Hej! Det kom ett riktigt härligt sommarregn igår. Ni vet när det blir så där kolsvart och så brakar det loss inom ett par minuter. Själv var jag förvarnad av kontakter i stan att det var på väg. Så jag tog mig skyndsamt till stallet. Jag halvsprang till hagen och hämtade den första av våra två hästar.

- Nu är det bara minuter kvar, sa jag till Lotta i förbifarten. Hon stod i stallet och hade precis sadlat för en uteritt.

-Vänta med uteritten, sa jag i farten.

Så halvsprang jag till nästa hage och hämtade den andra hästen. Vi gick med långa kliv tillbaka mot stallet och när vi hade femtio meter kvar kom de första tunga dropparna. Molnen hängde lågt precis ovanför ridhustaket och snart slog regnet hårt mot marken.

På stallplanen stod en grupp föräldrar och barn uppradade. De hade kommit för att vara med på söndagens barnridning. När regnet började skvala tog det någon minut innan de reagerade. Så tog de barnen under armen och sprang snabbt in i stallet för att söka skydd.  Alla ridsugna barn fick rida sina rundor under tak istället. Den möjligheten är man glad för en sådan gång.

Värre var det för de ponnys och ledare som hade knatat iväg till ”nybygget” för att ha barnridning i samband med husvisningarna där.  De hamnade mitt i ovädret och fick springa i skock ända hem till stallet. Ponnyerna fick varma täcken och njöt nog lite extra av att komma hem medan ledarna fick leta torra kläder i sina gömmor.

Ner vid Jällaskolan var det lagtävling i hoppning. Precis när lagklassen skulle ridas så kom regnet. Men det tog inte koncentrationen från våra ryttare och hästar som tog hem segern i den sista deltävlingen. Tillsammans med den seger och den andraplats de hade sedan tidigare omgångar så vann de också den totala segern i årets division III.

Man har varit med en och annan gång omatt det varit vackert väder när man lämnat stallplanen. När man befunnit sig som längst bort från stallet har himlen plötsligt öppnat sig och så sitter man mitt i ett skyfall. Dessa gånger är det bara att ge upp och låta vattnet rinna innanför kragen och ner på ryggen och till sist ner i stövlarna som man får tömma upp och ner när man är tillbaka i stallet. En uppsättning torra kläder i ett stallskåp rekommenderas från en som är väderrutinerad.

Lite tråkigare med regn är det för hästens utrustning. Läder och regnväder är inte bästa vänner. Det fick jag erfara en gång när jag var vid Jällaskolan och skulle tävla dressyr. Det fanns spridda mörka moln när jag satt upp men snart så drog det ihop sig och blev kolsvart på himlen. Så smöllde det till och så kom regnet.  Samtliga levande varelser utom vi tre som var på framridningen  begav sig in under tak. Så där stod vi alldeles ensamma med svansarna vända mot stormen medan regnet öste och åskan dundrade över himlen. Det var inte frågan om ifall man skulle bli blött. Vattnet rann som ett vattenfall över skrämkanten på hjälmen och hästarna kurade.

Det hela var över på fem minuter och precis när det sken upp igen så fick jag startsignal och det var bara att rida från stillastående i ösregn och rätt in på banan.

Några veckor senare så sprack lädret i sadelns sits rakt över själva sätet. Sadelmakaren fick komma akut. Han skakade på huvudet, det fanns inget han kunde göra. Så sadeln fick åka på resa till Italien där den spenderade sex veckor. När den kom hem igen var den som ny men det blev ett djupt hål i plånboken.

Idag så är jag noga med att alltid smörja in lädret med parafinolja om jag överraskats av störtregn. På så vis hoppas jag att nästa Italienresa blir för mig och min familj i stället för en ensamresa för sadeln.