Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg under september 2011

Av Ulrika Pernler - 29 september 2011 15:35

Hej! Nu tänkte jag tjata en sista gång på alla er ridskoleelever som är mellan 14 och 20 år om att komma på informationsmöte om Leaders Upplandsbyggdprojektet Kentauren. Mötet är på hemmaplan, Uppsala Ponnyklubbs cafeteria lördagen den 8 oktober klockan 13.00


Bakgrund:
Leader Upplandsbygd har beviljat stöd på drygt 1 miljon kronor till ett samarbete mellan åtta ridskolor i Upplands Län. Projektet Kentauren löper under tre år och dess syfte är att skapa framtidens hästföretagare.  Detta genom att erbjuda 80 ungdomar möjlighet att vidareutvecklas inom ridsporten tillsammans med sina föräldrar och kamrater.


Detta händer:

Ni kommer att få delta i cirka 3-4 träffar per termin för ungdomarna.

1 träff per termin för föräldrarna

Ridning

Clinics

Företagande

Föreläsningar

Hästkunskap

Studiebesök på veterinärklinik

Studiebesök på andra ridskolor

med mera


Ansökan ska ske till den ridskola man tillhör. Sista ansökningsdatum och hur

ansökan skall göras får ni info om på mötet den 8 oktober. Ansökningshandlingarna finns dock tillgängliga redan nu på Kentaurens hemsida.

 

Ni ungdomar från Uppsala Ponnyklubb får gärna höra av er till Gabbi, upk@telia.com och göra en föranmälan om att ni kommer på mötet så vi vet ungefär hur många ni är.

 

Missa inte denna chans till en massa värdefull kunskap och erfarenhet!

Dessutom har Kentauren nu släppt datum för den första Clinicen. Förbundskapten Sylve Söderstrand och hans Jump Club on Tour kommer till Sigtuna Ridskola och visar och berättar hur man som ryttare kan träna och utveckla sin hoppning med tävling i sikte.


Alla som är med i projektet kommer att träffas lite innan allt börjar och har sedan VIP platser till clinicen.


Vi som inte deltar i Kentauren kan också få komma på denna roliga clinic. Vill du gå så beställer du biljetter via Kentaurens hemsida http://kentauren.se/ . Biljetterna kostar 150 kronor.

  
ANNONS
Av Ulrika Pernler - 28 september 2011 12:55

 

Hej! För många år sedan så hade vi en projektanställd i stallet som hjälpte oss att slå ner stolpar till hagarna. Han hade lämpligt nog jobbat en del i sitt liv på en cirkus och han behövde bara svinga klubban en enda gång så satt stolpen djupt i upplandsleran.


Jag slog ner en rad stolpar i förrgår för att dela av en hage och jag kan lova att jag var tvungen att svinga klubban ett antal gånger innan stolparna satt i backen. Men man blir ändå rätt så stolt när de väl står där.


Igår tog jag med mig Gabbi till hagen för att dra tråd på stolparna. Annars blir det ju inget staket. I hästhagar är det som ni vet el, så för att slippa stötar så gör man bäst i att stänga av elen först. Nu är det dock så att vi har väldigt stora hagsystem på våra marker och dessa kräver flera olika aggregat.


Just det aggregatet som går till den hagen jag höll på med sitter en bra bit bort. Så tuff som jag är så bestämde jag mig för att dra trådarna med elen igång. Det är inte första gången jag gör så. På vinterhalvåret händer det att trådar går av. Oftast för att rådjur eller annat vilt tagit en genväg genom hagen. Trådarna är utformade för att ge sig istället för att ställa till skada. Så att laga trådar hör till. Skillnaden är att på vintern har man oftast vantar på sig och då blir stötarna tillräckligt maskerade för att man ska kunna stå ut med dem.


Igår hade jag inga vantar för det är inte vinter ännu. Gabbi och jag fäste änden på tråden genom att dra den ett varv runt stolpen till att börja med så att det inte skulle vara el i trådarna. Jag höll i den stora trådrullen. Så började jag gå längs med stolparna och fästa i tråden i isolatorerna samtidigt.  När jag sedan sträckte trådarna så ändrade såklart den knutna änden läge och lade sig mot de strömförande trådarna i staketet.


Det blir en bra stöt när man håller i en hel rulle eltråd…


Fast om jag ska jämföra stötar så var den där långt ifrån den värsta stöt jag har fått. Jag glömmer aldrig den fången det hade regnat ute och alla trådar var blöta och marken var blöt och till och med luften var blöt.


Jag skulle bara göra rent badkaret i hagen och egentligen inte ens göra något med staketen. Men det är det där med kroppsuppfattning. I vilket fall lutade jag mig framåt med en rotborste i ena handen och stoppade båda armarna i badkarsvattnet så armarna var täckta upp till armbågen. Så började jag skura.


Det gör on i ryggen att stå framåtböjd en lång stund och skura badkar. Så efter ett tag bytte jag ställning och i samma veva som jag tog ett kliv åt sidan lade jag ryggen mot eltråden i staketet fortfarande med båda armarna i vattnet.


Jösses! Det var en stöt som hette duga! Jag kan nästan svära på att det sköt en blixt ut från vardera knäet och att vattnet i badkaret närapå började koka. Den stöten gav energi åt hela kroppen och jag var pigg i nästan en vecka efter det! Jag säger som på TV; prova inte det här hemma!


Nu i dagarna har det sprungit runt en massa gubbar i gula västar och byxor på våra marker. Först trodde jag det var et dagis som hade exkursion. Men sedan presenterade de sig och förklarade att de skulle göra mätningar inför villaområdet som ska byggas på grannfastigheten. Det kommer bli en hel del grävande på våra marker med start redan i vinter. Elledningar och vattenledningar. Elgubbarna tog sina konstiga mojänger och kröp käckt in under eltrådarna i en hage. Jag tänkte precis varna dem när jag tänkte att om några kan något om el så borde det ju vara dem. För jag kan det ju inte!




 

 
ANNONS
Av Ulrika Pernler - 26 september 2011 15:14

 

Hej! Nu var det ett tag sedan jag skrev om ridskolehästarna och jag fick faktiskt en påminnelse från en av er häromdagen. Så idag tar jag tag i detta och inser att vi har kommit till ”nittiosjuorna” i stallet. Dessa är i år fjorton år och på väg mot sitt femtonde och Saffran har jag redan avhandlat. Så jag fortsätter helt enkelt med O’boy, en liten fuxfärgad D-ponny på 145 cm i mankhöjd med världens finaste breda bläs över hela nosryggen.


O’boy kom med den sista sändningen ”Gottisar” från Jan Johannesen i Klintehamn tillsammans med Saffran och Drutten. Om det kunde ni läsa i inlägget om ”Saffran en ponny med krydda” (1 juli 2011).


Liksom Saffran så är O’boy efter welshhingsten Axi RX 70 och om jag får tycka så har han många likheter med sin far vilken jag träffade en gång på Gotland. Hans mamma hette Nikita och är till femtio procent halvblodshäst. Men tydligen bestämde sig generna för att hämta upp den lilla hästen och O’boy stannade på blygsamma 145 cm.


Jag kan inte minnas att det var så många svårigheter med O’boy under inridningen. Eller så var det så men vi har förlåtit honom eftersom han är så genomsöt och snäll… Det var Therese som hade huvudansvaret och det var också hon som tävlade O’boy en del som unghäst. Främst i hoppning om jag minns rätt.


O’boy har startat upp till LB hoppning men nöjer sig idag med lägre hinder eftersom han inte riktigt räcker till över oxrar och långa avstånd med sin korta rygg.


     

I dressyr har han tävlat desto mer. Tidigare tävlades han mycket av Sara Hägg. De ingick i klubbens division I lag i dressyr. De senaste åren med bland annat Rebecka Angeldahl där ekipaget startat upp till LA. Idag kan man kalla honom något av en läromästare.


O’boy är omåttligt populär på ridlektionerna på grund av att han är så snäll och samtidigt riktigt pigg och lättsam att rida.


Nu kan man ju undra om O’boy nöjer sig med att vara omåttligt söt, omåttligt populär och omåttligt duktig i dressyr? Så är naturligtvis inte fallet.


O’boy är också omåttligt duktig på att rymma och man kan säga att han är en hästarnas Houdini. Ständigt på fri fot. En orsak är att han är född med welshponnyns små öron som gör att ingen grimma i världen stannar på hans huvud. Vi trodde att vi löst problemet då han fick en halsring i stället. Men icke!


Vi vet nog inte hur många gånger det kommit folk och berättat att en liten röd/ brun/ orange ponny är lös i stallet, på stallplanen eller på gräsmattan. Vi vet ju direkt vem som åsyftas! Det är nog till och med så att Monarch ligger i lä jämfört med antalet rymningar som O’boy har gjort.


Han tar lite olika tillflykter under sina rymningar. Ibland nöjer han sig med att gå runt i stallgången och käka lite ur de andras höpåsar och leta godsaker i ryktlådor och i stallgången. Andra gånger när stalldörren stått öppen tar han en tur till någon av gräsmattorna och betar lite gräs. Det är ju så mycket godare.


En dag blev vi hämtade av en som sett en röd ponny springa mot hoppbanan. Den dagen tog han en tur runt banan och sedan mot gräsmattan där vi fick fatt i honom. En annan gång kom jag ut i stallgången och fick se honom passera ut genom dörren på kortsidan. Här gäller det att vara metodisk tänkte jag och följde långsamt efter honom. Alla vet ju vad som händer om man försöker skynda sig fram till en lös häst… då har man att göra en lång stund framöver.


Jag kom ifatt honom precis när han valde att gå in i gången som leder mot de bortre sommarbetena. O’boy vände på huvudet och tittade under lugg. Med en retsam blick! Så gick han precis så fort att jag inte kom ifatt. Jag förföljde honom i hundra meter. Då var vi framme vid ”vägskälet” där han kunde välja att gå in i någon av två sommarhagar eller så kunde han välja vägen mellan hagarna som leder till det största betet längst bort. Ja, ni kan ju gissa vad han valde…


Han vände på huvudet en gång till. Ruskade på sig så pannluggen stod rakt upp och så satte han fart mot sommarbetet… Vi ses om några månader, såg han ut att säga. Så försvann han bortåt i gladgalopp!


Den gången tyckte jag att han var lagom söt.


   


Av Ulrika Pernler - 24 september 2011 17:01

Tre dagar på ”Må mycket bättre mässa” är över för den här gången. Tack alla snälla medlemmar som bytt av oss och gjort oss sällskap i montern. Vi hoppas att många besökare sett oss!


På mässan fanns vitt skilda saker att titta på och prova. Eller vad sägs om yoga, dans, åka taxi, bageri, en svampskog, chokladpuddingar, massage, mjölkproducenter,, en jazzorkester (hua!), sköldpaddor och fiskar och så en ridskola (det var ju vi).


De flesta av oss var rätt så trötta nu på slutet och jag är
säker på att vi alla ”mår mycket bättre” efter lite middag och vila hemma. Fast
det förstås, när det gäller Tova och Elinor är jag inte helt säker. Jag tror de
åt ungefär åtta chokladpuddingar var ifrån chokladpuddingsmontern…


Här kommer en liten blandning av bilder från dagarna.

                                     


Av Ulrika Pernler - 22 september 2011 15:53

Hej! Tidigt i morse packade vi två trailers fulla av våra monterväggar, datorer, broschyrer och så plasthästen i naturlig storlek som vi lånat från Sporren Häst och Ridsport. Så körde vi den korta biten till Uppsala Konsert och Kongress där mässan "Må mycket bättre" nu ska pågå i dagarna tre.


Plasthästen har inget namn så jag tänkte att jag skulle utlysa en namntävling.Han är svart med nylonman och en senskada på vänster bak. Lämna gärna ditt förslag i en kommentar här på bloggen. Man vinner endast äran av att vara fyndig.


Jag hade tänk fotografera hela spektaklet med urlastning av plasthästen vid lastkajen. Jag hade också en vision om att kunna filma när vår personal åkte den långa rulltrappan upp på UKK. Tänk den tanken bara... Roande!


Men det hela gick i stöpet för när jag tog upp kameran så hade batterierna laddat ur. Någon dumstrut hade låtit kameran ligga på. Då det bara är jag som använder min kamera så vet jag precis vem det var.


Jag tog ridskolans lilla kamera i stället, slog på filmfunktionen och filmade hela utlastningen, kånkandet över parkeringen och uppför lastkajen, kryssandet mellan montarna på mässan, alla förvånade blickar och till sist parkeringen i montern.


Trodde jag...


Nejdå, för mina fingrar hade tydligen slagit tillbaka till kamerafunktion så det enda som det blev var en bild på trailern. Personal och häst var därinne men syns inte ens på bilden.


Så då fick det bli ett par stillbilder i montern. Fast dem kan jag inte lägga ut eftersom kameran blev kvar på mässan i vår monter. En fin bild på Rebecka när hon kramar ett lejon finns också i kameran.


Hästen gjorde i alla fall succé i mässhallen. Han har fått otaliga kramar, klappar, en puss på halsen och en del förskräckta blickar från folk som trott den var riktig.


Men den ser ju inte direkt ut som en riktig häst. Inte som Streiff, Gustav den II Adolfs häst som står i livrustkammaren i Stockholm, precis. Utan mer som en sån där barbiehäst fast i större format.


Streiff var född 1633 och har således varit död ett bra tag. Vore konstigt annars. Han är dessutom uppstoppad. Men jag kommer ihåg en gång när Robert Aschberg i ett TV-program skickade iväg några bitar tagel från Streiff per brev till en "hästpratare". När svaret kom tillbaka fick man veta att Streiff mådde prima och kände sig pigg och alert som en unghäst.

   

Unghästar är pigga. På "Må mycket bättre mässan" ska man också få se och prova saker som gör en pigg antar jag. Promenader är alltid bra och gratis.


Jag tog till exempel en promenad till bilen mitt på dagen för att stoppa mer pengar i automaten. Bilen stod en bra bit bort och jag gick raskt för att inte vara borta för länge. När jag kom fram till bilen så hade jag glömt nycklarna vid montern. Bara att gå tillbaka och göra om alltihop en gång till helt enkelt. På det viset fick jag en mycket lång promenad. Är inte det ett bra sätt att "Må mycket bättre" så säg?


Själv blev jag kvar på mässan till tvåtiden idag då jag var tvungen att åka hemåt för att hinna till kvällens lektioner. Nu ska vi vara där i tre dagar och är det någon över 18 år som känner att den kan avvara ett par timmar för att byta av oss i montern så är det bara att höra av er. All hjälp är välkommen. Vi har stora godisskålar i montern och fin utsikt över Vaksala torg!


Välkomna!

 
Av Ulrika Pernler - 20 september 2011 13:09

Hej! Idag har en alltid vänlig och omtyckt ponny lämnat oss på ridskolan. Fullproppad av morötter och äpplen, fortfarande tuggande, steg han på trailern i morse och åkte på den sista resan. Tack till Marcato för allt han lärt oss och våra elever, och sov gott!


     

Av Ulrika Pernler - 18 september 2011 20:51

Olá!

Det är bara att hänga med när livet svänger, även om man får hålla i sig ibland! In i det sista var det osäkert om Svenska Ridsportförbundets Domarutbildning för grenen Working Equitation skulle bli av. Men halvtvå på natten fick jag ett SMS att så var fallet. Efter en oväntad vändning så hamnade jag på en cowboyranch någonstans i skogarna utanför Strängnäs. Jag skakade fram en vikarie till helgens WE träningar och skrev ihop en beskrivning. Klockan sex på lördag morgon klev jag upp, packade och satte mig i bilen för att åka till vad som skulle visa sig vara en cowboyranch någonstans utanför Strängnäs.


Oservera att det står Saloon på fönstret!

   

Den exakta destinationen hade jag inte men som ni vet gillar jag att gå på magkänslan. Man upptäcker en hel massa nya platser på det sättet. Ni vet, slalombacken i Danderyd med ett hästsläp bakom bilen eller naturreservatet utanför Enköping där vägen tog slut på en liten ö utan möjlighet att vända och naturligtvis också ett hästsläp bakom bilen.


Dessutom var min pappa chaufför och han är en levande kartbok så med honom bakom ratten kommer man alltid fram!


Fast inte självklart till rätt ställe… Som tur var så åkte vi i god tid för att hinna åka fel. Den första cowboyranchen som vi anlände till var således fel ställe men en snäll och hjälpsam kvinna i cowboyhatt och med lasson under armen förklarade vägen till en annan ranch för oss.


Därefter åkte vi längs en vindlande liten smal väg längre och längre in i skogarna utanför strängnäs. Jag antar att inte ens min beresta pappa varit där förut! Hade jag åkt utan honom hade jag med all säkerhet varit försvunnen för alltid vid det här laget. Men pappa hittade förstås och vi svängde in på den lilla grusplanen framför saloonen precis i tid. Hade jag haft en häst hade jag kunnat slänga tyglarna över stocken utanför och låtit min häst stå där medan jag satt inne på saloonen och spelade kort. Men nu hade jag ingen häst med mig utan knatade direkt in för att presentera mig för de andra.


Från Sverige leddes kursen av bla Charlotta Ingvarsdotter och Cecilia Hansson. På plats var också två fantastiskt kunniga internationella Working Equitationdomare och medlemmar av World Association of Working Equitation – WAWE, João Ralão Duarte och Claudia Elsner-Matos från Portugal. Det kändes fullständigt overkligt att träffa dessa i skogen utanför Strängnäs.


Vi körde igång så gott som direkt (med ett uns av europeisk mañana förstås). Det var WE tävlingar på platsen denna dag så vi fick direkt sätta oss i ridhuset för att se på och kommentera dressyrmomentet. Ekipagen visade program från LA till Svår klass. Därefter var det genomgång av teknikbanan och Speedbanan som skulle ridas under eftermiddagen.


Så fick vi lunch!!! Var ganska hungrig vid det laget. : )


Eftermiddagen tittade vi på Teknik och Speed vilket var jättekul. Jag hade turen att hamna bredvid João Ralão Duarte som berättade precis vad han såg och vad han tittade efter så jag tycker att jag fick en massa bra vinklar att se saker från och många bra tips.

   

Under sen eftermiddag, kväll satt vi inne på saloonen till skenet från väggarnas lysande koskallar och lyssnade på våra Portugisiska lärare som gav oss ingående beskrivningar om det internationella reglementet. Vi fick också se jättebra instruktionsvideos på samtliga moment från olika tävlingar. Varje moment visades med fyra, fem olika ekipage och vi kunde se på skillnaderna och prata om vad som är rätt och fel.  Det var nyttigt eftersom en del saker skiljer sig från vad vi tycker är traditionell dressyr.


Eftersom kursen blev så hastigt arrangerad fick jag sova bakom stallet i ett litet rum utan kudde eller täcke. Precis som när man var yngre och följde med som hästskötare på tävlingar. Fast då sov jag i både boxar, spiltor och längst bak i utrymmet i hästbussen.  Lite nostalgi alltså utan kudde, lätt förkyld och så lite lagom ont i nacken…


Dag två tillägnades fortsatt genomgång av rörelser i dressyr och teknik. Nu hade de fått in ett par värmeelement i saloonen så klimatet var desto trevligare. Vi gick igenom galopprörelser och de olika hindren i tekniken. Våra Portugisiska lärare åkte vid tvåtiden för att hinna med sitt flyg. Jag hoppas att de hittade vägen ut ur skogen… Sedan tog de Svenska representanterna vid och vi fortsatte med det Svenska tävlingsreglementet under eftermiddagen.


Vid fyra avslutade vi och det var tur det för då var det inte plats för mer information i mitt huvud för den här gången.


Vi svängde ut från ranchen och påbörjade färden hemåt mot storstaden Uppsala. Med en massa nytt material i väskan och en massa ny kunskap i huvudet. Jag fick uppleva en jätteintressant helg som jag behöver smälta nu.


Jag måste ju också skicka ett jättestort ”Bra jobbat” till alla de personer som ställde upp och ordnade med kursen. Jag vet ju att de jobbade dygnet runt för att få ihop detta.


Nu blir det till att praktisera på alla som vill vara med! …och förstås sätta upp mitt fina diplom på väggen!

 

Não se preocupe, ele vai trabalhar sempre

 

Av Ulrika Pernler - 16 september 2011 16:19

 

Hej! Just nu känns det som om det är så där galet mycket på gång och man spretar åt alla håll för att hinna vara med lite överallt. Det är tur att det är mest roliga grejor man håller på med!


Kenneth har tillbringat veckan med att riva halva väggen till vår teorisal/ fikarum för att kunna baxa in den nya varuautomaten som är minst tre gånger så stor som den gamla. Den förra kunde man med lite vilja pressa igenom dörröppningen, men med den nya var det totalt kört.  Nu är den i alla fall på plats och det är fritt fram att börja handla. Det bästa är att denna har många fler fack så sortimentet har utökats. Hoppas det ska finnas något som passar er alla. Har du bra idéer på vad du vill ska finnas i sortimentet så är det bara att säga till.


Dagpersonalen utbildar våra tre unghästar och meddelar att både D’Artagnan och Porthos nu är mogna att prova gå på lektion. Så det är möjligt att ni kommer att skymta dem på en och annan träningsgrupp med erfaren ryttare i sadeln. Aramis fungerar också fint men behöver ännu lite tid på sig.


Wally har flyttat till Erica och där verkar han trivas utmärkt. Erica kommer att fortsätta utbilda honom och jag skulle inte bli förvånad om vi får se honom på någon liten tävling framöver. ;)


För Marcato har det varit lite krokigare. Vår avsikt har varit att avveckla honom från verksamheten då han är lite för svår att rida för de mindre barnen. Vid en besiktning nyligen så upptäcktes att han hade en del problem med sina ben och prognosen för att få honom frisk är väldigt dålig. Därför kommer han att tas bort snart framöver vilket är tråkigt med nödvändigt. Jag lovar att göra en minnessida åt er. Så skicka era ord eller bilder till mig. 018500749@telia.com


Träningarna i Working Equitation har varit populära så därför har jag lagt ut lite fler datum som ni kan anmäla er till. Ridskoleelever från nivå 6 på både junior och senior får vara med nu när vi är ute på den stora hoppbanan. Lite senare i höst blir det tillfällen för er på lägre grupp att prova också!ryttare med egen häst får också vara med, oberoende vilken klubb ni tillhör! Välkomna att testa WE.


De nya datumen och listorna över grupper och tider hittar ni på hemsidan eller genom att trycka på länkarna här.


Imorgon lördag rider två grupper mitt på dagen och dessa är fullbokade. Dessvärre kommer jag att vara frånvarande för klockan halvtvå inatt fick jag besked om att jag blivit antagen till WE Dressyrdomarutbildningen i Strängnäs i helgen. Så det är bara att packa kappsäcken och åka på äventyr. Hoppas jag får med mig mycket kunskap hem igen som jag kan dela med er. Jag har delat ut hästar och satt ihop en övning. Sandra rycker in som kvalificerad vikarie för mig istället. Hoppas ni får det riktigt roligt!


På måndag blir det till att jobba med vår utställningsmonter som vi ska ha på ”Må Så Mycket Bättre Mässan” som vi ska delta i på Uppsala Konsert och Kongress under nästa veckoslut. Från torsdag till lördag närmare bestämt. Vi ska bland annat ha monter, tävlingar, bildspel, film, godis och en låtsashäst. Infofoldrarna är på tryck och det känns som detta är under kontroll. Eller nja, filmen är fortfarande under tillverkning på grund av dåligt väder… Vi tar gärna emot hjälp från någon vuxen person som vill stå med oss i montern en stund någon av dagarna. All hjälp, liten som stor tas emot tacksamt. Maila gärna till kontoret upk@telia.comså tar vi kontakt med dig.


Ja, det var väl det mesta :)

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
<<< September 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb med Blogkeen
Följ Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se