Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg under augusti 2012

Av Ulrika Pernler - 29 augusti 2012 20:29

Hej! Söndagen den 7 oktober kommer Liane Wachtmeister till Uppsala för att hålla clinic för alla hästintresserade som har en stund över. Det är Upplands Ridsportförbunds Dressyrkommitté som arrangerar det hela. Ämnet är "Från Lätt klass till Grand Prix" och ni kommer att få se ekipage på olika nivåer. Meningen är att clinicen ska ha något att erbjuda alla. Vare sig man har egen häst och tävlar eller rider en gång i veckan på ridskolan. 


För att ytterligare öppna upp för alla så får elever och ridlärare vid Upplands ridskolor ett extra bra pris om man förbeställer biljetter innan den 24 september. 40 kronor! Ni som rider på UPK:s ridskola kan säga till er ridlärare vid uppropet så skriver vi upp er. Ta samtidigt med 40 kronor så samlar vi in och gör inbetalningen till URF. 


Övriga besökare får också ett jättebrapris vid förbeställning. 60 kronor! Info om hur man beställer och betalar finns på affischen nedan. Är det svårt att se så ligger den också på vår hemsida. http://www.uppsalaponnyklubb.se/Clinic%20Liane%20ridskola.pdf 


Har man svårt att bestämma sig så går det att köpa biljett i dörren samma dag som Clinicen är. Då kostar det 100 kronor vilket också får sägas vara ett väldigt bra pris :) 


Hoppas ni är många som passar på att gå! 


 

Av Ulrika Pernler - 26 augusti 2012 18:41

 


Hej! En gång i början av nittiotalet så bestämde Gabbi och jag att  vi skulle arrangera en "stenplockardag". Utebanorna på anläggningen var inte i toppskick och att få bort en massa småsten som låg där skulle vara en bra början till att förbättra underlaget. Vi satte oss och ritade planscher och laddade upp med fika och skottkärror. 


Jag måste ju så här i efterhand erkänna att namnet "stenplockardag" inte låter speciellt lockande. Men vad skulle vi annars ha kallat det. Nåja, på självaste stenplockardagen så infann vi oss på klockslaget och möttes av en stor tomhet. Inte en enda stenplockare i sikte... 


Eller två stycken var ju på plats. Gabbi och jag själv. Vad gör man i en sådan situation? Går in och surar över att ingen kom eller tar varsin skottkärra och deltar på stenplockardagen? Vi gjorde det senare. Hela förmiddagen gick vi runt på banorna och plockade stenar Gabb och jag. Vi fick ihop en hel massa sten och solen sken och på det hela taget hade vi rätt så trevligt. 


När vi kände oss klara så satte vi oss och åt upp allt fikat och mös i solskenet. Det här skulle vi göra om! 


Det gjorde vi också! Vartenda år i stort sett efter det så har föreningen anordnat en städdag i början av höstterminen och arrangemanget har blivit något av en tradition. En möjlighet att ta tag i en hel massa småsaker som behöver fixas på och runt anläggningen. 


I nutid pratas det mycket om hur svårt det är att få medlemmar i idrottsföreningar att arbeta ideellt. Att ingen har tid och att det inte finns något intresse. 


Men jag vet inte jag. 


Imorse klockan tio startade vår städdag. Den skulle pågå i tre timmar och därefter var det korvgrillning och sedan en ridskoleclinic där alla som arbetat  på städdagen fick gratis inträde.  Fem över tio var entren full av folk. Vi kunde räkna till runt sextio stycken personer i alla åldrar som kommit för att göra fint på sin ridskola. 


Det ni! Det tycker jag är riktigt, riktigt bra! 


Här kommer lite bilder från en fantstiskt rolig dag och nu skiner läktare, väggar och golv i anläggningen. Utomhus har ogräs och sly fått ge vika för häcksaxar och ogräsrensare. 


Här kommer några bilder från en härlig dag! 


                     



Som ni ser så tog jag plats på en av banorna med skruvdragaren i högsta hugg. Nästan tre timmars skruvande blev det för min del. Varmt!  Lite motion blev det också . En riktigt arg geting kom på besök och jag var tvungen att springa nästan åtta varv runt fållan innan den gav upp. Undrar vad grannarna trodde?...


Lagom till korvgrillningen så kom det ett riktigt ösregn. Men Gabbi som vet hur man hanterar oväder föreslog att vi skulle ställa oss under ett träd och grilla. Så det gjorde vi.  Vi behöde trots allt ett parasoll att hålla över grillen. Kombinerat regnskydd och åskledare... 


Eva Britt grillade och Gabbi höll i parasollet. Själv stod jag mest för underhållningen i form av en massa onödigt prat. Det är jag bra på! Drygt hundra korvar grillade vi. 


   


Om man är grillmästare så kommer man sist till cafeterian där vi skulle äta. Men det gjorde inget. För vi hade grillat en hel låda korvar lite extra så de var alldeles kolsvarta. Dem gömde vi lite på sidan så att vi skulle kunna äta dem själva. Svarta korvar är bäst! Ni ser väl på bilden nedanför så luriga vi ser ut (korvlådan står där också)! 


 

 Efter korvätningen så hade vi en dryg timmes ridskoleclinic med personal och hästar. Vi visade gångarter och lite rörelser. Jag tror alla tyckte det var roligt eller så tyckte de mest att det var skönt att få sitta ner efter en arbetsam dag.


Sen återstod endast det viktigaste på hela dagen. Att avsluta med deet traditionsenliga hoppet (först uppvärmning förstås)! Jag kallar det för "Föreningshoppet". För visst finns det hopp för föreningslivet. Efter idag är jag helt säker!


Ett innerligt tack till er alla! Tack! 


           






Av Ulrika Pernler - 24 augusti 2012 20:30

  


Hej! Lusen har haft en "vit vecka". Men idag gick den visst över...

Istället för att bli sur att den är över så ska jag försöka

uppskatta att han faktiskt hade så gott som en hel "vit vecka".

Det var fler i stallet som lade märke till det. -Oj, så vit han är!

Jag tror att han kanske kände sig fin efter förra helgens tävling.

Nyskrubbad och välborstad. Men som sagt idag gick det över. 


Rolle har aldrig några "vita veckor". Han är ju grå. 

Så för honom blir det liksom ingen större skillnad.

Antingen kommer han in från hagen och är grå,

eller så kommer han in från hagen och är grå. 

Enda skillnaden är att det ena gråa går att borsta bort och det andra inte. 


Idag var de flesta hästarna i stallet grå. Fast egentligen har de alla möjliga färger.

Brun , fux, skimmel och isabell bland annat. 

Men med "lite" regn och sedan sol så blir leran perfekt för en make over!

Hästar och människor har lite olika uppfattning om vad som är praktiskt. 

Av Ulrika Pernler - 22 augusti 2012 16:23

Hej! 

Den 15 augusti för en vecka sedan så var det precis tjugofem år sedan den 15 augusti 1987. Jag har ett gulnat papper från det datumet som är väldigt värdefullt för mig. Det är ifyllt med blått bläck och skärpan på siffrorna som står där är fortfarande som om de var skrivna alldeles nyss men själva pappret är gult och känns lite sprött. Jag har det instoppat  i en plastficka i en pärm som är fylld med andra viktiga papper som alla handlar om Picador på ett eller annat sätt. 


Den 15 augusti 1987 var det hästpremieringar på Brantshammars stuteri i Knivsta. Att delta i treårspremieringen var ett av de första målen jag hade satt upp med min unga häst.  Det var inte bara för att få honom uppvisad och bedömd av premieringsförättarna utan lika mycket för att ha ett mål med hanteringen och hans första steg i utbildningen till ridhäst.


Vi tränade massor inför visningen. Jag ställde upp Picador och övade på att få honom att sätta alla fötterna rätt så han skulle visa sig från sin bästa sida. Jag gjorde ”framför ställ” och övade på att ha rätt tygelfattning och att byta sida smidigt. Att springa rakt och ha bjudning var inte det lättaste till att börja med. Men efter ett antal vändor fram och tillbaka på vägen så blev det allt bättre.


Vi åkte också iväg till en visningsträning inne bland husen på SLU. Det var det konstigaste ställe jag någonsin  varit på en hästrelaterad kurs. Mitt inne i området där alla studenterna har sina salar och utanför en gammal stenladugård.  Där sprang vi längs med en stenmur. Men nyttigt var det och vi fick många bra tips. 


Picador var en liten spenslig treåring på drygt 160 centimeter. Halsen var tunn och lång men väl ansatt. Han hade ett vackert huvud och en fin sida med bra vinklar på sina ben. Så det enda som jag tänkte att premieringsförättarna skulle kunna slå ner på var hans storlek. 


Dom skulle ha sett honom för ett halvår sedan, tänkte jag. Då hade han inte varit mer än 156- 157 centimeter och riktigt outvecklad. Jag hade fått en del kommentarer om hur han såg ut från ”bättre vetande” i stallet men det gjorde mig bara mer beslutsam. 


Jag kan inte säga att jag som artonåring var så kunnig att jag visste hur han skulle se ut som vuxen häst. Men jag tyckte han var så fin. Med åren så har ändå jag lärt mig mer och mer om hur man ser vad det kan bli av en häst och hur ”fula ankungar” kan bli de allra finaste hästar så småningom. 


För att göra min häst mer rättvisa så lät jag Jens visa honom. Jens och jag var klasskompisar sedan tiden i lekis och hade båda hästar som intresse. Men han låg långt före mig då han varit och jobbat en längre tid hos en av Sveriges främsta dressyrryttare på den tiden. Och nu vet jag att Gabbi sitter och småler så jag får väl avslöja att dressyrryttaren jag avser ovan var min allra största idol inom dressyrvärlden på den tiden, Lars Andersson och hingsten Herkules. 


I alla fall så kom Jens ut ett par gånger och övade med Picador och på själva visningsdagen så hade han klätt upp sig i vita gympaskor och byxor med pressveck. Picador var badad och knoppad och tränset var putsat. Jag hade till och med tagit en putsduk och lagt på ett tunt lager barnolja runt mulen och ögonen på Picador för att få honom extra uttrycksfull. Det hade jag lärt mig när jag assisterat som hästskötare på större tävlingar. 


Premieringsförättarna Ström och Larsson stod högtidligt i ridhuset och överlade och antecknade medan hästarna visades upp en efter en. Så var det Picadors tur och jag gick upp på läktaren för att se bra. Han fick skritta och trava och sedan ställa upp för att inspekteras närmare. Det var nervöst och spännande. 


Så fick han gå ut igen och vi fick stå därute i regnet medan resten av hästarna visades. 


Till slut fick alla hästarna komma in i ridhuset samtidigt och gå på led runt spåret. Så sorterades de genom att man ropade upp deras namn och så fick man vända över spåret och falla in först i ledet. 


Picador ropades upp i slutet och fick gå bland de främsta i ledet. Gissa om jag var stolt! 39 poäng och första premie. Gul Blå rosett! 


Rosetten sattes fast i tränset och det var den första i en lång, lång rad rosetter som den hästen tjänade ihop under sitt långa liv. Idag sitter den på väggen hemma i mitt arbetsrum och den blå färgen har bleknat men den gula lyser fortfarande. Sedan fick jag pappret med omdömen och det var det papper som jag har bredvid mig idag när jag skriver detta. 


Det var som jag trodde. 7 poäng på typen på grund av hans storlek. Men sedan åttor rakt igenom på huvud, hals bål, extremiteter, skritt och trav. Jag var så stolt och glad och Picador var också glad. Men det var han ju alltid! 


