Hej! Jag sitter fortfarande och skriver på det där utlovade inlägget... Men det har liksom varit helt hysteriskt igen. Som det alltid är den sista veckan innan terminsstart visserligen. I morgon startar ridskolan sin hösttermin och hur mycket jag än gillar sommaren så är det ändå lite skönt med rutiner. Ni är alla så välkomna tillbaka! 

Det har varit två nervpirrande dagar som slutat rätt så väl. Igår red jag hästarna tidigt på morgonen och släppte sedan ut dem i hagen. Lusen fick ett långt skrittpass eftersom han varit på lite uppvisning dagen innan och Rolle gick en halvtimme lösgörande arbete och kändes så fin. 

Vid lunch ringde det från stallet och jag var tvungen att åka dit eftersom Rolle verkade ha skadat sig i hagen. Han ville inte gå och när han gick så var han väldigt vinglig och fick inte med sig benen. Eftersom han inte var i skick att lasta och åka till klinik med så kom de så underbart snälla veterinärerna från Ultunas klinik ut till oss o stallet och kunde undersöka honom. En ordentlig fläkning eller i värsta fall fraktur på halskotpelaren blev svaret och han sattes på smärtstillande och box. 

Jag hängde upp hönät åt honom och han åt glatt och verkade nöjd med att bli så ompysslad. I morse när jag kom var han pigg och faktiskt lite bättre. Stel och spänd i muskulaturen men jag hoppas och tror att det är muskulärt. Imorgon ringer veterinären mig och då får vi diskutera vidare hur jag ska göra. 

Som om det inte var nog så ropade Therese på mig strax efter jag kommit till stallet. O’malley eller som vi kallar honom ”Olle” hade stått inne över natten eftersom han verkade ömma i en hov. Hovslagaren tittade på honom igår kväll men kunde inte hitta något direkt fel. Men nu var hela benet svullet från hoven till armbågen och han ville inte stödja på det alls. Efter mycket letande så hittade vi ett mikroskopiskt sår vid knäet och då blev det fart på oss! En perforering vid leden är väldigt allvarlig. Eftersom det var en sån rejäl svullnad så vågade vi inte chansa utan lade även ett spjälbandage ifall det skulle vara en fraktur. 

Så lastade vi och Therese och Sandra fick åka till kliniken med Olle. Hemma satt vi och höll tummarna och efter ett par timmar ringde Therese och berättade att det nog trots allt ”bara” var en rejäl lymfangit. Det vill säga en bakterie i det pyttelilla såret. Olle bandagerades in minst lika snyggt för hemfärden, fick med sig penicillin och sent på eftermiddagen kom han hem till oss igen och verkade helnöjd med det. Borta bra men hemma bäst! 

Phu vilken pärs. Efter  bandagering och lastning av Olle och sedan koll av min egen häst så fick faktiskt Lusen ta sig en vilodag i hagen. Han verkade inte speciellt missnöjd över det. Jag traskade ner till den bortre banan och ställde ut alla WE hinder istället. De var ihopställda efter att vi harvat banan. 

Lite datum för kommande WE träningar är utlagda på hemsidan idag. www.uppsalaponnyklubb.se . Passa på att komma nu så ni har provat alla hinder innan vår Pay & Ride i WE den 9 september. 

Hästar som mår dåligt är aldrig roligt. Men det känns ändå som om båda hästarna har goda utsikter att må bättre snart. Dessutom har det inte bara varit sjukdomar på schemat utan också tjurtillverkning. Niklas har gömt sig i foderladan i nästan två dagar med sticksåg och färgburkar i högsta hugg. Han har faktiskt bara kommit ut för att ladda batterierna till sticksågen då och då. 

Och så sent idag uppenbarade den sig! Vår fina tjur med nosring och allt. 

Nu ni!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     I morse bar det av till Lovisedal för att döma och för vilken gång i ordningen jag körde vägen dit har jag ingen aning om. Lovisedal och Rotbrunna är annars de två ledande destinationerna för min del när det gäller vilsekörningar.    Jag...

Den här vintern är en kvarkavinter. Jag vet inte om vädret och fukten bidragit till att Kvarkan stortrivs eller om det bara är ett Kvarkaår. Hur som helst så poppar det upp rapporter om misstänkt och konstaterad Kvarka dagligen just nu och är det någ...

    Eller ja, en gång var träningen visserligen allt annat än en höjdpunkt för mig. Det kom en välrenommerad tränare till vår anläggning och jag hade klätt upp mig lite extra. Det kan ju vara svårt att tro att det går. Men jo då jag hade ekipera...

När jag var liten hästtjej så fanns det i stallarna där man vistades en och annan ”hästkarl” som jag var livrädd för eftersom minsta felsteg ledde till en omedelbar åthutning. Samtidigt ville jag gärna finnas i deras närhet eftersom jag t...

    Om man vill ha en egen häst så är det en bra idé att lägga undan pengar då och då när man har några över. Om man i slutänden har haft lite pengar över tillräckligt många gånger så kan det hända att drömmen slår in.   Jag var väldigt spar...