Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg under oktober 2008

Av Ulrika Pernler - 31 oktober 2008 14:37

Hej! Gabbi och jag har blivit bjudna på Disputation. Det är vår veterinär som ska Disputera om någon bacill och förmodligen hålls föredraget på latin. Vi blev i alla fall jätteglada att vi skulle få komma!

 

 När en hästarbetare blir bjuden på kalas så går det inte många sekunder innan man inser att man inte kan gå på galej klädd i ridbyxor…

 

Så öppnar man sin garderob och där ligger ridbyxorna på hög i rader.

 – Går det inte ens med de vita ridbyxorna? Undrar jag.

 

På inbjudan står det saker som smoking men det har jag absolut för mig är ett klädesplagg för herrar…

 

Efter lite runtfrågningar bland bekanta i både stallmiljön och utanför så har Gabbi och jag insett att vi måste ta en tur och inhandla varsin festblåsa.

 

-         Du måste ha nagellack också, säger Gabbi.

-         Hon måste skoja, tänker jag och håller upp mina kortklippta stallnaglar. För där någonstans måste ju gränsen gå. Jag tänker mig själv i lösnaglar. Den första skulle ramla av redan innan jag hann lämna hemmet. Den andra skulle jag tappa i bilen. Vid framkomsten till festen skulle mina naglar vara precis överallt utom på fingrarna.

 

På onsdagen tar vi tag i shoppingen. Det är faktiskt något vi är väldigt bra på. Speciellt vi två tillsammans. Vi är båda metodiska, bra på att ta snabba beslut och vågar säga till när den andra har tagit på sig något som ser för sorgligt ut. Det utrycker vi med glada skratt och tillrop!

 

Vi hittar våra klänningar i den allra första butiken vi besöker.

- Vi ska på Disputation, säger Gabbi till expediten som blir väldigt imponerad, det ser jag!

- Den där blir hur snygg som helst med lite nagellack till, säger expediten.

Jag kastar en svart blick på henne och ser i ögonvrån hur Gabbi står och fnissar.

 

I nästa butik köper vi smycken och varsin löjlig liten väska. Man går inte på Disputation utan en liten löjlig väska under armen har jag förstått. Jag vet inte vad jag ska ha i min. Visserligen har jag fått ett gratis läppglans i den första butiken så det lär jag ha med mig. Kanske lägger jag i Rasmus Nintendo DS också. Ifall att det blir för mycket latin… Jag har kommit jättelångt på Super Mario!!!

 

I den tredje butiken köper vi strumpbyxor. Jag köper flera par eftersom jag vet att det kommer att gå maskor på löpande band i de där tunna strumporna. Det är däremot då man har nytta av nagellacket. Ingenting stoppar en flyende maska så bra som en liten dutt med nagellack. Det bör dock vara ofärgat så ingen på festen tror att man har mässlingen på benen. Det kan skapa kaos. Fast på en fest full av veterinärer skapar det nog mest intresse...

 

På en timme har vi handlat allt utom skor. Det kommer att bli riktigt trixigt inser vi så vi går och äter lunch istället!

 

Med mat i magen kan man ta sig an det som verkar omöjligt. Nämligen att hitta ett par skor med lagom hög klack. (Inga benbrott tack!) I den första affären provar Gabbi ett par skor och vi skrattar gott en stund. Det här kommer att ta tid! Själv hittar jag ett par skor som ser ut som sådana där man ser i modereportagen. Jag tänker för allt i världen inte köpa dem eftersom det skulle vara förenat med döden att ramla ner från de klackarna. Jag är nog mer nyfiken på hur man får ner fötterna i ett par sådana.

 

Det får man inte!!!

 

Mina fötter går inte i på långa vägar. De har helt fel form. Jag ser mig om i butiken efter en slägga eller något liknande. Ett rejält slag mitt på foten borde ordna saken. Gabbi har fått något tillfälligt magknip eftersom hon ligger dubbelvikt på provbänken. Stackare, hon måste ätit något dåligt på lunchen!

 

Jag ställer tillbaka skorna och inser att de är gjorda för fotomontage!

 

Så har skojakten tagit sin början. Vi springer mellan de olika skoaffärerna och vänder och vrider på skorna. I vår ålder får inte skor bara vara snygga de måste vara praktiska också!

Det där ordet praktisk skrämde slag på mig när jag hörde mig själv säga det för första gången. Men nu har jag blivit så gammal att ordet blivit en naturlig del i mitt dagliga vokabulär.

 

Till slut hittar vi varsitt par skor. Betydligt dyrare än vad vi hade tänkt från början men oh så praktiska och tidlösa. Dom här kan vi ha hela livet, säger vi till varandra för att priset ska kännas bättre. Vi har plötsligt glömt bort att fötterna växer minst en storlek om året efter att vi fyllde trettio…

 

Nöjda och glada med de dyrbaraste kassarna längst ut på våra ”Paris Hilton solfjädrar” beger vi oss hemåt. Vi har inhandlat allt vi behöver på under tre timmar!

 

Utom nagellack, HA!!!

Av Ulrika Pernler - 30 oktober 2008 16:35

Hej! Nu är det verkligen kolsvart ute. Det är det här som kallas novembermörker, trots  att det fortfarande är två dagar kvar tills dess...


Igårkväll när Stampe och jag var på väg hemåt efter hans operation så körde vi förbi en ryttare på häst som var ute och red längs den smala slingirga vägen.


Både ryttare och häst hade massor av reflexer på sig så de syntes jättebra och i god tid innan vi körde förbi.


Nuförtiden finns det massor av bra reflexer att sätta på både ryttare och häst. Benskydd, ländtäcke, tygelöverdrag, hjälmöverdrag och jacka, allt i reflekterande material.


Lite längre fram på vägen mötte jag en cyklist. visserligen med det lilla lyset tänt men helt utan övriga reflexer. När man sitter i en bil är det jättesvårt att se det där lilla lyset.


Jag tänker på alla er som går till och från bussen när ni ska till stallet. Häng på er massor av reflexer så ni inte blir inblandade i någon olycka. En reflexväst är lätt att knöla ihop och stoppa i väskan.


Även om det är ljust på morgonen när ni går till skolan så hinner det bli mörkt när det är dags att åka till stallet.


Av Ulrika Pernler - 29 oktober 2008 18:30

Hej! Dagens blogg blir lite barnförbjuden. Ni som är blödiga eller känsliga på annat sätt bör också tänka er för innan ni läser vidare.

 

Det är nämligen så att kaninen Stampe har haft ett litet luktproblem en tid. Inte så att han har haft problem med att sniffa utan han har själv varit doftproblemet.

 

Som tur är finns det ett enkelt sätt att avhjälpa dålig odör hos hankaniner. Man får helt enkelt kastrera dem. Om man vill skriva det lite snällare kan man säga att man kapar klockspelet eller knäcker nötterna.

 

Jag har sedan länge en skicklig veterinär som rider varje måndag på ridskolan. Hon lovade att ta sig an problemet och idag var det så dags.

 

Hon sa särskilt åt mig att komma ensam eller åtminstone inte i sällskap av någon med manligt kön. Ja, förutom patienten då. Med tanke på att jag vet hur ”män” reagerar på blod och operationer överhuvudtaget (Rasmus svimmade ju tre gånger när han tog ut en metkrok ur fingret i somras) så förstod jag vad hon menade.

 

Som jag fått lära mig av mina föräldrar så är det alltid viktigt att ha rena underkläder i den händelse man skulle behöva åka till sjukhuset. Stampe var inget undantag trots att han aldrig bär underkläder. Han fick ta ett litet bad baktill inför kvällens kommanden och jag fönade honom också så han var riktigt fluffig och snygg.

 

Klockan tio i fem lastade jag in Stampe och hans lilla korg som var klädd med en mjuk handduk för lite komfort på vägen. –Mamma, lova att han inte dör, sa min yngste son. Jag lovade och kände samtidigt ett litet sting i hjärtat för den skull att det skulle gå åt skogen…

 

Stampe hade som vanligt ingen lust att sitta i någon korg utan hoppade ur och satt sig på förarsätet i mitt knä. Så åkte vi den dryga kilometern till veterinärens klinik som ligger på bakgården där hon bor.

 

Stampe fick sin spruta och somnade fint i sin korg. Efter tio minuter kunde vi lyfta upp honom på bordet och påbörja operationen. Jag tog själv på mig rollen som assistent och höll koll på att han låg bra och andades, vilket han gjorde så klart! Ni som känner mig vet alla att jag är hemskt fascinerad av operationer och sånt både på TV och i verkligheten.

 

Veterinären gjorde ett snyggt litet hål och efter en stunds pillande hittade hon det hon skulle. Sedan gjorde hon ett likadant hål på andra sidan och letade upp den andra biten som skulle plockas ut. Det såg ut ungefär som den där biten man skär bort på en fläskfilé så det var ju inte mycket att ha, tänkte jag.

 

Stampe låg still hela tiden med blicken i fjärran och drömde förmodligen om morötter eller blomkål vilket är hans favoritgrönsaker.

 

Det hela tog bara en liten stund och sedan fick vi åka hem igen. Stampe var ju dock lite trött och fick sova av sig på en handduk i buren. Barnen och jag tog en ”before-” och en ”afterbild” med kameran vilka vi också lägger ut här på bloggen.

 

Jag tycker nog man kan ana att han redan börjat dofta bättre eller så inbillar jag mig bara…Hoppas det så han snart kan sitta i soffan och titta på TV som han gillar!


Av Ulrika Pernler - 28 oktober 2008 17:40

Hej Discodans och popmusik i all ära men här kommer dagens hästiga inslag. På grund av att vi haft några febriga hästar i stallet så har vi flyttat om datumen för de klubbtävlingarna samt KM som kommer att äga rum under november och december.

 

Klubbdressyren den 2 november är flyttad till den 9 november och kommer endast att vara öppen för lektionsekipage samt privatekipage uppstallade på UPK.

 

Ni som var anmälda till den 2 november är alla med på startlistan till den 9 november,

även reserver, mejla till upk@telia.com om du inte kan vara med på grund av nytt datum.

 

Startlistorna kommer som vanligt att läggas ut på hemsidan.

 

9 november                          Klubbdressyr  (tävlingen den 2 november flyttad hit)

 

16 november                        Klubbhoppning(enligt planering)

 

23 november                       Klubbdressyr   (flyttad från den 30 november)

 

30 november                        Klubbmästerskap 2008(flyttad från den 9 november)

 

7 december                          Klubbhoppning (enligt planering)

 

Vi hoppas att febern inte ska vara så långlivad, ni som tävlar med hästar uppstallade på andra stall får anmäla er som vanligt och sen får vi se inför varje tävling om vi är fria från isoleringen eller inte. Håll koll på info på hemsidan samt i stallet.

 

Frågor besvaras av vår personal i stallet eller så ringer/mejlar du oss på kontoret.

 

Som information kan jag berätta att de provsvaren vi fick idag var negativa för de vanligaste typerna av virus, A2, Rhinovirus, Virusarterit och Virusabort. Veterinären som jag pratade med trodde mer på en förkylning vilket känns bra eftersom det borde ”blåsa över” snabbt. Vi väntar på ett par andra svar under morgondagen som ska styrka att de första proverna stämmer.

 

Som jag tidigare informerat på hemsidan och här på bloggen så fick den första hästen, Calippo (som sedan ett par veckor vilar på grund av en vrickning på vänster bakben efter en hopplektion) en febertopp på morgonen tisdagen den 21 oktober. Vi märkte detta då han var hängig på morgonen.



Den andra hästen, Putte fick sin febertopp lördagen den 25 oktober. Efter det (söndag-tisdag) har ytterligare fyra hästar haft varsin temphöjning. Ingen häst har haft feber mer än en dag. Vi har tempat samtliga femtio hästar flera gånger dagligen sedan den 21 oktober för att inte missa någon topp.

 

Under mina trettio ”hästår” har jag deltagit vid ett och annat feberutbrott och jag vet att det gärna förekommer egna spekulationer. Därför är jag glad att det finns Internet, hemsidor och bloggar där man numera kan informera på ett enkelt sätt.


 Fråga gärna oss i personalen direkt om ni har frågor utöver den info ni hittar här.

Av Ulrika Pernler - 28 oktober 2008 14:59

Hej! Eftersom det är lite tråkigt väder.... Några hästar med feber.... Och ni nu har övat hela morgonen på discodans så tänkte jag späda på med en bra musikvideo.


Det gäller att roa sig så mycket man bara kan. Här kommer den Bulgariska versionen av Mariah Carreys "Ken Lee".

Av Ulrika Pernler - 27 oktober 2008 21:58

Hej! Idag råkade jag ramla över en fantastiskt bra instruktionsvideo till några användbara danssteg. Så kände jag att jag ville dela med mig till er andra.


Att kunna dansa har man nytta och nöje av i många situationer. Till exempel om man ska äta julbord på någon Finlandsfärja, på disputationsmiddagen eller varför inte under en julshow.


Själv är jag inget vidare på dans men efter denna videon så känner till och med jag mig som ett proffs!


Håll till godo därhemma!!!

Av Ulrika Pernler - 27 oktober 2008 13:07

Hej! Hoppas alla skogsbär som tävlade igår tyckte att det var roligt med de ”nya” programmen. Jag pratade med några av er igår och fick se de fina medaljerna som ni fått. Bra jobbat allihop!

 

En av de jag träffade sa att det var roligt att titta när de andra red för då fick man se hur de programmen såg ut och så kanske man vill prova det programmet nästa gång.

 

Ett sätt kan ju vara att man rider samma program ett par, tre gånger på raken. Då kan man ju jämföra sina protokoll och själv se vad som blivit bättre från den allra första gången man red. Så när man är nöjd med sitt program så kan man gå vidare till ”nästa nivå”.

 

Den stunden som jag tittade såg det i alla fall jättefint ut. Alla var så noggranna och hästarna var så snälla som alltid!

 

Imorse hade två hästar till lite förhöjd temp. Eftersom temphöjningen varar en sådan kort tid som ett par timmar till någon dag så måste vi tempa hästarna både morgon och eftermiddag för att inte missa någon temphöjning. Man vill ju inte anstränga en häst som haft en febertopp!

 

Det har varit glest med feber. En ponny låg högt i tisdags, en annan ponny låg lite högre än vanligt i lördags och igår var det två som höjde sig något. Det enda symptomet förutom det har varit något svullna ben.

 

Om man inte är väldigt noggrann kan det vara lätt att missa sådant här. En sak man ska göra när man har häst är att föra templista på sin häst under en vecka lite då och då. På så sätt kan man få fram den egna hästens normaltemp.

 

Normaltempen kan variera ganska mycket från häst till häst. Den hästen som har lägst normaltemp i ridskolestallet ligger på mellan 36,4 och 36,8 i morgontemp. De flesta hästarna ligger på mellan 37,2 och 37,7 i normaltemp. Så finns det några som har en normaltemp på 38.0 och upp till 38,2. Dessa temperaturer gäller när dessa hästar är friska.

 

Då kan man ju tänka sig att den hästen som har 36,6 faktiskt har ganska mycket feber när den kommer upp mot 38,5 medan den hästen som har 38,2 i normaltemp kanske har 38,5 efter ridpasset utan att vara sjuk.

 

Vi har i alla fall jobbat hårt för att skrämma upp de elever som varit och ridit i helgen så att de ska vara noggranna med att byta/ tvätta sina kläder innan de går till andra stall. Det verkar ha tagit bra för vi har fått massor av frågor om hur man bäst rengör sina persedlar.

 

Jag blir glad att ni som är elever hos oss vill göra rätt för er och inte bära med er smitta till andra stall. Men jag skulle vilja skicka ut en påminnelse om att det är lika viktigt att inte ta med sig smitta till oss. Så att byta kläder i båda riktningarna är alltid bra att tänka på! Inte bara just nu utan även i vanliga fall.

 

Tänk också på att en häst med virus kan vara ”tyst smittbärare”. Det vill säga att hästen smittar med sin utandningsluft fast den inte har några symptom. Därför är det aldrig okej att åka iväg på träning och tävling med några hästar i samma stall som det finns sjuka hästar. Även om din egen häst inte visar symptom!

 

På SVA:s hemsida kan man läsa om olika smittsamma sjukdomar på häst och andra djur. Där kan man lära sig mycket så jag rekommenderar er att gå in på den sidan. http://www.sva.se/sv/navigera/Djurhalsa/

Av Ulrika Pernler - 26 oktober 2008 17:45

Hej! Vi ryttare är ganska dålig på att värma upp oss innan våra ridpass. Egentligen så sätter vi bara foten i stigbygeln, svingar oss upp och så anser vi oss vara klara att börja passet. Fast det är ju faktiskt lika viktigt att vi är uppvärmda som att hästen blir det.

 

Jag vet av egen erfarenhet…

 

New Forest ponnyn Victor var en av Gerties fina ridskolehästar som stod på gården vid Eke. Han var född 1970 och efter hingsten Broomy Slip on och mamman hette Broomy Ariel. Jag hade sådan tur att jag fick hyra honom fyra dagar i veckan mot att jag hade lektioner och jobbade en del i stallet.


Victor var en riktig stjärna han hade tävlat mycket i både hoppning och fälttävlan och inte minst deltagit vid ponny EM i fälttävlan med en av ridskolans duktigaste elever i sadeln. Jag red en del hopptävlingar på Victor upp till LB nivå men helst red jag dressyr där vi också under flera år ingick i klubbens Elitlag

 

Den här kvällen hade jag gjort i ordning honom inför ett dressyrpass för ridläraren Pia. Det var kallt ute och jag frös och huttrade när jag ledde ut honom ur uteboxen som låg på baksidan av lektionsstallet. I samma sekund som jag satte foten i stigbygeln och tog sats för att hoppa upp så hörde jag en smäll som ett pistoskott!


Direkt därefter så kände jag en fruktansvärt stark smärta ifrån fotleden. Jag högg tag i framvalvet och hävde mig upp i sadeln. Så hängde jag en stund över framvalvet och kippade efter andan medan smärtan övergick i ett dovt pulserande.

 

Efter någon minut kunde jag sätta mig rakt i sadeln och med kallsvetten sipprande så skrittade jag ner mot banan. Det var inte läge att klaga! Dels så ville jag genomföra detta träningspass innan helgens dressyrtävlingar. Dessutom hade man sådan respekt för ridlärarna att man aldrig skulle komma för sent till lektionen.

 

Pia och de andra eleverna var redan på volten när jag kom ner. Jag bet ihop och började rida fram. Foten kändes helt ledlös och varje gång jag försökte resa mig upp så vek den sig och det kändes som någon vred om en kniv.

 

I pausen mumlade jag något om att jag vrickat foten. Men så bet jag ihop igen och red klart lektionen.

 

Det var inte förrän jag skulle sitta av som jag insåg att foten var helt oduglig. Den satt inte fast på benet på samma sätt som den gjort innan jag satt upp helt enkelt. Det blev till att hoppa runt på ett ben och stötta sig mot väggar och kompisar tills pappa kom för att hämta mig senare på kvällen.

 

På sjukhuset konstaterade man senare att alla senorna på utsidan av foten helt enkelt hade smällt av. Förmodligen på grund av att jag varit så kall när jag satt upp. Det var det som låtit som ett pistolskott…

 

Det blev bara till att klättra upp på operationsbordet. Lite skruvar och plattor gjorde susen och efter ett par timmar rullades jag in på gipsavdelningen. Lite omtöcknad men inte helt förvirrad lyckades jag uttrycka min önskan om att delta vid nästa dressyrtävling. Och tro det eller ej mina böner blev hörda. Den duktiga gipskillen tillverkade ett mycket snyggt ”sportgips” som han själv kallade det. Med en svart strumpa över gipset och tillåtelse från domaren kunde jag sedan rida min tävling. Inte direkt smärtfritt men med mycket stadig skänkel.

 

På grund av denna erfarenhet förstår ni nog att jag saluterar idén med att sitta upp från pall!!! Speciellt när det är kallt ute! En liten joggingtur innan ridpasset är inte heller fel.

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3
4
5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15 16 17
18
19
20 21 22
23
24
25
26
27 28 29 30 31
<<< Oktober 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards