Hej! Jag brukar alltid rida tidigt på lördagsmorgnarna eftersom det är lektioner på ridskolan i stort sett hela lördagarna. I morse blev det dock lite extra tidigt eftersom jag bestämt mig för att åka iväg och rida en dressyrklass. Det var ett bra tag sen jag gjorde det eftersom det har varit frekvent med WE-tävlingar den här säsongen. 

Programmet som jag red idag var en Medelsvår C och det har jag både ridit och dömt mycket och det känns “hemvant”. Destinationen var “Kräftdressyren” vid Tuthammarens ridcenter, nära och bra. Det tar bara tio minuter för mig att åka dit. “Kräftdressyren” som hålls varje år vid samma helg är populär och lockar många duktiga dressyrekipage. Dagens Medelsvår A klass skulle till exempel inte vara klar förrän efter nio på kvällen och detsamma med morgondagens sista klass Prix S:t George.  Så funktionärerna på “Tutis” jobbar fortfarande fastän jag själv varit hemma många timmar. Det roliga med meeting är att det samlas många namnkunniga ekipage i startfältet vilket ger hög kvalitet och bra konkurrens. Då laddar man lite extra :)

Jag fick en rätt så tidig starttid och började rida fram vid halvnio och gjorde min start vid nio. Jag var nöjd med känslan på banan idag. Bra kontakt och fin bjudning. Vi hade ett par rejäla missar som det akuta nödläge som uppstod i den ökade skritten- rent ut sagt bajsnödig- vilket verkar vara tradition för Lusen i ökad skritt. Så där blev det en trea på moment med koefficient vilket inte är så imponerande :) Vi glömde också ryggningen vilket gav en felridning- och så kan det gå när man är supersäker på att man kan programmet som ett rinnande vatten. Och till sist en för lydig häst på första enkla galoppombytet vilket innebar en snygg halt i stället för galopp till skritt. Men missarna störde mig inte alls. Faktum är att det nog inte finns ett enda ridet program som inte innehåller några missar och i övrigt red vi snyggt och rätt.

Efter det skulle bara resten av klassen ridas och sista ryttaren skulle komma ut från banan strax före halvett. Det är en av  baksidorna med de stora klasser som vi har i mellansverige. Det känns inte roligt att ha hästen stående så länge i transporten så när jag efter en stund halkat ned till fjärdeplats så fick Lusen rulla hemåt med mina föräldrar. Det är nämligen bara de tre första ekipagen som behöver ha häst på prisutdelningen. 

Men jag var inte sysslolös medan jag väntade eftersom Gabbi och Sky också skulle vara med. De kom till tävlingen vid tio och jag fick genast flera intressanta jobb som “springa-efter-drickan-som jag-glömt-i-bilen-person”, “springa-till-bilen-och-hämta-handduken-som-vi-ska-torka-hästens-mun-med-person” samt “springa-till-bilen-och-hämta-äsch-jag-glömde-vad-det-var-jag-skulle-hämta-så-jag-får-springa-tillbaka-och-fråga-person”.

Gabbi hade också en plan med dagens ritt. Att få Sky att tända till och ha roligt på banan. Han har ju fyllt tjugo år och vet precis hur ett dressyrprogram går till. Så idag satsade Gabbi och han på kvicka reaktioner. Det blev en bra ritt för dem och Gabbi nådde sitt mål- att komma ut ur ridhuset och kunna andas, inte ha tunnelseende och inte svimma. Det var nämligen erfarenheten från förra ritten i detta ridhus i våras en väldigt varm dag när Sky var vääääldigt trött. Faktiskt kom de båda ut fräscha och fina idag! Kul!

Ja, sen var det bara att vänta. Jag låg så klart kvar på placering genom hela klassen. Faktiskt till det allra sista ekipaget red och petade ut mig. Vem har inte varit med om den :) Men det är kul att träffa alla människor man känner och titta på fina hästar och duktiga ryttare så det var ingen fara alls. 

Jag träffade på några gamla kompisar som jag har tävlat tillsammans med under många år och vi pratade en del om det här med antalet starter. Det är ju helt sjukt att vi fyller dressyrklasserna i Stockholm, Uppsala och runtom här på under en minut sedan anmälan öppnar i TDB. För tjugo år sen så var man tio-femton starter i en regional dressyrklass på LA- Msv nivå och nu är det ständigt fulla klasser (40 starter). Dessutom har nivån höjts och det finns otroligt många duktiga ryttare och fina hästar. Det är roligt då det sporrar till att man vill utvecklas!

Vi pratade lite om det här med störelsemoment när man rider också. Under en hopptävling är det nästan aldrig någon häst som reagerar på att det händer saker runtomkring banan. Men vid dressyr så blir det ofta så tyst att minsta ljud märks och vi “dressyrtanter” kan ibland bli väl känsliga för omständigheter som vi inte kan påverka. 

Det är faktiskt något som vi har lagt mycket tid på med våra träningselever på ridskolan- att rida under olika förhållanden (som regn och blåst) och att inte störas av sådant man inte kan påverka. I måndags när det ösregnade ville t ex Gabbis träningsgrupp rida ute i alla fall “för vi vill träna på att inte bli störda av regnet”, sa de. Så de red ute och efter den timmen kom Gabbi in och såg ut som en dränkt katt. Men jag kunde ju inte säga nej, sa hon med ett blött leende. 

Nej, man ska inte låta sig störas av saker som man inte kan påverka och i bland får man väl acceptera att det inte blev som man hade tänkt heller. Som den gången när en häst kom lös och sprang runt, runt dressyrbanan med ett koppel av personer som jagade den under hela Gabbis ritt. Eller när de som skulle öppna cafeterian på en tävlingplats tappade ett helt flak med läsk mitt i mitt program. De tjugofyra burkarna rullade ljudligt nedför alla stegen på läktaren och exploderade och pös. 

Fast den mest minnesvärda yttre omständighet som jag inte kunde påverka var när jag skulle rida sist i klassen uppe på gamla utebanan på Akka. Precis när jag red in på medellinjen och gjorde halt så slog klockan 19.00 och på Polacksbacken som ligger precis bredvid drog Magnus Uggla igång sin konsert med ett öronbedövande bröl och folkets jubel! 

Nåväl, på eftermiddagen när jag kom tillbaka till stallet så höll Lisa lagträningar i ridhuset för dem som ska rida i vårt ponnydressyrlag i Allsvenskans division II. 

Som vanligt mixar vi våra lag med ryttare som har egen ponny och ryttare som rider på ridskolans ponnyer. Hos oss tituleras man helt enkelt tävlingsryttare oavsett om man sitter på en egen eller en lånad häst. Division II rids i LA:1 och första omgången är i Östervåla den 31 augusti. 

Flera lag ska ut på banorna den närmaste tiden. UPK:s dressyrtanter i Division I har i år valt namnet “Air Horse One” och laget är minst sagt laddat! Även division I rider sin första omgång den 31 augusti hos Segersta Sportryttare i klassen Medelsvår B:4. Själv har jag valt att vara reserv i laget i år då jag har andra tävlingar på gång ungefär under samma helger. Men jag känner mig ändå delaktig i tantalet och vi har träffats och ätit massor av mat och taktiksnackat och håller vår lättsamma anda på topp! 

Hästlag i dressyr har vi även i Division III som rids i LB:3 och hör och häpna, första omgången rids den 31 augusti och Lagga Fältrittklubb står som värd. 

Det är inte det enda som händer den 30-31 augusti. Jag och Unico åker till Enköpings Fältrittklubb för att starta i Riksmästerskapen i Working Equitation. Även Marie Pettersson och Piraten är kvalade till och kommer att delta i Riksmästerskapsklassen. Under lördagen rids även några förklasser och i LB är Anna Danielsson, Sandra Ivarsson, Ilse Eriksson, Madeleine Johannessen och Julia Törnros anmälda. 

Så ni får hålla tummarna för alla oss som ger oss ut på tävlingsbana nästa helg. Eller ännu hellre så får ni åka till någon av tävlingsplatserna och heja på från läktaren! 

Det blir nog en hel del att rapportera efter den helgen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...