Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg under juni 2014

Av Ulrika Pernler - 7 juni 2014 08:48

Hej! Denna helgen sker uppdateringarna från Wien eller närmare bestämt Magna Racina där VM i Working Equitation pågår och där också jag befinner mig. Så om det som händer på ridskolan hemma i Uppsala vet jag inte mycket. Utom när Frida skickar nåt glädjande SMS och talar om att Lusen försökt bocka av henne i skogen.


Resan hit startade tidigt igår morse. Klockan fyra mötte jag räven precis utanför dörren. Vi blev lika överraskade båda två och bara stirrade på varandra en lång stund. Efter nån minut vände räven sig lugnt om och traskade iväg i diket och vi hoppade in i bilen för att åka mot Arlanda.


 

Incheckningen gick bra och att ta sig genom "bågarna" gick bra. Fast vi var tvugna att vänta på Björn som behövde en liten kroppsvisitering. Själva lyfgresan tog sedan runt två och en halv timme och vissa sov hela vägen och andra inte.


 


Som vanligt var det en intressant upplevelse när alla passagerarna reser sig upp samtidigt och rusar av planet efter landningen. Undrar om det finns någon dold betydelse i det? I vilket fall rusade vi efter att ha stått som packade sillar i flygplansgången nerför trappan och rakt in i transferbussen för att stå som packade sillar där i stället. Som en hjord med boskap. Därför blev jag inte ett dugg förvånad när jag såg vad de skrivit på bussen.


 


Vi tog en taxi från flygplatsen till hotellet och det var första bekantelsen "Wienarna" och deras ovilja att prata eller ens förstå engelska. Men med lite turistviftande händer, lappar och så vidare så kom vi ialla fall rätt. Austria Trend Hotell Ananas har hela tiden givit mig hjärnbilder av Svambobs hus i den teckande serien och jag var lite ororlig att mina farhågor skulle besannas.

Men jag kunde andas ut. Hotellet var helt okej och jag måste be min syster om ursäkt för allt tjat det har varit om ananasar under en månads tid. Vi checkade in i taksviten, en lägenhet på åtta rum med utsikt över hela Wien och egen pool.


 


Men vi stannade inte direkt länge eftersom det var dags att bege sig mot tävlingsplatsen. Wien är en stor stad.... Man kan åka taxi, buss, tåg, spårvagn och dessutom låna cykel och ta sig fram. Det sistnämnda kändes inte aktuellt då det var två ml till arenan. Så vi började gå istället. Efter nån mil så bestämde vi oss för att det nog fick bli taxi sista biten. Inte heller denna chaufför förstod engelska vilket resultaterade i att vi blev avsläppta på fel ställe.


Det skulle visa sig bli en lyckträff eftersom hela stället var tomt sånär som på en äldre man som också kommit vilse. Detta resulterade i att vi fick anlända till Magna Racina i en cabriolet med helt nya frisyrer och en ny vän som hängde med oss till och från under dagen.


Där ser ni. Jag har ju alltid hävdat att  felkörningar är utvecklande och ger möjligheter till nya kontakter och vägval i livet. Så skönt att få understruket på att man har rätt.


     


Magna Racino är en fantatisk anläggning och det visade sig vara fest när vi kom dit. Hopptävlingar, WE, trav och galopp och hundsport. Dessutom blir det voltige och paradressyr, körning och mycket annat vartefter helgen lider. 900 uppstallade hästar kan man ta emot samtidigt här.

   


Vi hade en fantastisk  dag även om det tyvärr inte riktigt gick Svenskarnas väg under teknikmomentet. En rolig bana med väldigt fina hinder. Speciellt kul var det att få se Portugals ryttare som jag bara har studerat på fil tidigare, i verkligheten. Portugall vann också tekniken stort genom att ta första till fjärde platsen där.


Hemvägen tog vi via tåg då vår cabvän hade åkt i förväg. Björn blev vän med stinsen och tack och lov kom vi rätt trots den något tvetydiga informationen på tågets detinationsskylt...


   


Nu är det dags att ge sig iväg för att se dagens speedmoment. Så over and out! Berättar mer sen.

Av Ulrika Pernler - 1 juni 2014 18:47

Idag har vi haft ponnyhoppningar på anläggningen. Eftersom det också var final i Allsvenskans division III så var det mycket publik på plats och härlig stämning. Naturligtvis var det tvunget att komma några riktiga ösregn igår så på morgonkvisten var det en del pölar. Men banan är stor så Gabbi vinklade om några av hindren och sedan så fungerade allt utmärkt och det var vackert ridväder hela dagen. 


Själv lade jag det mesta av krutet på att genomföra förra helgens tävling så idag var jag så gott som ledig. Men jag passade ändå på att titta en stund då flera av ridskolans hästar och ryttare deltog och de var så duktiga liksom de flesta av de startande ekipagen. 


Division III är på låg nivå och de ekipage som kommer till start där är orutinerade. De lätta klasserna ska vara utbildande för ryttare och hästar och ge dem en bra start på tävlingskarriären. 


Jag önskar att man skulle använda mer stilbedömning i hoppning på de låga nivåerna och framförallt på ponny för att främja god ridning. Men jag vet att många tycker annorlunda och att de anser att det skulle vara döden för sporten om tävlingarna inte avgjordes endast på bästa tid och minst antal fel. 


Jag undrar ändå om det inte skulle vara ett bra sätt att komma åt sämre ridning som när man ser  ekipage som rider riktigt, riktigt fort utan att egentligen ha kontroll på vare sig balans eller fart. Jag måste ärligt säga att jag får en klump i magen när jag ser hur stressade hästarna blir och hur nära de är att tappa balansen. Till sist pustar man ut när de passerar mållinjen utan att något tråkigt har hänt. Tränarna har ett stort ansvar i att lära ryttarna att rida bra och framförallt schyst ur hästens perspektiv och att de tar med sig den ridningen till tävling.


Föräldrar och lagdeltagare som står vid sidan och skriker och hetsar om att rida fortare känns inte heller riktigt bra.


Vi får väl se vad som händer framöver. Jag vet att frågan om i vilken form barn ska tävla är uppe för diskussioner. Att vara barn och tävla ponny är både roligt och viktigt så självklart ska man få göra det. Men unga ryttare behöver lära sig att rida rätt från början.


För egen del så är varken Lusen eller jag speciellt unga. Lusen har haft ett lite lugnare veckoslut ridmässigt. Veckan innan var tuff med flera träningar och tävling både lördag och söndag. Så att rida några lättare pass och sedan ut i skogen för att idag vila helt kändes rätt. I morgon tar vi nya tag igen. 


Det är viktigt att lyssna in sin häst när det gäller fördelningen av träning och tävling och ”vila”. Det kan vara en väldigt fin linje mellan att stärka och att gå över gränsen och orsaka slitage och de egna önskningarna om vad som ska utföras får inte gå före hästens bästa. Så ibland kan både en träning eller en tävling få stryka på foten. 


Styrka är lika viktigt för hästen som tålamod är för ryttaren. Jag märker nämligen att många ryttare har svårt att acceptera hur lång tid det egentligen tar att bygga upp styrkan hos en häst. Det tar lång tid, längre än man tror och hur gärna man än vill så kan hästen helt enkelt inte utföra vissa saker förrän den orkar och har balans och innan dess kan man inte begära det heller. 


I dressyr TR står det skrivet att man genom systematisk stegring av gymnastiskt arbete ska ge muskulaturen och ledgångarna sådan styrka och elasticitet att hästen under ryttaren kan röra sig med bibehållen balans. Förenklat kan man säga att rätt utfört så ska dressyren göra hästen stark och hållbar. 


Jag har haft Lusen i två år till sommaren och jag tycker att det är först nu som han börjar kännas riktigt stark. Nu köpte jag visserligen en häst som var ur kondition och bestämde mig för att ta det väldigt försiktigt under uppbyggnaden. Idag när jag tittar tillbaka på bilder så ser jag hur mycket positivt som hänt med honom. (Även om han för tillfället är lite väl rund…) 


Det faktum att han var ur kondition gjorde att jag var väl medveten om att han inte orkade särskilt mycket. Det blev uppenbart och det var bra. Jag kunde börja från början.


Men även om man köper en häst som är i full kondition så finns det flera saker som gör att man måste tänka sig för. Det är en stor omställning för hästen att vänja sig vid en ny ryttare och ett nytt sätt att arbeta. Hästen ska också vänja sig vid nya rutiner och ridas på nya underlag. Den nya tränaren kanske har en lite annan linje än den förra. Så för att inte orsaka någon överansträngning eller bakslag så måste man låta det ta sin tid att vänja hästen vid sitt nya liv. 


Så summan av dagen ord får bli:

Skynda långsamt! 


Några som inte tycker vi ska skynda långsamt är ridskolans hästar som snart står inför utevistelse dynget runt. Håll tummarna för att vädret håller sig så hoppas vi på att de kan börja sova ute denna veckan!


Bilderna: 

Nedan var första starten vi gjorde. Det var fem månader efter jag köpt Unico och jag kommer ihåg att jag tyckte han hade tagit sig mycket redan där. Under den bilden två nyare bilder. Att fotografera eller filma sin häst för att jämföra är bra .Det är svårt att se någon skillnad när man tittar dagligen så man behöver jämföra med längre mellanrum.

       

 

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7 8
9
10 11 12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards