Hej! Om jag får berömma mig själv (vilket jag ofta gör) så gillar jag hur jag lyckades fånga skuggan av en häst i ögat på Clou på den här bilden. Hästögon är vackra och hästar är kloka. Vi måste värna om och vara rädda om våra hästar och inte minst vårda deras motivation till arbete genom att lyssna på dem. 

Vid en av mina julkurser så pratade eleverna och jag ännu en gång om hästens dagsform och förutsättningarna för ridpasset. Ibland känner jag att vi ryttare går in så hårt för vad vi har tänkt oss att göra under timmen i sadeln och så slår besvikelsen till när det inte blev som vi tänkt oss. Jag kan tycka att det är orättvist mot hästen att sätta ribban innan man känt in dagsformen och ridning får heller aldrig bli ett självändamål. Det är därför jag fortsätter att tjata om detta med mina elever och de flesta har ridit så länge för mig att jag är säker på att de har fattat vinken :) Man måste hela tiden ha hästen med sig. Det finns ingen glädje i att rida om inte hästen trivs med arbetet och det är vår uppgift att få hästen att trivas. 

Det är så många faktorer som spelar in och det är inte något konstigare att en häst har omväxlande bra och dåliga dagar än att vi själva har det. Pälsfällning är alltid ett säkert kort när vi ryttare vill sätta en ”diagnos” på en häst som inte är sig själv. Man kan ju rada upp hur många olika faktorer som helst; knöliga hagar, kyla ,värme, pågående infektion, hakar (vass tand) eller bristande motivation på grund av ensidigt arbete och så vidare. 

Men egentligen var det inte utläggningen ovan utan något helt annat som jag ville komma till. En elev frågade nämligen om jag kan läsa av vad en häst har för sorts dag i samma sekund som den gör entré i ridhuset för kvällen pass. 

När jag fick frågan så valde jag att vända på den. För visst kan vi försöka härleda olika symptom till hästen men det är ju faktiskt så att mycket av det vi ser hos hästen är egentligen sådant som speglas från ryttaren själv. 

Jag tror att vi som jobbar på ridskola får se det extra tydligt. Vi träffar våra hästar dagligen och ser dem under många olika ryttare. Vi försöker också i den mån vi hinner att rida dem själva för att bilda oss en egen uppfattning. För det man ser är inte alltid det man känner. 

Om en ridskolehäst har fjorton olika ryttare under en vecka så får jag som ridlärare se fjorton ”olika hästar”. Varje ryttare påverkar och inverkar så individuellt på hästen. Fördelen är att man under en lekton kan coacha på vägen och hjälpa häst och ryttare till ett bra samarbete. 

Jag får dagligen höra hur olika elevernas uppfattning om samma häst kan vara. Det säger egentligen mer om dem själva än om hästen. Inte i någon negativ mening men samma häst kan uppfattas som spänd, avslappnad, pigg, långsam, mjuk, stel, skumpig, bekväm och så vidare. 

Detsamma med hur eleverna uppfattar det första mötet med hästen i boxen. Där kan man dra ett direkt samband till hur eleven gjort sin egen entré i stallet. Det är aldrig bra att komma rusande i sista sekund till uppropet, springa vidare in i sadelkammaren och sedan äntra boxen med sadeln i högsta hugg. Men det där har vi också pratat mycket om och jag är glad över att det är så många av eleverna som fattat grejen och tar sig tiden att komma tidigt för att hinna knyta an med sin häst i lugn och ro. 

Min önskan är att alla mina elever ska bilda sig sin egen uppfattning om var och en av hästarna i stallet.  Det som någon annan säger är den människans egen uppfattning och vi har alla vårt eget sätt att uppleva och uppfatta saker. 

Hästarna kan få oss människor att växa. Men det måste vara vi själva som äger viljan att förändras!