Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.

Jag var väldigt sparsam som liten. För att inte säga snål… Ja, jag antar att både min syster och bror skulle använda ordet snål. Kanske även mina föräldrar. Brorsan och syrran handlade något de önskat sig i hela sitt liv så fort veckopengen hamnade i fickan. Själv samlade jag pengarna på hög och satt i mitt rum och lade dem i olika staplar och räknade dem framlänges och baklänges. Högarna växte sakta och varje enkrona räknades och lades i rätt stapel. Det kan ha  varit så illa att jag lade dem i ordning efter vilka årtal de hade präglats också. Men de där ovanorna har jag lagt av med. Nu är det bara mina pennor  som ska ligga i raka rader. 

En dag fick jag en idé. Förutom att samla pengar på hög så skulle jag samla bra-saker-att-ha-om-man-nån-gång-skulle-ha-råd-att-köpa-en-egen-häst-grejor. För det är ju inte mycket idé att ha en häst om man inte har några saker till den. 

Mitt första projekt blev att virka ett nättäcke i blått bomullsgarn. Inte för det kanske är det viktigaste täcket man behöver till en häst. Men det kändes ändå mer överkomligt att virka ett täcke med hål i än ett utan. Typ halva jobbet. 

Jag började med täcket på syslöjden. Fröken var inte alls glad för den terminen skulle ju alla sy varsin blommig flanellpyamas som vi sen förmodligen skulle svettas ihjäl i innan vi ens hade somnat på kvällen. Jag fick bekosta garnet själv eftersom det inte fanns med i läroplanen. Förresten flanellpyamas måste ju nästan räknas som en hälsofara i dagens uppvärmda hus. Jag har ibland funderat över om inte syslöjds- träslöjds- och hemkunskapslärare lider av en liten släng sadism. Flanellpyamasar, fula julgransprydnader och muffins med grönsaker i. 

Det tog nog hela höstterminen och då virkade jag även framför barnteven varje kväll. Men till slut var det klart. Det fick om man säger en egen form och det var massor av hål i vilket i och för sig är bra när det är ett nättäcke. Hade hålen varit lika stora hade det nog varit snyggt också. När täcket var klart hängde jag det i  mitt skåp på ridskolan för framtida bruk. 

Nästa termin var det träslöjd. Men jag kom inte på nåt bra att tillverka till hästen av en träbit. Så jag gjorde mot min vilja samma sak som de andra i klassen. Förmodligen stod jag och slipade en fyrkantig bit trä till en rund med det finaste sandpapper som magistern kunnat uppbringa medan han satt bakom katedern och mös. 

Men ni vet…om man bara slipar tillräckligt länge blir det ny termin och syslöjd igen! Det var då jag bestämde mig för att sy en egen vojlock till hästen som jag eventuellt skulle lyckas samla ihop pengar för att köpa. Fröken blev inte glad… Alla skulle ju sy varsitt förkläde som vi kunde använda på hemkunskapen. Ta mej sjutton om inte det också var i flanelltyg. För det är ju så praktiskt i köket. Fast numera misstänker jag att fröken hade kommit över ett gigantiskt parti med rosablommig flanell. Så mycket att de stackars barnen i skolan förmodligen fortfarande syr av det. 

Jag stod på mig och fick sy min vojlock. Jag skaffade fram mitt eget röda tyg och använde flanellen som stoppning. Eftersom jag ännu inte kommit över någon sadel så hade jag ingen aning om hur formen skulle vara. Så jag tog ett ögonmått av vojlockarna på ridskolan och klippte till något liknande. Hade jag vetat då att den vojlocken aldrig skulle komma att passa under en sadel what-so-ever så hade jag kanske inte suttit alla timmar för att sy rutmönstret som jag så gärna ville ha på den. 

Det var tjockt och trögt och synålarna gick av en efter annan. I min kamp att sy genom tyget så råkade en nål gå rakt igenom min tumme med nagel och allt och min mamma fick dra ut den med en tång. Men jag gav mig inte och precis innan det var dags för att tälja smörknivar på träslöjden så var jag klar med min vojlock och kunde hänga in den i skåpet på ridskolan. 

Fler och fler saker hamnade i mitt skåp. Jag älskade att öppna dörren och titta på sakerna som jag hade där. Det tillkom ett ärvt träns, ett bett och många, många andra grejor till min framtida häst.

Så en dag när jag till slut hade tillräckligt många staplar med enkronor och några sedlar också och ett helgjobb som bestod av att mocka boxar på ridskolan så köpte jag min egen häst. Jag tror dessvärre inga av de där sakerna passade till hästen när det väl kom till kritan. Men det gjorde inget alls. för jag  hann med så många fantastiska  dagdrömmar medan jag virkade de där hålen i nättäcket att det var värt hela arbetet.