Hej! Idag är det nyårsafton. Jag antar att ni var några stycken som hörde Sara läsa min version av ”Nyårsklockorna” på julshowen. Det passade henne utmärkt med tanke på hennes personlighet och röststyrka. Sara kanske kan ta över efter Janne på Skansen… Eftersom Nyårsklockorna är en nyårsdikt så tycker jag att det passar bra att lägga den alldeles egna stallversionen här just idag.

Smuts

Spring hästskrälle spring, i hage full av vatten
bort mot horisont och i lerig sjö
lämningar från det korta snöfallets tö
Spring ty jag kommer aldrig fatt en!

Spring av de fyra skorna de var ändå gamla
hovslagaren har nya skor på lut.
Spring genom staketet och hagens gränser ut,
och frusta glatt till oss som i leran ramla.

Spring hästskrälle spring, jag tänkte ändå inte rida;
dagen skymmer nu och jag har fastnat i ett snår!
Buskarnas elaka taggar har rivit upp sår,
och jag ser ut som en lergubbe så till vida

Spring in denna tid, då lerkokorna befrias
ur jordskorpans sammansnörda band.
Spring snölängtans skuggor bort ur alla land:
Att vintern skulle vara vit är ren gallimatias. 

Så spring ut din stolthet i lerans timma
Att din husbond är smutsig från topp till tå

Tycks du inte bry dig om eller förstå
Spring till seger i din nedstänkta grimma

Nu har ju visserligen vädret stabiliserats sedan en vecka och marken är frusen. Ett tjockt lager rimfrost har gjort både marken och träden vita. Barnen åker pulka i backen bakom mitt hus på de hala grässtråna så visst är det lättare att känna att det är vinter nu.

Gott Nytt hästår till er alla!

Ps. Jag ska försöka ordna ett datum då TK:tanterna skriver autografer i stallet. Funderar på att ta det i samband med någon större tävling. Återkommer! ds.

Hej! Det är många som varit inne och lyssnat på US-sången och TK-sången redan. Kul! Jag är mycket imponerad båda av ”tanterna med Sten i spetsen” och ”US” som tagit sig tid att skriva ihop fantastiskt bra texter och även varit i studio och sjungit in låtarna. Ni lyfte hela julshowen med era framträdanden!

Ps. Agneta, jag tror fortfarande inte att någon listat ut att det var du som skickade TK-låten till mig, bra va?

Vidare har jag tagit bort den sista och underbaraste låten som jag la ut på julaftonen. Jag har nämligen fått signaler om att ni inte visste hur man stängde av olåten och jag vill ju inte tappa läsare här på bloggen på grund av det…

Tillbaka till ”Tala hästarnas språk”.

Vi människor måste ha empati i vår relation till hästen. Vi behöver både försöka känna och förstå hur hästen upplever en speciell situation. Om en häst till exempel reagerar med protester så finns det alltid en anledning till det. Det kan handla om rädsla eller att hästen inte uppfattar dig som ledare eller något annat.

En häst kan inte göra fel, den kan bara göra på ett annat sätt än vad vi hade tänkt oss. En häst är alltid en häst och kan aldrig fås att fungera som en människa.

Det måste finnas respekt mellan häst och människa. Ordet respekt betyder aktning och hänsyn och är något man förtjänar. Det är allstå inte detsamma som att hästen ska vara rädd för dig. För att få respekt från en häst krävs det att vi ger den vår fulla uppmärksamhet.

Förtroende mellan häst och människa är också en viktig ingrediens för att kommunikationen ska fungera. Förtroende kräver att det finns ömsesidig respekt och tillit. Det utesluter rädsla eftersom en häst aldrig kan känna förtroende för en rädd individ.

Tänk på hur du rör dig bland hästarna. En människas rörelsemönster påverkar hästen i hög grad. Eftersom hästar är flyktdjur är de programmerade att reagera för hastiga rörelser. En häst kan reagera väldigt starkt på en hastig rörelse medan den inte reagerar alls på en mjuk och lugn rörelse.

Om en människa går kantigt, stelt eller orytmiskt kan hästen uppfatta det som ett hot. Genom att försöka gå lite mjukare och ”rundare” så lugnar man hästen.

Ett misstag som vi människor ofta gör är att vi har alldeles för bråttom. Hästar behöver gott om tid på sig. Speciellt när de ska lära sig nya saker. Om vi inte ger hästen den tid den behöver blir hästen i slutänden rädd och osäker vilket kan leda till alla möjliga problem.

Hästens starkaste instinkt är flyktinstinkten. En väldigt stor del av hästens beteende är ihopkopplat med flyktinstinkten. En häst som inte blir rädd överlever inte i naturen. Alltså behöver hästar bli rädda för att överleva.

Genom att hantera hästen på rätt sätt kan vi människor se till att hästen har så få anledningar som möjligt att bli rädd.

 Rädsla blockerar. All respekt går förlorad i samma ögonblick som hästen blir rädd. En rädd häst kan inte ta in någon information över huvud taget och således kan den inte heller lära sig något nytt. Förstår man det så förstår man också att det inte går att skrämma hästen till att göra något som man vill. Att skrika, slå, tvinga eller bete sig dumt förstör relationen med hästen på bara ett ögonblick. En rädd häst tänker bara på att sätta sig i säkerhet. Lär dig att se rädsla hos hästen. 

En sak som verkar vara okänd för många människor är att det finns olika typer av hästar eller att det finns hästar som inte beter sig på det ”vanliga” sättet. De flesta hästar som man träffar gör något aktivt för att hantera en situation, De höjer huvudet, försöker fly eller på annat sätt komma undan. En sådan häst är oftast lättare att hantera i och med att man är beredd och håller sig ”vaken”.

Så finns det hästar som passivt tycks försöka uthärda ”obehaget” istället. Men om man pressar en sådan häst tillräckligt mycket kommer en att explodera istället. Det kan vara svårt för vissa människor att förstå. De ökar pressen på hästen när de inte får någon reaktion. Ju mer de ökar pressen desto mer kommer hästen att stå emot.

Hästar som reagerar med passitivitet kan vara mycket svårare att läsa av. Speciellt för ovana hästmänniskor. De kanske upplever hästen som behaglig och lugn eller kanske trög. När reaktionen väl kommer så är de helt oförberedda.

Ett exempel är när vi för många år sedan gick runt med veterinären i stallet och vaccinerade hästarna. Vi hade kommit till Dutch som vanligtvis uppfattas som mycket lugn. Jag klev in i boxen tillsammans med veterinären som skulle ge sprutan. Dutch stod lugnt och fint men i samma ögonblick som veterinären satte i nålen i halsmuskeln kände sig Dutch trängd och en häst som vill fly men inte har någon fri flyktväg exploderar naturligtvis.

Det var precis vad Dutch gjorde och jag fick tillbinga natten på sjukhus med ett otal blåmärken men inga allvaligare skador som tur var. Dutch hade reagerat helt naturligt i egenskapen av att vara en häst och jag hade i mänsklighetens namn läst av honom för dåligt. Jag brukar ta upp exemplet för att påvisa hur lätt det är att missa signaler från hästen. Speciellt från en häst som reagerar med passitivitet.

Det visar också att alla hästar bör hanteras så mjukt och försiktigt som möjligt. Man får aldrig tvinga en häst!

På min julkurs var det en elev som tog upp en så enkel sak som att det var svårt att lyfta hovarna på en ponny. Hon brukade lyfta upp hoven och sedan hålla i hårt till dess att ponnyn gav upp.

När man hamnar i en sådan situation så har man hamnat i en konflikt. Sådana uppstår nästan alltid av att vi människor inte uppfattar eller förstår hästen. Då kan det ibland vara lätt att ta itu med det grundläggande problemet istället för att ta reda på vad som egentligen ligger bakom. Om man anstränger sig ordentligt för att sätta sig in i hästens synvinkel så upptäcker man ofta att hästen har ett bra skäl! När man har upptäckt det så blir också lösningen uppenbar.

Tillbaka till hovkratsningen. Det kan finnas flera skäl till att hästen protesterar mot att få hoven lyft. Den kanske är stel i bakbenet, benet kanske lyfts för högt i en obekväm vinkel, den kanske har haft en obehaglig händelse tidigare t ex blivit tvångshållen.

Lösningen för mig är att träna. Försiktigt med mycket beröm tills hästen lär sig att det inte kommer att orsaka obehag.

Att tvångshålla benet är däremot ingen bra lösning på problemet. I värsta fall kan man utlösa en flyktsituation där hästen exploderar och både häst och människa kan skadas. Om man återgår till att hästar är flyktdjur så är också alla hästar av naturen klaustrofobiska. De får panik av att känna sig instängda/ tvångshållna/ hårt ridna/ tvingade.

Detta kan man omsätta till en mängd olika situationer i kontakten med hästar. En van hästhanterare får med tiden en väl utvecklad känsla för vilka saker som får hästen att reagera som man vill. Alla hästar är unika individer. Varje häst har sin egen personlighet och det finns skillnader mellan alla hästar. Du måste ta hänsyn till varje enskild häst och anpassa det du gör därefter!

Vill du lära dig mer om hur hästar ”talar” så läs hela Sven Forsströms bok ”Tala hästarnas språk”. Det finns även en mängd andra böcker att läsa. Sven har skrivit en bok som heter ”Ridning och rädsla” som också är bra om man känner sig osäker i kontakten med hästar.

Lycka till med ”språkkunskaperna”

Agneta har röjt de andra TK-tanterna (och Sten) genom att skicka TK-sången till mig. Jag har lagt ut den på hemsidan så ni alla kan njuta av deras skönsång ännu en gång. Här är länken:

http://www.uppsalaponnyklubb.se/TK-sangen.mp3 

Ps: Agneta, jag lovar att inte säga att det var du!

Hej! Idag har jag lagt ut Ungdomssektionens sång från julshowen på hemsidan. Det här är direktlänken dit: http://www.uppsalaponnyklubb.se/03%20-%203%20Sang.mp3 Lyssna noga på texten!

Tävlingskommittén hade också skrivit en sång som de framförde på julshowen. Jag håller på att skaka fram den och lägger förhoppningsvis ut den inom kort.

Så fortsättningen på sammandraget från teorin, ”Tala med hästen”;

Eftersom hästar är flockdjur så finns det också en uttalad rangordning dem emellan. Alla hästar behöver göra upp en rangordning eftersom det skapar lugn och trygghet i flocken. Däremot kan rangordningen variera inom flocken. De kan ha en ordning vid vattenkaret, en annan vid saltstenen och en tredje vid intaget från hagen till exempel.

Hästar fastställer sin rangordning genom att flytta på varandra åt olika håll. Genom att markera åt varandra så får de den andra hästen att gå undan eller flytta sig åt sidan. Om den hästen inte lyder så förstärker de sina signaler genom att t ex lägga öronen bakåt, göra utfall och så vidare. Har den andra hästen inte reagerat vid det laget så får hästen verkställa sina hot. 

Exakt samma princip gäller mellan häst och människa och när det går så långt som att hästen biter eller sparkar efter människan så har vi missat eller struntat i alla de signaler som hästen skickat ut som förvarning. Att säga att en häst är sur, inte vill eller inte kan är bara att framhäva sina egna brister!

Hästar kan föra fram sina budskap genom en mängd olika kommunikationsvägar. Några exempel är akustiska signaler som betyder ljud. Det är däremot inte särskilt ofta hästar använder sig av t ex gnäggningar för att ”prata” med varandra.

En annan signal är den visuella eller om man vill kalla det kroppsspråk. Hästar visar på en mängd olika sätt vad de vill genom att använda sin kropp. Det kan vara hur de håller huvudet. Om hästen håller huvudet högt med halsen spänd så är de beredd att ta till flykten. Med sänkt hals och tuggande så är hästen undergiven och avspänd.

Att lära sig känna igen hästens kroppsspråk är viktigt så att man t ex vet att hästen är avspänd och beredd när man går in till den i boxen eller spiltan eller hur den kommer att reagera när man rider.

Kemiska signaler eller dofter är hästar väldigt känsliga för. En häst kan t ex känna doften av adrenalin. Så även om du inte försöker låtsas om att du är rädd så känner hästen det direkt på din lukt.

Taktila signaler eller signaler genom beröring använder sig hästar mycket av. Man kan ofta se hästar stå och klia varandra i hagen. Även en ranghög och en ranglåg häst kliar varandra och visar vänskap mot varandra.

Hästens hörsel är flera gånger känsligare än vår. Så det är inte nödvändigt att skrika åt hästar eftersom de till och med uppfattar ljud som vi inte kan höra. Hästar kan också särskilja flera olika ljud från olika håll samtidigt.

 Hästar är så duktiga på att urskilja andra individers kroppsspråk att vi alltid kommer att hamna hopplöst på efterkälken. 

En häst som har accepterat sin människa visar undergivenhet genom att tugga, slicka sig om munnen, gäspa och sänka huvudet mot marken. Hästar kan visa det uttrycket på lika många olika sätt som det finns hästar. En del tuggar stort och ljudligt medan andra gör det knappt synbart. Signalen betyder ändå detsamma. Hästen har accepterat dig och du är välkommen in.

När man väl har stigit in till hästen eller suttit upp på den så kräver hästen att du ger den full uppmärksamhet under hela den tid du tänker tillbringa hos den eller uppeå den.

Om du till exempel står och pratar med en kompis när du borstar eller rider så får du snabbt kommunikationsproblem med din häst. Man kan se hur hästen vänder bort huvudet från sin människa.

 Om man ska kunna lära sig hästarnas språk så måste man lyssna på hästarna och försöka förstå deras behov och hur hästen uppfattar olika situationer.

 Man kan bara skapa kommunikation om man är beredd att ta hänsyn till hästens uppfattning. 

Om en människa kallar en häst för dum, tjurig eller knäpp så är det bara för att den människan inte kan uppfatta hästens språk.

Nästa dag med vackert väder kan ni ta med er en stol och sätta er utanför en hästhage och studera hur hästarna kommunicerar med varandra. Det tror jag ni lär er massor på och lite friskluft gör alltid gott!

Hej! Dagarna precis före jul så hade jag dressyrkurs. I år blev det bara två dagar eftersom terminen höll på så nära intill själva julaftonen. Men det var lika roligt ändå.

En sak som är bra när man har kortare kurser är att man hinner med att ha ordentligt med teori. Egentligen tycker jag att det är minst lika roligt att ha teorilektion som ridlektion. Ett skäl till det är att jag tycker det är så viktigt att lära sig förstå hur hästar fungerar. Därför innehåller mina teorilektioner nästan alltid olika former av hästkunskap.

Hur man rider olika vägar, rörelser och annat hinner vi med att gå igenom på de vanliga ridlektionerna och det är för övrigt nästan lättare att förstå en ridövning om man får både se och prova samtidigt som man har genomgången.

Något som jag gärna vill föra fram till alla elever är att man i princip kan kunna hur mycket om varje rörelse som helst i teorin men om man inte samtidigt förstår hur hästen fungerar så kan man i varje fall inte få ridningen att fungera. Ju mer kunskap man har om hästen, ju fler timmar man har bredvid hästen i den vardagliga hanteringen och ju fler timmar man bara sitter på läktaren och studerar hästarnas reaktioner och signaler desto större chans har man att komma vidare till att bli en riktigt duktig ryttare!

I år hade vi ämnet ”tala med hästar” vilket också är titelsn på en ganska nyutkommen bok. Det innebar inte på något sätt att vi utövade telepati i stallet. Vi gick istället noggrant igenom alla de olika sätten som hästar uttrycker sig på. Signaler som öronspel, minspel, kroppsspråk och doftspråk.

En häst kan enkelt känna lukten av adrenalin till exempel. Eftersom hästar också har många gånger snabbare reaktionsförmåga än oss människor så reagerar de oftast långt innan vi ens har uppfattat signalens existens.

Ridning och hästhantering handlar om kommunikation. Ordet kommunikation betyder förbindelse. Mellan två individer innebär kommunikation ömsesidigt utbyte av information och det kallas för en dialog.

Hästar har sinsemellan en mycket stor förmåga att förmedla sig med varandra med väldigt små signaler som vi människor ofta missar. Problemet är inte att hästar inte kan uttrycka sig utan att vi människor inte förstår deras sätt att uttrycka sig.

En häst kan se på långt håll om du är lugn och trygg eller stressad eller arg. Den kan avläsa både spänningar och känslostämningar på det instinktiva planet.

Människans rörelsemönster kan också påverka hästen. Eftersom hästar är flyktdjur så måste de också kunna reagera för hastiga rörelser. Deras ögon är till och med utvecklade så att de är känsliga för rörelse. Alla har väl någon gång märkt att hästar kan reagera starkt på en häftig handrörelse och inte alls på en mjuk och lugn rörelse.

Det är också i sådana situationer som en häst i spilta till exempel kan sparka bakut om någon rusar in utan att först tala om att den kommer.

Ett av de allra vanligaste misstagen vi människor gör i kontakten med hästar är att v i har alldeles för bråttom. Ta tid på dig! Det är bättre att det tar tid och blir bra än att det går fort och blir fel. En häst behöver mer tid på sig än man tror. Ju mer tid man ger hästen desto mer får man tillbaka. Faktum är att det förmodligen går fortare om du tar tid på dig.

Det krävs lång träning och mycket uppmärksamhet för att lära sig förstå hästarna och kunna kommunicera på ett bra sätt. Men det är väl värt tiden eftersom det är det enda sättet att till slut bli en så duktig hästmänniska och ryttare som man önskar.

Eftersom jag har skrivit ner teorimaterialet som jag använde så tänkte jag dela med mig av det under några dagar här på bloggen. Så varsågoda och häng med och hoppas att ni lär er något nytt som ni kan ha nytta av när ni träffar på en häst nästa gång!

Hej! När min mamma var liten red hon vid dåvarande Akademistallet uppe på S1. Ryttmästaren som höll i undervisningen var förstås militär och väldigt sträng. På den tiden fick min mamma spara sina pengar tills hon fick råd att lösa en ridbiljett. Ridbiljetten bytte man sedan in mot en lektion i grupp på någon av de stora halvblodshästarna som stod i stallet.

Ryttmästaren lyfte upp min mamma i sadeln och sedan var det bara att styra ut på spåret och hänga med de andra så gott man kunde. Det var inte sällan någon ramlade av de stora livliga hästarna. Fast man gjorde bäst i att inte fälla några tårar. Ryttmästaren var snabbt framme och kastade upp en på hästryggen igen. På den tiden var det ingen som frågade om man gjort sig illa.

Jag har hört många olika historier om dåtidens ridlärare. Bland annat ska det ha funnits en major som alltid höll sina lektioner sittandes uppe på läktaren. Gruppen bestående av en mängd omaka ryttare som var och en betalat med sin ridbiljett fick rida runt, runt på spåret. Majoren satt tyst däruppe och såg ut att vara i sin egen värld.

Så plötsligt reste han sig upp och röt; - Byt varv”.

Därefter slog han sig ner på läktaren igen och ryttarna red andra halvan av lektionen i det andra varvet.

Det militäriska undervisningssättet är borta på våra ridskolor idag. Språket har mjukats upp en hel del och ridlärarna också.

När Gabbi och jag var yngre så var vi ändå inne i 80-talets första hälft. Vi tyckte båda två mycket om vår ridlärare men hade samtidigt väldigt stor respekt för henne. Vi brukar tala om en speciell händelse som vi båda minns tydligt.

Vi skulle hoppa och hade byggt upp några olika hinderserier i ridhuset. Gruppen bestående av ett gäng fjortonåriga tjejer skrittade runt. Vi hade precis börjat värma upp. Vår ridlärare satt på en av oxrarna mitt i ridhuset.

 Plötsligt halkade bommen av hållaren och ridläraren försvann med ett brak ner mellan stöden och alla fallande bommar. Det blev bara en stor hög av alltihop och ur högen stack två ben rakt upp i luften. Jag minns än idag hur roligt det såg ut!

Efter några sekunder började bommarna röra på sig och ut ur högen kravlade ridläraren fram. Hon ställde sig upp, borstade av sig all sand och byggde upp hindret.

Så fortsatte lektionen som om ingenting hade hänt.

Den där händelsen brukar både Gabbi och jag berätta om när vi tar upp ämnet respekt med våra träningselever. Än i dag kan jag inte förstå hur vi kunde vara tio fjortisar till häst därinne och inte en enda vågade skratta…

Jag är övertygad om att det hände idag skulle mina elever skratta tills de trillade av hästen. Det skulle inte ske för att de saknar respekt utan för att idag kan vi möta varandra på en jämnare nivå. Det tycker jag är skönt.

Hej! Det hände en lite annorlunda grej i morse. Jag hade precis fyllt kärran med diverse halm och andra lämningar och var just i färd med att tömma hela lasset i vår elevator. Det var rätt så kyligt och fotfarande mörkt. För att se ordentligt så hade jag tänt strålkastaren som sitter vid våra rasthagar.

Skenet från lampan, tystnaden och den frostiga omgivningen gjorde att det kändes som en ganska mysig vintermorgon i stallet.

Jag hade precis tryckt igång bandet som transporterar dyngan till contaiern när jag såg den. En liten svans som vajade däruppe på bandet. Strax därefter såg jag resten av kroppen på en liten mus som måste ha följt med ut i min kärra. Tänk för bara någon minut sedan hade den suttit i hörnet på boxen och knaprat på något havrekorn som fallit ner i den gula halmen. Så i nästa sekund hade jag skyfflat upp den och kört ut den i natten.

Nu kikade den över kanten på ett av transportbandets gummilister medan den åkte högre och högre upp, längre och längre bort.

Jag kisade lite för att se ordentligt och jag kan svära på att jag såg den vinka med sin lilla vita näsduk och hålla kappsäcken tätt intill kroppen. På väg ”over there”.

Så plötsligt mötte musen kanten på bandet och försvann ner i halmen i containern. Bandet fortsatte rulla och brumma men musen, den var borta.

Jag gick tillbaka in i stallet och det var inte utan att jag kände mig lite dålig.

-          Den klarar sig säkert, sa min pappa tröstande. Det är varmt och skönt i halmen och mycket att äta.

Det blir en lång resa för en liten mus, tänkte jag. Om några dagar hämtar bonden contaiern och snart anländer musen till sitt nya hem, i Rasbo, ”over there”. Kanske träffar han på en annan musfamilj som pratar lite konstigt men är rätt så schyssta ändå. Fast jag tänkte på en annan sak… Jag vet att bonden har tretton katter i sitt stall…

Stalltjänsten fortsatte alltjämt trots musens ofrivilliga resa på morgonen. Vid lunch tog vi in alla hästarna så att de skulle få äta sin havre och sitt hö.

Det var mycket lugnt och tyst eftersom stallet håller stängt idag och jag tror hästarna njuter av sin välförtjänta ledigthet från jobbet.

Hej! Jag har hört att det finns en man i England som har gjort det till sin grej att vara med på bild när det är fotografering för Englands mest kända fotbollslag.

Tydligen smyger han sig in och ställer sig i det bakersta ledet utan att någon reflekterar över det. Han ska tydligen finnas med på åtskilliga fotografier ståendes bredvid David Beckham bland annat.

Däremot trodde jag inte att det här var något vanligt förekommande förrän häromdagen när jag satt och bläddrade bland bilderna i klubbens Pixbox.

Titta här nedanför vad jag hittade. Jag tycker mig vagt känna igen personen i fråga ...