Idag vill jag berätta om en alldeles speciell liten spjuver som alltid gjort en så glad. Lilla underbart söta Peperoni. För den som glömt så vill jag berätta om den första tiden efter inskolningen på ridskolan när han slängde av femton ungar i spånet och var mycket road av det medan vi stod där och funderade vad det var för litet monster vi hade köpt.

Denna lilla buse som vi ofta brukat hitta i lös stallgången med hötussarna stående ur mungiporna. Han som har vunnit Distriktsmästerskapen i dressyr för B-ponnys och hoppat banor av ansenlig höjd för en ponny med så korta ben. Som blivit kliad i pannan så som han älskade av hundratals barn. Han som alltid haft glimten i ögat och lite extra spring i benen om det funnits tillfällen att  busa till det. 

Med tiden så blev Peppar en av de mest omtyckta små ponnyerna i stallet och rätt vad det var så var det 2014 och Peppe hade bott ho oss i hela femton år och firade sin tjugoårsdag.

Jag önskar att jag fick berätta om fler roliga saker som Peperoni hittat på. Men istället så måste jag berätta att han har somnat in i dag och inte längre finns kvar hos oss i stallet.  

Lilla hjälten var så sjuk i morse och vi förstod att det inte skulle gå bra. Han lät sig stickas och undersökas utan att göra en min och fick sen medicin så att vi skulle kunna köra honom till djursjukhuset för en sista chans. Men bara en liten stund sedan han kommit dit så stod det klart att det inte gick att göra mer då hans tarmar hade slutat fungera helt och mitt i allt var det skönt att han slapp ha ont så länge. 

Jag önskar att vi hade fått skälla på honom många gånger till för att han rymt och stökat till i hela stallet. Men nu blir det inte så.

Ni som vill kan skriva era minnen, ord och bilder till mig så lägger jag dem på hans sida. 018500749@telia.com är adressen.