Hej! Midsommaraftonen var väldigt lugn i stallet. Första veckans ridläger hade sin uppvisning på torsdagen och när alla barn och föräldrar lämnat stallet och hästarna gått ut i hagarna så kändes det tomt och tyst och samtidigt rätt så välkommet efter en "stojig" vecka. Det är intensivt att arbeta i slutet på terminerna och även de här första veckorna på lovet när många föräldrar fortfarande jobbar. Det är alltid de veckorna det är som störst tryck på sommarens läger och visst måste det vara toppen att kunna vara i stallet med hästar och kompisar istället för att vara ensam hemma. På måndag kommer nästa lass med glada och förväntansfulla ungar och de är välkomna! 

Alla skolhästarna går ute dygnet runt nu och att jobba på midsommardagen handlade mest om att se till att det fanns rent vatten med gott flöde i vattenkaren, kolla hur mycket bete som finns i de hagar de går just nu, snabb översyn av staketen, visitera etthundrasextio hästben, åttio hästögon och fyrtio helhetsöversyner av tjocka hästmagar. De är väldigt lite insekter så här långt i år så hästarna har sluppit rinnande ögon och bett. 

Senare tog jag med mig Lusen ner på WE-banan för att snickra och skruva på några projekt. Hade tänkt att han skulle beta av gräset som växer i kanterna på banan. Äta är något han är särdeles bra på nämligen. Fast han var mer intresserad av att hjälpa mig så det blev rätt så trångt och bökigt vid vissa av momenten. Speciellt när han ville köra skruvdragaren. Efter en stund gick han i alla fall iväg och började välta tunnor och pinnar istället. Men att äta något gräs var han inte intresserad av. 

Hästarna i "Ponnyhagen" blev nyfikna och ställde sig i en lång rad vid staketet för att se vad det var för huligan som gick där och puttade på grejorna. När vi var klara så släppte jag Lusen i sin vanliga hage och han gick direkt till sin välpreparerade "lerfläck" och snyggade till sig. Sen gick han iväg för att beta av sina alldeles egna grässtrån. 

Hästar är selektiva betesdjur. Det är ett finare ord för att de väljer ut vad de helst vill ha och behöver. Med andra ord äter nog hästar alltid det godaste först och där har vi människor en hel del att lära av hästarna.

Jag kan ge flera exempel.

Ta bara när man köper en stor och nybakad kanelbulle. Det godaste sitter alltid, alltid i mitten och vad gör folk? Börjar äta utifrån på de där torra kanterna. Ännu värre om bullen är hembakt och det sitter fast bränt bullpapper som man tuggar i sig på sin väg mot mittenbiten. Nä, gör som jag, peta loss mittenbiten, kasta kanterna till fåglarna och ta en bulle till! 

Pizza skiljer sig inte nämvärt från kanelbullar. Alltså, varför ska man äta pizzakanterna? Jag börjar mitt i och det trivs jag utmärkt med. Trots att det kan regna beska kommentarer från mina medätare. 

Sen finns det några maträtter som ska ätas utifrån och en av dem är fiskpinnar. Fiskpinnar är så äckligt att det enda som är ätbart på dem är paneringen. När jag var liten åt jag endast paneringen och så gav jag det vita innehållet till syrran. Fast nuförtiden inser jag att det är onödigt att lägga pengar på att bara äta panering så därför äter jag inte fiskpinnar överhuvudtaget. 

Vissa kallar mig petig men jag är faktiskt bara selektiv. Precis som hästar är!