Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg den 2 augusti 2013

Av Ulrika Pernler - 2 augusti 2013 15:05

Hej! I kväll är det ”målgång” för dressyrlägret som jag haft under veckan som varit. Jag kan faktiskt inte komma ihåg hur många somrar vi kört detta läger exakt samma vecka på sommaren. Det är nog sex år eller möjligtvis ”bara” fem, förmodligen åtta. Jag ska fråga deltagarna i kväll för många av dem sexton som går i år har  varit med varenda gång. 


Jag skulle tro att ryttarna är lite möra så här på fredagen. Jag är det i alla fall trots att jag ”bara” haft uppgiften att dirigera dem under ridpassen samt pratat mig torr i halsen under teoripassen. 


Den här sommaren har  vi haft lite otur med vädret. Vi red ute första dagen men sen har  vi prickat in regnvädren varenda ridpass. Tur ändå att vi har ridhus! 


Nu står dressyrprogramridningen för dörren och jag vet att några av ryttarna skulle samlas på en altan i ett villaområde redan vid tiotiden idag för att träna programridning. Det finns en liten chans att de filmar detta då jag bad dem snällt och länge. Vi får se! 


Sist avslutar vi med att grilla och ventilera veckans upplevelser och börja planera för nästa sommar förstås! 


På teorilektionerna i år  har vi pratat en del om hur små detaljer kan göra ett helt ridpass bättre och med positivt för både ryttare och häst. 


En sak som vi tog upp är hur viktigt det är att hålla efter hovarna på sin häst. Främst då tänker jag på att göra rent hovarna före och efter ridpass. Själva verkningen och skoningen av hästarna sköts av ridskolans hovslagare. 


När vi diskuterade hur viktigt det är att kratsa hovarna på hästen före och efter ridpasset så var det flera av eleverna som uttryckte att det är både svårt, lite läskigt och framförallt tungt och jobbigt. Speciellt när det sitter lera i hovarna. Men efter att jag förklarat en del om hovens funktion så var det flera som satt och nickade och nog egentligen förstod hur viktigt det är.


Hoven kallas ibland för hästens extra hjärta då en av hovens uppgifter förutom att ”sitta längst ut på benet” är att hjälpa hjärtat att pumpa runt blodet i kroppen. Dessutom sker cirka 70 procent av all stötdämpning i hoven. Vi tittade på en bild av hoven i genomskärning och då ser man att själva hornet egentligen bara är ett tunt hölje som skyddar en väldigt känslig insida bestående av hovben, strålben, kronben och kötthov.


 


Undersidan av hoven måste rengöras ofta för att undvika att det ligger bakterier som gror och orsakar infektioner. Slarvar man så kan det leda till flera olika sjukdomar i hoven. Dessutom måste strålen få möjlighet att arbeta just för att pumpa runt blodet i kroppen. 


Sulan som är under till på hoven mår inte heller bra av att det ligger en tjock klump med lera och skapar ett konstant obehagligt tryck. 


Vi hade en liten demonstration av hovkratsar också. Det tyckte alla var roligt. Först den vanliga sorten som alla känner igen i böjd metall och med ett tunt gummiklätt handtag i någon glad färg. Jag skulle tippa på att ridskolan gör av med runt 100 stycken sådana på ett år. De sllits ut, tappas i halmen eller faller undan på något hemligt ställe där vi aldrig hittar dem mer. Det är en ren kostnadsfråga att det är denna sort vi köper på ridskolan eftersom de ska betalas med elevernas kursavgifter som vi helst inte vill höja. 


Vi kunde konstatera att dessa inte är så greppvänliga. Speciellt inte om man ska kratsa hovarna på många hästar i rad eller om leran i hoven är väldigt torr och hård. 


Demonstration två var av en hovkrats med tjockare och mer greppvänligt handtag. Med den blev det lite lättare att få ur hård lera och den var också mer bekvämt att hålla i. 


 


Hörni, sa jag. Ni kanske skulle göra en investering! Köp er alldeles egna hovkrats, med tjockt handtag och i en färg ni gillar. Ni kan ju alltid hänga den i en karbinhake i byxhällan och spatsera runt med den när ni inte använder den. 


 


Jodå, nästa dag var det ett par elever som hade med sin egen hovkrats! Men de ville inte ha den i byxorna. Det ser inte så  snyggt ut när man rider sa de.


Det må vara hänt. Man kan ju alltid lägga den i  jackfickan. 


Hur det än är så är vi alla överens om att man måste göra sig besväret att böja på ryggen och hjälpa hästarna att bli av med skräpet i hovarna så de mår riktigt bra när de rids. Eller som jag sa; Jag tror ni alla tycker det är bättre att springa en timme i ett par mjuka ”Nikeskor” än en timme i träpjuck!

 

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27 28
29
30
31
<<< Augusti 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards