Ovanstående citat hittade jag ovanför en av stalldörrarna på Ridskolan Strömsholm där vi gjorde ett studiebesök i helgen. Detta var det sista av många besök som gjordes på den tre dagar långa studieresan med ungdomsprojektet teamSTIL.  Sammanfattningsvis kan jag säga att vi hade jättekul och att alla som var med verkar ha fått ut en hel del av resan. Mer om hela projektet kan man läsa på teamSTIL:s hemsida. 

Den tredje och sista dagen på resan så besökte vi som sagt Strömsholms Ridskola. Denna gången blev vi mottagna av fyra stycken tredjeårselever från Hippologutbildningen. De fick visa oss runt och berätta om utbildningen. Som avslutning så red två av dem i ridhuset vid Kungs och alla trettiotre som var med på resan satt på läktaren och fick en miniclinic. Ett av kraven för att få vara med i teamSTIL är att man är hästintresserad, engagerad i verksamheten på ridskolan men inte har någon egen häst. En av tankarna med det här besöket var att deltagarna skulle få se att det är möjligt att gå utbildningarna på Strömsholm även om man kommer direkt från ridskolan. 

Nu var det egentligen inte själva resan jag ville gå in på utan några av sakerna som Hippologerna sade och som jag hoppas ungdomarna tog med sig hem och kommer ihåg. Dels förklarade de hur viktigt det är med grunderna i ridning och att inte hasta fram. På Strömsholm lägger man oerhört mycket tid på sitsen och grundridning. Och visst är det så att om grundridningen brister så lyser det igenom i allt man gör. 

Så här sa Susanna som förevisade oss dressyr där vi satt på läktaren: Hästarna är våra lärare och dom kan. Det är bara vi själva som måste öva tills vi vet hur vi ska göra. Jag måste vara ödmjuk inför hästen och alltid komma ihåg att tacka den för vad den lärt mig. 

Hon sa också en annan viktig sak: Man får aldrig, aldrig prata illa om hästen. 

Att inte skylla sina egna brister på hästen är något jag fått inpräntat under alla år jag har hållit på med ridning och hästar. Ju mer man lär sig  desto mer förstår man hur lite man kan, är ett annat ”ordspråk” som jag gärna använder mig av. I vissa fall när en ryttare skyller på sin häst så beror det på att man är tidigt i sin utbildning och inte förstår bättre. Och för mig som jobbat på ridskola i mer än tjugosju år så finns det en tydlig gräns mellan vad jag kallar nybörjare och en ryttare som börjar ta på sig ansvaret för sin ridning och resultatet. 

Jag hoppas projektungdomarna snappade upp några klokheter och att de tar med sig dem genom hästlivet. Mitt mål är förstås också att ge eleverna på ridskolan dessa kunskaper.

Ni som känner mig vet att jag har ett nästintill oändligt tålamod. Är det någon av mina styrkor som jag är extra stolt över så är det tålamodet. Det och att läsa kartor… (det sistnämnda var ett skämt) 

Är det något som får mig att koka över trots allt så är det om någon säger något oförtjänt om någon av hästarna. Jag är oerhört mån om mina elever men hästarna ligger mig allra närmast hjärtat för de är mina arbetskamrater och det viktigaste på hela ridskolan. En stor del av mitt ansvar som ridlärare är att se till att hästarna mår bra, blir fint ridna och alltid rättvist behandlade. 

Igår kom jag för en stund upp till kokpunkten, bara litegrand men ändå, i frågan om det är hästens fel att någon ramlat av. 

På ridskolan så för vi noggrant statistik över varenda markkänning som görs, stor eller liten. Vi antecknar på vilken lektion det hände, om man hoppade eller red dressyr, vilken häst, i vilken situation, varför och hur det gått. Detta gör också att vi kan föra statistik som är väl överensstämmande  med verkligheten för hur vanligt det är att ramla av hos oss och i vilka situationer det händer. Jag tror ni har läst siffrorna förr men en elev som rider en gång i veckan hos oss rider ungefär fyrtio lektioner på ett år och statistiskt sett så ramlar man av mindre än en gång på 350 ridtimmar. Det betyder att ”en gång i veckan eleven” kan rida ungefär åtta och ett halvt år innan den får markkänning. 

Igår när jag frågade min dressyrgrupp hur många av dem som ramlat av på måndagar 18.30 så var det ingen av dem som gjort det någonsin och då har flera av dem ridit på gruppen sedan tidigt nittiotal. 

Detta betyder på ett sätt att vi lyckats väldigt bra med hur vi lägger upp vår undervisning och att vi har rätt  hästar för verksamheten. Men på ett annat sätt kan jag känna att det ibland ligger oss i fatet för när någon till sist faller av så blir det något ovanligt, skrämmande och konstig att man överhuvudtaget kan ramla av en häst och det blir ibland också negativa känslor kring just den hästen. 

Ett lågt snitt är att varje lektionshäst hos oss arbetar sammanlagt 600 lektioner under höst- och vårterminen (kurser på loven är inte inräknade). De få avfallningar som sker är jämnt fördelade över de drygt fyrtio hästar  som vi har eftersom fall från hästen nästan alltid beror på att ryttaren tappat balansen tex vid ett språng över hinder. Tappa balansen kan man göra på vilken häst som helst. 

En sak vi ryttare måste komma ihåg är att hästen är ett levande djur. Det är väl därför vi rider, för att få ha den ovärderliga kontakten med ett så fantastiskt djur som hästen? Så är det åtminstone för mig. Jag sitter inte upp för att få göra en skänkelvikning eller fatta galopp utan för att leta efter den glädje och det samspel man kan få uppleva vid ett riktigt bra ridpass. Samtidigt har jag vetskapen om att hästen alltid kommer att kunna bli rädd eller överraskad av ett ljud eller att någon dyker upp bakom ett hörn eller till och med att en ryttare överraskar den med en alltför kraftig hjälp när den gick och sov. Den kommer kunna snubbla på en bom, en trädrot eller en grop. Den kanske tappar balansen av en ryttare som kommer efter i språnget. 

Så förbered er på att ni någon gång kan komma att trilla av en häst. Det är mycket sällan ”hästens fel” och det  ingår i ridsporten även om det är mycket ovanligt på ridskolan. 

Kom ihåg Hippologen Susannas kloka ord; Hästarna är våra lärare och dom kan. Det är bara vi själva som måste öva tills vi vet hur vi ska göra. Jag måste vara ödmjuk inför hästen och alltid komma ihåg att tacka den för vad den lärt mig. Man får aldrig, aldrig prata illa om hästen.

Var ödmjuk inför att lära dig det hästarna kan lära ut

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...