försöker avlasta dem från den snedbelastning en uppsittning faktiskt innebär. 

En gång skulle Gabbi provrida en häst som var född på Bollerup lantbruksskola. Detta var efter pallarnas intgåg. När Gabbi kom till stallet visade sig hästen vara gott och väl 180 m i mankhöjd och hon sadlade den med möda och med en viss svindelkänsla i antågande och ledde hästen till ridhuset.

Väl där möttes hon av en fullsatt läktare. Alla skolans elever ville se när hon red hästen. Det hade väl varit okej om det funnits en pall... Men det gjorde det inte. Förmodligen hade alla pallar gömts undan för att verkligen kolla om denna ryttare var den rätta för hästen.

Så Gabbi tvingades utföra en "stående spagat" och sedan en gymnastisk sving upp i sadeln. Upp kom hon , men hon vet än i dag inte hur det gick till. Det sägs att det gick ett sus genom publiken och hästen fick följa med hem. Men hon satt aldrig mer upp på den hästen utan pall! 

För en ridskolehäst är det extra välkommet att ryttarna använder pall. Det kan ju bli flera uppsittningar på en och samma dag. Jag skulle tro att vi använt uppsittningspall på ridskolan i tio- femton år vid det här laget och jag kan garantera att det märks på hästarna att de är både gladare och mer avspända inför uppsittningarna än vad de kunde vara förr. 

Pallen är ett välkommet hjälpmedel inte minst med tanke på hästarna. Men man spar också på utrustningen och på sin egen kropp. 

Jag har faktiskt varit med om att en häst ramlat vid en uppsittning en gång. En elev kom i bakvikt i stigbygeln och blev hängande med full tyngd på vänstersidan varvid hästen tappade balansen, tog några snedsteg och sedan föll på sidan.

Det finns ett stort Svenskt möbelvaruhus som jag tror tjänar stora pengar på att sälja pallar till landets alla stall. Vi är glada att dom finns för där är pallarna billiga och man kan dessutom måla dem som man vill om man har lust. 

Idag har jag "märkt" den pall som Gabbi och jag brukar ha med oss på tävlingsplatsen. Det är alltid någon som glömt sin pall när man väl är på plats på tävlingsdagen och så springer alla runt och frågar om de får låna grannens pall. 

Såklart får det göra det för man vill ju inte att ens konkurrent ska bli kvar på marken...eller...?  ;) 

I vilket fall så lånar vi gärna ut vår pall. Men nu syns det lite bättre vems den egentligen är. Jag lade också till ordet oumbärlig för det är precis vad pallen är! På söndag styr vi mot tävling och pallen packar vi in allra först!