Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg den 2 oktober 2013

Av Ulrika Pernler - 2 oktober 2013 20:55

 

 

Hej! Jag kommer ju ihåg den där gången då jag, min mamma och en annan ridande dam i hennes ålder satt på läktaren och pratade om förr. Man får väl säga dam när man pratar om tanter i  65-70 års åldern? Jag kommer hur som helst inte ihåg hur vi kom in på ämnet men kanske hade det något att göra med den lektion som vi tittade på. Hur det än är så  har vi ju alla vårt eget förr. Våra egna minnen av händelser och upplevelser. 


Min mamma berättade om hur hon brukade rida för den stränga militären på ridskolan som inte brydde sig speciellt mycket om ifall man var den tuffa eller den rädda typen. Det fanns bara fullstora hästar och mamma var liten och smal. Hon ramlade av då och då och det var aldrig något snack om att man skulle göra något annat än att klättra upp på hästryggen igen. Eleverna fick till och med träna sig på avfallningsteknik genom att släppa händerna från tyglarna och ta fötterna ur stigbyglarna och så kastade de sig bakåt och landade i ridhusbottnen. Någon pedagogik i undervisningen var det aldrig tal om. 


Damen som satt med oss på läktaren hade sin egen historia att berätta från ridskolan under det militäriska styret. Hennes ridlärare hade hittat sin plats en bit upp på ridhusets läktare. Där brukade han sitta helt tyst under större delen av lektionen med undantag för att han med jämna mellanrum reste sig upp och skrek ”BYT VARV”! Det var aldrig någon som sade emot eller ens tänkte tanken. 


Min egen debut på ridskolan skedde ju långt senare än för min mamma och damen på läktaren. Det var sent sjuttiotal och då kan man ju tänka att ridskolan hade hunnit utvecklas en hel del. Och det hade den förstås. Det fanns ponnyer på ridskolan och en ungdomssektion som ordnade roligheter. Det fanns klubbtävlingar, sommarläger och julaftonsritt. 


Det militäriska språket hade börjat mjukas upp. Men det var fortfarande mycket ”trav marsch”, sitt rak i ryggen och ridning i avdelning med tät. När jag sedan själv gick instruktörsutbildningarna på 80- och 90 talet så skulle vi utan undantag använda oss av termerna i den svarta lilla ridhandboken som också kallades vår bibel. 


Ni kanske kommer ihåg; 

N.N från norra långsidan, höger om! 

N.N med tre bågar serpentin utefter norra långsidan!

Formera avdelning utan tät!

Avdelning halt!


Alltid med ett utropstecken på slutet som fick eleverna att sitta rakare i ryggen än någonsin tidigare. Min Ridhandbok är så gott som sönderbläddrad med tummade sidor och en rygg som är på väg att falla isär men det är längesedan jag öppnade den nu. 


Det är viktigt att vi använder rätt termer när vi undervisar och rider själva. Det måste finnas ett enhetligt språk för att vi ska jobba mot samma mål. Men 2013 har språket mjukats upp ytterligare och utropstecknen är inte lika hårda och definitiva längre. Jag tror det blir trivsammare för både elever och hästar. Vi jobbar målmedvetet med ekipagen för att de ska stärkas och utvecklas i ämnet ridkonst. Vi tillåter olikhet och gruppen med ryttare har blivit just en grupp med individer istället för en enhet. Det tycker jag är trevligt. 


Varför jag ens kom in på det här ämnet från början var för att vi satt i personalköket en dag i slutet av förra veckan. Jag skulle åka iväg och döma på helgen och jag pratade väl om det invärtes motstånd som jag känner inför de negativa siffrorna 0 till 4 i bedömningsskalan.  En 1:a står ju för ”mycket dåligt” och en 3:a för ganska dåligt. Det känns så hårt att skriva att någon gjort något mycket dåligt fast man vet att dom ibland gjort sitt bästa liksom. Men ibland går det åt pipsvängen och så är man tvungen att använda de där siffrorna som svider. 


Rätt vad det var så började vi spåna hur skalan skulle kunna se ut om man förnyade språket för att anpassa det till nutid. Vi testade lite olika uttryck och det blev en hel del fniss. 


Eller vad säger ni om det här förslaget på poängsskala för dressyrryttare 2013:

(gamla skalan inom parentes)


0   OMG- Oh my god  (Ej utförd)

1  Sjukt dåligt  (Mycket dåligt)

2  Keff  (Dåligt)

3  Epic fail  (Ganska dåligt)

4  Fail  (Ej fullt godkänt)

5  Average  (med tvekan godkänd)

6  Kakigt  (Godkänd)

7  Najs  (Ganska bra)

8 Imba  (Bra)

9  Sjukt bra  (Mycket bra)

10  Awsome  (Utmärkt)


Och så tänkte jag, det kanske är dags att vi gamlingar anpassar språket ytterligare. I alla fall när vi har lektioner för yngre ryttare. 


”Sho, gänget, nu taggar vi upprop!”

”Sjukt bra där Amanda!” 

”Den där volten var fett bra, sååå awesome!”


Jag kanske borde skriva en ny ridhandbok anno 2013. Det blir den nya ridlärarbibeln. Fast det finns en uttalad risk för att man beter sig som en gammal stofil som uttalar allt fel och inte vet vad orden står för. Så jag får nog ta hjälp av någon i rätt ålder. 


Boken ska vara gul för jag har aldrig givit ut en gul bok.

Den kommer äga!

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards