Hej! Häromkvällen stod ett gäng elever i yngre tonåren och läste och bläddrade bland papper och anmälningslistor till vårens klubbtävlingar. Först ut är klubbdressyr redan nu i helgen. Vi har klara och tydliga regler för klubbtävlingarna så det mesta går att läsa sig till. Men det som de här eleverna tyckte var svårt var att välja vilket av programmen de skulle rida. 

För er som inte vet så är ett dressyrprogram en serie av förutbestämda vägar, rörelser och gångarter. Allting bedöms i olika moment och med en poängskala från 0-10.  Titta på filmen nedan så får ni se. Den är bara en minut dessutom :)

Ett dressyrprogram på fyrtiofem  sekunder: 

Ovanstående är förresten min idé om hur vi ska få dressyrsporten med publikvänlig. Korta, snabba program med häftig musik. En tiotimmarsdag skulle reduceras till att bli klar på ett par timmar med en lång härlig lunchrast inkluderad. Vad sägs?

Tillbaka till tjejerna vid anslagstavlan. 

Jag gick fram för att hjälpa. 

-Ta det här programmet, sa jag och pekade. 

-Jo, men jag har redan ridit det en gång, svarade eleven.

Det var inte första gången jag hörde det. 

Just det där med att rida samma program många gånger är en del av hela idén med dressyrprogram. Själva programmen är ritade för att följa utbildningsskalan och stegras långsamt vad det gäller svårighetsgrad.

Arnold Assarsson föreslog förresten på sin blogg att man skulle kunna ha något liknande system för Pay and Jump och de enklaste klasserna i hoppning. Det skulle nog vara utbildande för både ryttare och hästar om ryttarna kunde sitta hemma i lugn och ro och läsa in bansträckningen. Det skulle ge mindre påslag av nervositet på tävlingsplatsen och ryttarna skulle också kunna ställa upp banan hemma och öva i förväg. Bra idé tycker jag! 

Som ryttare tycker jag att det finns en stor nytta med att rida samma program många gånger. När programmet sätter sig i ryggmärgen så kan man ägna mer tid åt känslan i ridningen och mindre tankar åt vart man är på väg. Det gör faktiskt stor skillnad. 

Om man rider samma program många gånger så får man dessutom ett jämförelsematerial. Inte alltid poängmässigt för skalan kan skilja något mellan olika domare och också beroende på startfältet och tävlingens status. Det finns ju många olika nivåer på tävling. Men man kan jämföra känslan, kommentarerna och analysera vad som fungerade bättre eller sämre denna gång. 

Så mitt råd är att våga nöta vidare i samma program tills det känns riktigt enkelt. Då är det dags att sätta tänderna i något nytt. Poängen brukar också skvallra om att det är  dags att klättra ett steg uppåt. 

Bli inte heller förskräckt över dina ihopridna poäng när du kommer från klubbnivå och ska ut på ”riktiga” tävlingar. Det blir ofta en helt annan bedömning. Fast egentligen tycker jag inte att vi domare ska var för ”snälla” med poängen på klubbnivå. Det lurar ryttarna mer än det hjälper. Det är viktigare att vara rättvis och tydlig i kommentarerna i protokollet istället. 

Tävling är väl egentligen ett roligt sätt att få ett kvitto på hur man lyckats med sin träning. 

Dressyrprogrammen hittar man på Svenska Ridsportförbundets hemsida.  , eller ritade som bilder på Stallbacken.com

Program för ryttarmärken hittar man under länken teori på www.uppsalaponnyklubb.se