Tänk så många minnen det kan finnas på ett gulnat papper. Jag satte tillbaka det i pärmen nyss. Bland Picadors alla andra viktiga och gulnade papper. 


Några år senare fick jag ännu en gång möjlighet att mäta min lilla häst då det var årliga mätningar av ponnys i stallet. Han mättes till 167 centimeter och när han ställdes på vågen så visade den 680 kilo. Efter den dagen så såg jag honom aldrig mer som en liten häst.


 






Av Ulrika Pernler - 18 augusti 2012 21:01

















Hej hörni! Idag på förmiddagen hade vi världens roligaste WE pass. Fast det är ju alltid världens roligaste förstås. Många av de som deltar börjar bli riktigt duktiga och det ska verkligen bli jättekul med den Pay&Ride som vi anordnar den 9 september. Då blir det till att rida en hel teknikbana. Rätt så många är anmälda så här långt. Men än finns det några platser kvar. Så tveka inte utan anmäl innan det blir fullt. Jag ska sätta ihop banorna och lägga ut på hemsidan så ni kan titta vilken bana som passar just er. Passa på att anmäla till träningarna också. www.uppsalaponnyklubb.se 


Nyss satt jag och tittade efter någon kul bild att använda i det här inlägget. Så tänkte jag att jag går väl tillbaka och tittar vad som hände i augusti 2007. Den 29 augusti 2007 skrev jag nämligen det första inlägget och sedan dess har det blivit ettusentrehundrasextio inlägg precis och tretusentrehundrafyrtiofem bilder finns att se. 


Här kommer att plock av bilder från augusti månad. 


I augusti 2007 så käkade Rafael gräs i hagen och verkade rätt så nöjd med det. 

 


Moki rakade benen redan då. Han är en hårig ponny och vi kämpar tappert för att hålla honom fri från de värsta  av sina benbuskage eftersom hans ben inte mår bra av alltför mycket hårväxt. Datumet på bilden är fel eftersom jag aldrig har fattat hur man ställer in datumfunktionen på stallets kamera. 

 


I augusti 2008 åkte personalen till Grönan  för att åka karuseller tills vi blev sjuka. Kul var det tydligen. 

 


Jag skrev ett väldigt intressant inlägg om gröna och röda traktorer. 

 




I augusti 2009 hade stackars Leo tratt på huvudet och tyckte det var rätt så pinsamt och jobbigt. 

 


Jag skrev ett väldigt intressant inlägg om pärlörhängenas betydelse i dressyren. 

 



I augusti 2011 var det en stor ridsportens dag och vi tågade för rättvisa i ridsporten. 

 

Jag skrev ett väldigt intressant inlägg om svett. 

 



I augusti 2011 så sprang Ronaldhino så gott som över fotografen som knäppte en närbild för att ha som bevis i rätten ifall Rolle skulle köra en smitning efteråt. Som tur var kunde vi göra upp i godo. 

 


Och så hade vi världens roligaste städdag! Missade ni den? Var inte ledsna.

Det kommer en alldeles ny chans den 26 augusti och då får alla som vill vara med! Läs mer här! 


   









Av Ulrika Pernler - 16 augusti 2012 14:12

Hej! Idag fick även vi ridlärare komma igång med våra dressyrlektioner för Uffe. Oj, så kul det var, även om ansiktsfärgen på oss emellanåt skiftade från vanlig svettröd till djupt blodröd. Men rött är snyggt! 


Soligt ute var det också så det var ingen risk att vi skulle behöva frysa. Som tur var så var jag förutseende och tog av mig ett par lager tröjor innan vi började. Jag vet inte om det är sensommar eller tidig höst just nu. Men det var ett underbart väder i alla fall. 


Vi tränade mycket övergångar där energinivån skulle vara tillrätta och hästen jobba på rätt sätt genom hela övergångarna. Att bara fila en stund på en sådan liten sak är nyttigt, ger resultat och en positiv ridkänsla.


Vi fick en hel del skäll för att  vi gjorde si och så. Vred oss till höger, lade omkull handen, tittade åt fel håll, satt snett och så vidare. Tänk, så fort man ändrar de små detaljerna så blir det omedelbart resultat. Det handlar om oss ryttare i mycket större utsträckning än det handlar om våra hästar! 


Sammanfattningsvis så vill jag säga att  vi hade kul! Och då kommer jag äntligen in på ett av teoripassen som vi hade på sommarens dressyrkurs och som jag själv vill kalla för ”arbetsglädje”. Det handlade om vilka ingredienser som krävs i samspelet mellan häst och ryttare för en ”lycklig” utgång eller att det dagliga arbetet med hästen ska kännas kul för alla inblandade.


Jag hade bara skrivit upp några stolpar att prata utifrån eftersom det brukar kunna bli bra diskussioner när man har teori med vuxna elever. För eleverna har ju ofta också mycket erfarenhet i bakfickan.


Att rida med glädje är en av de viktigaste sakerna som jag vill lära ut till mina elever för om häst och ryttare inte tycker ett ridpass är roligt eller trevligt så kommer det aldrig att leda framåt. 


Det första som behövs är trygghet och förtroende. Det vill säga att hästen litar på sin ryttare och litar på att få den hjälp den behöver för att kunna utföra det vi ber om. Det betyder också att vi som ryttare måste vara lyhörda och inte utsätta hästen för sådant den inte är färdig för. Om hästen har förtroende vågar den också prova på nya saker och utvecklas.


Alla ryttare behöver insikt om hur svårt det egentligen är att rida. Det krävs kroppskontroll, balans, harmoni och kunskap om det man ska göra. Man blir aldrig fullärd och det kommer att gå upp och ner. Man måste också ha insikt om att olika hästar har olika förutsättningar och om att man alltid jobbar individuellt med varje häst och att målen för olika hästar skiljer sig avsevärt. -Ödmjukhet!


Att ta för vana att visa hästen sin uppskattning för det arbete den är villig att utföra och vara nöjd med sina ridpass är också viktigt. Ta dig tid att fundera ut vad som var bra! Det finns inget värre än att höra ryttare som klagar på sin häst vare sig det är efter ett ridpass eller till och med efter ett ridet program på tävling. 


En av ryttarens främsta egenskaper ska vara tålamod och lugn. Hästar är flyktdjur och de är oerhört uppmärksamma på sinnesstämningar. Hamnar hästen i ett trängt läge flyr den. Det är också vetenskapligt bevisat att man inte kan lära en häst i stress någonting. Den är blockerad för att ta emot signaler under stress och flyktbeteendet tar vid. En stressad, inkonsekvent eller frustrerad människa är heller inte mottaglig för instruktioner eller för att ta bra beslut. 


Omtanke är en annan ingrediens och jag kunde inte komma på något annat ord. Men vad jag menade var att det finns mycket runtomkring ridningen som kan skapa bra förutsättningar för att ridpasset ska bli trevligt och givande för både hästen och ryttaren. När vi borstar/ ryktar hästen frigör vi endorfiner som får hästen att slappna av och bli lugn. När vi tar hand om hästen inför ridpasset upptäcker vi också saker som skulle kunna sätta käppar i hjulet vid ridningen. En svullnad på manken, ett skavsår i mungipan eller ett litet sår på benet. Ingen av oss skulle väl njuta av att springa trekilometersspåret med en sten i skon? Lika viktigt är att se efter så hästens mundering är ren och väl avpassad. Inga veck på vojlocken och rätt spänd nosgrimma till exempel. Så att vara i tid till ridpasset och hinna med att ta hand om hästen är tvunget. Har man ont om tid får man rida en kortare stund istället för att slarva med förberedelserna. 


En genomförbar plan av inlärning och utbildning av hästen. Konsekvent ridning, tydlighet, kroppskontroll, koordination och arbetsvariation. Framförallt det sista, variation, är ett måste för att hästen ska känna motivation inför arbetet. Jobba med positiv förstärkning, det vill säga beröm i samband med en utförd övning. Beröm behöver inte alltid vara rösten eller klappen även om det är ett bra och enkelt sätt. Den lilla eftergiften som ska komma varje gång hästen gör rätt är det viktigaste berömmet och inte bara eftergiften vi gör med handen utan också skänkeln. Jobba för att bli medveten om vad händer och skänklar gör när du sitter till häst. Inverka bara när det behövs och ge efter direkt när hästen svarar. 

 

Det är så himla roligt att rida när man har hästen med sig! 

 

 

Av Ulrika Pernler - 13 augusti 2012 15:26

Hej! I fredags började höstterminen på ridskolan och plötsligt fylldes stallet av gamla och nya elever som alla hade längtat efter hästarna och ridningen. Tänk vad skönt det är med sommarlov men också hur kul det är att få starta upp en ny termin med sina elever och inte minst alla fina hästarna. 


”Nya” i storhästgänget är Kildinan och Frits som dom flesta av er träffat under vårterminen och som då också deltog i vissa lektioner men med instruktörer i sadeln. De två har utbildats vidare under vår och sommar av vår personal och är nu redo att börja jobba lite mer på riktigt. I ponnygänget är det JoeJoe och O’Malley som har  varit under inarbetning under vårterminen och även de två kommer att gå mer och mer i den vanliga verksamheten. Fast O’malley eller ”Olle” som vi kallar honom har ett litet sår på benet som behöver läka någon vecka framöver. Undrar om han planerade för lite extra semester...


På ridskolan finns en nyhet. Det som tidigare kallades ”Strö” eller ”Dropin” har nu ersatts av ”Elevens val”. Det kommer att hållas varje vecka på måndagar 15.30, tisdagar 15.30 och torsdagar 15.30 Mer om detta läser du här: http://www.uppsalaponnyklubb.se/elevensvalinfo.pdf Dessutom kan ni fortfarande boka Drop In på dressyrgruppen på fredagar 16.30 Hör av er till kontoret på 018-317103 eller upk@telia.com 


Extra träningar i Working Equitation läggs ut fortlöpande. Kommande datum som är utlagda redan nu är lördagen den 18 augusti, lördagen den 25 augusti och onsdagen den 5 september. http://www.uppsalaponnyklubb.se/wepg.html 


Alla dessa aktiviteter är naturligtvis öppna för både stora och små samt dig med egen häst! 


Förra veckan höll vi två tillfällen med Pay and Jump ute på hoppbanan. Det var gott om starter och det har verkligen varit roligt med dessa evenemang. En Pay and Ride i dressyr har vi också haft och återstår gör vår Pay and Ride i Working Equitation den 9 september. http://www.uppsalaponnyklubb.se/WEPoR.pdf


Efter det så kör  våra Klubbtävlingar igång. Vår ungdomssektion kommer att hålla en Blåbär och Lingonhoppning den 7 oktober, en Skogsbärsdressyr den 14 oktober, två klubbtävlingar i hoppning den 11 november och 2 december, samt två stycken klubbdressyrer den 21 oktober och den 18 november. Ridskolans elever samt de med egen häst som är medlemmar i UPK är varmt välkomna till dessa arrangemang. Man behöver alltså inte ha licens för klubben men man ska vara medlem. Detta är nytt för i år. 

Mer om klubbtävlingar hittar ni på tävlingssidan http://www.uppsalaponnyklubb.se/tavlingupk.html där finns också regler för klubbtävling. Dessa är under uppdatering just nu. 


Klubbmästerskapet för oss UPK:are rids den 28 oktober. 


Ett annat viktigt datum är den 26 augusti. Då har vi nämligen städdag på anläggningen. Alla som har en minut över är varmt välkomna! Stora och små. Det blir förutom städ också korvgrillning och en miniclinic där ridskolans personal visar upp några av våra ridskolehästar. http://www.uppsalaponnyklubb.se/staddag12.pdf Ni är så välkomna! 

 


 

Av Ulrika Pernler - 9 augusti 2012 19:29

Hej! Jag sitter fortfarande och skriver på det där utlovade inlägget... Men det har liksom varit helt hysteriskt igen. Som det alltid är den sista veckan innan terminsstart visserligen. I morgon startar ridskolan sin hösttermin och hur mycket jag än gillar sommaren så är det ändå lite skönt med rutiner. Ni är alla så välkomna tillbaka! 


Det har varit två nervpirrande dagar som slutat rätt så väl. Igår red jag hästarna tidigt på morgonen och släppte sedan ut dem i hagen. Lusen fick ett långt skrittpass eftersom han varit på lite uppvisning dagen innan och Rolle gick en halvtimme lösgörande arbete och kändes så fin. 


Vid lunch ringde det från stallet och jag var tvungen att åka dit eftersom Rolle verkade ha skadat sig i hagen. Han ville inte gå och när han gick så var han väldigt vinglig och fick inte med sig benen. Eftersom han inte var i skick att lasta och åka till klinik med så kom de så underbart snälla veterinärerna från Ultunas klinik ut till oss o stallet och kunde undersöka honom. En ordentlig fläkning eller i värsta fall fraktur på halskotpelaren blev svaret och han sattes på smärtstillande och box. 


Jag hängde upp hönät åt honom och han åt glatt och verkade nöjd med att bli så ompysslad. I morse när jag kom var han pigg och faktiskt lite bättre. Stel och spänd i muskulaturen men jag hoppas och tror att det är muskulärt. Imorgon ringer veterinären mig och då får vi diskutera vidare hur jag ska göra. 


Som om det inte var nog så ropade Therese på mig strax efter jag kommit till stallet. O’malley eller som vi kallar honom ”Olle” hade stått inne över natten eftersom han verkade ömma i en hov. Hovslagaren tittade på honom igår kväll men kunde inte hitta något direkt fel. Men nu var hela benet svullet från hoven till armbågen och han ville inte stödja på det alls. Efter mycket letande så hittade vi ett mikroskopiskt sår vid knäet och då blev det fart på oss! En perforering vid leden är väldigt allvarlig. Eftersom det var en sån rejäl svullnad så vågade vi inte chansa utan lade även ett spjälbandage ifall det skulle vara en fraktur. 


Så lastade vi och Therese och Sandra fick åka till kliniken med Olle. Hemma satt vi och höll tummarna och efter ett par timmar ringde Therese och berättade att det nog trots allt ”bara” var en rejäl lymfangit. Det vill säga en bakterie i det pyttelilla såret. Olle bandagerades in minst lika snyggt för hemfärden, fick med sig penicillin och sent på eftermiddagen kom han hem till oss igen och verkade helnöjd med det. Borta bra men hemma bäst! 


Phu vilken pärs. Efter  bandagering och lastning av Olle och sedan koll av min egen häst så fick faktiskt Lusen ta sig en vilodag i hagen. Han verkade inte speciellt missnöjd över det. Jag traskade ner till den bortre banan och ställde ut alla WE hinder istället. De var ihopställda efter att vi harvat banan. 


Lite datum för kommande WE träningar är utlagda på hemsidan idag. www.uppsalaponnyklubb.se . Passa på att komma nu så ni har provat alla hinder innan vår Pay & Ride i WE den 9 september. 


Hästar som mår dåligt är aldrig roligt. Men det känns ändå som om båda hästarna har goda utsikter att må bättre snart. Dessutom har det inte bara varit sjukdomar på schemat utan också tjurtillverkning. Niklas har gömt sig i foderladan i nästan två dagar med sticksåg och färgburkar i högsta hugg. Han har faktiskt bara kommit ut för att ladda batterierna till sticksågen då och då. 


Och så sent idag uppenbarade den sig! Vår fina tjur med nosring och allt. 


Nu ni!

 

 

 


 

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards