Hej! Nu är det bara tre dagar kvar till Riksmästerskapen i Working Equitation. Det första som arrangeras här i Sverige och denna gång på Sparreholms slotts hästcenter. Jag har bestämt mig för att inte vara nervös och det går bra än så länge. Idag kom startlistorna till dressyrmomentet som rids på lördagen. Jag har startnummer två i min klass så vi går ut tidigt i fältet. Min starttid är 13.28 så det blir ändå en inte alltför tidig morgon med tanke på att vi ska resa en bit. 

Man brukar få behålla startnumret även till de andra grenarna så jag kommer gå ut som nummer två i både teknikmomentet och speedmomentet som båda rids på söndagen. Så jag skulle tro att jag kommer starta Tekniken runt halvtolv. Speedmomentet rids allra sist så det blir någon gång mitt på eftermiddagen. 

Är det fördel eller nackdel att starta tidigt i klassen? För mig tror jag faktiskt att det kan vara en fördel. Visserligen skulle jag kunna titta på när de andra rider och planera om vissa vägval efter att jag sett hur de gör och hur det går. Men samtidigt så blir det lätt för mig att planera vilken tid jag ska sitta upp när jag startar tidigt eftersom man aldrig riktigt vet hur lång tid teknikbanan tar att rida. det kan vara mellan fem och tio minuter. Det beror lite på distanserna mellan hindren och vilka hinder som ingår och hur de ska ridas. 

Jag gillar inte att vänta så nummer två blir perfekt för oss! Jag ska planera noga under bangången och sedan göra mitt bästa. Lusen gör alltid sitt bästa så det är jag inte orolig för. 

                                                                                                                                       Bild:Matilda Holmström

Fokus! 

Förr när jag åkte iväg på tävlingar så kunde mycket av mitt fokus gå åt till att titta på hur de andra ekipagen på framridningen såg ut. Gick hästarna bra? Skulle de slå mig? Det där kunde ta en hel del av min energi och framförallt mitt fokus vilket så klart påverkade min ridning negativt under både framridningen och tävlingsmomentet.

Nu för tiden så får de andras hästar både gå och se ut hur de vill för det är ändå inget som jag kan påverka. Det enda jag kan styra över är mig själv och min egen insats. 

Nu kanske några av er tänker att det där gäller inte mig för jag rider ”bara” en gång i  veckan på ridlektion. Men faktum är att det där tänket kan man som ridskoleelev med fördel ta med sig till lektionsnivå om man vill förbättra sitt eget fokus och i längden styra över sin egen utveckling. När man rider i en ridgrupp med åtta eller nio kompisar så kommer kunskapsnivån att variera en del även om man rider på en ridskola med nivåindelningar (som våran till exempel).

När det gäller barn och deras utveckling så kan det i perioder skilja mycket mellan  barnen även om de är i ungefär samma ålder. Vissa barn är jätteduktiga på att hitta takten i lättridningen medan andra memorerar alla ridvägarna på första försöket men får kämpa mer med att rida lätt. Någon slappnar av och följer perfekt i sprången medan en annan behöver mer tid för att våga hoppa hinder. En lyckas fatta galopp på första försöket och en annan är jätteduktig på att få igång en häst som kan verka trög för en annan.

Men jag upplever att barn på de lättare nivåerna inte jämför sig så mycket med de andra i gruppen. De har fullt upp med sig själva. Är det någon gång man får en fråga om nivåer på barngrupper och att någon i gruppen inte hänger med så är den ofta väckt av en förälder. Då brukar vi förklara just ovanstående. Att barnen är duktiga på olika områden och att ridläraren är utbildad för att stärka eleverna i just det som de behöver. 

När det gäller stor hästgrupper på ridskolan så kan jag säga att jag personligen verkligen gillar att ha vuxengrupper! Det är en härlig stämning och många rider tillsamman i massor av år och alla lär känna varandra utan och innan. 

Jag har faktiskt några grupper där flera av eleverna har ridit för mig i runt tjugo år. Under åren så har det tillkommit nya elever någon gång ibland då en annan har bytt tid eller slutat. Som min mamma som lade ridningen på hyllan för ett par år sedan i sextiofem års åldern, eller lite till var det nog. Nu sköter hon rengöringen av boxar till familjens hästar istället :) Men vad jag ville säga var att i dessa grupper finns det en fantastisk tolerans i att några behöver rida en lite mindre eller lugnare häst för att kroppen säger ifrån eller att man inte vill hoppa så höga hinder längre. Ingen behöver känna att den är i vägen och grupperna är väldigt samspelta. 

En klok elev sa till mig senast igår att det fungerar så fint med gruppridning oavsett hur duktig man är. Kan man bara framföra sin häst i rätt gångart och rätt väg så spelar det ingen roll om man gör det på lite olika sätt. Så bra sagt! 

Så dagens tips! Försök göra som jag försöker göra :) Lägg fokus på dig själv, hästen och din ridning. Det spelar ingen roll om de andra kan rida lätt i takt eller rida perfekta hörn. Det spelar inte heller någon roll om någon annans häst går mer på tygeln eller mindre på tygeln än ens egen.

Det som är i centrum är man själv, hästen och den själ man lägger i sin egen insats. Då händer det grejor!

(Kul att veta: På Spanska Hovridskolan kan man få se millimeterprecision. Men visste ni att beridarna vid Spanska hovridskolan utbildas under fyra till sex år innan de anses vara så duktiga att de får sitta på en av de skolade hästarna. Efter det utbidlas beridarna två till fyra år till innan de får träna hästarna själva.)