Hej! Så var det morgon igen här i Wien. Igår reds speeden och med det är tävlingen över för alla utom de fyra länder som också rider i lag. De har kvar momentet med att skilja ut kor och det avgörs idag på eftermiddagen. Jag hade gärna velat se detta men nu rids det på eftermiddagen precis innan vår hemfärd. Så istället spenderas denna sista dag här med att se sig omkring inne i Wien. Vi gick runt en del redan i går ikväll och fick rätt så ont i fötterna. Men lite ondare går nog att få.

Det tog nästan tre timmar att ta sig till tävlingsplatsen i går morse. Vi hade fått info i hotellreceptionen om att det gick att ta ett tåg vid tio. Väl på stationen visade det sig att tåget inte skulle gå förrän elva noll åtta. Så vi satte oss utomhus och åt frukost. Vi var tillbaka på perrongen i god tid och minuterna tickade mot avgång. Sen tickade minuterna förbi avgång och plötsligt försvann vårt tåg från avgångslistan. Borta.

Vi undrade vart det liksom tog vägen och försökte fråga tågvärdarna som fortfarande envisades med att prata Wieniska. Hur som helst så blev vi och övriga som stod på perrongen utan tåg och det var bara att ge sig av och leta rätt på en taxi.

Taxi heter tack och lov oftast taxi och en stund senare satt vi i taxin på väg mot arenan. Ungefär i en kilometer flöt trafiken på innan det blev tvärstopp i en gigantisk bilkö. Och så satt vi fast i bilkö i lite mer än en timme istället. Taxichauffören svettades en del men vi var nöjda eftersom vi förhandlat om priset innan vi klev in i bilen. Man kan trots allt säga att vi fick valuta för restiden. Lite jobbig bilresa i och för sig eftersom det var tjugosex grader utomhus och jag hade obetänksamt nog satt mig på solsidan av bilen så det var nog närmare femtio grader. Men frisyren höll till skillnad mot färden i cabriolet dagen innan.

Vi som hade tänkt vara på tävlingsplatsen och hinna se både körning,hoppning, hunduppvisningar och paradressyr kom i stället fram ca trettio minuter innan speedmomentet skulle börja.

Samtidigt som hundarna avslutade ute på den stora huvudarenan så byggdes speedbanana fram och alla ryttarna kunde börja gå banan. Arena 1 där momentet skulle ridas är mycket stor och även framridningen innefattades där vilket var roligt då det är så intressant att se hur olika ryttare rider fram sina hästar. Till skillnad från WE tävlingar i Sverige så fanns ett antal hinder uppsatta även på framridningen som ryttare och hästar kunde rida fram på.

Så började momentet. Hinder nummer ett var fållan som var uppbyggd precis invid den stora vipläktaren där bord med vita dukar var uppdukade och det kryllade av folk. Det skulle snabbt visa sig bli ett utslagsgivande hinder då de tre första ryttarna fick utgå efter att inte ens ha kommit nära.

Även Svenskarna fick problem med att deras hästar blev spända och två av fyra svenskar utgick medan två tog sig i mål. Cecilia Hansson fick till en snabb och bra runda och låg länge på placering i momentet.

Portugals fyra ryttare red alla sist i klassen, Man hade rangordnat starterna efter hur ryttarna låg till i tävlingen och de med högst ranking red sist och tvärt om. Tävlingens behållning var nog att se hur dessa fyra ryttare planerat sin runda. De var i princip på väg mot nästa hinder innan de avslutat det föregående Portugal tog placering ett till fyra i speeden. Med det så har det Portugisiska laget en ointaglig ledning inför söndagens avslutande lagmoment.

Vi åkte så småningom tillbaka mot Wien. Faktum är att vi lyckades hoppa på en buss som tog oss hela vägen in till staden. Trots att de i receptionen aldrig hade hört talas om eller sett nån buss vid anläggningen. Bussen kostade en tiondel av vad taxin tog så vi hade till och med råd att äta mat på kvällen.

Det har varit fantastiskt kul att vara på plats och se allting och jag tar med mig många bra saker hem. Söndagen får spenderas med stadsvandring. Spanska ridskolan finns ju här bland mycket annat.

Nedan lite bilder från lördagen.