Hej! Lusen och jag drog iväg på tävling igår på sommarens hitintills varmaste dag. Nu hade idag inte varit ännu för då hade vi åkt på årets näst varmaste dag. Destination var Enköpings Fältrittklubb och Working Equitation. Detta skulle bli vår tredje start i WE och vår första start på gräsbana. Faktum är att samtliga tre moment reds på gräs. Detta hade föranlett att jag samlat viktig information från EFRK:s rutinerade fälttävlansryttare angående broddning av häst för bästa fäste på gräs i hög hastighet. 

De inköpta gräsbrodden byttes efter tipsningen ut mot  vanlig vinterbrodd med hård kärna och det skulle visa sig vara perfekt ute på EFRK:s terrängbana. 

I vilket fall anlände teamet och jag till EFRK vid elvatiden på lördagen. Teamet bestod förutom Lusen och mig utav min mamma, pappa och så Gabbi. Vi har teamat ihop sedan jag och Gabbi föddes så att säga, förutom Lusen som är nyast och kom in i gänget för ett år sedan. 

I vanlig ordning skulle  dressyrmomentet ridas först. Även detta på gräs så broddarna åkte i direkt. Jag hade ju preparerat broddhålen med öronpropparna som jag köpte i veckan så dessa skulle först petas ur. Sedan var hålen soprena och det var bara att börja skruva. Jag kan varmt rekommendera biltemas orangea öronproppar till broddhål. 

När vi kom ner till banan var det två ekipage före mig. Perfekt en sån här varm dag. Det var dessutom fruktansvärt mycket flugor och broms som ville kalasa på både hästar och folk. Mamma sprang runt med sitt myggstift och Gabbi sprejade Lusen med flugspray. 

Så blev det vår tur. Vi brukar vara ganska säkra på dressyrmomentet men denna gång blev det en lite skakig början. Precis när jag gjort första halten så landade en broms storlek bombplan på Lusens ena framben. 

Den bestämde sig för att sitta kvar under i stort sett hela travprogrammet. Kanske skulle den någonstans men orkade inte flyga dit eller så var den bara hungrig. Lusen gjorde sitt bästa för att gå dressyrprogram och samtidigt göra sig av med broms. Så han ömsom lyfte och sprattlade med frambenet eller så dök han med blottade tänder mot bromsen. Jag satt uppepå och funderade på om jag skulle stanna och låta honom klia bort den. 

Men i skritten tyckte den väl att farten blev för låg och så flög den sin kos. Resten av programmet kändes riktigt bra inklusive galoppombytena som samtliga blev rena denna gång. Vi lade oss på tredje plats efter dressyren. 

Efter  detta blev det en stunds paus för bangång. Sedan fick LA klassen rida sin teknik och speed och därefter startade den medelsvåra klassen. Jag skulle rida  sist i Msv så Lusen hann gå ner till trailern och sätta i sig ett halvt ton hösilage under tiden vi väntade. 

Så blev det dags för teknikbanan. Den var förlagd på gräs på  EFRK:s stora terrängbana. Det var rätt så långa distanser mellan hindren. Lusen och jag kom upp till banan när det var två ryttare kvar före oss. Perfekt i tid ännu en gång. Tack vare teamet! Lusen kändes taggad och lade till och med av en liten bockserie medan han väntade på sin tur. 

Så fick vi startsignal. Första hindret var repgrinden. Lusen vet precis hur man ska göra så det gäller att hänga med. Sedan var det en raksträcka mot tre tunnor med galoppombyten mellan och därefter skulle vi tillbaka för att hämta lansen i en tunna längre bort. Anridningen mot tjuren gick toppen och vi fångade ringen på vägen. Efter det skulle vi direkt in på en åttvolt mellan två tunnor och göra galoppombyte mitt emellan. Inte helt lätt att styra på en hand och balansera en lång lans i den andra. Hindret avslutades med att vi stoppade ner lansen och ringen i ytterligare en tunna. 

