Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg under oktober 2011

Av Ulrika Pernler - 29 oktober 2011 18:26

Hej! Idag är det lördag och när jag kom till stallet hade Anna precis avslutat sin vuxenlektion som hon hållit utomhus. Är inte det härligt, det är ju ändå den 29 oktober och lätt att man kurar ihop sig inomhus och tycker det är mörkt och kallt.


I gårkväll fick Dutch på sig sina nya fina ”nattdamasker”. Dem ska han ha istället för stallbandagen om nätterna nu så att hans ben får mjukt och fint stöd. Förmodligen kommer han att fortsätta svullna upp efter tryckskadan som han fick för ett tag sedan så därför blir det skönt med stödstrumpor och lagom motion. Vilken ”gammal gubbe” tycker inte det? Dutch kände sig väldigt stilig i damaskerna och jag tror han har sovit gott. Man får ta väl hand om en prins på snart tjugotre år!


        

Sorbits och Dutch i sommarhagen


Tre andra ”gamla gubbar” är Bard snart tjugotre, Calippo snart tjugotre och Sorbits snart tjugotvå som jobbar på och har en fantastisk massa att lära ut till den som vill. Man kan dock märka att de börjar bli till åren och såklart behöver lite extra tid att värma upp. Fast det förstås, Calippo blev så glad att han bockade av en av våra träningselever på hoppningen i somras. Vi skrattade allihop och tyckte att ett bättre friskhetstecken kan man inte få.


En som däremot inte verkar bry sig om sin ålder är Putte som faktiskt närmar sig tjugofyra år och fortfarande hör till den skaran som gärna ökar farten om någon ställer fram ett hinder. Men det är väl för att han är så noga med sin dagliga gymnastik. Varenda kvällsfodring tillbringar han nämligen stående på bakbenen i boxen ivrigt väntande på sin mat. Precis som han alltid har gjort.

Putte i sommarhagen


Det känns bra att vi fyllt på med några yngre förmågor så att våra gamlingar kan få jobba så länge de är friska och krya och i den dos de mår som bäst av.  Passa på att njuta av dem och pyssla gärna om dem lite extra!


I måndags var hästarna som tokiga i hagen. De körde rally fram och tillbaka så jordkokorna flög och så bockade de och stegrade sig och sen körde de lite rally igen. Rikki hade riktigt skojigt men råkade få ett litet sår ovanför ena framknäet i farten. Så jag fick ringa veterinären för att få dit några stygn. Veterinären skulle komma direkt och jag satte mig för att vänta. Men så ringde hon och hade fått ett akut fall som hon måste åka på. Istället kom hon vid halvnio, precis när jag avslutat mina lektioner för kvällen. Så jag fick tillbringa ytterligare två och en halvtimme i stallet medan Rikki tråcklades ihop. Det kunde ha gått mycket snabbare men Rikki är ingen vän av veterinärer och  behövde lite extra tid.

Exakt tre små stygn blev det. Sedan skulle veterinärstudenterna som var med lägga bandage och det gjorde dom med besked. En hel femkilosrulle med bomull gick åt och sedan åtskilliga meter gasbinda. Det var nog det i särklass största bandage jag sett i hela mitt liv. Speciellt på ett trestygnssår. Rikki verkade nöjd med bandaget. Ju större bandage desto mer godis, tänkte han nog. Så stapplade han hemåt med sitt jättelika paket. Det var inte helt lätt att gå med fem kilo bomull på benet...

Amber som för övrigt ”bara” är snart sexton år har vilat länge och är saknad och efterfrågad på lektionerna. Amber fick både fång och en hovledsinflammation i somras och missade sitt efterlängtade bete.  En kombination av bantning, behandling och vila har gjort att hon långsamt blivit bättre. Glädjande nog så var hon helt fräsch vid sista kontrollen och just nu håller vi på att sätta igång henne försiktigt. Om hon forstätter må bra så kan hon nog börja gå lite lektioner i slutet av november.

Amber och Emilie


Vår nyaste häst Wilson BoGiBo har flyttat in i stallet och ni hittar honom bredvid bästa kompisen Aramis. Wilson är åtta år och en häst på ungefär 160.  Han är rejält byggd och välriden. Han har vinster upp till LB i hoppning. Allt har gått bra med anpassning i stallet, veterinärbesiktning och ridning och Wilson kommer att gå sin första lektion i början på nästa vecka. Det ska bli spännande!

   Lille Wilson BoGiBo som sötaste fölungen


På måndag börjar höstlovet. Teorikurserna är då gott som fulltecknade och det kommer bli massor av barn i stallet. Skoj! I början på veckan, närmare bestämt måndag, tisdag och onsdag finns det möjlighet att rida Working Equitation för Matilda. Vill du vara med men inte är anmäld så kan du höra av dig till kontoret. upk@telia.com  På torsdag blir det programridning och där finns det två platser kvar. På fredag kör vi Pay and Jump för våra skötare och träningselever.


Det är ridning som vanligt på kvällarna hela veckan. Vi ses!

                       

ANNONS
Av Ulrika Pernler - 27 oktober 2011 13:06

Hej! Jag fick ett sånt skojigt mail från micaela häromdagen. Så jag måste få lägga ut det eftersom jag tror många känner igen sig. Till mamma Lena vill jag bara säga; du är inte ensam och ja, möjligtvis är du en hästpratare!

 

Hittade detta underbara foto på min kära mor tillsammans med Monark! Det var sista dagen, om jag inte mins helt fel, och vi skulle ta några foton som minne. Mestadels av tiden gick åt att försöka få Monark att stå stilla ungefär två
sekunder så att vi skulle lyckas ta en bild och till slut tröttnade mamma vilket resulterade i denna bild!
Ibland undrar jag om mamma planerar någon slags "kvinnan som kunde tala med hästar" uppföljare till filmen "mannen som kunde tala med hästar"! Har hittat henne i de allra konstigaste situationerna.

Hon försöker uppenbarligen stanna hästar med viljeförmåga, hon har försökt lasta en häst genom att helt enkelt hålla i honom och prata snällt (och locka med lite halm ^^) eller den gången då vi var på väg till en tävling som åskådare och vi sitter i bilen bakom släpet och hästen i släpet blir lite orolig var på hon sitter och pratar lugnt med låg röst att allting är okej och att vi snart är framme!
Tror att nästan alla "ponny/häst föräldrar" någonstans långt undangömt är ganska avundsjuka på vad barnen sysslar med och de ställer gärna upp med sin expertis när de kan! :D
Och vilken tuff matcho pappa har inte mjuknat när de sett exempelvis Peperonis mörka ögon och så vips står de inne i spiltan och matar honom med äpplen även om de starkt håller fast vid att hästar sparkas i bak, bits i fram och är obekväma på mitten ;)
//Micaela


:D


Vad jag kan minnas har min egen pappa adrig visat någon rädsla för hästar. Han var den som klev in i spiltan när Gabbi och jag vägrade. Förmodligen för att han var tvungen. Min pappa har fångat Gotlandsruss med lasso! Hur tufft är inte det? Och en gång har han själv lastat min för tillfället olastbara häst efter att jag  givit upp och lämnat platsen med släpande steg. Jag tor aldrig att min pappa försökt tala med hästarna utan mer att han tagit dem för vad de är. Precis som man ska göra. Kanske är det därför min nuvarande virvelvind till häst snällt följer honom hack i häl till hagen.


Även min mamma är hästtämjare. Fast hon har alltid föredragit att använda hästens smak för godsaker som redskap. Under årens lopp har det odlats tonvis med godsaker för hästar i hennes grönsaksland.


Ja, våra föräldrar är våra egna hjältar! De kan mer än vad man tror!

ANNONS
Av Ulrika Pernler - 24 oktober 2011 15:25

Hej! Så var det måndag igen. Helgen har bjudit på fullt upp. Stalltjänst, Finaler i division III dressyr för häst, Blåbär- och lingontävlingar på UPK och ett kul besök av Sigtuna Ridskola som kom till oss för att prova på Working Equitation. Jag hoppas ni hade roligt och att även Sigtunas riskoleelever kan få prova på lite WE framöver. Idag fanns en film från träningen på Sigtunas hemsida. Jag lånade den hit så ni kan få se. Jag skulle tro att ni känner igen hästarna.


Det är Therese Kristersson från Sigtuna som filmat och redigerat.

Av Ulrika Pernler - 23 oktober 2011 12:33

Hej! Åter till föreläsningarna på Flyinge. I måndags fick vi äran att lyssna på Margareta Rundgren, universitetslektor och agronomie doktor vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Hon anses vara en av Sveriges absolut främsta experter på hästens beteende.


Under de tre timmar som Margareta föreläste så fick vi höra en väldig massa om just hästar och hur de fungerar. En hel del som jag hört förut men också en del nya rön. Margareta är en fantastiskt bra berättare och hon släppte också in alla oss som var där till diskussion mellan varven. Några spännande grejor tänkte jag dela med mig av här.


Hästar har ju funnits i ungefär 60 miljoner år vad man vet. Förmodligen längre än så. Men hästen har bara varit tamdjur i ungefär 6000 år. Inga av hästens beteenden som gräsätande bytesdjur har försvunnit på dessa 6000 år utan de hästar som idag lever i stall och med ryttare på ryggen fungerar precis som de alltid har gjort. Den enda skillnaden är tamheten.


Vi pratade också en del om hästens sinnen. En felaktig uppfattning finns angående att hästar skulle höra väldigt bra . Hästens hörsel är att likställa med människans. Det som skiljer är att människan är lite bättre på att höra låga toner och hästen eventuellt lite bättre på att höra höga toner. Ett exempel som togs upp är när man rider längs en väg och en cykel kommer bakifrån. Det ljudet hör vi människor men för hästen är det svårt. Därför kommer hästen att hoppa till när cykeln passerar.


Däremot har hästar ett väldigt bra luktsinne! Kanske, sa Margareta, till och med lika bra som en hund. Det betyder att vid många tillfällen när hästen reagerar och vi tror den sett eller hört något så är det i själva verket en doft som den uppfattat. Kanske har en älg gått över stigen en stund innan vi kommer och rider där.


En annan sak så här till vintern som vi pratade om var hur hästar tål kyla. På det området har det gjorts en hel del forskning. Vi fick alla gissa vid vilken temperatur en häst börjar frysa. Det gissades vilt! Så fick vi höra detta. Om en människa klär av sig helt naken och sitter still så kommer människan till slut att börja frysa om temperaturen går nedanför 28 plusgrader! En häst som står still kommer att börja frysa först vid 15 minusgrader! Man hade gjort försök på hästar som var klippta också och det var ingen skillnad. Man hade kommit fram till att pälsen vart bra för att stöta bort regn men inte värmde något speciellt. Så Margareta sa det som vi alla innerst inne vet att tjocka täcken mer är till för hästägarna än för hästarna.


   


Vi pratade förstås om en hel massa annat också. Men en sak som vi alla hajade till inför var när Margareta visade bildserien på mulan som försvarade sitt sällskap mot en puma. Jag har lagt in bilderna här nedan så ni kan se dem. Nu kan man i och för sig tycka synd om puman. Men ”halvhästens” insats för att skydda de sina blir man ändå imponerad av. Vem sa att bytesdjur var fegisar? Det får en också att bli påmind om hur stora djur hästar är och att man alltid ska ha respekt!


Här är historien:

Ett sällskap var ute i bergen på jakt. En puma förföljde dem större delen av morgonen och sällskapet var ganska säkra på att den var ute efter en av hundarna. Katten lade sig i bakhåll. Plötsligt kastade en mula vid namn Berry av sin ryttare och gick till attack. Han bet och kastade runt puman och avslutade med att stampa på den. Hundarna hade ingen chans att ”hjälpa” till utan fick sitta och se på i bakgrunden.


       

Bilderna från: http://www.yellowstonehorses.com/mulemountainlion.htm

Av Ulrika Pernler - 21 oktober 2011 10:35


Hej! Jag antar att många av er kommer ihåg en särdeles rund och snäll ridskoleponny vid namn Dix? Jag  antar att flera av er också kommer ihåg att den väldigt snälla och söta ponnyn en dag kom på att det var mycket bekvämare att ställa sig innanför spåret och låtsas att man var kissnödig eller bajsnödig istället för att knata runt med ett barn på ryggen.

Ett roligt minne av Dix var en gång när han fått ett långt sår på nosryggen som behövde sys ihop med ett antal stygn. Veterinären kom och tråcklade ihop hans bläs så den blev som ny.

Eftersom huden på nosen är så pass tajt så fick hon sätta lite små bitar av gummislang för att göra stygnen elastiska. Efter ett par dagar kom en liten tjej fram till oss ridlärare och sa uppgivet: Det är någon som satt makaroner på Dix huvud... jag har borstat och borstat men dom vill bara inte gå bort.

Idag har vi fått en hälsning och några väldigt fina bilder av Dix och martina. Det är så roligt att höra av gamla ridskolehästar! Ni kan läsa hälsningen här!


 

Det kom ett gäng bilder på min mail också från några av våra fantastiska ungdomar som brukar hålla till mycket i stallet. Vem sa att dagens ungdom är bortskämda och lata? Den hade fel i så fall! Guldstjärna till er!


Från Hej!

Jag (Johanna Ö), Johanna H, Frida och Juliana satt i matrummet och åt då vi
tyckte att det var riktigt skitigt där inne! Vi har städat upp, och moppat
samt möblerat om lite... Tänkte att ni kanske ville se lite bilder samt segerleenden! :D
 

                   



Av Ulrika Pernler - 20 oktober 2011 12:05

Hej! Efter tre dagar i Skåne så vet jag hur det känns att vara blåst! 17 sekundmeter från morgon till kväll och så regn på det. Så mycket flanerande runt Flyinge Kungsgårds ägor har det sannerligen inte blivit. Fast å andra sidan hade vi aldrig hunnit det heller eftersom vi suttit på föreläsningar från åtta på morgnen tills solen gått ner.


I vilket fall så gav vi oss iväg direkt efter att vi ridit på måndagmorgon. Ni ska veta att flertalet av proffetiorna i måndagens förskrivna blogg slog in alldeles som jag förutsett. Vi lyssnade på´gammal svensk trallmusik, åt grillkorv med pommes frites och jag letade tecken på att Skåne närmade sig.


  Vi åkte och åkte genom skogar och öppna landskap. "Gepis" visade vägen och talade om när vi åkte fel med sitt "gör en U-sväng nu!".

Efter många långa timmar såg jag havet. Även om det inte ser speciellt inbjudande så här års så blev jag glad eftersom det betydde att vi närmade oss vårt mål. Sedan kom vindkraftverken som jag tycker är så mäktiga och lugna på sitt eget vis. Till sist kom en pilallé vilket jag alltid envisas med att tro är ett säkert tecken på Skåne. Och till min glädje var en av pilarna i allén precis så som jag vill att de ska se ut. Vindpinad, klippt och knotig. Förmodligen hade den varit sjuk...

 

En timme senare och efter ett kort besök på Flyinge för "rekning" så rullade vi in på hotellets parkering. Den fösta skylten som mötte mig var den nedan. "Boulebana"! Oj, vad lyxigt tänkte jag! Men det skulle bli bättre!


 Gabbi hade nämligen bokat "Green Room"! Är inte det speciellt så säg. Jag har sett Green Room en massa gånger på melodifestivaler och annat men aldrig varit där själv. Förrän nu då. Jag klev andaktigt in genom dörren. Där var grönt! Klädskåpet, skrivbordet, "soffan", bordet, pallen, sängen, lampan, garderoben,

ja till och med den täckta gardinstången var grön. I taket satt en dyrbar bård med änglar. Ja se det var ett rum med klass!


          Jag sov gott den första natten. Gabbi gjorde det inte. Men hon sa inget om att jag snarkat. Tidigt på morgonen blev det Flyinge för dagens portion av föreläsningar.

Hästens inlärning och beteende med Margareta Rundgren och sen hästens exteriör och rörelsemekanik med K:H Heimdal. Roligt och viktigt!


Bilderna nedan är från Flyinge Kungsgård i stormen. Fast vädret ser mycket trevligare ut på bild än vad det var på riktigt. I vilket fall såg vi knappt till en enda häst eller människa utan det var märkligt ödsligt. Bilden nedanför den på det gula huset föreställer en slags rundbana under tak som byggdes på artonhundratalet för att man skulle kunna rida de unga remonterna även vid dålig väderlek. En slags ridhus helt enkelt. Där rider man än i dag. Gabbi och jag var in och kikade och tänkte att det var väldigt låg till tak. Så länge man slipper luftfärder gick det väl an men annars hade man nog försvunnit bland takstolarna fortare än kvickt. Vi konstaterade snabbt att vi var alldeles för gamla för att försöka oss på en ridtur inne i den där rundbanan i alla fall. Till sådan finns det kamikazepiloter.

  På bilden ovan ser ni dressyrbanan där Kyras dressyrfilmer spelades in. Nedan lektionssalarna som var inreda i en äkta skånska "stenladugårdslänga".


  Jag hade också sett framför mig att få fotografera några storkar eftersom det finns gott om storkbon på stalltaken i Flyinge. Men inte en enda stork var hemma så jag gjorde ett montage på hur jag tror det ser ut vid fölleveransen på Flyinge.


Andra dagen lyssnade vi på Avel och Sport som presenterades av Elisabeth Olsson från Avelsförbundet för Svenska Varmblodiga Hästen. Under eftermiddagen kom Lars Roepstorff och pratade prestation och hållbarhet. Jättekul dagar med mycket repetition och en del nytt och nyttigt. Jag återkommer till föreläsningarna!


När sista föreläsningen avslutats hade solen redan börjat gå ner och vi hade sju timmar framför oss i bil. Men när man ska hem så känns sju timmar kortare än när man ska bort. Vädret visade sig bli än sämre med starka orkanvindar och slagregn så det första timmarna gick väldigt långsamt.


För oss svenskar är det inget konstigt med mörkret så här års men en lite rolig sak hände när vi stannade för att tanka vid niotiden på kvällen. Regnet öste och natten var kolsvart. En skärrad man klev in på bensinstationen med kragen uppfälld och stirrig blick.


- Excuse me but do you sell glasses with night vision? It's black out there! Sweden is black! There is no light ...

Kassörskan såg lite osäker ut men fick fram ett -No...

Mannen vände tillbaka i natten och försvann.


Jag antar att mannen inte tyckte det var ett dugg roligt.


GAbbi och jag köpte lite färdkost och klämde in "One hit Wonders" från 80-talet i CD-växlaren. Sedan åt vi godis och sjöng högt hela vägen hem till uppsala. Vi kom hem vid den där tiden som man inte tror finns på klockan egentligen eftersom man oftast sover då. I alla fall i vår ålder.

Av Ulrika Pernler - 18 oktober 2011 14:45

 

Hej! Dags för en ridskolehäst att få lite plats igen. Goliath den fina stora skäcken som alla älskar att rida på får bli dagens ridskolehäst. För mig känns det ofattbart att han är fjorton, snart femton år. Jag tror fortfarande att han är fem.


Den gången vi åkte för att titta på hästar till ridskolan fanns det två stora skäckar att välja mellan. Lika fina båda två och fem år gamla. Men efter en vådlig ritt runt ett stort grönt fält med fälttävlanshinder föll valet på Goliath. Den andra skäcken som Erica red på drog järnet runt fältet och fick bli kvar till försäljning.


Så fick vi hem en grön, outbildad femåring att jobba med. Som jag minns det var det inga jätteproblem med själva ridningen förutom att han behövde lära sig grunderna ordentligt. Inget ovanligt med unghästar köpta på försäljningsstall. Dessa brukar snabbutbildas just för försäljning. Varje dag som hästen står hos försäljaren kostar naturligtvis pengar. När man får hem en ung häst från ett försäljningsstall så får man vara beredd på att backa lite och lägga grunderna. Alla hästar ska få den tid de behöver.


Däremot så fick vi ganska snabbt andra problem. Goliath fick en sulinflammation. Det vill säga att sulorna som sitter underhoven förmodligen var för tunna och inte tålde tryck från stenar och annat som han trampade på när han gick. Så därför började hans tid på ridskolan med en lång konvalescens där vi med alla olika medel försökte få bukt med inflammationerna. Sulorna avlastades med hjälp av våra, hovslagarens och veterinärens insatser. Men om sanningen ska fram så såg inte framtiden särskilt ljus ut för vår nya häst och tiden gick.


Tills en dag då han plötsligt var frisk vid veterinärkontrollen. Vi kunde sedan 
sakta sätta igång honom igen. Efter den dagen har han nog inte varit stående på grund av skada överhuvudtaget vad jag kan minnas. Därefter gick det snabbt framåt i utbildningen. Goliath visade sig vara en riktig gentleman som tog hand om var och en som satte sig på hans rygg. Och idag, tio år efter att han kom till oss så är han fortfarande alltid till hjälp för den som rider.


En gång deltog han med en för honom helt okänd ryttare i en clinic för Eva Carin
Oscarsson och jag kommer ihåg att hon gav honom namnet professorn eftersom han så tydligt försökte fundera ut och göra det ryttaren ville. Namnet professorn passar honom perfekt. Goliath kan gå med på alla nivåer och med vilken ryttare som helst eftersom han anpassar sig så fint. Han har gått med på barngrupper på
de allra lägsta nivåerna då det behövts och även om han som är över 165 cm i mankhöjd har en pytteliten sjuåring på ryggen så listar han ut precis vad som ska göras.


Man kan tänka sig att en sådan lugn och snäll häst ska vara lite långsam och ”tråkig” men så är det verkligen inte. Goliath är en häst som ofta figurerar på prisutdelningarna runtom på länets tävlingar. Främst i dressyr. Han har startat upp till medelsvår C dressyr och har placeringar upp till LA. I våras fick vi en skadad häst i division II laget på fredagskvällen innan tävlingshelgen. Så jag hoppade upp och red Goliath tjugo minuter på lördagen för att känna igenom honom. På söndagen åkte vi på tävling, startade en regional LA:4 och laget kom tvåa. Precis sån är han.


Sen brukar jag ju avslöja något bus som hästarna brukar göra eftersom jag vet att det roar… och jag har verkligen funderat. Men Goliath gör bara inte bus, förutom i hagen tillsammans med sina kompisar. Han verkar vara fullkomligt nöjd med tillvaron ändå. Jag hoppas vi får ha honom kvar i många år framöver och att många får njuta av att sitta på hans breda trygga rygg.


 


Av Ulrika Pernler - 17 oktober 2011 12:45

Hej! Nu är Gabbi och jag på väg till Flyinge. Förmodligen sitter vi i bilen just nu och lyssnar på bra svensk musik som Tomas Ledin, Gyllene Tider och Winnerbäck. Det är sådan musik som Gabbi och jag gillar och därför får man passa på att lyssna lite extra när det inte är några europopare i bilen.


Förmodligen har jag redan rätt så ont i rumpan eller som man brukar kalla det ”träsmak”. 628,3 kilometers bilfärd på en och samma dag brukar orsaka att kroppen känns ännu äldre än vad den är. Tur att man kan stanna till på korvmojar, bensinstationer och rastplatser och knaka igång kroppen igen.


Jag skulle tro att vi stannar vi ungefär halvvägs på en vägkrog och äter grillkorv med pommes frites. Det är så gott men inte riktigt erkänt som gourmetmat så man får passa på att njuta av det på resande fot.


Lite senare på dagen sitter jag och blickar ut över landskapet för att se om det börjar lika Skåne. Tittar efter de där pilträden som jag tror ska finna överallt eftersom de alltid kännetecknar skånska landskapsmålningar. Men jag ser dem aldrig i verkligheten.


Efter 7 timmar och tolv minuter på rumpan i bilen glider vi in på Flyinges vackra hästsportanläggning.


Sedan ska vi ”reka”. För både Gabbi och jag gillar att vara förberedda och komma i tid. Speciellt när man är på kurs är det viktigt att vara i tid och inte komma indrällandes så där när man har lust.


Den här gången kommer vi bland annat att få lära oss mer om hästens beteende, hästens exteriör och rörelsemekanik, prestation och hållbarhet samt ridlära. Viktiga ämnen för en tränare! Vårt arbete består ju i att på bästa sätt hjälpa och utveckla varje häst och ryttare som vill ta emot vår hjälp. Tränarens uppgift är att lägga upp en individuell plan för varje ekipage vilken görs upp efter hästens och ryttarens förutsättningar. Därför är det viktigt att kunna mycket om exteriör och annat som faktiskt i stor grad påverkar hästens förutsättningar och förmåga till arbete.


Det som är enkelt för en häst kan vara en stor prestation för en annan. Och trots att den första hästen kan tyckas utföra det hela snyggare så är det kanske den andra hästen som stått för den största insatsen. Vi ryttare måste uppskatta våra hästar!


Kanske orkar vi på kvällen gå runt och titta på de fina stallarna och ridhusen på Flyinge en stund också. Men sen blir det sova av inför två dagars korvstoppning. Hoppas vi får varsin säng den här gången bara. Förra gången fick vi nämligen dela på en dubbelsäng…


Som ni kanske har förstått så är det här ett tidsinställt inlägg. Man vill ju stajla lite och visa att man kan precis som alla ungdomar som slänger ut tidsinställda inlägg både nu och då. Fast jag litar inte riktigt på att det kommer ut när det ska om jag ska vara ärlig. Jag kan inte heller kontrollera det eftersom jag är mitt ute i ingenting utan dator och uppkoppling. Och ni som har sett min mobil vet att saker som ”inlägg från min mobil” och annat inte är möjligt. Min mobil är gjord för att tåla att tappas på ett betonggolv, åka upp på gödselbandet eller droppas i skurhinken.


Nåja, jag återkommer med den sanna historien om Flyinge efter att vi kommit hem .

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13
14
15 16
17 18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb med Blogkeen
Följ Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se