Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Direktlänk till inlägg 13 juli 2014

Från tugga till träck- en livstids kunskap

Av Ulrika Pernler - 13 juli 2014 21:10

 

 

Jag satt och plockade bland lite olika dokument och sökte information inför ett möte på eftermiddagen och öppnade beskrivningen som gäller Yrkesprovet för Hästskötare på SvRF:s hemsida. 


Själv tog jag min Hästskötarexamen vid Strömsholms Ridskola den sista helgen i oktober1995. Det var iskallt som alltid när man gör examen på Strömsholm (kanske min egen uppfattning) och vad jag kan minnas var vi en av de första årgångarna eller till och med den första som tog den examen. Det var Mats Mellberg som var huvudexaminator och hans bok Hästhållning i praktiken hade vi lusläst gång efter annan från pärm till pärm. 


Den där dagen när vi skulle göra examen så packade vi en Chevrolet van full med tjejer från Uppsala. Upplänningar till examen det året var bland annat, Gabbi, Annso Jansson, Lisa Pettersson, Liz Högdahl och Lottie Mattson och kanske någon mer. Jag är osäker. Men det jag minns säkert var att vi var sjukt nervösa och att vi satt och pluggade hästens tecken enligt Mats Mellberg hysteriskt. Det var inte tal om Strumpa och halvstrumpa utan det var kvartsstrumpor, sjättedelsstrumpor och åttondels halvstrumpor. 


Vissa delar av provet hade vi redan avlagt under utbildningens gång som tappskokompetens, första hjälpenkurs och körning. Men den där examensdagen skulle bli allt annat än kort då många prov kvarstod. 


Jag tror vi var klara med strumporna vid Örsundsbro och då gick vi vidare med foderlära. Hästskötarexamen innehöll en ganska omfattande foderbit och vi kunde fodersmältningsapparaten ner i minsta molekyl. Visste alla enzymer och kunde räkna ut en foderstat i sömnen. Vi hade alltid några grässtrån redo och rätt vad det var så ryckte vi upp ett ur fickan och frågade varandra vad det var för sort. 


Mellan Enköping och Västerås gick vi loss på exteriör och rabblade skelettets delar, inre organ och åldersbestämning och när vi till sist närmade oss Kolbäck så var vi inne på hästens sjukdomar. Sedan hann vi inte mer utan det var bara att kliva ur bilen och bita i det sura äpplet. 


Efter en kort samling där vi delades in i grupper och man naturligtvis inte hamnade i en grupp där man kände någon (så det där teckenspråket man övat in för att kunna fuska var bortkastat…) så körde det intensiva schemat igång.  Vi sprang som tättingar mellan stationerna och gjorde våra delprov. På vägen kunde man springa om nån annan grupp och hinna vinka till ett blekt ansikte som man tyckte sig känna igen. Och kallt var det också! 


Det var flera praktiska prov. Vår första station var i vita ridhuset och där fick vi göra vår uppridning. Till hästskötarexamen ska man kunna uppvisa att man på ett säkert sätt kan motionsrida en häst i korrekt balans och form. Jag kommer ihåg att jag blev tilldelad ett litet piggt fuxsto som passade mig perfekt och att det kändes bra. Så det var en bra start och efter det kände jag mig lite lugnare. 


Vi sprang vidare till gula ridhuset där det skulle longeras. Att snurra runt en häst på lina kan tyckas enkelt men här sorterades lärjungarna i raks takt. Perfektion var det som gällde.  Någon doppade spöets ände i spånet och en annan hade inte ordning på linan medan en tredje vände huvudet från hästen några sekunder. Att dessa skulle komma att underkännas blev vi alla varse om senare under dagen. 


I rask takt sprang vi vidare mot det lilla stallet mellan gula ridhuset och markan. Där stod Jens Fredricssons hästar på den tiden. Därinne fick vi först till uppgift att lägga ett visst antal kilo hö i några olika påsar och sedan vägdes dessa av examination och han antecknade hur vi hade lyckats. Sen fick vi under hans överinsyn ta på och av täcke på en häst, linda benen och sist fläta och knoppa en häst. Alla de sista sakerna skulle vi få gjort på tjugo minuter och vi klockades. Jag blev tilldelad Isac, den lilla hopphästen med det stora hjärtat. Stora tänder och arga öron hade han också kan jag lova.


När vi skulle visa häst vid hand blev jag återigen tilldelad det lilla söta fuxstoet och jag ställde mig för att göra i ordning henne inför visningen medan jag nötte stamtavlan i huvudet om och om igen. Det var inte bara pappa och mamma som skulle med utan flera led bakåt. Hästen skulle också signalementsbeskrivas inför examinatorn och sedan visas uppställd, i skritt och i trav. 


Jag kommer ihåg att jag tyckte allt gick perfekt. Jag hade visat flera hästar tidigare på premiering och kvalitetstävlan så jag tyckte jag kunde min sak och att det här var ett moment där jag skulle få Väl Godkänt. Men pyttsan det blev bara Godkänt eftersom min häst hade trampat i en bajshög på vägen ut ur stallet och ett halmstrå stack ut bak i hoven. Åh, vad jag skämdes när examinatorn pekade på halmstrået. Det kändes så onödigt. 


Foderprovet var rätt så omfattande vad jag vill minnas. Vi fick gå in i ett rum och beskriva en mängd fodersorter som låg uppradade. vi fick skilja på olika halmsorter och genom okulärbesiktning avgöra ville hö som var lämpligast att utfodra med. Vi fick också i uppgift att räkna ut lämpliga foderstater till ett par olika fiktiva hästar. 


Det sista provet vi sprang till var det skriftliga. Anläggningsskötsel, hästskötsel, exteriör, gångarter, skelett, fodersmältning, avel, sjukvård, lagstiftning. Allt vi hade pluggat snurrade runt i en röra inne i huvudet och jag tror det enda jag riktigt tyckte jag kom ihåg var Mats Mellbergs indelning av benets tecken. Arton olika höjder på en strumpa… 


Alla de olika grupperna började bli klara med sina delprov och vi tjejer från Chevrolet vanen träffade på varandra utanför samlingslokalen nere vid lerladugårdarna. Vi var trötta och bleka och håret stod på ända. 


Sedan fick vi alla sätta oss i lektionssalen och examinatorerna läste upp delproven ett och ett och talade om i bokstavsordning vilka som klarat delprovet och vilka som blivit underkända eller som skulle få göra omprov. 


Sent på eftermiddagen satte vi oss i Chevan för att åka hemåt. Böckerna och alla papper som vi läst ur på morgonen låg slängda i en hög längst in i vanen inre. Vi sjönk ner i de djupa sätena och började bilresan hemåt. Jag höll hårt i mitt hästskötardiplom och somnade någonstans nära Västerås. Nitton år senare kan jag fortfarande felfritt rabbla hästens matsmältningskanal ”från tugga till träck” från läppar och munhåla till rektalampullen som avslutar det hela, även om jag blir väckt mitt i natten.


Idag är Hästskötarexamen obligatorisk inför de flesta av SvRF:s utbildningar och jag tycker att oavsett om man tänker läsa vidare eller inte så är det en bra grund att stå på som hästägare, tävlingsryttare eller yrkesverksam inom hästnäringen. Läs mer om hur man blir Diplomerad Hästskötare på Svenska Ridsportförbundets hemsida... om ni inte blev helt avskräckta av den här berättelsen vill säga.

 

 

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ulrika Pernler - 12 juni 2016 19:17


     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Av Ulrika Pernler - 9 januari 2016 17:25


Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

Av Ulrika Pernler - 11 november 2015 18:33


    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

Av Ulrika Pernler - 7 oktober 2015 18:55


När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

Av Ulrika Pernler - 30 augusti 2015 21:11


    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb med Blogkeen
Följ Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se