Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg under januari 2013

Av Ulrika Pernler - 30 januari 2013 13:26

Hej! Idag har det kommit en ny häst till stallet. Han heter ingenting, men direkt när jag såg honom idag tänkte jag- Göran! Så jag hoppas, hoppas att det får bli hans namn. Blir det inte så tänker jag kalla honom Göran i alla fall.


Göran är inte som de andra hästarna. Man kan säga att han är mycket mer stillsam och tystlåten. Han är svart och hög och väldigt blank i hårremmen.


Göran är så annorlunda att han inte tänker bo i själva stallet utan han tänker husera lite här och där i de andra utrymmena i anläggningen. 


Göran skulle aldrig bitas eller sparkas. Inte ens om man stod framför honom och gjorde fula miner och räckte ut tungan. Inte en chans. 


När man ska tränsa Göran står han redan och gapar och han bryr sig inte heller om ifall det är fem eller femtio ungar i rad som slänger på sadeln och drar åt sadelgjorden- hårt. Göran bara står där- tålmodig med blanka svarta ögon och spetsade öron. En sån gentleman han är! 


Göran bryr sig inte heller om ifall det är matdags eller inte. För han äter ingenting och ändå är han lika rund och fin året runt. Inga specialfoder deluxe eller dyra mineraler. Nädå, inte ens en morot. Försöker man stoppa en sockerbit i Görans mun spottar han ut den direkt. Han kanske vet att socker inte är nyttigt?


Skulle det vara något som är till nackdel för Göran så är det hans vänstergalopp. Han fattar inte vänster galopp. Inte höger heller för den delen. Ska jag vara sann så vill han varken trava eller skritta. Han gillar att stå still. Så gillar man att sitta till häst och stå still- då är Göran den perfekta hästen! 


En gång fick vi ett förslag från en medlem på hur vi skulle kunna spara pengar för att slippa höja ridpriserna. När det var lov kunde man ju bara stänga stallet och låsa dörren så hade man inga personalkostnader. Ja, hade man stallet fullt av hästar som Göran då skulle man kunna göra det. Liksom tack och hej! Vi ses i augusti! 


Ja det vore nåt. Kanske skulle man fylla stallet med hästar som Göran. Men jag undrar  om inte själva ridlektionerna skulle bli nästan lite tråkiga då... Som lite på låtsas...

 

 

ANNONS
Av Ulrika Pernler - 28 januari 2013 14:15

Hej! Igår dömde jag årets första klubbdressyr hemma på ridskolan. Trettiofem modiga ekipage var anmälda i tre olika klasser. Redan åtta på morgonen gjorde de första LC ekipagen entré. LC är kan man säga det första programmet man rider på tävling man kan kanske kalla det för ett "styrprogram". Det gäller att komma ihåg vägarna, att rida vägarna på ett noggrant sätt och rida rätt gångarter på rätt plats. Hästen ska dessutom gå i en avspänd form och ryttarens hjälper ska fungera. Så trots att det är det "lättaste" dressyrpogrammet så är det ganska svårt. 


Därefter reds LB:1 och LA:1/ LA:2. För varje program ökade svårighetsgraden lite till. Ungdomssektionen gjorde ett fint jobb som vanligt med arrangemanget och jag "plågade" mina skrivare med en massa kommentarer. (kommentar är det man skriver brevid poängen i dressyrprotokollet.) Skrivarna jobbade hårt och visade sig vara både snabba och bra på att hänga med bra! Snyggt jobbat.


Vid tolvtiden red det sista ekipaget och sedan var det prisutdelning nummer tre för dagen. Dags att resa sig och skaka loss ben och armar. Jag tycker själv att jag är otroligt bra på att klä på mig så jag slipper frysa och faktiskt var jag knappt kall trots fyra stillasittande timmar i ridhuset. Jag klev upp på läktaren för att titta när LA klassen fick sina priser.


I bakgrunden hörde jag någons pappa klaga lite på att det tog så långt tid :) Så ett llitet tips; Jag tror det kan  vara bra att förbereda sina föräldrar på att de kommer att få tillbringa några timmar i stallet på en något kylig läktare för att få äran att se sitt alldeles eget och säkert nervpirriga barn rida ett dressyrprogram för en domare alldeles ensam i manegen. Det är en prestation att våga ställa upp, komma ihåg hela programmet, och bli bedömd. Så föräldrar behövs! Jag tror barnen blir väldigt stolta över att få visa vad de klarar av. Ibland går det kanske inte heller riktigt som man tänkte och då behövs tröst och peppning för att våga prova igen en annan gång. 


Så det enda jag önskar av helgens tävling är i så fall fler föräldrar på läktaren! 


Hur som helst kommer det ibland små glädjeämnen flygandes på mailen och man blir så glad! Mita som är ridskoleelev hos oss (och UPK:are sedan mycket, mycket länge) och lemans som är ridskolehäst hos oss (också rätt så gammal UPK:are!) red sin första LA tillsammans och klarade av svårigheterna i programmet väldigt fint. 


Så idag hade Mita skickat över den här bilden och några jättefina ord. 


"Hej!
Vill bara visa finaste dressyrhästen Lemans!
Han var sååååååå duktig i helgen! Hur cool som helst och gjorde allt han skulle göra med bravur!
Ge honom en extra klapp, så duktig var han!

Hälsningar Mita"

 

All glädje till  Mita, jag ska klappa Lemans och visa honom mailet. Han kommer att spricka av stolthet!

Visst är hästarna alltid värda den där extra klappen, glöm inte det. 


 


En bra sak med dressyr är att man får ett dressyrprotokoll. Ett papper där man själv kan se vad man behöver träna mer på. Rid gärna samma program många gånger i rad. Även om man inte alltid ska jämföra poängen eftersom skalan kan skilja mellan olika startfält så kan man titta i kommentarerna och se om man är på väg att rätta till det där lilla som saknades förra gången. 


Nästa helg är det klubbhoppning istället så då intar hinderparken manegen. Välkomna då också, både ryttare och publik.


Idag är det måndag igen och lite mildare väder än det varit. Lusen och jag tog en tur i kramsnön i skogen. Glädje är att sitta på en hästrygg och se de där spetsade öronen framför sig. 


 

ANNONS
Av Ulrika Pernler - 25 januari 2013 16:12

Hej! Det är väl min uppgift som ridlärare att instruera mina elever så att de vet hur de ska rida. Fast ännu viktigare är att instruera dem så de vet varför de ska göra som de gör. Det finns alltid ett syfte med det man gör till häst. Det ska alltid finnas ett syfte.


Så någon enstaka gång upptäcker man att trots att man försöker hålla fast vid detta har brustit lite i just det där med att förklara varför... Några av er har säkert redan hört om den gången jag stod inför en ridgrupp som jag haft ”i lära” under flertalet år. Hoppning stod på schemat och den här gruppen gillar verkligen att hoppa! Vi hade precis börjat trava då en av eleverna utbrister: 


-Men Ulrika, det här med att rida fram...det kan vi ju redan... kan  vi inte bara hoppa över det idag så hinner vi hoppa mer?


Det blev genomgång förstås :) Vi hade rätt så kul åt det där i efterhand och jag påminner dem fortfarande ibland. Just den gruppen vet idag precis varför man rider fram.


Hästens uppvärmning är precis lika viktig som vår. Vet ni inte varför så läs nedanstående text. Eller läs den ändå vet jag: Uppvärmning är att förbereda kroppen för en fysisk ansträngning genom lättare övningar. När man värmer upp så bildar kroppen ledvätska som smörjer ledbrosket i lederna till exempel armbågen, knän och så vidare vilket leder till att man blir smidigare i sina rörelser. Det kan också hjälpa att få upp blodcirkulationen. Om man inte värmer upp före träning kan man få skador och slitningar i muskelfästen.

Man får genom uppvärmningen upp "flåset" som gör att lungorna vidgas och man andas lättare senare i de fysiska övningarna eftersom lungorna har töjts ut och det får plats med mera luft.”


Varför jag kom att tänka på det där var för att jag upplever att vi ryttare ibland kan vara väldigt snabba att döma efter hur hästen känns, redan under uppvärmningen.  Jag har varit med om eleven får kommando att rida ut på spåret i skritt och efter ett varv vänder denne in till mig på mitten och säger: 


-Han känns inget bra i dag, stel i sidorna, biter fast i höger tygel och släpar vänster bak.

(och detta på lång tygel på fyrkant...)


Nu vet jag att man inte ska jämföra människor och hästar. Men i mångt och mycket fungerar vi likadant. Så till liknande frågeställningar har jag beslutat mig för att ställa en motfråga. Jag brukar fråga eleven hur den känner sig efter att ha suttit vid ett skrivbord på jobbet framför datorn utan att röra sig under flera timmar? Eller hur det känns efter att ha suttit i soffan och myst utan att röra sig på en bra stund? Eller hur vig är man egentligen när man kliver ur sängen på morgonen?


Två alternativ: är det som balettdansösen på bilden?

 


 

Eller är det som den lite äldre men ack så stela gentlemannen? 

   

 

Jag vet i alla fall direkt vilken av bilderna som bäst beskriver mig själv. 


Så tillbaka till hästen och ryttaren, uppvärmning är just uppvärmning! Att röra sig kravlöst för att i lugn takt komma igång och fungera utan att slita på kroppens alla leder och ligament. Hästen behöver faktiskt inte ens kännas så speciellt bra under uppvärmningen. Jag säger som ”dressyrryttarna” -Man måste låta hästen gå i skittrav (ursäkta det fula ordet) under uppvärmningen för att låta hästen i lugn och ro hitta sin balans och lösa sina spänningar. Ge det tid! Något att tänka på! 


Liten avstickare på slutet bara. Jag försöker ofta påpeka för mina elever att det finns inga frågor som är för dumma för att ställas. Om man inte frågar får man inga svar. Då och då kommer det dock någon fråga som jag måste erkänna blir ganska rolig i efterhand. Jag har tänkt att jag ska samla roligheterna i en bok någon gång. Jag hoppas ni frågeställare kan bjuda på det och att ni ändå fortsätter ställa alla frågor ni har. Även de roliga:)

 

En av mina elever (ridande sedan länge) kom in i ridhuset med en av våra stora hästar. Jag ser alltid över hästarnas utrustning lite snabbt medan eleverna leder hästarna till medellinjen. Den här gången tittade jag till extra. Hästen hade sina strykkappor högt upp på benen. Den runda delen som ska täcka kotorna satt precis över knäet på frambenen. 

-Oj då, sa jag och gick fram, Idag har visst strykkapporna hamnat lite väl högt upp. 

-Jo, jag vet, svarade eleven. Men det var tvunget. 

-Jaså, varför då? svarade jag. 

-Jo du förstår, det var så mycket halm i boxen att jag var tvungen att sätta skydden där benen stack upp, och då blev det där. 


Så finns det människor som värnar om hästar även om de inte har någon hästvana.  Det är fint tycker jag. I julas hade en elev med sig en mormor/farmor till stallet. Hon kom fram till mig och såg riktigt bekymrad ut. 

-Det står en häst därborta som är sjuk, sa hon.

-Oj då, svarade jag. Vi går och tittar. 

Vi gick fram till en av ponnyerna som står i spilta. 

-Det är den här, sa farmodern/mormodern. 

-Okej, sa jag, vad är felet?

-Titta, sa farmodern/ mormodern och pekade, Den har ju så väldigt smala ben! 


Det är händelserikt och roligt att jobba på ridskola! Jag hoppas jag får vara med om många, många flera frågeställningar innan jag går i pension! 

 

Av Ulrika Pernler - 24 januari 2013 13:38

 


Hej! Nyss läste jag om femton förrymda hästar som hade fångats in här i näromgivningarna och igår kväll fångade en granne till mig in fyra lösa hästar här utanför mitt hus på den tungt trafikerade 288:an. Varenda gång hugger det till och jag blir livrädd att det är våra hästar. Fast egentligen spelar det ju ingen roll vems hästarna är för hästar, mörker och bilar fungerar inte ihop i vilket fall och det är lika illa vems hästar det än är. 


Hästar som går igenom staket är ett återkommande problem kalla vintrar när elen fungerar dåligt på grund av snö och is och hästarna desutom går klädda i tjocka täcken som hindrar dem att känna strömmen i trådarna. Det finns hästar som sätter i stystem att gå igenom staketet och får de med sig ett gäng kompisar från hagen så sätter de gärna upp farten när de kommer lösa. 


Lösa hästar tänker inte. Det är livsfarliga. Inte bara för sig själva utan också för den som råkar möta dem på en mörk och hal väg. 


Kolla era staket extra noga! Se till att hästarna kan få hö att äta när de är ute och att de får komma in innan de tröttnar! Vi kör runt våra hagar med traktor och kollar staketen under hela året. (De är väl stora att gå runt även om man kan se det som bra motion)


Vi kör också dubbla avstängningar för hästarna under de tider de är ute. Dels är hagarna stängslade med eltråd men sedan har vi också eltrådar uppsatta som avsprärrning vid stallarna så att hästarna ska stanna kvar vid anläggningen och inte springa vidare över parkeringar och vidare ut på stora vägen i det fall de skulle komma lösa. Det känns tryggare så. Ändå vet jag att om hästarna rymmer i flock och får upp farten så spränger de lätt dessa trådar också. 


Usch, det här med trådar och täcken och hästar är ett sånt där orosmoment som ingår under vintern. Hoppas  dagens och gårdagens rymlingar är hemma och mätta och mår bra. 


Av Ulrika Pernler - 23 januari 2013 13:38


Ridning är:

 

Samspel

Att kunna lyssna och ta in

Ödmjukhet inför hästen och ridkonsten

Möjligheten att lära sig något nytt varje gång man sitter på hästryggen, hela livet



Pojken i klippet nedan är sju år gammal   :)



 

Av Ulrika Pernler - 21 januari 2013 15:24

Hej! Nu kommer säkert några av er tro att jag blivit sponsrad av någon förälder till något tjatande ponnybarn för att skriva följande inlägg. Det är möjligt!


Den här veckan har jag pratat med flera elever som står i valet och kvalet att köpa egen häst. Vilket jag tycker är jätteroligt. Vist är det ett mål med ridskolan att de som rider blir så hästbitna att de en dag väljer att ge sig in på riktigt i hästvärlden. 


Ofta vill eleven ha råd och framförallt veta vad man ska tänka på när man letar häst och vilken typ av häst som skulle kunna passa just den personen. Det är roligt, men svårt att hjälpa till. Jag brukar försöka utgå från mina egna erfarenheter men för den skull är det inte säkert att jag har rätt i allt jag säger. Men jag hoppas det kan vara till lite hjälp. 


Det viktiga som jag ville komma till i dag är att själva inköpet av hästen är en engångssumma. Det är det som hästen kostar varje månad som är den stora utgiftsposten. Månadskostnaden för hästen måste man vara medveten om innan man står där med sin häst. Ibland tillkommer det dessutom saker som kostar extra. Veterinärbesök, ny sadel och så vidare. 


Har man tagit beslut om att man har råd att hålla sin häst varje månad så tycker jag också att det kan vara ett klokt beslut att lägga lite mer på inköpssumman för att få en häst som är frisk och framförallt rätt häst för sin nya ägare. 


Först månadskostnaden; För oss som bor i storstaden och som kanske också vill ha tillgång till ridhus inom rimligt avstånd (eller ännu hellre på plats) så kostar en månadshyra någonstans mellan 3500 kronor och 5000 kronor. (I vår huvudstad kan det dra iväg några tusenlappar ytterligare.Jag har hört summor på upp till 8 000 kr ) Givetvis kan man stå billigare långt ute på landet men då tillkommer resorna till och från stallet och alla resor man får göra för att komma till ridhus och träningar. 


Vad som ingår i stallhyran skiljer sig. Man kan väl säga att ju mindre man vill göra själv desto dyrare. Det finns inackorderingsstall och där sköter stallvärden/ anställd personal en hel del av tjänsterna som morgonutfodringar och utsläpp i hage. Man kan ibland även köpa till tjänster som mockning. I ett sådant stall så hjälper hästägaren kanske till med vissa pass som helger eller kvällar. Så finns det kollektivstall där man tillsammans hjälps åt med alla utfodringar och ut och in från hagar. Eller så anställer man tillsammans en person som gör jobbet. Man får välja det alternativ som passar en bäst. 


Andra löpande kostnader som man har är hovslagare var sjätte till åttonde vecka för runt 1200 kronor per gång. (Om hästen är skodd runtom) Vaccinationer och avmaskning kostar ett par tusenlappar varje år. Man måste också hålla sin häst försäkrad på ett sätt som gör att man har råd att behandla den vid eventuell sjukdom. Att ställa hästen på ett djursjukhus är väldigt dyrt men inget som man kan välja bort om olyckan skulle vara framme. Man kan välja mellan många olika alternativ när det gäller försäkring. Men någon tusenlapp per månad måste man nog minst räkna med för sin häst. (Mkt mer för en häst som varit dyr i inköp)


Sedan finns det en rad småposter som kostar. Man kanske vill träna en gång i veckan för tränare. Detta kostar ofta någonstans mellan 300 och 700 per tillfälle för en utbildad tränare. Några tävlingar per år. Startavgiften ligger mellan 150 och 350 kronor per klass beroende på tävlingens art. Licenser för att få tävla- någon tusenlapp per år. Hyra av trailer/ trailerinköp, bensinkostnader, extra tävlingsutrustning osv. Nytt vintertäcke 1500 kr, byte av sadel som inte ligger bra- kan kosta vad som helst mellan 6 000 och 30 000. 


Törs man räkna ihop ovanstående så ser man att det drar iväg en del och att hästköpet är ett stort beslut. Men för de allra flesta som har häst så vet jag att de tycker att det är väl spenderade pengar. 


Det jag egentligen ville komma fram till är att oavsett vad hästen kostar att köpa, tiotusen eller hundratusen, så har man de fasta kostnaderna varje månad. Därför är det så viktigt att när man väl har bestämt sig så ska man också skaffa rätt sorts häst. För annars blir det inte roligt. Ett sätt att spara ihop till en lite dyrare häst är att lägga undan de pengar som stallhyra etc skulle kosta under ett år. Genom att vänta lite till med inköpet av sin häst så spar man lätt ihop runt 40 000 kronor eller mer. 


Ett annat alternativ om man blivit avskräckt av ovanstående (ber om ursäkt för det i så fall) är att istället välja att rida flera dagar i veckan på en ridskola.  För den summan det kostar att ha egen häst kan du rida en ridlektion per dag sju dagar i veckan. Där ”slipper” man stallpassen med mockning och utsläpp och får bara göra myset. Det vill säga pyssla med hästen och rida. Däremot så missar man kanske lite av den frihet det kan vara att ha den egna hästen. Å andra sidan kan man lätt ”byta” häst om man inte trivs ihop. Det är något  omständigare med din egen häst om du skulle upptäcka att det blivit en missmatch. 


Ja, mycket finns det att väga för och emot. Att ha häst är oftast fantastiskt roligt. Fast ibland är det för kallt och ibland för varmt och ibland för blött och ibland för torrt. Ibland är det lätt och ibland är det jobbigt (kvällsfodra på julafton, sjuk häst på lördagnatt, eller ramla av i en vattenpöl...) Ibland önskar man att alla fick möjligheten att prova på och ibland undrar man vad man håller på med. Men hur som helst så gäller det att stoppa näsan djupt ner i plånboken innan man tar det stora beslutet.


Några inspirerande bilder för blivande hästägare:


 

Emilie och Lola på tävling i mars

 

Man bör vara förtjust i lera!

 

Härligt sommarväder!

 

Åka iväg på tävling och trilla av på första hindret...

 

Härligt uteridningsväder. 

Av Ulrika Pernler - 18 januari 2013 14:36

 


Hej! Idag tror jag inte riktigt att jag förstod hur kallt det verkligen var. Jag red tidigt i morse iklädd endast tröja i ridhuset. Jag frös varken om händer eller fötter och Lusen jobbade på som ett ånglok. Jag tänkte tanken att det kanske inte blir någon höjning på havrefronten den närmsta tiden i vilket fall. 


Efter ridpasset stod jag i stallet och funderade om det verkligen behövdes både fleecetäcke och yttertäcke. Jag brukar bara ha yttertäcke när det är runt nollan för att stackars Lusen inte ska smälta bort därunder. Men så tänkte jag att det nog var lite kyla i luften så jag tog båda täckena och släppte ut honom. Tänkte inte på att det var något speciellt kallt. 


Halvnio kom Peter för att göra en check på de två hästar som är under igångsättning. Det första han sa var; Hua, det var tjugoen grader hemma hos mig när jag åkte. Men här  var det varmare, bara sexton! 


Då började jag frysa. Önskar att jag inte blivit informerad om gradantalet för då hade kanske min icke-frysdag fortsatt ända tills ikväll. Men nu är jag medveten så inför kvällens lektioner så blir det lager på lager på lager!


Så var det med det. 


Nåväl, först ut i ridhuset var Kalle som vrickade ena framkotan för någon månad sedan. Självklart händer det då och då att  hästar vrickar något av sina fyra ben. Kalle har fått sedvanlig fotvrickningsbehandling med vila och hjälp på traven med behandling i sin led och antiinfalmmatoriskt. Kalle talade tydligt om att nu får det vara nog med vila. Han galopperade snyggt på linan och gjorde ett och annat glädjesprång. Han har aldrig tidigare gjort sig illa utan varit frisk hela vägen under sitt så här långt fjortonåriga liv. Så att vila har väl inte varit det roligaste tyckte han. Men han har varit en duktig patient och varit försiktig med sin fot. 


Peter  var positiv till vad han såg och vi kan fortsätta att sätta igång honom och inom en ganska snar framtid är han igång i lektionsverksamheten igen. 


Så var det Zohars tur. Han har vilat lite längre. Men det är också för att han fick en liten senskada och sådant tar alltid lång tid att läka även om prognosen hela tiden har varit bra. Zohar har de senaste veckorna fått vara ute i flocken på dagarna och haft möjlighet att leka och busa med kompisarna. Idag gjordes en check för att se att igångsättningen kan fortskrida och det blev tummen upp! 


Så en väldigt positiv morgon förutom "fryseriet" då. Hästbesättningen om drygt fyrtio hästar är friska och krya och vi rider vidare mot våren. 


Det blev en fantstiskt vacker dag när solen tittade fram och våra två hästflockar har haft racertävling i hagen under dagen. Speciellt ponnyflocken med Saffran i ledningen. Där har det galopperats i långa rader och dundrat i marken. Det är en mäktig syn när tjugo tjocka ponnyer kommer galopperande genom snön och solen skiner. Rena balsamet för själen!


Ni som ska rida ikväll- klä på er- så ses vi!

Av Ulrika Pernler - 17 januari 2013 15:06

 


Hej! Idag fick vi hjälp på kontoret av den här "rymmaren" . Men han fick inte jobba kvar för efter kontakt med polis och lite annat så visade det sig att han var en van rymmare och att hade hade ett hem att åka till och en matte som var på hundjakt. Tack för sällskapet i allafall och för lite omväxling på arbetet.


En vår hade vi en älg som ville söka jobb på ridskolan. Det var en ung älgtjur som förmodligen hade blivit bortstött av sin mamma. De gör så när de nya kalvarna ska födas. Den här älgen höll sig i närheten av hästhagarna för att få sällskap och på kvällarna stod han i skogskanten och tittade på oss när vi hade ridlektioner.Han funderade nog vad han var för slags djur. Men efter någon vecka så bestämde han sig för att söka vidare och förhoppningsvis har han hittat sin plats i skogen nu. Fått stora horn och blivit skogens konung eller så. 


Annars koncentrerar vi oss på att ha hästar som huvuddjur i stallet och några av dem är rutinerade rymmare också som ni vet. Det har cirkulerat en video på nätet föreställande en frieserhäst som är en mycket välutbildad rymmare. Ni kanske har sett den redan. Om inte så kan ni se den här. Men om jag ska vara ärlig så tror jag att detta har övats in med stort tålamod, gott om tid och mycket godis. Men sött är det i vilket fall. 



Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23 24 25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb med Blogkeen
Följ Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se