Hej! Att fotografera hästar är verkligen spännande. Man vet liksom aldrig riktigt vad dom ska göra för min eller hur de tänker stå. Hästars öron är det mest oförutsägbara. De har en förmåga att alltid ändra läge när man trycker på avtryckarknappen. 

Ni som växte upp ungefär samtidigt som mig känner säkert igen skolfotografen från ARGO:s foto som kom varje år och tog kort på klassen. Det var alltid samma man som fotograferade. Man fick sätta sig på en stol och sedan tog han upp en stålkam ur bakfickan och kammade snedbena och luggen till höger på varenda unge. Förhoppningsvis var problemet med löss inte lika utbrett då som nu. Men jag klarade mig från det alla år trots kammen i alla fall.

När alla ungar var färdigkammade med snedlugg så fick vi ställa upp oss för klassfotot. Sen fick vi säga "Indisk kamelskit" i kör. Vi skrek så högt vi kunde och kortet knäpptes alltid av precis på betoningen "i" i skit. Enhetligt och bra med trettio snedbenekammade ungar och ett brettt "i-grin" till mun. 

Men tillbaka till hästarna så kan man ju inte bara be om ett smajl när det gäller en häst. Eller förresten när det gäller Lusen så kan man tydligen det. Igårkväll  ville han ta några "selfies" i boxen och han spexade till det ordentligt och provade många olika poser. Det blev många riktigt snygga bilder tyckte Lusen! 

Annars knäpper jag hellre lite mer oförberedda bilder. De brukar bli naturligast. 

Att fotografera hästar är roligt men svårt. Nuförtiden med digitalkamerans intåg så är det dock väldigt mycket lättare. Tänk hur det  var förr när man hade en rulle med 24 bilder som man dessutom måste skicka iväg för framkallning i två veckor. När bilderna väl kom tillbka så upptäckte man att två av de där 24 blev bra och övriga fick man använda till att få fyr på brasan med. 

När det gäller att fotografera en häst under ryttare kan man lära sig ungefär i vilket moment man ska trycka av. Men man kan nästan ge sig sjutton på att det istället är ryttaren som ställer till det genom att göra nån konstig min eller flaxa med armarna. 

Hästar i frihet är intressant men kräver att man har tid att vänta på tillfället. Så ha tålamod! 

Sen är det ju nuförtiden så turligt att man kan knäppa av åttahundra bilder, kasta bort 764 stycken och stolt visa upp de sista trettiosex bilderna och få höra att man är en fantastisk fotograf! 

Just nu längtar jag efter grönska och hästar på bete. För det är rogivande att ta sig tiden att sätta sig i en skogsdunge och vänta på att hästarna ska hitta på något som är värt att få på bild. 

Här kommer några av de bilderna som sluppit kastas i datorns papperskorg: