Hej! På söndag är det Skogsbärsdressyr på ridskolan. Vi har lagt till flera nya program att välja på vilket ska bli kul men naturligtvis kräver en ordningsam domare med bra hjärnkapacitet. Men eftersom det är Sara som ska döma så blir det nog inga problem med det.

Nu tänkte jag ge några råd till alla er 50 stycken som ska vara med!

Man kan göra både inridning och utridning i programmet på flera minnesvärda sätt. En gång var jag i Storvreta och tävlade. Ryttaren som var före mig höll precis på att rida runt utanför banan när hon fick startsignal. Hästen blev livrädd för visselpipan och bockade till så att ryttaren flög rätt ner i gruset. Eftersom man bara hade sextio sekunder på sig att påbörja programmet så började ryttaren jaga sin häst till fots runt banan. Det var skoj tyckte hästen som sprang med svansen i vädret. Men ryttaren var snabb, hon han ifatt hästen, svingade sig upp i sadeln och han in på banan i tid!

Jag har själv gjort en snygg inridning en gång. Det var naturligtvis på Picador. Vi fick startsignal och red in på medellinjen i galopp. Plötsligt fick Picador syn på min pappa som stod på läktaren och filmade. Varvid han tvärvände och sprang ut från banan. Det var ett synnerligen kort program…

En gång satt jag och dömde klubbtävling. Hästen som var på banan hade en riktigt busig dag och han hade hittat på både det ena och det andra. Men ryttaren var envis och de hade genomfört hela programmet och bara den sista uppridningen på medellinjen återstod. Ekipaget gjorde halt framför domarbordet men precis när ryttaren släppte ned armen för att hälsa tvärvände hästen och drog i en snygg bockserie ut från banan. Ryttaren satt kvar hela medellinjen och precis när de kom utanför staketen så flög hon i en vid båge och landande på mage i spånet.

Detta var tre mycket minnesvärda inledningar och avslutningar. Vill man inte vara så minnesvärd så kan man bara rida upp på medellinjen och hälsa precis som det står i programmet.

Att rida snygga vägar är också viktigt för att få bra poäng. Man ska rida ut i alla hörn och använda bokstavsmarkeringarna som sitter på väggarna när man rider vägar och volter.

Men även ridvägarna går att göra minnesvärda. Förr i tiden så markerade man alltid bokstäverna och medellinjen med ljust spån i manegen. Det gjorde att botten var mörk med vita streck här och där. Det fanns knappt någon häst som inte reagerade över det där spånet men eftersom det var angivet i TR så var man tvungen att ha det.

En gång skulle jag starta med en unghäst jag hade. Han hade ett mycket passande namn, Tornade. Vi skulle genomföra ett program i ett ridhus utanför Knivsta. Tornade klev in i ridhuset och stannade för att stirra på alla de vita strecken. Så blåste domaren och det var bara att börja… Jag red upp på medellinjen och redan innan jag kom fram till platsen för den första halten hade Tornado tagit ett jättesprång över den första markeringen. Så fortsatte det, hela programmet. Tornado hoppade över alla spånmarketringarna med rejäla ansatser och jag höll i manen. Hade jag vetat det hade jag haft kortare läder för en bättre lätt sist…

Att använda staketen som hinder är inte heller någon bra idé när man rider dressyr. Fast det är inte helt ovanligt att någon liten ponny tar sats och hoppar ut från banan…

Det bästa är om man försöker rida som det står i programmet. Då blir det lättare för domaren att döma också.

Till sist: LE ALLTID MOT DOMAREN. Varje gång du passerar domarbordet bör du vända på huvudet och le stort mot domaren. Är det så jobbigt att rida så att du nästan kräks eller håller på att svimma har du förmodligen redan ett stelnat grin på läpparna. Gör i så fall en sista ansträngning för att vända mungiporna uppåt.

En del använder läppstift för att leendet ska göra sig bättre. Men var för all del lite försiktigt med sminket. Det fick en välspacklad ryttare erfara en gång vid prisutdelingen. Jag stod bredvid och hörde domaren säga; Det gick ju bra trots att du ser ut som en påskkäring...

Ja, nog med råd. Jag vet att alla kommer att göra sitt bästa som vanligt! Lycka till!