Hej! Det börjar dra ihop sig till betessläpp. Under ett par veckor kommer våra hästar att vänjas in på mer grönt i hagarna. Något av det bästa som finns är årstiden när ridskolans hästar kan gå och äta gräs och sova ute. Även om våra hästar alltid går i stora flockar och i stora hagar så är det speciellt med sommaren och att se dem gå och beta. Rofyllt.

Många  av er har kanske sett under året vad som hänt med sommarhagarna på bilden ovan. Numera ser de ut så här: 

Lindbacken är ett stort bostadsområde som byggts upp på de marker där vi under årtionden disponerat mark för sommarbeten. Det är cirka 400 bostäder på platsen nu och vi har minst sagt fått många nya grannar. 

Det är trevligt med grannar och som vi försöker se det också potentiella kunder till ridskolan. Så det kommer säkert bli bra och om något år kommer det kännas som om bostadsområdet alltid funnits där. 

Men visst känns det också lite sorgligt att vi blivit av med så mycket av den mark som vi tidigare hade tillgång till. 

Kvarvarande mark räcker gott till att ha vinter och sommarhagar till våra 50 hästar och ridskolans hästar kan fortfarande gå ute i två stora flockar. Däremot kommer inte betet att räcka som föda åt våra hästar under hela sommaren utan vi får gå in och stödutfodra dem i hagarna. Det började vi med redan förra sommaren då bygget startade och det har fungerat bra med foderhäckar och fri tillgång till hösilage i hagarna. Ökade foderkostnader är förstås också en baksida av det hela. 

Hur som helst blir det härligt att kunna släppa ut hästarna på grönt och jag återkommer med lite glada bilder från betssläppet. 

Annars så är det full rulle på ridskolan som vanligt. I helgen så var det övernattning för skötarna och det var sånt ståhej på anläggningen så jag tror det hördes ända in till stan. Jag hade lektioner i fredagskväll och vi valde att vara på ridbanan som är allra längst bort från anläggningen för att mina elever skulle höra mig.

Man blir så glad av att höra skratt och stoj från glada barn! 

Det är precis var ridskolan handlar om.

Ett ställe där alla kan vara med och framförallt där man kan släppa masken och vara barn. 

Vi åkte också iväg och deltog på barnridning i Wasaparken. Kön ringlade sig lång redan en halvtimme innan start och vi hann knappt lasta ut hästarna och salda dem förrän första barnet satt på hästryggen. Hästarna knallade på och fick beta en liten stund efter varje vända. 

Lusen har rullat sig  varenda dag hela veckan...

Dat roligaste som hänt var nog ändå att Kenneth fastnade i liften idag när han skulle måla vindskivorna på ridhuset. Han åkte allra högst upp men inte ned. Alla som var på jobbet försökte trycka på knapparna men det hände ingenting. Vi tyckte det var jätteroligt och filmade och tog kort. Men Kenneth tyckte inte det var lika roligt. Till sist fick det komma en från uthyrningsfirman och rädda honom. Så nu är han nere på marken igen! 

Jag själv- mer känd som dressyrtant utmanade mina arbetskamrater att vara med på WE tävling den 25:e maj. Om fem stycken ställde upp så lovade jag att hoppa en bana. Fem stycken har ställt upp och jag återkommer med datum för mitt framträdande. 

Bara så att ni vet så är jag bättre på att hoppa än ni tror! 

Avslutningsvis några väldigt kloka ord från en väldigt klok före detta "UPK:are" Jens Fredricson: