Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg under september 2013

Av Ulrika Pernler - 9 september 2013 13:28

Hej! Återigen för er som inte hängt med på Instagram eller facebook. Här kommer snabbsammanfattningen från dag två på Sparreholm och Riksmästerskapen i Working Equitation. 


Måste först säga att jag sällan varit med om så fantastiskt väder i september. Söndagen var något svalare men ändå sommarvärme och de stackars funktionärerna som stått ute hela dagen såg ut som kokta kräftor framåt eftermiddagen kan jag tala om. 


Vi kom ner till anläggningen vid halvniotiden för att förbereda för dagen. Lusen verkade ha sovit gott. Det fanns spår av ett par galopprundor i boxen. Men det är normalt för honom. 


 


Niklas vattnade Lusen och sedan blev det sedvanlig klipaus. En rutin som de två utarbetat tillsammans. Niklas kliar och Lusen blir kliad. 


 


Teknikmomentet i LA klassen skulle starta vid tio. Banskisserna som skulle funnits ute på lördagmorgon blev tyvärr försenade och kom först lördag kväll vid halvniotiden. Då var det redan kolsvart så någon bangång då blev det inte. Men "lika för alla" och det var bara att koppla bort och koncentrera sig på att lära in banan under söndagen.


Min hjärna börjar vänja sig vid rutinen att lära sig en bana på plats. Som dressyrryttare är jag van att kunna lära mig programmen i förväg och öva dem ordentligt innan start. Men här är det snabbinlärning som gäller. Jag har utvecklat ett system där jag repeterar hindren med nummer och namn i ordningsföljd som har fungerat hittills. 


Strax efter nio öppnade banan för LA och jag och Gabbi passade på att gå då eftersom jag skulle starta som nummer två i Tekniken vilket skulle ge mig ont om tid att gå banan i pausen mellan klasserna. 

 

Gårdagens bana var åtta mellan tunnor med galoppombyte, lans ur tunna, anridning mot tjur och fångande av ring, lans i tunna, enkelslalom fem bågar med galoppombyten, bro, paralellslalom med sju bågar och sex galoppombyten, fålla ett varv i vardera galopp, fast grind, klocka och rygga i L-form, hoppa hinder, tre tunnor i galopp med galoppombyten mellan volterna, sidepass över två bommar och slutligen bordet och kannan. 


 

Efter bangången träffade jag på Anders Eriksson i stallet. Vi tog en idolbild (jag lovade att singera den senare) och pratade lite. Anders var på plats under tävlingsdagen och fotade och kollade på ritterna. Han verkade road av tävlingen och tyckte att Lusen skötte sig fint. Fattas bara annat. 



 

Inför teknikritten så bytte jag om i min walking closset som kanske liknar en trailer till en del. Gott om utrymme även om det just på bilden ser lite trångt ut. 


 

Gabbi hjälpte till med den sista putsen inför starten. Lusen kändes fin och var på G. Han taggar till direkt när han förstår att det är WE hinder på gång. Så min plan var att hålla honom lugn under den första ritten och fokusera på ett hinder i taget samt rida transportsträckorna med lugn och ro i galoppen.

 

Vi lyckades rätt så bra med ovanstående plan. Tunnorna samlade in 8:or av två domarna. Lansen och tjuren gick perfekt och vi fick 8:or av två domarna där också. Det andra bytet i enkleslalomen kom lite efter hjälpen så det hängde med även i övriga byten. Bytena kommer i vart tredje eller vart fjärde språng i den serien beroende på hur långt det är mellan pinnarna. Så där fick vi mellan 6 och 4 poäng. Synd för det brukar vi göra riktigt bra. 


Så kom bron. Förra veckan när Lusen och jag skulle ha lite uppvisning för IGU grundskolelelverna så bockade han ungefär tjugo meter på raken när han kom av bron men nu på tävlingen blev det bara en enda brall fast han lika gärna kunde ha dragit på för fullt. Duktig Lus och 7 från två av domarna och 5 från den tredje. 


Så kom parallellslalom, sju bågar och sex galoppombyten precis på linjen. Det satt hela vägen och jag tror det är den bästa parallellslalom linje jag ridit hitills! 8 och 7 från två av domarna.


