Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg under april 2013

Av Ulrika Pernler - 26 april 2013 16:28

 


Hej! 


Förr om åren mötte man regelbundet på rådjur eller harar på ridturen i skogen. Oftast var det inte värre än att hästen hoppade till och likadant var det för rådjuret eller haren som genast sprang sin väg. 


En gång mötte Gabbi och jag en älgko med sin kalv uppe på en kulle bland granarna. Det var inte jättepopulärt eftersom vi hamnade mitt mellan kon och kalven. Hästarna tvärvände och drog iväg i full fart. Efter en stund fick vi stopp på dem. Men lite läskigt var det allt. 


Rådjur, harar och för all del älgar möter man fortfarande när man traskar runt på stigar i skogen. Det bor ju där. 


Jag har pratat med flera personer som mött vildsvin under ridturen med hästen nu på sistone. Själv har jag sett spår av vildsvin i skogen där jag rider men ännu inte träffat på några. Nu är det nog ofta så att hästarna känner doften av vildsvinen långt innan mötet och vildsvinen gömmer sig nog oftast illa kvickt. Så för det mesta går vi varandra förbi. Men ett stort vildsvin är inte direkt lockande att möta... tycker i alla fall jag. 


Vildsvin mötte man aldrig förr, utom på Skansen då. 


Förutom skogens vilda djur så kan man möta andra överraskande figurer på ridturen. 


En gång mötte jag en gubbe med skottkärra. Han brakade ut ur skogen mitt framför hästen med kärran fulllastad med ris och skräp. Jag flög som en vante och landade raklång framför gubben med kärran. -Gick det bra? frågade han. -Ingen fara, sa jag och  reste mig stönande och klättrade till häst igen. Jag ska erkänna att jag landade hårt och jag fick tillbringa en vecka till sängs med blåslagen kropp. Betänk då att detta var på tiden då inga TV-program gick på dagtid, ingen video, DVD eller annan möjlighet att se filmer fanns. Man låg helt enkelt och lyssnade på raspiga LP skivor och läste Kalle Anka istället. 


En annan gång så mötte jag en gul hund utan hundförare. Den bestämde sig för att lifta genom att bita sig fast i ena bakbenet på min häst. Hästen satte så klart en väldig fart men hunden hade starka käkar och hängde sig kvar riktigt länge. Den hästen klarade aldrig riktigt av att möta hundar efter det... 


En av våra ridlärare tog med sin grupp på skrittur i skogen och träffade på tre förrymda ungtjurar. Men de sällade sig fint i ledet och följde med ridgruppen på hela rundan. De inkvarterades sedan i stallet tills ägaren kunde komma och hämta dem.


Ett riktigt udda möte var det väl ändå som skedde i grannstallet härom veckan. Där står omgivningarna under vatten, många hushåll har fått sjötomt och tydligen var det en ryttare som möttes av ett gäng glada scouter i kanoter som paddlade genom skogen... Hur tränar man sin häst inför det? :)


Ja , det är nog inte helt fel för oss ryttare att köra samma slogan som scouterna-


Alltid redo!

Av Ulrika Pernler - 23 april 2013 15:32

  

Det finns hopp! Bilden på ponnyekipagen som tävlade dressyr i Heby i söndags talar väl sitt tydliga språk. Det belv många framgångar i helgen. Mer om dessa kan ni läsa under nyheter på hemsidan http://www.uppsalaponnyklubb.se .


Men det finns mer hopp än så! I lördags kunde vi läsa en artikel med rubriken "Ridsporten vinnare i nya budgeten" i Uppsala Nya Tidning.  http://www.unt.se/sport/ridsporten-vinnare-vid-nya-budgeten-2385001.aspx och nu hoppas vi verkligen att det som vi jobbat så hårt för så länge verkligen händer! 


Idag fick vi besök av TV som ville filma ett inslag som uppföljning till artikeln i lördags. Inslaget kommer att visas på ABC nytt kanske redan ikväll. Men annars de närmsta dagarna. Inslaget kommer också att finnas på playkanalen och jag länkar dit så fort det kommit ut. 


Hästarna bryr sig inte så mycket om ifall det vimlar av kameramän och kvinnor i stallet en vanlig dag. De går in från hagen, käkar sitt hö och tar sin eftermiddagsvila. 


Det är lite värre för oss människor för vi är medvetna om hur knasiga vi ser ut på TV skärmen. Kanske skulle vi göra oss bättre på TV om vi var lite mindre medvetna...


Empan rusade in i omklädningsrummet och bytte sin keps med texten "Alanya" till en lite mer representabel. Jag tyckte visserligen den med "Alanya" gav lite av en sällskapsresankänsla. 


Jill som stod i ridhuset och höll lektion smög ner glasögonen i fickan och bannade sig själv för att hon klätt sig helt i brunt, från topp till tå denna dag. Men brunt gör sig nog bättre än stormönstrat i TV vad jag vet...


Själv smög jag omedvetet runt som bakgrunds-Bob. Så fort jag öppnade en dörr eller rundade ett hörn så stod jag ansikte mot lins med en filmkamera. Men jag blir förhoppningsvis bortklippt. 


Gabbi hade det viktigaste jobbet i och med att hon blev intervjuad. Då syns man inte bara utan man hörs också! Gabbi svarade på många frågor samtidigt som hon funderade på vart hon skulle fästa blicken för att inte se galen ut, kunde hon klia sig på näsan i sändning och hur länge sedan var det egentligen som hon blinkade? Var det kanske dags att blinka?


Ja, vi beundrar riktiga skådisar! Men det måste nog vara svårare att spela sig själv än någon annan... 


Nu är det så spännande att se vart detta leder! Håll alla tummar ni har! 


Lars tidigare artiklar i pressen kan ni läsa här:

20110121 Ridsporten är missgynnad

http://www.unt.se/debattspecial/ridsporten-ar-missgynnad-1211743.aspx

20110321 Rättvisa åt ridande ungdomar

http://www.unt.se/debattspecial/rattvisa-at-ridande-ungdomar-1294213.aspx

20111108 Fortsatt orättvisa mot ridsporten

http://www.unt.se/debattspecial/fortsatt-orattvisa-mot-ridsporten-1524641.aspx

20120221 Ridsporten missgynnas

http://www.unt.se/debatt/ridsporten-missgynnas-1671523.aspx

20120224 Uppsala Kommun satsar på ridsport

http://www.unt.se/debattspecial/uppsala-kommun-satsar-pa-ridsport-1675732.aspx

20120301 Kommunen smiter undan

http://www.unt.se/debatt/kommunen-smiter-undan-1681323.aspx

20120309 Ridsport granskar Ridklubbarna vill ha lika villkor!

Artikel i Tidningen Ridsport

Av Ulrika Pernler - 17 april 2013 15:53

På sjuttiotalet och kanske en liten bit in på åttiotalet kunde man få se ryttare rida iklädda träskor. Alla barn i skolan hade träskor när jag gick i lågstadiet. Så fort snön hade smält bort så klampade vi in med det välkända träskoklappret på skolgården. Jag kommer ihåg att vi vrickade fötterna allihop- ofta.Fotknölarna var svullna och blåaktiga och blev sig aldrig lika igen. Vi som växte upp i träskoåldern har nog förstört våra vrister för alltid.  Åh, vad ont det gjorde. Men jag kommer också ihåg att jag såg de tuffa tjejerna i stallet sitta till häst i träskor och sedan rida iväg längs med asfaltsvägen. Hästskorna klapprade mot asfalten och hästtjejerna tuggade tuggummi. Tufft! 

 


Men det var inte bra med träskor på hästryggen och snart såg man inte längre någon som red med dessa. 


På nittiotalet hade vi en del problem på ridskolans marker med ryttare som kom utifrån ridandes med huvudet bart. På ridskolan har det alltid varit hjälmtvång förstås. Något annat vore urbota dumt. Men som ni vet finns det ingen lag på att använda hjälm. Men det finns något annat viktigt- sunt förnuft! Och lagen den kommer- är jag säker på! Snart!


Vi fick ta dessa hjälmlösa ryttare åt sidan och be dem att undvika våra marker om de inte valde att ta på sig hjälmen och idag är det endast hjälmbeklädda ryttare i omgivningarna. Tack och lov!


Kan det ha varit Pippi som födde detta dumma beteende?


 


Ja är det så enkelt att man bara vill känna håret fladdra i vinden kan man ju alltid sätta håret utanpå hjälmen! Då var det problemet löst! Snyggt och säkert!

 


På tvåtusentalet dök mobilerna upp och igår lade vi ut vår första "mobilpolicy" någonsin. Tänk att en sån skulle behövas. Men ni vet ju att man måste ha full uppmärksamhet när man är tillsammans med hästarna. För säkerheten och respekt för hästen. Hästar märker direkt att vi tappar fokus och då blir de osäkra och olyckor händer.


Visst är vi skyldiga hästen vår uppmärksamhet när vi är i stallet! 


Om vi sitter till häst med lurar i öronen med musik är vi inte uppmärksamma.

Om vi sitter till häst och skickar SMS eller bloggar är vi inte uppmärksamma! 

Om vi borstar hästen och samtidigt pratar med en kompis om hur det var i skolan är vi inte uppmärksamma. 


Det är väl klart att mobilen får stanna i fickan. Annars tar vi med den till stallplanen och pratar där och hästen får vara kvar i stallet! 


Ett väldigt modernt problem måste man säga att det är när man upptäcker att elever tagit kort från hästryggen under lektion och lagt ut på webben... Modernt men inte tillåtet och faktiskt rent farlig. 


Mobilen är bra att ha i fickan när man rider ut i skogen. Om något skulle hända och man behöver ringa på hjälp. Det är att vara förutseende. 


Så visa klokhet och respekt i stallet. Uppmärksamhet och fokus är orden som gäller tillsammans med hästar! 

 

Här är vår policy, tack för att du följer den :)

 




Av Ulrika Pernler - 15 april 2013 17:15

 


Hej! Idag fyller jag år. Egentligen jag har inte riktigt tid att fira idag utan det klarade jag av redan i lördags. När man har kommit en bit på vägen om man säger så är inte födelsedagarna lika viktiga längre. Fast visst är det kul att uppmärksammas av familjen för något annat än sina smutsiga häststövlar i hallen. 


Hästar fyller så klart också år. Men det är inte jämt man vet vilket datum de är födda. Här i Sverige föds oftast fölen på våren. Det beror nog mycket på att det är trevligare att vara nyfödd på våren när sommaren nalkas än att födas och växa upp mitt i en kall vinter. 


Nu när våren kommer så blir det högsäsong för kosläpp runtom i vårt avlånga land. Det är ett säkert tecken på att vintern är slut. Det brukar vallfärdas till kosläppen. Det vet jag som bor precis bredvid ett lantbruksgymnasium. 


Den 4 maj blir det kosläpp på Jällaskolan. Då brukar hela Jälla by fyllas med bilar. Besökarna parkerar precis överallt och trafiken på 288 står helt still en lång stund både när bilarna ska till och när de ska från kosläppet. För oss bybor är det bra om man har bunkrat upp med det man behöver för denna dag för att ta sig härifrån är inte att tänka på. 


Mina egna barn har sett så mycket kor här där vi bor så de är inte alls intresserade av att se några kossor som springer över en äng. ”Det där är för stadsbor” säger de. På sommaren brukar kossorna stå och titta några meter bort när barnen badar i poolen på vår gräsmatta. De följer alla rörelser och råmar då och då. Jag undrar så vad de tänker på! 


Vad jag tänker på är däremot om våren möjligtvis kunde ha lust att titta fram och tina det sista av snön och smälta den sista isen. För jag vill ha mina lektioner utomhus. Väggarna på ridhuset kryper nära så här års och man längtar verkligen ut på stora ytor. Tänk vilken lycka när man ser hästarna tåga upp för sin första utomhuslektion. Med spetsade öron. De vet precis vad som är på gång. 


Hästarna brukar trava på banan med stora, stora steg och spetsade öron och man blir glad i hela kroppen av att titta på.

 

Kenneth som sköter anläggningen har lagt mycket jobb på att preparera banorna under senaste  veckan. Han har plogat och harvat och kört, varv på varv. Det var mycket, mycket snö i år. Så nu är åtminstone vår stora hoppbana näst intill fri från snö. Men solen behövs för att torka upp lite mer. 


Sen så!


Av Ulrika Pernler - 11 april 2013 15:20

 


Hej! Vid påskkursen som jag hade för någon vecka sedan pratade vi lite om vad man kan göra för att behålla inspiration och känna glädje i sin ridning. En viktig ingrediens för mig som rider varje dag är att träna regelbundet. Träning för mig är många saker. Ett sätt att få en avstämning av att jag är på rätt spår med min häst. Att få regelbunden hjälp med att hitta nya vägar för att komma vidare. Hjälp med de små detaljerna som gör den stora skillnaden. Jag vidhåller att det oftast är det enkla som är det svåra och ibland behöver man bara hjälp att göra de där väldigt små förändringarna för att nå resultat. Träning kan också vara en slags "hemläxa" och jag tycker att vi ryttare har ett eget ansvar i att ta till oss kritiken från våra tränare och göra förändringarna. Det är riktigt roligt att komma till nästa träning och visa att man tagit saker och ting på allvar. Det kan var så litet som att man vrider om den där handen eller visar att man övat på att hålla blicken framåt. 


Så att träna ger inspiration. Inte bara till ridningen faktiskt utan även när man själv håller lektion för sina egna elever.


Den här veckan red jag som jag brukar en dressyrträning på tisdagen för Jill Sandström Leppänen som är Grand Prix ryttare och på torsdagen (idag) för Ulf Lind (tålmodig och fantastiskt duktig dressyrtränare) som ni har hört talas om en del tidigare i den här bloggen :) För mig fungerar kombinationen av dessa två tränare utmärkt. De följer i stort sett samma system men skiljer sig åt i en del detaljer. Men jag har ridit så länge att jag bara tycker det kan vara intressant att prova olika vägar till samma mål. 


På söndag ska jag och Lusen starta en Medelsvår C dressyr vilket blir hans tredje i ordningen och hans åttonde dressyrstart totalt så det känns toppen att ha fått den här hjälpen i veckan. Han har känts riktigt fin så nu gäller det bara att hålla formen på topp fram till söndagen. 


För alla hästar är det viktigt med omväxling i arbetet. Både vad det gäller det man gör, vilken miljö man är i och att få gå på olika underlag. Därför är det så skönt att vintern börjar lida mot sitt slut så man slipper sitta inne och harva i ridhuset så mycket. Kenneth (som sköter vår anläggning) har suttit på hoppbanan och harvat sönder is och snö hela veckan så nu ska bara solen få göra sitt så är banan snart i bästa skick. 


Men även om man är bunden till att rida en hel del inne just nu så kan man variera sig. Med tanke på att jag hade dressyrträningarna inbokade till tisdag och söndag så startade vi upp veckan med ett pass hoppning i måndags. Lusen älskar att hoppa och själv tycker jag det är roligt så länge bommarna ligger kvar i hållarna. Det är så fruktansvärt jobbigt att sitta  av och bygga upp rivna hinder i min ålder. Denna gången stannade bommarna kvar där de skulle vara så allt föll väl ut. Hoppning är lösgörande i sig och fin omväxling.


Tisdagen var det träning som sagt. Vi nötte vidare på skolorna öppna och sluta där jag måste jobba med att behålla steglängd och den lugna takten. Inte helt lätt när man sitter på en Lusitano som rastypiskt har en lite snabbare fotförflyttning. Men jag tycker vi har rätt så bra koll på det hela nu. Så länge piloten (jag) har koncentrationen i behåll. I galopparbetet är det långa, runda och vägvinnande språng som gäller även i ökningarna där Lusen helst sätter i väg som nån hade tänt en raket i baken. Han kan verkligen axa från noll till hundra på en sekund. Men sånt imponerar inte helt på dressyrdomarna. Om jag bara låter honom kontrollerat växa i sprången så blir det jättebra där också. Till sist lite skojigt arbete med galoppiruetter och passage med övergångar till piaff. Arbete som stärker och som kräver att jag är helt tajmad och rider rätt. 


På onsdagen blev det en lång skrittur. Skritt lösgör väldigt bra eftersom hästarna rör sig genom hela kroppen. Så efter ett riktigt arbetspass är det välgörande med väl riden skritt. 


Idag kom Uffe som vanligt och jag red tillsammans med Therese och Felize. Det är bra för oss att rida samtidigt för våra hästar är lite likadana trots att de är helt olika i ras och storlek. Båda hästarna har bra lydnad och lätt för rörelser men kan bli korta och snabba i gången om man inte rider takten ordentligt. Därför kan vi öva på ungefär samma saker. Det underlättar för tränaren också!


Vi började med en lösgörande övning för samsidiga innerhjälper och rätt viktfördelning där hästen skulle ta mer vikt på yttre benparet på böjda spår i trav och galopp. Det gav riktigt bra resultat. Sedan var det hörnpasseringar och skolor som också kändes fina och jag fick understruket på att jag tänker rätt med slutorna som inte är riktigt helt befästa enligt mitt system ännu. Men snart så! 


Därefter red vi galoppslutor med byten och sedan ökningar i galopp och trav. Idag fick Lusen och jag till så fina längningar i traven. Hoppas ,hoppas vi förmår att visa upp dem så på söndag. 

 

"Picadors" Lena var på besök idag och hade läktarplats. Det är så roligt att få träffa henne även nu när Picador inte finns här längre. Lena håller igång sin ridning genom en medryttarhäst och för henne är det inspiration i ridvardagen att komma och titta på träningarna. Jag gillar också att titta på när andra rider. Man lär sig så mycket och kan också omsätta det tränaren säger genom att titta på resultatet som ryttare och häst får efter instruktionen. 


I morgon blir det ännu en lång skrittur och på lördag tänkte jag rida working Equitation vilket jag tycker är bra uppladdning inför söndagen. Lusen tycker det är roligt och samtidigt blir han helt genomriden.

 

På söndag blir det till en början en helt vanlig dag för Lusen. Jag startar inte förrän efter fem så han kan vara ute i hagen som vanligt. Ni får hålla tummarna hårt för att han inte ska bli för sugen på att rulla sig i leran. Själv ska jag döma en dressyrklass på förmiddagen så det blir en tidigt morgon och sedan tänkte jag hinna hem och svida om innan jag åker till stallet och förbereder min häst. 

 

Vi ses!

Av Ulrika Pernler - 8 april 2013 14:46

Hej! Dagens inlägg är dressyrmimik. Med risk för att bli anmäld... Men det kan det vara värt! Jag känner att det är hög tid att ta upp detta ämne med tanke på att dressyrtävlingarna nu drar igång på allvar. 


Alla känner väl till begreppet "le mot domaren" men få kan utöva detsamma. Vad jag tror är att vi ryttare behöver lägga långt mer tid på övning. Minst lika mycket övning på att le som vi lägger på att rida rakt upp på medellinjen och göra en snygg halt... eller det behöver vi kanske också bli lite bättre på att öva...


I vilket fall så tycker jag själv att det är stört omöjligt att genomföra ett program leendes utan att se ut som man lider av svår förstoppning. Jag önskar att jag var lite bättre på att dölja mina plågor... 


En som är oförskämt vältränad på att le är Sara H. Hon limmar på sitt leende så fort hon gör entré och sen sitter det hela ritten. Den kvinnan kan aldrig ha varit täppt i näsan! För där har vi också ett problem, en täppt näsa och en stängd leende mun kan döda vem som helst under ett fem minuters dressyrprogram. 


 


Lyckligtvis har jag hittat en bild på Sara där hon ser lite ansträngd ut. Visserligen bara på framridningen. Men den visar ändå att även hon är människa. Eller var det mån tro en lättare förkylning på gång där?


 


Så till själva leendet som bör vara inom ramen för att man ska behålla sin värdighet. På bilden nedan tycker jag att Birgitta gick aningen över gränsen. 


 


Detsamma med Lisa, även om jag är lite avundsjuk på deras mungipor. 


 



Dressyr är ju en seriös sport med seriösa utövare. Så mimiken bör ligga inom gränsen för vad som är lagom kul På bilden nedan är det bättre Lisa, även om du behöver öva lite på det naturliga! 

 


Om minerna blir för abstrakta så kan det hända att domaren tappar fokus på ekipaget och istället funderar på om hon/ han bör ta skydd i hinderboden. Det gäller verkligen att undvika att se  skrämmande ut! Några exempel nedan. OBS! Varning för otäcka bilder om ni är känsliga. 


 


 


 


Ja, alltså summan av ovanstående; ta er tid framför spegeln att öva på en bra min inför kommande tävlingar. Om ni ofta har en täppt näsa likt mig själv kan ni ju öva minen som Jenny gör här nedanför. Vissla och låtsas som det regnar då går det bra att med jämna mellanrum dra in lite luft genom munnen.


Lycka till på vårens tävlingar! 


 



Av Ulrika Pernler - 5 april 2013 17:50

Hej! Sol och vårdropp idag när jag steg ur bilen på stallparkeringen vid lunch. Plötsligt blev jag omsprungen av en ”hare” och en ”påskkärring” och strax därefter kom små horder av barn med blicken flackande högt och lågt. Påskäggsjakt! 


Alla barnen letade rätt på varsitt ägg. Några hittade sina snabbt och några fick leta lite längre. Sedan lektes det tagare och kurragömma på stallplanen under eftermiddagen. De glada skratten ekade. Hästarna stod lugnt i sina hagar och letade med mularna i marken där snön just har börjat ge vika för lera och förhoppningsvis sticker snart de första gröna stråna upp. 


Jag har haft dressyrkurs sedan i tisdags. Idag tar nästa ”kurspaket” vid och avslutar på lördag men själv är jag ledig från manegen och arbetar med andra saker ett par dagar. På söndag avslutar vi påsklovet med Pay and Jump och idag lade jag ut startlistorna och insåg att vi kommer att ha nästan etthundra starter. 


Tillbaka till dressyrkursen. Jag hade fjorton deltagare det här lovet från ryttare på B-ponny till riktigt, riktigt vuxna :) Vi började varje dag med ett teoripass. Första dagen fick alla i uppgift att skriva en riddagbok under kursen. Vad gjorde vi under passet, en ritning av övningen, syftet med övningen och hur det kändes. Men det viktigaste av allt var de tre gubbarna överst på pappret. En glad, en mittemellan och en trött/sur. Där skulle man ringa in hur man mått under dagen. För visst påverkar det mycket, mycket hur man haft det under dagen och inte minst vilket humör man är på när man sätter sig i sadeln. Mycket mer än man tror. Första dagens teori handlade således mest om ryttarna själva. 


Andra dagen fick Lusen vara lärare. Alla fick ta med sig varsin stol till ridhuset och så red jag på Lusen och vi tittade på allt mellan himmel och jord. Hur hästen ska stå i en halt, hur benen rör sig i skritt, trav och galopp, vad som händer med skritten när hästen ryggar, skänkelvikning vs diagonal sluta och så vidare. Mellan varven pepprade jag eleverna med frågor och de var riktigt duktiga på att försöka svara. Jag tror de kände att de kan en hel del om ridning och rörelser. 


Tredje dagen hade vi ”stora skolförhöret”. Vi gick igenom rörelser och gångarter. Men inte teoretiskt som vi kanske brukar med fotförflyttningar och hjälper utan helt enkelt så tog vi upp vad varje del av ridningen kan göra för hästen. För dressyrens mål är ju som det står i TR II att göra hästen lydig, användbar och angenäm att rida. Rätt utförda så är detta just vad rörelserna gör för hästen. 


Jag tycker det är väldigt viktigt att eleverna vet varför de ska göra till exempel en halt eller skänkelvikning. Vi tog upp en sak i taget och så fick alla deltagarna fylla i med vad de tyckte stämde in på just detta. De blev många bra ord- lydnad, takt, balans, lösgjordhet, påskjut, förberedelse, samling, återhämtning, koordination, styrka och så vidare. 


Riktigt duktiga än en gång! Som en elev sa; Man blir lätt lite passiv när man sitter i grupp. Man väntar hela tiden på instruktion från ridläraren. Men istället kan man göra sin halvhalt eller ställa sin häst lite bättre i nästa hörn. Då kan man själv påverka resultatet. 


Vi avlutade med boktipset. Eftersom jag tagit mig tid att gå och ordna ett par passande läsglasögon så kan jag läsa böcker igen. Den här gången var det ”Nuno Olivieras” (1925-1989) Reflexioner av ridkonsten som fick stå i centrum. Boken har ganska nyligen översatts till Svenska. Den är intressant för den innehåller sida efter sida med reflexioner av olika ridrelaterade situationer. Man kan välja att läsa sig igenom hela boken eller så kan man bara ta några rader och fundera över och försöka bli ännu litet klokare. 



”En ryttare som har känslighet berömmer vid minsta tecken på lydnad- när man då begär nästa gång svarar hästen med lugn- förtroende och nöje. Begär ofta- nöj dig med lite- beröm mycket”


Ja, vi red också på kursen förstås. :) Hästarna var pigga och glada och visst är det kul att få hjälpa ryttarna tre dagar på raken eftersom man kan följa upp och jobba vidare dag för dag. Tack alla deltagare för en roligt kurs!

 

Det har för resten siktats blåsippor i skogen idag! 

 

 

Av Ulrika Pernler - 1 april 2013 19:16

Hej! Idag samlades hela femton ridlärare på ridskolan för att ha mitterminsmöte. Hästarna som också är våra arbetskamrater var förstås också där och ville vara med! 


På Uppsala Ponnyklubb har vi ju ett alldeles egen skrivet dokument eller till och med en bok som vi kallar Uppsala Ponnyklubbs lektionskompendium. Den är idag dryga sjuttio sidor tjock och beskriver vår lektionsverksamhet från det att en elev stiger in i stallet vid sin allra första ridlektion och fram till de allra högsta nivåerna på ridskolan. Varje nivå beskrivs på fyra till fem A4 sidor. Där finns bland annat att läsa om utbildningsplanen för nivån, vad som ska repeteras, vad som ska befästas och vad som är nytt för nivån. 


Vi har själva gjort denna utbildningsplan ända från grunden, den är unik för vår ridskola och den första upplagan kom nog för en dryga femton år sedan skulle jag tro. Sedan har vi reviderat kompendiet ett par gånger om året sedan dess. Fortfarande stuvar vi om här och där när vi kommer på nya idéer. 


Veckorna innan idag har vi ridlärare hållit våra mentorsmöten. Alla ridlärarna är indelade i mindre grupper som då och då under terminerna träffas för att diskutera olika ämnen. Bland annat pratade vi sist om hur man i en grupp ser varje häst och elev som individer och att man undervisar varje ekipage utifrån deras förutsättningar. Intressant och viktigt! 


Vi som jobbat länge på ridskola är utsedda att vara mentorer. Men vi är så klart alla jämlika i grupperna och jag tycker vi har ett superbt utbyte av varandra. Mellan våra möten så ses vi i stallet och via mail eller telefon om det är något speciellt. Men mötena är bäst då det är så roligt att hinna sitta ner en stund med sina arbetskamrater eftersom man annars ofta står i manegen och på sin höjd vinkar till varandra från läktaren. Vi som jobbar på dagarna i stallet hinner prata lite mer med varandra under frukostpausen och också medan man jobbar i stallet. 


Dagens ämne på mötet med alla mentorsgrupper var ridlektionsövningar och vad passar bättre än att utföra dem från hästryggen. Så sagt och gjort, alla fick klättra upp på varsin häst. De som var gravida och de som var på väg att tillfriskna från influensa fick sitta på VIP-plats i manegen. Vi kallade dem för ”panelen” så de fick inte vara ifred utan vi tvingade dem att höra av sig då och då :)


Gabbi och jag var också till fots då vår uppgift vara att dela ut övningarna och upprätthålla en diskussion. 


Vi började med dressyrövningar. Renodling av hjälperna och övergångar. Sedan gick vi över på lite cirkelbågar och därefter linjer där man kan rida sidvärts och skolor. Vi provade enkla linjer och svårare linjer för att känna efter vad som ger ett bra flyt och fin ridning. Att övningarna går att utföra på ett bra sätt är viktigt inte minst för våra hästar som både ska hålla för det arbete de utför och tycka att det är roligt att arbeta. Mellan varje övning fick alla säga vad som varit bra och om det var något som vi ville ändra. Fanns det förslag på ändringar så red alla en sväng till och provade hur det fungerade. 


Efter en timme så gick vi över till markarbete med bommar och sedan lite linjer med hinder på. Även här var vi ute efter de linjer som ger den bästa ridningen för elever på olika nivåer. Man behöver inte vinkla om ett hinder många centimeter förrän en bra linje går över till att bli en som inte är följsam längre. Det är väldigt viktigt att hästarna får alla möjligheter att ta fina och bra språng på hinder för att de ska slippa misslyckas och framförallt tycka det är roligt att hoppa. 


Hästarna var pigga och glada som vanligt. Fina, fina hästarna! 


Efter lektionerna hade vi en kort avslutande samling och alla tyckte att det varit både nyttigt och roligt.


Ett riktigt bra möte och en superkul eftermiddag i ridhuset om jag får säga det själv!

 

 

   

 

                       

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards