Hej! Idag är en sån där bra dag och jag känner mig levande! I och för sig tycker jag oftast att mina dagar är bra på ett eller annat sätt. Men ibland är det värt att man uppmärksammar vilka bra saker som hänt under en dag. Så det tänkte jag göra nu. 

Idag var det den första dagen på barnens sommarlov och jag behövde inte ägna fyrtio minuter till att  väcka dem. Jag behövde inte sätta en vuvuzela i örat på någon av dem. Jag behövde inte dra undan täcket, öppna fönstret eller spela dansbandsmusik på högsta nivå i deras rum. Utan jag kunde bara smyga ut tyst och fint ur huset och dra rätt till stallet! Underbart. 

Min bagagetå har börjat läka! Bagagetåskadan var något jag ådrog mig efter resan till Österrike och något som bara händer personer med en resväska av hårdplast. Vi kom hem rätt så sent på söndag kvällen och jag tog av mig skorna i hallen och bar in väskan i köket. Istället för att sätta ner den fint på golvet så bestämde sig min arm för att släppa den från en halvmeters höjd rakt ner på tån istället. Det blev blodbad och jag uppmärksammades också på att vi hade slut på plåster. Det var bra för då kunde jag skriva upp det på inköpslistan. Det var i alla falla riktigt illa och om något fått mig att känna mig levande den här veckan så är det den där tån. 

Idag  var första dagen jag kunde stoppa ner foten i en sko utan att få tårar i ögonen och jag behövde inte heller blöta bort strumpan under rinnande vatten för att den satt fast i såret. Bra saker händer hela tiden. 

Jag kom iväg på efterlängtad träning trots att det  varit lite svårt att få ihop det med tider den här veckan. Adaptern till elsladden på trailern var återigen borta men jag hittade en annan och kunde koppla på trailern. Vilken välsignelse.

Träningen var dagens höjdpunkt. Paulo uppmärksammade som vanligt allt som jag gör fel och jag fick verkligen tid att öva på de sakerna som jag är svag i. Det går inte att dölja något för att  bra öga och det är jag glad för.

Väl hemkommen var det bara att springa rätt in till uppropet av min dagdressyrgrupp vilka alltid dyker upp i mycket god tid för att hinna sköta om sina hästar ordentligt.  Mönsterelever som jag själv har fostrat, alltså måste väl jag vara en mönsterfröken. Tänk hur hemskt det varit om man var en monsterfröken istället. 

Lusen, han gick ut i hagen och rullade sig både länge och väl. Han vet precis hur han ska se till att hans människa inte ska behöva lida av en massa dötid. 

Jag åt "frunch" på stallkontoret medan eleverna sadlade. Den bestod av en halv blåbärsbullängd från fikat med mina elever igårkväll. Och jag som lovade att jag skulle bjuda de andra ridlärarna på det som blev över... Hoppas de inte läser här. I vilket fall så ger en halv bullängd klämd på två minuter en härlig sockerkick och det fick eleverna ta del av under lektionen. 

Klockan två hann jag hem en snabb sväng och då väckte jag mina barn som fortfarande låg och sov eftersom de varken hör väckarklockan eller telefonen som de båda har liggande precis bredvid sängen. Man sover gott av lantluft och det är viktigt att vara utsövd. Så ännu en bra sak på listan!

Nu återstår tre lektioner under kvällen. Det är något visst med sista veckan på ridskolan för terminen. Stämningen är alltid god men det blir lite fest så här på avslutningen. Mycket fika blir det också och ofta får man också någon liten present den sista gången och det gör att man känner att man gjort ett bra jobb.

Mitt jobb är att ge mina elever bra feedback under och efter lektionerna. Men rätt så ofta får jag också feedback av dem och det är riktigt roligt. 

Den sista bra grejen för dagen är  att hästarna går på bete så jag kan bara släppa ut fyrtiotre av dem i hagen ikväll och fodra de tolv som är kvar inne. Piece of cake och jag är hemma innan jag hinner blinka. 

Eller den allra sista på min bralista är förstås att jag får ägna nån halvtimme åt borsta bort leran från min häst så han kan sova gott för natten. 

Bilderna:

En av mina presenter. Det är inte för att jag misstror mina kollegor. Men man kan aldrig vara nog tydlig... 

Under det min renliga häst.