Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg den 14 mars 2014

Av Ulrika Pernler - 14 mars 2014 11:27

 


Hej! I måndags var det dags för den allra första galoppen för Annas juniornybörjare. Oj ,vad de hade längtat och så spännande det är  med denna galopp. Jag undrar hur hästarna kan lista ut att det är galoppera de ska göra med dessa studsande små ungar i sadeln. långa tyglar och ben och armar som gör allt möjligt samtidigt. Och ändå fick barnen, nästan allesammans känna på några så efterlängtade galoppsprång i måndagskväll. 


Jag kan faktiskt komma ihåg de där första galopptillfällena från då jag var nybörjare. Vi brukade köra en övning som vi idag kallar ”katapulten”. Kanske var det exakt vad min ridfröken kallade den då också? Alla fick ställa sig på ett led och så fick man trava igång ett par steg och fatta galopp i hörnet ut mot långsidan. Ju fler vändor desto mer taggade kunde hästarna bli när de väntade på sin tur. Det händer att vi kör katapulten nu också. Fast ännu bättre är att ställa upp några små övningar längs vägen, som bomövningen ”vända hästen i spiltan”, WE-pinnar eller svänga mellan koner så underhålls både barn och ponnys under tiden de närmar sig galoppunkten. 


Galopp är verkligen något som ”hägrar” i början av många ryttares ridutbildning. Jag tror det är spännande med den förväntade farten och känslan. Eller är det kanske för att man har sett en massa häftiga cowboyfilmer och Svarta Hingsten? Nåja, ju längre man rider desto mindre spelar gångarten roll utan sökandet efter en bra känsla tar över. 


Jag kommer ihåg en gång för länge sedan när jag bara var tvungen att blåsa av en galoppövning på en lektion. Alla fick göra halt där de var och jag ställde mig och skrattade (med eleverna förstås inte mot :) Hela gruppen hade byggt upp en sån förväntan och hög stämning inför galoppen så att när de väl skulle få galoppera så rådde det total förvirring. Eleverna ”bombarderade” hästarna med alla hjälper de hade och fokus på vart de skulle och varför hade de glömt helt. Jag sa till dem att så fort jag bara påbörjade ordet gal…opp så var det som om det tändes en stor neonskylt framför allas ögon, en röd med ordet ”GALOPP” skrivet med versaler och blinkandes som om det var i Las Vegas! 


Dom höll med :)


Vi fick backa tillbaka till avslappning, djupandning och renodling av hjälperna. Och så! Plötsligt var det inga problem alls med den där härliga galoppen .


Jo, vi människor stökar till det en hel del för hästarna när vi rider trots att vi oftast har en bra intention med det vi gör. 


En sak som ofta slår mig just i galoppfattningar är att den orutinerade ryttaren lätt kan komma efter redan i fattningen. Hästen rör sig framåt och uppåt i den första delen av galoppsprånget och om ryttaren blir efter så kommer den väga bakåt, ta balans i tygeln och omedvetet bromsa hästen. Och så kommer avbrottet som ett brev på posten inom tre fyra språng. 


Om vi ska kunna följa hästen i en gångart så måste vi också vara medvetna om rörelsemönstret. Är man orutinerad så har man fullt upp med att  hålla sin balans och man kan heller inte kräva att det ska finnas känsla i ridningen. Det är något som utvecklas och växer under lång tid medan man lär sig. 


Jag bara älskar dessa små handtag som man kan fästa i framvalvet eller varför inte använda det så funktionella mantaget eller några fingrar i framvalvet! Jag kan inte förstå att så många ryttare känner en prestige i att hålla sig fast i båda tyglarna när man istället borde lägga tid på att få en djupare och bättre sits genom att använda tidigare nämnda  hjälpmedel. För sin egen skull men också för hästen. Mina alldeles egna dressyrtanter har jag fostrat länge och många av dem har med sig sina egna små hjälpmedel till lektionen. Ett stigläder att sätta runt halsen eller ett handtag att fästa i sadeln. De använder dem flitigt för att sitta djupare och jag gör tummen upp! 


En annan fråga jag har angående galopp och till ryttare som kommit förbi nybörjarstadiet är denna: Galopperar du tills hästen bryter av eller bryter du av innan hästen förlorar förutsättningarna för att hålla igång? 


Den frågan är befogad för det är inte ovanligt att man lägger en massa fokus på själva galoppfattningen medan man mer sällan bryr sig om avbrottet. 


Ett avbrott från galopp ska komma innan hästen/ryttaren tappar sin balans och därmed innan förutsättningarna att fortsätta hålla en balanserad och god galopp går förlorade. Det spelar egentligen ingen roll om man galopperat tre eller trettio språng. Det är ryttarens uppgift att öva på att känna vad som är kvalitet och när det är dags att avsluta. 


Att alltid avsluta medan det man gör är bra anser jag är jätteviktigt för att behålla hästens glädje och förtroende i arbetet.

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards