Mellan havretuggorna på Uppsala Ponnyklubb

Alla inlägg den 17 oktober 2008

Av Ulrika Pernler - 17 oktober 2008 09:53

Hej! Våren 1980. På den lilla Ridskolan bakom vårat hus i Bergsbrunna blåste förändringens vindar. Färgburkarna och brädorna var framme. Poyo skulle målas om och Cowboy stod beredd för sin benförlängning.

 

Endast tre hästar stod på ridskolan så det behövdes lite förnyelse för att hålla kvar elevernas intresse. Alla hjälptes åt där på baksidan av huset. Vi började med restaureringen av Poyo. Hela vintern hade hans rygg täkts med ett tjockt lager av snö och det hade inte blivit så värst många ridturer. Han skulle dagen till ära gå från skäck till snyggt grå med bläs och ny man och svans.

 

Eftersom Poyo också hade haft visst besvär med att hålla hullet på sin trädstocksmage så passade vi på att förstärka honom med brädor runtom. På det viset gick han upp ungefär femtio kilo i vikt vilket min pappa fick erfara när vi senare bad honom om hjälp att bära ut hästen på gräsmattan.

 

Vi snickrade och målade och till slut stod en helt ny häst framför oss. Alla var nöjda med resultatet. Medan Poyo torkade övergick vi till cowboys benförlängning.

 

Cowboy, vår minsta ponny var urvuxen och ridskolan behövde en större häst. Lite gamla plankor från pappas altanbygge och några riktigt långa spikar skulle ordna biffen. Vi lade omkull Cowboy på marken och gjorde lite ungefärliga mätningar.

 

Så tog jag fram sågen. Att jag veckan innan hade sågat mig ovanför ena knäet vid ett hemligt bygge i garaget hindrade mig inte från att försöka igen. Jag var på den tiden en riktig hemmasnickrare och hade både tejpat igen såret på knäet och varit på sjukhuset och plockat ut en stor träflisa ur ögat. Klar för ett nytt sågförsök alltså!

 

Till benen hade vi valt ut några riktigt kraftiga plankor och när vi ändå skulle göra benförlängningen tyckte vi att det var lika bra att ta i ordentligt. Vi mätte upp en brädbit och la på någon decimeter till. Så sågade vi. Alla turades om för det är jobbigt att såga i tjocka brädor.

 

När den första biten föll till marken så tog någon tag i att spika dit den på Cowboys redan existerande benstumpar. Vi spikade och sågade och spikade igen. De långa hästbenen blev inte så värst stadiga så vi fick spika på en del tvärslåar också. Mycket spikar blev det men till slut verkade det som att benen satt där de skulle.

 

Det var dags att skåda resultatet. Vi fick göra en stor gemensam insats för att resa den ”färdigopererade” hästen till stående igen. Det är alltid den riskablaste delen av en operation! Med något som liknar det man kan se när midsommarstången skall resas upp så kom också Cowboy på benen. Wow! Han hade verkligen blivit hög!

 

Cowboy kånkades tillbaka till sin spilta i stallet för att ta igen sig efter en jobbig förmiddag. Poyo som hade stått ute i solen hade torkat sådär lagom. Ni vet hur det är när något är nymålat. Man bara måste gå fram och prova med fingret och vips så har man färg på halva handen. Vi var redan så fulla av färg och spån och revor så vi kånkade tillbaka även honom till sin plats i stallet.

 

Så där ja! Hästarna i stallet var så gott som nya och terminen kunde ta sin början.

Tänk vilken medlemsinsats!

Presentation

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3
4
5
6 7 8 9 10 11 12
13
14
15 16 17
18
19
20 21 22
23
24
25
26
27 28 29 30 31
<<< Oktober 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards