Hej! Jag har funderat lite över det här med julmat. Det har väl inte så mycket med hästar och ridning att göra förutom att för många julbord i magen påverkar vår kondition i hög grad.

Själv är jag en anti-julmatsperson. Inte för att jag tycker det är fel att äta speciell mat på julen utan helt enkelt för att jag inte tycker om den. Jag har strandat på barnmatsnivån och sitter fotfarande och petar i köttbullar och prinskorv medan andra ”vuxna” runt omkring gärna kommenterar och tjatar för att jag ska klämma i mig en bit sylta.

Med åren har jag blivit en mästare i att hitta på svepskäl. Nej tack, jag åt för mycket till frukost. Nej tack, jag har problem med gallan. Nej tack, jag tycker sill är mycket gott men jag får utslag. Nej tack, jag ska göra en stor operation i morgon och måste fasta.

Själv har jag för länge sedan kapitulerat inför det faktum att jag inte är någon julmatsperson. Jag tycker om sällskapet och stämningen kring bordet så länge jag får ha en ensam prinskorv och två köttbullar på fatet. Man kan vara lycklig även över det lilla och jag kan känna stark julefrid tillsammans med min prinskorv!

Jag har redan besökt ett julbord i år. Det var ombord på Ålandsfärjan för ett par veckor sedan. Jag hade väldigt trevligt sällskap och lyckades närapå i smyg sno åt mig en portion spagetti och köttfärssås från barnbordet.

Jag måste säga att det julbordet var ett av de bästa jag någonsin varit på. Förutom spagetti så fanns det bland annat potatisgratäng, fläskfilé, kladdkaka, chokladmousse och smågodis. Hade det inte varit för att jag måste skämmas över Björn som tog fem fulla fat med mat så hade upplevelsen varit fulländad.

Jag var dock lite orolig över att de skulle ha lagt sardeller i potatisgratängen men efter en noggrann undersökning så visade det sig vara sardellfritt. Gabbi säger att sardellerna ”smälter”. Men det spelar ingen roll för jag vet att de är där!

Nu är det inte så att jag är petig överlag. Andra delikatesser som spagetti, ostbollar, mjölkchoklad och brieost kan jag äta i mängder. Det är bara de där övervakande och fördömande blickarna som oroar mig lite. Man kommer liksom inte undan…

Inom kort ska jag besöka ännu en tillställning med julmat och då ridskolans regi. Styrelse, anställda och andra ”involverade” brukar träffas i cafeterian och äta julmat som avslutning på ännu ett bra år. Det är väldigt trivsamt och kul! Jag brukar dessutom få hålla ett kort tal vilket jag är väldigt bra på! Men lite utanför känner man sig ändå när man sitter mellan dignande jultallrikar och försöker få sin prinskorv och de två köttbullarna att räcka i en evighet.

Jag vill uttrycka mig så här; Jag unnar er alla att äta tills ni spricker. (Fast klaga inte på dåligt flås och spruckna ridbyxor när ni rider julkursen sedan!) Men låt mig fira jul i frid med min prinskorv och de två köttbullarna.

Jag skulle angående ämnet julmat vilja skänka en varm tanke till min omtänksamma mamma! Vi brukar alltid bli bjudna på mat i mitt barndomshem ett par dagar efter jul. Mamma har för länge sedan slutat tjata om sylta och pastejer och serverar helt enkelt potatisgratäng, kött, grönsaker, ost och räkor . Den middagen ser jag alltid fram emot!

Korv, korv på er allihop!

Dagens jullåt är en av de vackraste julsånger som någonsin skrivits. Tänd ett ljus och lyssna på följande!