Därefter fållan som jag valde att rida höger galopp först. Han stod emot lite när han såg de två stora låtsaskråkorna  som satt på varsinn pinne därinne men sedan slappnade han av. Byta av galopp och en galoppiruett direkt utanför och så in igen i vänster varv. Det var inte många i fältet som tog fållan i galopp utan de flesta skrittade så jag kände mig rätt så nöjd med det beslutet. 8:or från två av domarna och 6:a av den tredje. 


Så var det grinden. Jag hade aldrig räknat med att det skulle bli någon svårighet då Lusen brukar göra den prickfritt. Men haspen på grinden var lite svår. Man var tvungen att hålla upp den samtidigt som man öppnade grinden annars föll den ner och låste direkt. Lusen tyckte det tog lite lång tid då jag tappade ner haspen i första försöket och började vända för att gå igenom medan grinden satt fast. Så när jag skulle rätta honom blev han orolig och vi tappade taget. Men lite pul så var vi igenom och kunde slutföra. Där blev det en välförtjänt 5:a från samtliga domare. 


Klockan satt inne i en L-formad korridor. Det har varit lite stökigt för oss då Lusen gärna taggar till. Men vi har övat en del hemma och nu så tycker jag att det gick rätt så bra. Alla bommar låg kvar då vi kom ut. 6:a i snitt. 


Hindret var nästa och det var halmbalar med en bom över. 6:or och 7:or.  Så kom en behaglig galoppsträcka till hinder nummer tio som var tre tunnor med byten. Vi fick till volterna rätt så bra även om första bytet blev lite efter och sista volten flöt ut något. De hindren som innefattar flera byten är spännande eftersom det räcker att man sabbar ett byte för att det ska sänka hela momentet. 7:or från två av domarna i alla fall. 


Sidepass över två bommar gick bra. Båda bommarna ligger upphöjda på små klossar och får inte ramla ner medan hästen ska flytta tvärt åt sidan med bommen mitt under magen. 7:or från två av domarna där också. 


Bordet var sista hindret. Där har vi haft lite problem med tålamodet då Lusen ofta är fokuserad på att komma vidare i banan medan momentet kräver helt stillastående häst medan ryttaren lyfter och sätter ner kannan. Lusen vägde något bakåt där och vi fick  6:or från två av domarna och 4:a från en tredje. 


Sen var det bara målgång kvar. Det var en bana med endast tolv hinder vilket är ganska lite. Så Lusen letade efter några fler hinder innan han förstod att det var slut. 


Riktig nöjd med vår instats. Vi lade oss på fjärde plats i RM och femte i klassen på den ritten. Två domare höll oss på 67% och den tredje på 58% så det var en rejäl diff där. Men det är vi vana vid från dressyren som också är en bedömningssport. 


Dax för lunch sedan och denna gång lite Cola med riktigt socker i. Gäller att hålla sig speedad en sån här dag! 


 


...och lite sallad också! 

 

Vid tretiden var det dags för sista grenen- Speed. Samma bana förutom bordet som utgick. Jag funderade en del över grinden och beslutade för att försöka öppna den åt andra hållet för att se om det gick bättre. Kortare vägar mellan hindren hade jag också sett ut. Sen vet man aldrig när man väl är på banan vad som händer. Snabba beslut är det som gäller. 


Vi fick startsignal och Lusen trummade iväg. Han har ett ruskigt tryck i benen när han föstår att det är speed och jag höll näsan på att blåsa av i några av svängarna. :) Det hade ju varit snyggt! Han slickade tunnorna och i nästa sekund  var vi vid tunnan och slet åt oss lansen. Fångade ringen vilket ger tio sekunders avdag och red vidare mot enkelslalom som gick super. Sedan direkt sväng åt vänster och galopp över bron där jag höll igen litegrand. Bron var rätt så kort och jag ville inte riskera att han försökte hoppa hela i ett enda språng. Men vi fick till ett språng däruppe också så  det kändes lugnt. 


Jag hade planerat att svänga tvärt åt höger direkt efter bron och det gick vägen. Så parallellsalom och vidare till fållan som i speeden bara är ett varv. Så kom grinden och jag blev torr i munnen :) En del strul igen men vi kom igenom. 


Vidare till klockan. Där blev Lusen för ivrig och vi hade ner två av bommarna vilket gav oss ett dyrt påslag av tio sekunder tyvärr. Men mitt fel som slaravade där. 


Hindret gick toppen och likaså tre tunnor. Sedan var det bara bommarna kvar. Dem brukar vi vara säkra på men nu råkade vi peta ner den andra bommen också. Så summan blev att vi fick femton sekunder plus och tio sekunder minus. Vilket gav oss plus fem sekunder i  slutresultatet. Det kostade oss dyra placeringar tyvärr. Men ritten kändes super och vi hade verkligen jättekul. 


Mitt mål var att komma ungefär femma i fältet. Jag har inte fått slutreslutaten ännu men tror jag ramlade ner en bra bit på grund av tidstillägen i sista grenen. Men så är det, inget satsat inget vunnet :)  


Fast det var också en gissning då jag inte mött några av ryttarna nerifrån landet på tävling förut. Etta blev Johanna Nygren som var tia i EM tidigare i sommar och tvåa Cecilia Hansson som kanske är den svensk som ridit flest stora Mästerskap i WE. Trea kom Jackie Braconier som jag träffat på en hel del häruppe omkring. Det var så roligt och det var hon verkligen värd. Själv har jag nu totalt ridit fem tävlingar i Working Equitation så jag får ju räkna mig som nykomling ett bra tag till skulle jag tro. 


Ett par bilder från speeden nedan: 

Det blir också premiär på filmen från tävlingarna inom kort. Håll ögonen öppna. 

 

 

Nästa år kommer vi igen. Ännu mer tränade, ännu farligare och minst lika roligt ska det bli. 

Stort tack till fantastiska Sparreholms Slotts Hästcenter och Malmköpings Ryttarsällskap som arrangerade tävlingen! 


I morse ar det en nöjd kille som fick ta en  skrittur i skogen och sedan komma ut i hagen. Det första han gjorde var att stöka till frisyren och skita ner sig så att allt blev som vanligt igen! 

 

...En sista sak... Varför är alltid stugor på Campingplatser helt inredda i furu? Plastgolv i furumönster, väggar i furu, tak i furu, sängar i furu, matbord och stolar i furu. Någon som har svaret?



Av Ulrika Pernler - 7 september 2013 22:10

Hej! här kommer dagens uppdatering från Riksmästerskapen i Working Equitation på Sparreholms slott för er som inte har Instagram eller Facebook. Ni som är ute på de medierna har redan sett dem :)


Gick upp tidigt på morgonen för att slutföra packningen. Två av allt är mitt mott då alltid saker kan gå sönder. Två par stövlar, två par handskar, träns, grimmor, bett...you name it. Mycket packning blir det-

 


Avresa från Uppsala vid halvtio och vi höll tidsplanen pefekt!

 


Första fikapausen vid passerandet av ICA Maxi. Mackor också förstås.  


 

Ankomst till Sparreholms Hästcenter vid halvtolv och startanmälan, toalettbesök och urlastning av Lusen.

 

InSTALLning av Lusen som var nöjd med standarden. Jag hade betalat för tre spånbalar så han stod så mjukt och flufffigt.

 

Inspektion av området. Banan var under byggnad och vi kikade på avstånd.

 


Lunch utomhus i fantastiskt septemberväder! 

 

Lite tillbehör till Pepsin.

 

Förberedelse av Lusen och sedan dags att sitta upp och rida fram.

 

Dressyrprogrammet kändes bra och vi fick ett snitt på 65% av de tre domarna. Detta placerar oss på en sjätte plats så här långt i klassen för Riksmästerskapet. Två grenar som vi brukar vara startka i kvar, som rids under söndagen. Spännande.

 

Bad efter väl utfört arbete  och sedan "eftermiddagsfika"

 

En titt på några av de andra som rider sina program hann vi också med.

 

?

Niklas köpte en tuggleksak åt Brix. Vi var lite oense om det är en Greta  Gris eller en Konny Ko? Vad tror ni 

 

Incheckning i stugan,

 

Dusch eller bad utomhus? JA, gissa vad det blev.

 

Sist ryttarmiddag med Hästens skål!

 

Nattning av häst

 


Nattning av team, godnatt! 

 

Av Ulrika Pernler - 4 september 2013 21:42

Hej! Nu är det bara tre dagar kvar till Riksmästerskapen i Working Equitation. Det första som arrangeras här i Sverige och denna gång på Sparreholms slotts hästcenter. Jag har bestämt mig för att inte vara nervös och det går bra än så länge. Idag kom startlistorna till dressyrmomentet som rids på lördagen. Jag har startnummer två i min klass så vi går ut tidigt i fältet. Min starttid är 13.28 så det blir ändå en inte alltför tidig morgon med tanke på att vi ska resa en bit. 


Man brukar få behålla startnumret även till de andra grenarna så jag kommer gå ut som nummer två i både teknikmomentet och speedmomentet som båda rids på söndagen. Så jag skulle tro att jag kommer starta Tekniken runt halvtolv. Speedmomentet rids allra sist så det blir någon gång mitt på eftermiddagen. 


Är det fördel eller nackdel att starta tidigt i klassen? För mig tror jag faktiskt att det kan vara en fördel. Visserligen skulle jag kunna titta på när de andra rider och planera om vissa vägval efter att jag sett hur de gör och hur det går. Men samtidigt så blir det lätt för mig att planera vilken tid jag ska sitta upp när jag startar tidigt eftersom man aldrig riktigt vet hur lång tid teknikbanan tar att rida. det kan vara mellan fem och tio minuter. Det beror lite på distanserna mellan hindren och vilka hinder som ingår och hur de ska ridas. 


Jag gillar inte att vänta så nummer två blir perfekt för oss! Jag ska planera noga under bangången och sedan göra mitt bästa. Lusen gör alltid sitt bästa så det är jag inte orolig för. 


   

                                                                                                                                       Bild:Matilda Holmström

Fokus! 


Förr när jag åkte iväg på tävlingar så kunde mycket av mitt fokus gå åt till att titta på hur de andra ekipagen på framridningen såg ut. Gick hästarna bra? Skulle de slå mig? Det där kunde ta en hel del av min energi och framförallt mitt fokus vilket så klart påverkade min ridning negativt under både framridningen och tävlingsmomentet.


Nu för tiden så får de andras hästar både gå och se ut hur de vill för det är ändå inget som jag kan påverka. Det enda jag kan styra över är mig själv och min egen insats. 


 


Nu kanske några av er tänker att det där gäller inte mig för jag rider ”bara” en gång i  veckan på ridlektion. Men faktum är att det där tänket kan man som ridskoleelev med fördel ta med sig till lektionsnivå om man vill förbättra sitt eget fokus och i längden styra över sin egen utveckling. När man rider i en ridgrupp med åtta eller nio kompisar så kommer kunskapsnivån att variera en del även om man rider på en ridskola med nivåindelningar (som våran till exempel).


När det gäller barn och deras utveckling så kan det i perioder skilja mycket mellan  barnen även om de är i ungefär samma ålder. Vissa barn är jätteduktiga på att hitta takten i lättridningen medan andra memorerar alla ridvägarna på första försöket men får kämpa mer med att rida lätt. Någon slappnar av och följer perfekt i sprången medan en annan behöver mer tid för att våga hoppa hinder. En lyckas fatta galopp på första försöket och en annan är jätteduktig på att få igång en häst som kan verka trög för en annan.


Men jag upplever att barn på de lättare nivåerna inte jämför sig så mycket med de andra i gruppen. De har fullt upp med sig själva. Är det någon gång man får en fråga om nivåer på barngrupper och att någon i gruppen inte hänger med så är den ofta väckt av en förälder. Då brukar vi förklara just ovanstående. Att barnen är duktiga på olika områden och att ridläraren är utbildad för att stärka eleverna i just det som de behöver. 


När det gäller stor hästgrupper på ridskolan så kan jag säga att jag personligen verkligen gillar att ha vuxengrupper! Det är en härlig stämning och många rider tillsamman i massor av år och alla lär känna varandra utan och innan. 


Jag har faktiskt några grupper där flera av eleverna har ridit för mig i runt tjugo år. Under åren så har det tillkommit nya elever någon gång ibland då en annan har bytt tid eller slutat. Som min mamma som lade ridningen på hyllan för ett par år sedan i sextiofem års åldern, eller lite till var det nog. Nu sköter hon rengöringen av boxar till familjens hästar istället :) Men vad jag ville säga var att i dessa grupper finns det en fantastisk tolerans i att några behöver rida en lite mindre eller lugnare häst för att kroppen säger ifrån eller att man inte vill hoppa så höga hinder längre. Ingen behöver känna att den är i vägen och grupperna är väldigt samspelta. 


En klok elev sa till mig senast igår att det fungerar så fint med gruppridning oavsett hur duktig man är. Kan man bara framföra sin häst i rätt gångart och rätt väg så spelar det ingen roll om man gör det på lite olika sätt. Så bra sagt! 


Så dagens tips! Försök göra som jag försöker göra :) Lägg fokus på dig själv, hästen och din ridning. Det spelar ingen roll om de andra kan rida lätt i takt eller rida perfekta hörn. Det spelar inte heller någon roll om någon annans häst går mer på tygeln eller mindre på tygeln än ens egen.


Det som är i centrum är man själv, hästen och den själ man lägger i sin egen insats. Då händer det grejor!


(Kul att veta: På Spanska Hovridskolan kan man få se millimeterprecision. Men visste ni att beridarna vid Spanska hovridskolan utbildas under fyra till sex år innan de anses vara så duktiga att de får sitta på en av de skolade hästarna. Efter det utbidlas beridarna två till fyra år till innan de får träna hästarna själva.)

 

Av Ulrika Pernler - 1 september 2013 18:52

Hej! Idag har vi haft städdag på anläggningen. Städdagen är en jätterolig tillställning som återkommer varje år. Idag dök ungefär fyrtio städsugna ungdomar och vuxna upp vid tiotiden på en söndagförmiddag för att ge sig i kast med spindelnät,stenar, förvuxna buskar och fönsterputsning för att sudda ut flugornas lämningar efter sommaren. 


Hela huset fylldes med skratt och stoj. Inte är de några problem för ett gäng stalltjejer att fylla en skurhink och ta med sig moppar och borstar upp på läktaren för att göra fint. Inte heller för ett annat gäng att följa med traktorn ut på de markerna där det har grävts för vårt kommunala vatten. Där har det harvats och såtts och nu plockades det sten så att hästarna ska kunna gå där framöver utan att behöva trampa på något hårt.


En grupp med tejer och killar greppade sekatörer och krattor och gav sig ut för att snygga till våra ridvägar. Där har man kört med skogsmaskiner under sommaren efter att ha avverkat skogen. Inte tänkte man på att hästar skulle kunna gå där efteråt. Så nu måste vi städa upp så att vi alla kan rida där igen. Nu har vi dessutom fått ett bidrag för att kunna rusta upp och bygga ut våra ridvägar. Så det gör ju inte saken sämre. En slinga har vi redan börjat med. Den kommer gå förbi dressyrbanan och WE banan och vidarre mot skogen. 


I cafeterian storstädades det. Alla skåp och lådor tömdes och skurades. Likaså i köket på nedervåningen där allt vändes ut och in och upp och ned. Väggar och golv skurades och fönstren putsades. Det blev så fint! 


Ute på gräsmattan arbetade en grupp med att göra rent våra dressyrstaket. Om en vecka arrangerar vi ponnydressyr med Elitallsvensk omgång på dressyrbanan. Samtidigt har vi storhästklasser i ridhuset. Så det blir full rulle!


Varje år är det en sån härlig stämning just denna dagen. Så fort något är klart så tar sig alla an något nytt. det är otroligt så mycket man hinner när man är många. 


Vid ettiden så tände vi stora grillen vid hoppbanan och så grillade vi korv. Själv lyckades jag klämma tre stycken. Jag hade några medtävlare som försökte klå mig men jag hann inte riktigt kolla upp hur det gick för dem. För strax efter korvgrillningen så hade vi en hoppclinic på hoppbanan som tack för hjälpen. Några av ridskolans hästar med ridlärare i sadeln tog sig an lite olika övningar medan Gabbi pratade. Publiken var aktiv och flera stycken frågor kom upp och kunde besvaras och det är ju precis vad som är meningen med en clinic. 


Jag vill säga ett stort, stort tack till alla er som kom till städdagen och tack också för att ni tog med ett sånt glatt humör. För precis så gör man för att göra en städdag rolig. Jag längtar nästan redan till nästa år. 


                           


Så klart avslutade vi städdagen med "föreningshoppet". Bra hoppat alla!

Det visar att det finns gott om hopp för ideella föreningar!


     

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9 10 11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards