Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg den 21 mars 2014

Av Ulrika Pernler - 21 mars 2014 09:52

Jag var fyra år när jag skrev min första bok. Eller förresten jag inte bara skrev den, jag illustrerade den också och jag har den kvar än idag. Boken handlade om att jag skulle få en lillasyster. Jag skrev och ritade bilder av mig och systern och min storebror. Brorsan hade stort huvud och stirrande ögon och lillasystern såg totalt knasig ut. Själv var jag en prinsessa med klänning och krona. Ja, en sannberättelse helt enkelt. 


Hur som helst, jag fortsatte att skriva och rita och sätta saker i ordning i pärmar. Jag samlade på olika grejor och sorterade dem i färger och sorter. När hästarna kom in i bilden så började jag samla på stamtavlor. Jag lånade tjocka stamböcker från vuxenavdelningen på biblioteket när de andra klasskamraterna lånade ”femböckerna” och så släktforskade jag på olika hästar i fyrtioåtta led tills samtliga hästar i sista ledet var okända. 


Min mamma sa en gång att jag tillverkade mer saker innan jag började skolan än vad många personer hinner göra under ett helt liv och faktum är att jag tror hon hade rätt. Som tur är så samlar jag inte längre på saker och jag gillar att sortera ut och ger mer än gärna bort sånt som inte intresserar mig längre så mitt hem ser inte ut som något gammalt arkiv även om några av er hade roats av att det kunnat vara så.


Vad jag ville komma till var att jag  även förde bok över mina ridlektioner på ridskolan. Kanske finns det fler som känner igen sig i det. Eller kanske inte… 


Efter varje ridlektion så fyllde jag i ett egengjort schema med olika kategorier. Det fanns några självklara kategorier som vad hästen hette, vilken färg den hade och vad vi gjorde på lektionen.  Sen fanns det  några lite underligare kategorier också. Speciellt den där jag skrev vem som ledde min häst (när jag var nybörjare alltså, jag började faktiskt rida själv med tiden) Jag beskrev ledarna ingående, vad det hette och hur de hade skött sig. De allra flesta ledarna fick ett kryss i ”snällrutan” också. Några fick kryss i den andra men jag har förlåtit dem idag. 


Ni kanske finner ovanstående underligt? Till mitt försvar vill jag bara säga att det finns en person som är värre än jag och det är Helen, också kallad Räkan. Varför hon fått det smeknamnet får ni fråga henne om. Smeknamn får man ofta redan som liten. Ta Gabbi till exempel hon kallades alltid för ”Gladis” och det säger sig ju själv varför. I skolan bytte hon namn till ”Grubblan" och som vuxen blev det rätt och slätt lite mer återhållsamma namnet Gabbi. Vi blir ju alla lite striktare med åren eller?


Åter till Helen som skrev enbart på rutat papper och dessutom med exakt en bokstav i varje ruta. Sånt ger ett rent och snyggt intryck på pappret faktiskt om jag får säga det själv. Men det skulle inte alls passa mig. Jag skriver med mer utsvävande stil och mina bokstäver tar plats både uppåt och nedåt. 


Varför jag tar upp Helens inrutade skrivande är för att det nog är samma syndrom som att jag måste ha åttiosju pennor med mig när jag dömer. Min största skräck är att pennan slutar fungera mitt i ett program…Så nu har jag åttiosju chanser att klara mig igenom hela bedömningen och det känns tryggt. Fast jag kan ha överdrivit en aning känner jag nu. 


Så egentligen var det till pennorna jag ville komma. I onsdags höll Upplands Ridsportförbund årsmöte. Innan mötet började så fick vi ta del av några väldigt intressanta föreläsare. En av dem var Carin Wrange som berättade om den eminenta hästsajt som hon är med och driver. Den heter HästSverige och där kan man läsa om precis allt. De allra senaste forskningsrapporterna kommer ut så fort de är klara. Sidan är också väldigt pedagogisk eftersom texterna går att läsa i olika svårighetsgrader. Jag är inne på den ofta och rekommenderar verkligen alla att besöka sajten http://www.hastsverige.se


Vad har det med pennor att göra tänker ni? Jo, vi fick faktiskt allihop en sån där gratispenna av Carin. Den var väldigt fint orange med tryck. Pennan åkte rakt ner i min domarväska och gjorde sig perfekt bredvid mina andra pennor. Så nästa gång Carin tävlar dressyr så kanske hennes protokoll skrivs med just denna penna! Coolt!


     


Förresten angående tävling så ökade mina chanser att klå Gabbi på söndagens tävling markant när vi gick från foderladan igår. Som ni vet låg det en hel del snö på marken och under snö så gömmer sig ofta is… Vi bar på några foderhinkar och pratade medan vi gick mot stalldörren. Rätt vad det var så gjorde Gabbi en sån där seriefigursvurpa. Ni vet när man ser sina egna fötter i ögonhöjd och sedan landar som en sten. Som tur var höll hon i foderhinkarna så hon kunde inte ta emot sig. Då hade hon väl brutit något i vanlig ordning. Istället landade hon med ”helkroppsträff” och strax därefter så landade kraftfodret som ett müsliregn. Såg rätt så kul ut, men jag lyckades hålla mig för skratt. Jag tycker inte det är schysst att skratta förrän man vet om personen i fråga har överlevt .

-Nu kommer du få nackspärr, sa jag. Mycket riktigt idag hade hon ett rejält nackspärr. Lyckligtvis lika illa på båda sidor så hon måste titta rakt fram, vilket är en styrka i dressyr. Men hon var tvungen att rida rätt så återhållsamt. 


Ja, så många funderingar det blev idag...

Jag undrar om vetenskapen är intresserad av att jag donerar min hjärna när jag dör?…

 

 

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards