Hej! På hösten för över tjugo år sedan så kom vi en liten B-ponny vid namn Jesper till ridskolan. Jag kommer ihåg att vi fick hem ett helt gäng B-ponnyer på ett bräde. Jesper, Kasper, Domino, Trollet och Lady har jag för mig. Alla fantastiska på sitt sätt precis så där som B-ponnyer kan vara. 

Men Jesper utmärkte sig lite speciellt. Hans hårrem var kort och lite lockig nästan som på ett lamm och manen var som en rakborste, stod rakt upp och var alldeles krusig. Han var skäck, vit och nougatbrun och huvudet var kort och brett med en fin bläs.

Man smälte lite när man såg honom. 

Kanske var det tur för honom...

Lika snäll som han var så kunde han snabbt slå om till världens buse. En gång hade Gabbi lektion på hoppbanan. Det hade regnat en hel del och graven som fanns på ena kortsidan var fylld med härligt lerigt vatten. Eleverna skulle hoppa ett räcke på ena långsidan. Men Jesper hade sett pölen och förmodligen bestämt sig för att det var dagens höjdpunkt. För så fort han landade efter räcket så satte han full fart mot graven och sprang rakt ner i vattnet för att bada. 

Det var ju rätt så roligt första gången.... Men Jesper fortsatte att ta kommandot för att få sig ett bad gång efter annan den lektionen och brydde sig inte ett dugg om Gabbis instrtuktioner och ryttarens försök att styra. 

En annan gång så hittade han en pöl på en tävlingsplats. Det var bara det att den låg utanför staketet så det fanns ingen möjlighet för Jesper själv att ta sig dit. Men den gången kom han på att han kunde ta full fart och sedan slå på en tvärnit framför pölen. På det viset landade åtminstone ryttaren i vattnet. Då var han minsann nöjd! 

Vi hade överseeende med Jespers små påhitt till den dagen han kom på en helt ny och alldeles egenuppfunnen lek. Jag antar att han hade funderat ett tag innan han vågade prova. 

En dag när vi var inomhus och manegen var delad i två delar så tog han helt enkelt fart (det var han bra på) och så sprang han rakt under presseningen och in på den andra manegehalvan med barnet på ryggen och allt. Alla hästar, ryttare och instruktörerna stod och gapade. 

Det gav tydligen mersmak för efter den dagen så forstatte han att göra likadant så fort han fick chansen. Vi insåg snabbt att det måste få ett slut för en vacker dag skulle han råka orsaka en olycka ifall han skrämde eller sprang ihop med en annan häst.

Vi hade en liten tjej som jobbade i stallet som fick i uppdrag att rida Jesper på dagtid. Vi konstruerade en konstgjord ridlektion med ridlärare och några andra hästar. Men Jesper genomskådade oss direkt och han försökte sig aldrig på något bus med en av oss i sadeln. Det var omöjligt att trigga honom att göra sina konster på kommando. 

Så vi fick gå på plan B vilket var att sälja honom för man kan ju inte ha en liten nougatfärgad ponny som dyker upp som gubben i lådan lite nu och då. Jesper kom till en barnfamilj som trivdes jättebra med honom. Jag hoppas han fick till en del skojiga bus där också. Det är jag nästan säker på.  

Jag vet faktiskt inte om Jesper lever idag. I så fall skulle han vara nästan tjugofem år så möjligheten finns. 

Han var hur som helst en skojig prickoch en showare!