Vi galopperade vidare fram till bommarna där man skulle göra sidepass först för höger skänkel och sedan för vänster. Direkt efter bommarna så var det anridning mot ett hinder bestående av två röda stockar fyllt med halmbalar. Där var det många hästar som stod emot och så också Lusen. Så vi fick ett stopp som jag inte var  beredd på. Ny anridning och han bestämde sig för att det var okej att hoppa. 

Så var det dags för fållan som skulle ridas i båda varv. Efter det kom en galoppsträcka bort mot parallellslalom. Sju pinnar vilket genererar sex galoppombyten som ska ligga på linje. Lusen jobbade på så fint med slalomen som är ett riktigt mjölksyrehinder. 

Vidare mot bordet där man skulle göra halt och visa stillhet samtidigt som man böjer sig ner och lyfter upp en kanna och ställer tillbaka den. Det kan vara rätt så svårt när man har kommit i full galopp innan och så plötsligt ska hästen stå helt still och visa lugn. 

Direkt över i galopp och mot enkelslalomen och därefter klockan i en L-formad korridor. Där är det betydligt lättare att rida in. Men att rygga ut i ett L är desto svårare. Men vi kom inte emot någon del av hindret och vi kkunde gasa vidare mot det sista hindret som var träbron och så i mål.

Nu fick vi en tiominuters skrittpaus innan vi skulle rida speeden. Medan vi skrittade fick vi höra i högtalaren att vi hade den näst högsta poängen. 

Lusen kom ner fint i puls och jag tog några välbehövda klunkar Cola. Så red vi in på banan igen för att rida speedmomentet. Det går ut på att rida hela banan på tid. Men man kan inte bara fräsa på i full fart för om man misslyckas med något moment får man tidstillägg och det kan bli dyrt i slutänden.  

Det var i stort sett samma bansträckning med några små förändringar. Jag gick igenom banan i huvudet innan startsignal och sedan bar det av. 

Grinden, tunnorna, lans ut tunna, tjuren och vi fångade ringen ännu en gång, lans i tunna och så bommarna. Jag klämde på lite extra mot hindret och Lusen hoppade. Så direkt sväng till vänster och fållan. Vidare mot paralelleslalom och därefter direkt på enkelslalom. Någonstanns mellan pinnarna kom jag på att det nog var dags att andas också så jag tog ett par andetag. Det gjorde susen! Pinnarna  var bara millimetrar från mina ben men alla stod kvar när jag kom ut på andra sidan. Vi höll farten hela vägen in i korridoren och backade utan missöden. Bron var utbytt mot en bank som låg en bit längre bort på banan. Så här kom ännu en galoppsträcka och banken gick utan problem. 

Efter det var det ungefär 200 meter kvar till mål och jag tänkte att jag nog kunde släppa på ordentligt. På nåt vis finns det alltid lite krut kvar i Lusen och jag lovar att det gick fort. Vi gick i mål på dagens snabbaste tid. 

Trots det så kom vi tvåa även i speeden. Det visade sig att vi hade trampat över den sista bommen med det sista benet i sidepass vilket gav fem sekunders tidstillägg. Så vi blev slagna med hela en sekund av Paulo Bastos som också blev dagens vinnare. :) 

Lusen hade sån himla tur att han vann en ny grimma. Han hade nämligen haft sönder sin nere på parkeringen när han skulle förvisa en geting ur trailern. Det är ännu en sak man bör ha med sig dubbelt av. Jag har redan dubbelt av träns och stövlar eftersom det är saker som förolyckas lätt på en tävlingsplats. Nu blir det dubbla grimmor också framöver. 

Vi var så klart jättenöjda med en andraplats Lusen jag och teamet. Nu blir det vila och skogsridning för Lusen i ett par veckor. Inga tävlingar förrän mitten av augusti. Idag har vi skrittat på stigar och Lusen har ätit löv från träd och buskar och lite gräs också. 

Den förvisade getingen kom tillbaka precis innan vi skulle åka hem förresten. Den störtdök målmedvetet och stack Gabbi i benet. Inte snällt!