Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Direktlänk till inlägg 13 januari 2015

Ryttare är en titel man ska förtjäna

Av Ulrika Pernler - 13 januari 2015 19:52

 


Här kommer en drös ord och tankar kring ridutbildning som skrivits ner i samma ordning som de precis trillade ut från min hjärna. 


Jag har en användbar skala i tre steg som jag fått av en mentor och jag använder den när jag bestämmer hur jag ska lägga upp den röda tråden för den ryttare till häst som jag ska hålla lektion för. Tre steg som alltid följer i samma ordning.


Steg 1 är utbildningen av ryttaren

Steg 2 är utbildning av ekipaget, ryttaren och hästen

Steg 3 är uppnått när ryttaren har kunskap nog att vidareutbilda hästen.


Jag tycker skalan är viktigt att tänka på för att vara rättvis mot både ryttare och häst. 


Vägen till att bli ryttare är lång och krokig. Till häst finns det inte några genvägar utan allt måste få ta den tid det behöver ta. Det går helt enkelt inte att fuska när man har med hästar att göra. Då kanske nån tänker att ryttare är man väl så fort man sätter sig på en häst. Ja, men inte på det sätt jag tänker. Utan att linda in det så är det väldigt mycket man har att lära innan man på riktigt kan kan titulera sig ryttare.


I början det allra mest grundläggande- att närma sig hästen, sadla den, sitta upp och styra runt spåret. Men det handlar inte bara om ridning utan mer om hästen i allmänhet. Att förstå hur den fungerar och vad den säger. Den som bara inriktar sig på ridbiten och glömmer bort själva hästen kommer förlora mark i sin utveckling. 


Det är faktiskt något jag kan känna att jag har svårt att nå ut med till alla som kommer till ridskolan. Hur viktigt det är  att den som ska rida kommer riktigt i god tid innan sin lektion och verkligen hinner sköta om och knyta band med hästen. Eller att man om hästen går på lektionen innan, istället sätter sig på läktaren och bara tittar och lyssnar. Att man efter lektionen stannar kvar en god stund och tar hand om hästen, ser till att den är ren och hovarna är kratsade. Att tränset putsas av och bettet sköljs så att det är behagligt nästa gång det används. Respekten för hästen är en stor och viktig del i att förtjäna sitt namn som ryttare. 


Det är nog så att det inte bara är på ridskolan som många av människorna skyndar både dit och hem. Kanske är det likadant för en vissa hästar som har en egen människa. I dagens samhälle är man alltid på väg. Kanske återspeglas det även i stallet. Om det är så så hoppas jag att människorna kommer på vad de håller på med och stannar upp och tänker efter. Ett sånt sätt funkar inte med hästar.


Hur som helst tillbaka till skalan. Att klättra från steg 1 till steg 2 är svårt och tar tid. I början av vår ridutbildning kan vi tycka att hästen är olydig när den inte alls gör vad vi hade tänkt oss. Som lärare på en ridskola så har man förmånen att regelbundet träffa på de olika stadierna hos människor till häst under utveckling. Det gör att man känner igen dem och snabbt kan sätta dem i rätt kategori och sedan leda dem vidare.


Men insikten måste nog  komma själv till var och en. Man kan bara vägleda men inte bestämma. Det tar helt enkelt lång tid innan den som sitter till häst själv inser hur mycket av jobbet hästen gjorde för oss medan vi gav våra otydliga signaler. En härlig sak med hästar är att de inte är långsinta och att de också oftast är förlåtande. Så när vi väl börjar göra rätt så svarar hästen direkt. När man både uppsuttet och till fots kan börja sortera sina signaler och bara be om det man menar då kan man också börja kommunicera med hästen och där nånstans blir vi ett ekipage.


Sammanfattningen av ovanstående svammel får väl vara att jag önskar att var och en som har en önskan att få kalla sig ryttare också får insikt i att man är skyldig att ta sig tid att lyssna på varje häst som man avser att begära något av och att man ska vara ödmjuk inför att varje häst är en ny lärare.


 
 
Ingen bild

Yvonne

23 mars 2015 19:30

Vilken underbar häst du har!
Kram...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ulrika Pernler - 12 juni 2016 19:17


     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Av Ulrika Pernler - 9 januari 2016 17:25


Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

Av Ulrika Pernler - 11 november 2015 18:33


    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

Av Ulrika Pernler - 7 oktober 2015 18:55


När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

Av Ulrika Pernler - 30 augusti 2015 21:11


    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards