Vilken vacker morgon det var idag. Frost och ändå på nåt sätt milt väder, helt vindstilla och vid niotiden kom solen fram. Då en i stallpersonalen var sjuk idag så fick jag rycka in och hjälpa till med utsläppet av våra skolhästar. Jag mår bra ända in i själen varje gång jag ser dem gå ut. Vi är så lyckligt lottade som har så pass generösa marker att våra hästar kan få gå tillsammans  i två stora flockar på mellan 20 och 25 hästar i varje. 

Men det är klart, det är lite arbete med att täcka på och släppa ut så pass många som femtio hästar varje dag. Då underlättar det mycket att hästarna själva går från stalldörren och fram till sina hagar genom att följa de grusade och  inhägnade  "gångar" som vi byggt åt dem. 

Jag får rätt så ofta frågor från elever om rangordningen i flockarna, vilken häst som bestämmer och om det är någon som blir utanför. Men jag pratar inte så gärna om rangordning. Kanske blir sådan tydligare om man inte har så många hästar ihop. I dessa stora flockar talar jag hellre om att hästarna fungerar i lite olika grupperingar. Vilka individer som ingår i de olika grupperna kan dessutom skilja sig beroende på vilken situation det gäller. Leka, klia varandra eller i vilken ordning de dricker vatten till exempel. 

Hästarna har så olika personligheter. Några springer ofta runt och drar i varandras täcken, står på bakbenen och utmanar varandra medan andra hellre ser på lite från sidan. Det som är härligt är att alla har utrymme att vara som dom vill och att de andra tillåter det.

Så frågan om vem som är ranghögst måste jag avstå från att svara på. Ingen häst är heller utanför. Det händer att vi sorterar om lite i flockarna om vi ser att något inte fungerar fullt ut. Speciellt på sommaren då vi delar hästarna i fler grupper beroende på vilken sorts bete de ska gå på. De kan tex gå på skogsbete, ogödslat bete eller gödslat bete beroende på sin ras eller läggning när det gäller att tillgodogöra sig gräset.  

Det kan se roligt ut att se hästarna gå på rad på väg ut till hagen men också inne i hagen och där kommer kanske också tanken på rangordningen in. Men faktum är att det är naturligt för hästarna att hålla sig på sina "växlar." En växel är en stig som hästarna använder för att spara på betet likadant som de inte gödslar hur som helst i hagen. Växlarna går inte den kortaste vägen utan kan liksom gå som en meanderbåge genom hagen och där går hästarna på en slingrande rad när de ska gå ut och in. 

Under den del av året som hästarna går ute dygnet runt så stödutfodrar vi dem under vissa perioder. Speciellt under slutet på sommaren och in på hösten om det varit torrt och dålig återväxt på våra beten. Vi använder foderburar för att inte fodret ska ligga direkt på marken och bli dåligt. 

Vi började med foderburarna för runt fem år sedan eftersom vi blev av med en hel del av våra sommarbeten på grund av att det skulle byggas hus där. Då undrade vi om det skulle bli så att vissa av hästana skulle roffa åt sig och äta hur mycket som helst medan andra skulle bli utan. Men vi hade inte behövt oroa oss. Det råder total frid runt burarna. Jag tror kanske det beror på att vi ser till att ha så många burar att det finns bra med plats åt alla som vill äta och att vi har så stora  hagar att hästarna aldrig behöver känna sig trängda. 

Hur som helst och oavsett vad allt beror på så gör det själagott att se hästarna må bra. Jag tror minsann att jag har världens i särklass bästa jobb!