Hej! Idag är det tisdag och Lusens två veckor i skrittlunk börjar närma sig sitt slut. Snart, snart ska vi börja jobba lite igen. 

Jag läste en artikel om ett ekipage som brukade rida iväg på långritter som kunde vara i flera dagar och till och med veckor. De tränade ordentligt hemma först för att klara distanserna och så packade de väldigt klokt för vara väl förberedda på allt som kan hända. Ett viktigt sätt för hästarna att få i sig det de behövde var genom att ryttarna lät dem beta längs med ridturen. De fick i sig både gräs och sly och på så sätt så höll de vätske- och energinivåerna i schack.

Jag undrar om Lusen också har läst den artikeln...?

Nu tycker jag personligen inte att våra uteritter kan räknas in i facket långritt. Vi är ju ändå tillbaka till stallet inom en timme på sin höjd. Men Lusen verkar inte vara av samma åsikt. Han kör ner huvudet grästuvorna eller dyker rätt in i ett taggbuskage när man minst anar det om man inte är beredd. Snabbt som attan kniper han av en tvåmeterskvist och sedan går han och tuggar i sig den bit för bit medan han lunkar  vidare. Så fort han har svalt kvisten så börjar jakten på nästa. Det gäller att hålla sig vaken för att göra undanmanövrar i tid. 

Tacka vet jag dressyrbanan, där växer det inte många taggbuskar. Man kan eventuellt se till en och annan ”taggig” tränare men annars är det rätt så bart. 

Nu är jag i och för sig glad att Lusens kvistar håller sig framtill. En gång när Gabbi och jag var ute och red ”offroad” så fastnade ett träd i svansen på hennes häst. Det hade avverkats i skogen nyligen så det fanns mycket där som satt löst. När jag säger träd så tänker ni kanske på en hundraårig ek eller liknande . Men det finns yngre träd i skogen också och det här var ett sådant. Trädet skulle säkert ha blivit pampigt om hundra  år ifall det fått sitta kvar i marken. Nu var det lite klenare men nog så stort för att inte passa i en hästsvans. Det var inga roliga grejor. Som tur var så bestämde sig trädet för att stanna kvar i skogen efter en liten språngmarsch. 

Med tanke på hur långt en häst som är jagad av ett träd som vägrar släppa taget skulle kunna springa så tycker jag alternativet med tvåmetersgrenar i munnen känns bättre. 

Träd kan ställa till med en hel del besvär även om de sitter fast i marken fortfarande. Det vet min pappa... En gång skulle han skritta ut på en av våra hästar. En liten runda på en upptrampad stig i skogen. Men såklart bestämde han sig också för att köra en liten avstickare eller om ni vill kalla det offroad. På ett ställe missbedömde han möjligheterna att rida under en tjock trädgren med den alltför höga hästen. Eller ja, hästen kom lätt under men pappa blev kvar på andra sidan grenen. Det här var länge sedan så tidsfristen för mitt löfte om att hålla detta hemligt har gått ut. Tror jag...

Själv har jag fastnat i en gran en gång och trillat av när hästen tog en genväg. Men det berättar jag inte för nån! 

I vilket fall, välj stigar med bra ”grenhöjd” för säkerhets skull. Eller så hyr ni Lusen en timme (jag ger ett bra pris till alla jag känner). Så tar ni en runda och låter honom avverka alla grenar i ridhöjd. Det borde gå rätt så snabbt för han kan nämligen gå och tugga samtidigt.