Hej! Jag var lite nervös efter gårdagens påhopp på ”spånboxrengörarna”. Men som tur är så visade det sig att de trots sina fixeringar faktiskt har humor. Skönt! Annars hade jag väl gått och sett mig nervöst över axeln under några veckor framåt.

Tänk er denna rubrik i lokaltidningen: Kvinna golvad med spångrep

Och undertexten: ”En kvinna blev vid femtiden igår eftermiddag slagen i skallen med en spångrep. Därefter ska kvinnan ha rullats i melass och sågspån och dumpats på en gödselstack. Kvinnan uppges att efter omständigheterna må bra men kommer att behöva ligga kvar i badkaret veckan ut för att lösa upp melassblandningen. Polisen har ännu inte gripit förövaren men man misstänker en speciell grupp människor i gödselstackens omedelbara närhet.”

Under veckans två första dagar har vi haft besök av fackfolk som kommit för att byta ut den stora ventilationsanläggningen som sitter uppe i cafeterian på ridskolan. Det har dock varit ett litet krux och det är att på den tiden när den monstruösa maskinen monterades så kunde den lyftas på plats av en lyftkran. Detta gjorde man innan taket på ridanläggningen sattes dit och sedan dess har ventilationsmonstret stått därinne och brummat.

Nu tjugotvå år senare är det färdigbrummat. Maskinen har på slutet börjat hoppa omkring, skaka och röra sig därinne i mörkret. Allt detta har varit tecken på att den velat gå i pension. Så styrelsen tog beslut om inköp av en ny ventilationsmaskin. Nu förtiden är de dessutom aningen mindre.

Då den gamla maskinen kopplats ur så skulle den på något sätt tas ut ifrån det lilla rummet däruppe. Det fick bli nedmonterad i småbitar vilket har lett till att bitar av maskinen kastats ner för brandtrappen på anläggningens utsida. Men några större bitar fick baxas, släpas och kastas nedför cafeteriatrappen i ridhuset. Man var tvungen att montera ner trappräckena också.

Oj, vad dom har jobbat. Byta ventilationsanläggningar från 80-talet är nog inget jag skulle vilja jobba med. Det verkar bullrigt, slitigt, tungt och svårt.

Vi har annonserat ridning i ridhuset på egen risk dessa dagar.

På måndagen såg vi ingen chans att använda ridhuset under dagen på grund av flygande bitar, buller och annat. På tisdagsmorgonen kikade vi försiktigt in, såg att det verkade lugnt, och tog chansen att skynda oss att sadla våra springare.

Så ledde vi dessa mot ridhuset. Gabbi gick först. Så öppnade hon försiktigt ridhusdörren och kikade in igen. Hon tog ut huvudet och stängde dörren.

- Vi ska inte rida inne! Dom har precis börjat skruva ner trappen

Att rida Grållen när någon skruvar ner en trapp skulle vara ohållbart. Det skulle inte kunna kallas ridtur men förmodligen en hisklig åktur. Vi vände hästarna och så blev det ingen ridning inne då heller.

Så imorse kikade vi in i ridhuset, såg att det verkade lugnt och tog återigen chansen att skynda oss att sadla våra springare.

Så ledde vi dessa mot ridhuset. Gabbi gick först. Hon öppnade försiktigt ridhusdörren och kikade in igen. Så tog hon ut huvudet och sa; idag rider vi!

Jippee! Vi hann rida nästan fyrtio minuter innan fackfolket slog igång betongborren däruppe. Sedan började det dåna och låta precis som innan. Men vad gjorde väl det. Vi hade ju ridit klart!

Under dagen har man hunnit baxa ut det gamla och in det nya så nu återstår bara några dagars montering. Sedan tar det tjugo nya år innan ventilationen börjar hoppa omkring, skaka och röra sig därinne i mörkret igen.